Vad gör vi? Kids edition del 5

Bukefalos 30 år!

Igår gick luften ur mig helt. Efter middagen tog maken barnen och jag gick ut på en långpromenad i mörkret och försökte skaka av mig senaste veckornas sjukdomar, skador, vab, att jag ligger efter på jobbet och regn som aldrig verkar ta slut. Jag reflekterade över att ingenting som känns jobbigt just nu är permanent. Allt är övergående, och allt går att få ordning på igen. Så jag andades lite frisk luft och tänkte att i morgon är en ny dag.

Det visade sig att i morgon startade kl. 4.30 med barn som inte kunde somna om. Sen har det bara varit tumult hela morgonen. Regn hela vägen till förskolan och barn som bråkar om vem som ska cykla först, dyblöt mamma som springer efter och ropar om att stanna vid övergångsställen. Halkade runt i lervälling över hela förskolegården. Sonen svimmade så jag fick sitta med honom i skjulet där vi lämnar cyklar ett tag. Dottern var tydligen fortfarande sjukanmäld så pressade fröknar blev lite stressade när vi dök upp eftersom hälften av dem verkar sjukskrivna den här veckan. Vi hade sagt till en av hennes fröknar att hon kommer idag, när vi hämtade sonen igår, men det hade missats att föras vidare och jag hade missat kolla i appen. Men de var kort om personal, regnet öste, sonen skör och dottern.. helt frisk igår men så kliade hon sig lite i ögat i morse igen och jag känner bara... fasen vad svårt det är ibland? Att ta rätt beslut, att ha koll på allt, att allt ska finnas på hyllorna när det aldrig slutar vara blött. Att vara mamma, maka, anställd.

Jag lämnade med en dålig känsla i magen, satt på busstationen länge och lät några bussar passera innan jag gick hem igen. Skrev till jobbet att jag måste vara ajour med vilket håll det svänger åt för barnen, och hoppas få lite jobb gjort innan förskolan eventuellt hör av sig. Skrev till förskolan att jag håller mig i närheten om sonen är för skör idag, om det visar sig att min bedömning av att dottern är frisk är fel, om det kör ihop sig helt med barngrupperna.

Så nu tar jag några till andetag. Accepterar att det är såhär det är. Att det är priset man betalar för att få det dyrbaraste vi har, och att det är litet. Nu ska jag ta en kopp te och plöja så mycket jobb jag hinner. Man vet ju aldrig hur dagarna blir, nu för tiden.
Jag skriver sällan här, men kikar in ibland. Nu vill jag mest säga tack, till dig, för att du delar med dig av glimtar ur din vardag på ett så varmt sätt. För att du vågar beskriva allt det jobbiga, men också ser det fina. Trots att du inte alls riktar dig till mig, så känner jag mig liksom ändå… förstådd? Och dina inlägg påminner mig om ett förhållningssätt till föräldraskapets alla utmaningar som jag har lätt att tappa. Tack!
 
Jag skriver sällan här, men kikar in ibland. Nu vill jag mest säga tack, till dig, för att du delar med dig av glimtar ur din vardag på ett så varmt sätt. För att du vågar beskriva allt det jobbiga, men också ser det fina. Trots att du inte alls riktar dig till mig, så känner jag mig liksom ändå… förstådd? Och dina inlägg påminner mig om ett förhållningssätt till föräldraskapets alla utmaningar som jag har lätt att tappa. Tack!

Åh, vad rörd jag blir! Tack! Jag skriver nog mycket för att det är så jag själv bearbetar saker. Att få sätta ord på det. Det är fint att höra att det ger någon annat något också. Att ha rätt förhållningssätt är också någonting som jag upprepar mycket för mig själv. Lite som ett mantra. Det hjälper mig mycket att hitta tillbaka till kärnan när allt känns spretigt, kaotiskt och känslorna drar åt alla håll.
 
Barnen blev kvar på förskolan hela dagen, det var lite kämpigt att komma hem i regnet men efter det har vi haft en riktigt fin kväll. Vi åt bär och drack te med honung, de gillade middagen och sen badade de tillsammans i hela 45 minuter utan bråk. Det var verkligen ett rekord. Jag är ensam med dem ikväll så det var oerhört uppskattat att hinna städa undan och slänga in alla leriga kläder i tvätten under tiden. Sen kunde jag lägga nybadade barn, i ett nystädat hus (nåväl..) medan nytvättade kläder hängde på tork och doftade gott. Slutet gott allting gott, i varje fall idag.
 
Har en nybliven 6-åring här hemma och det börjar märkas att det är viktigt vilka ord man använder. Hon blev jättesur på mig för att jag sa ”en liten stund” när jag borde ha sagt ”en lång stund” eftersom flera timmar inte är en liten stund och en liten stund bara är lika lång tid som tre visslingar 😅
 
I morse när vi letade efter strumpor i tvättstugan gick dottern och nynnade på ”För den första gången nånsin”. Jag blev förvånad eftersom vi aldrig tittat på Frost, och frågade om hon hade hört den sången på förskolan. Men hon svarade att hon hade hört den i sin bokapp, och ”Jag gillade den jätte jätte mycket”.

Jag känner bara, brace yourself för nu kommer det 😅

IMG_2733.gif
 
I morse när vi letade efter strumpor i tvättstugan gick dottern och nynnade på ”För den första gången nånsin”. Jag blev förvånad eftersom vi aldrig tittat på Frost, och frågade om hon hade hört den sången på förskolan. Men hon svarade att hon hade hört den i sin bokapp, och ”Jag gillade den jätte jätte mycket”.

Jag känner bara, brace yourself för nu kommer det 😅

Visa bifogad fil 176345
Min lilla (som inte riktigt kan prata) har börjat sjunga/nynna blinka lilla stjärna och jag dör sötdöden! :love:
 
Har gått bus eller godis med ungarna och deras pappa. Pappan ställde ut en hink med godis till folk att ta av medan huset var tomt. Tydligen hade han och barnen haft vilda diskussioner om varför man måste gå runt till andra och be om godis, när man redan HAR godis? Ändå en rimlig fråga när man tänker efter 😂

Lilla E 4 år var i sitt esse, knatade runt med sin pumpahink och ringde på själv även vid de läskigaste husen, medan storebror snart 8 höll sig i bakgrunden och inte kom fram förrän han sett att det var en vanlig människa som öppnade varje gång ❤️ Lilla E somnade ovaggad ikväll kan jag säga 😁
 
Allhelgona rörde visst upp lite tankar hos lilla E... Jag är ju alltid mån om att säga som det är (på så lagom nivå jag kan) och vara öppen med barnen, men ibland undrar jag om jag går för långt. Storebror har tagit det mesta ganska bra men lilla E är lite känsligare tror jag.
Vi var på kyrkogården i eftermiddags och tände ljus, och jag berättade bland annat att min morfar dog under en cykeltur. Hela vägen hem funderade hon på varför han gillade att cykla, hur farligt det egentligen är att cykla, om brorsan kommer vilja cykla när han blir gammal osv :crazy:

Också mycket funderingar nu vid nattning om döden, och om att jag ska dö, varför man dör. Många kramar, lite gråt och en tjej som inte ville att jag skulle gå sen när hon somnat. Vi har läst en del böcker om döden men tror inte det har gått upp för henne förrän idag att vi i hennes familj kommer dö någon gång 💔
 
Allhelgona rörde visst upp lite tankar hos lilla E... Jag är ju alltid mån om att säga som det är (på så lagom nivå jag kan) och vara öppen med barnen, men ibland undrar jag om jag går för långt. Storebror har tagit det mesta ganska bra men lilla E är lite känsligare tror jag.
Vi var på kyrkogården i eftermiddags och tände ljus, och jag berättade bland annat att min morfar dog under en cykeltur. Hela vägen hem funderade hon på varför han gillade att cykla, hur farligt det egentligen är att cykla, om brorsan kommer vilja cykla när han blir gammal osv :crazy:

Också mycket funderingar nu vid nattning om döden, och om att jag ska dö, varför man dör. Många kramar, lite gråt och en tjej som inte ville att jag skulle gå sen när hon somnat. Vi har läst en del böcker om döden men tror inte det har gått upp för henne förrän idag att vi i hennes familj kommer dö någon gång 💔
Det är svårt det där med döden. Jag minns hur jag som barn var väldigt rädd att min mamma skulle dö. Själv har jag lite svårt att navigera i hur bäst bemöta barn som undrar när jag/du/x ska dö, hur gör du där? L är oroligt lagd och vill gärna ha försäkringar om att jag och hennes pappa inte kommer dö förrän hon är väldigt vuxen.

Vi har också varit på kyrkogården, vid morfars grav. S, 3,5 år, hade visst inget begrepp om vad en kyrkogård eller grav är. Död är också rätt abstrakt, han har ju tittat på döda insekter och fåglar, men tror inte riktigt han har greppat det där med att det är irreversibelt. Vad en morfar är verkar han dock ha koll på. Han blev mycket besviken över att inte få träffa morfar. ”Morfar var under stenen. Nästa gång får morfar komma upp” tyckte han.
 
Det är svårt det där med döden. Jag minns hur jag som barn var väldigt rädd att min mamma skulle dö. Själv har jag lite svårt att navigera i hur bäst bemöta barn som undrar när jag/du/x ska dö, hur gör du där? L är oroligt lagd och vill gärna ha försäkringar om att jag och hennes pappa inte kommer dö förrän hon är väldigt vuxen.

Vi har också varit på kyrkogården, vid morfars grav. S, 3,5 år, hade visst inget begrepp om vad en kyrkogård eller grav är. Död är också rätt abstrakt, han har ju tittat på döda insekter och fåglar, men tror inte riktigt han har greppat det där med att det är irreversibelt. Vad en morfar är verkar han dock ha koll på. Han blev mycket besviken över att inte få träffa morfar. ”Morfar var under stenen. Nästa gång får morfar komma upp” tyckte han.
Jag har alltid tänkt att om jag lovar att jag inte kommer dö snart och jag sen, gud förbjude, skulle göra det så har jag svikit dom något oerhört. Jag brukar säga typ "Alla dör nångång. Man vet inte när man ska dö men jag hoppas och tror att det dröjer väldigt länge innan det händer". Vi brukar prata om att man oftast är väldigt gammal när man dör och att jag ju bara är lite gammal ( :D ).

Mina barn var också fascinerade av att min mormor, morfar och morbror låg där under jorden, sen gick vi förbi delen där kremerades urnor finns och pratade lite om det också. Vi får se om det är lika traumatiskt imorgon. Sonen är mer chill, vi pratade vid hans nattning om att jag alltid skulle finnas i hans hjärta, och han mitt. "Ja, fast ditt kommer ju ruttna när du dör". Tack för den mitt barn 😅❤️
 
Igår plockade vi för första gången fram det mikroskop (stereolupp) jag köpte till killarna tidigare i höstas. Succé! Vi tittade på blomdelar, klistermärken, en rosenböna, en legobit och en dammtuss. :banana:
Nu måste jag köpa en okularkamera så man kan titta tillsammans på en laptopskärm. (Det följde med en hållare till mobilkamera att sätta fast på ett okular, men det funkade rätt kasst i praktiken.)
 
Nu måste jag köpa en okularkamera så man kan titta tillsammans på en laptopskärm. (Det följde med en hållare till mobilkamera att sätta fast på ett okular, men det funkade rätt kasst i praktiken.)
Uppdatering... jag tog en rövare och mailade mikroskopföretaget, som även säljer okularkameror m m som tillbehör, och frågade om man möjligen skulle kunna tänka sig en liten rabatt när jag nu köpte mikroskopet för bara ett par månader sedan. Jodå, "bra val av produkt, hoppas att den här 20% rabattkoden kan hjälpa" svarade de raskt. Ibland behöver man bara fråga! :)
 
Dotterns långa hår behövde en inpackning för att återfuktas lite. För att den skulle få vara i tillräckligt länge behövde jag få henne att vilja bada tillräckligt länge :laugh: Ställde in batteriljus och satte upp en ljusslinga, en skål med godis och lite saft, badsalt och ansiktsmask. Lillfia kom hem till en riktig spakväll och var överlycklig :D
 

Liknande trådar

  • Barnböcker (utbruten från Vad gör vi? Kids edition del 5)
  • Särintressen hos barn
  • Vad gör vi? CCXXX
  • Ryggsäck till första klass

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp