Fick påskägg till barnen av pappa i helgen, men eftersom vi var på brunch och de åt massa godsaker där så sa vi att vi behåller dem till helgen. Nu har jag tömt ur 80% av godiset i en påse till mig och det är ändå en näve kvar i varje ägg som är rätt lagom för små barnmagar. Vad är det med vår föräldrageneration med mängden godis, glass, fika?

Jag har verkligen inget emot att barnen äter socker men jag vill gärna inte att de ska kräkas eller få ont i magen. När vi var hemma hos deras farfar innan jul var det uppdukat med fika och julgodis, efter efter maten var det ändå ”jag köpte glass till barnen!”. Det är ju jättegulligt men.. help

Nu ska ju dottern till svärmor också, som också köpt påskägg (eftersom alla 4 mor-och farföräldrar vill göra det..) och till farfar på påsklunch på måndag. Jag blir lite stressad av detta. Jag vill inte vara otacksam men det är lite jobbigt att behöva vara en ”gate keeper” för att barnen inte ska få magknip eller kräkas på kvällen. Makens kusinbarn hade kräkts någon gång när vi var och hälsade på och orden från morföräldrarna var ”jag tror inte hon är magsjuk, vi råkade nog bara ge henne för mycket godis..”