Vad gör vi? Kids edition del 5

[Midsommarblomster]

Och vi har en väldigt känslig sjuåring vars kompisar (och andra barn) är alldeles för tuffa ibland
Han ville inte vara med och bowla som avslutning på fotbollen (men pappan är tränare så de åkte ändå och det gick ok), tycker det stundtals är jobbigt i skolan och vill inte ha sitt födelsedagskalas för att han är rädd att någon ska vara elak.

Hjärtat En påminnelse om att aldrig sluta prata med våra barn om lyhördhet och empati. Min ena kan vara något känslig, den andre är som granit. Nåväl, tills hans svimmar hipp som happ.

Barndomen är så svår på så vis. Det tänjs på alla gränser, och tuffa barn och känsliga barn umgås i ett enda virrvarr av att lära sig navigera. Vi försöker lära vår dotter just nu att man inte behöver lyssna när andra retas eller säger att hon ska göra något som hon inte vill. Men det klart det är helt hopplöst att förstå vad man kan stänga ute när barns enda uppdrag är att ta in hela världen, på något vis. När vi skulle hämta henne på förskolan för ett par veckor sedan klättrade hon upp på en gunga, och hennes kusin sprang fram och skrek åt henne att han minsann ville ha gungan. Hon klättrade ner och grät till den milda grad att hon nästan inte fick luft. Det händer rätt ofta att någon tar en leksak eller tränger sig före och hon bara låter dem. Så vi pratar mycket om det. Men visst är det hopplöst svårt ibland.

 

[Libbsticka]

Åh, sånt här tycker jag också är superjobbigt. Två åringen är så oskyldig i sinnet. Jag har sett äldre reta honom och säga att han inte får vara med. Antingen står han och ser förundrad ut eller snälltolkar och fortsätter leka. Man vill ju att de aldrig ska behöva lära sig att andra är elaka.

I 11 och 14 åringens kompisgäng verkar det modernt att roasta varandra. De har ju växt upp i en generation där det varit så oerhört normaliserat med i stort sett obegränsad skärmtid och dålig kontroll från föräldrar så hos dem finns den här otroligt hårda internetjargongen och ett vokabulär som chockar mig som aldrig trott jag var så känslig när det kommer till språk. Det är ledsamt att se och svårnavigerat för dem som är lite för unga för att förstå allt

 

[Midsommarblomster]

Åh, sånt här tycker jag också är superjobbigt. Två åringen är så oskyldig i sinnet. Jag har sett äldre reta honom och säga att han inte får vara med. Antingen står han och ser förundrad ut eller snälltolkar och fortsätter leka. Man vill ju att de aldrig ska behöva lära sig att andra är elaka.

I 11 och 14 åringens kompisgäng verkar det modernt att roasta varandra. De har ju växt upp i en generation där det varit så oerhört normaliserat med i stort sett obegränsad skärmtid och dålig kontroll från föräldrar så hos dem finns den här otroligt hårda internetjargongen och ett vokabulär som chockar mig som aldrig trott jag var så känslig när det kommer till språk. Det är ledsamt att se och svårnavigerat för dem som är lite för unga för att förstå allt

Jag läser just nu "The Anxious Generation - How the Great Rewiring of Childhood Is Causing an Epidemic of Mental Illness" om just internet och tweenies. Idag har det ju startat många initiativ kring "smartphone free childhood" och det pratas om 14-års gräns för smartphone och 16-års gräns för sociala medier. Men det krävs ju erfarenhet för att veta, och tid för att göra studier, och under den här tiden det har tagit har ju barn växt upp. Jag skulle verkligen rekommendera boken varmt för de som är nyfikna, det har blivit många pusselbitar på plats även för mig som varit vuxen sen smartphone och sociala medier blev norm.

(Jag vill verkligen extra mycket poängtera att jag inte vill skamma någon förälder kring hur man hanterat frågan. Den är jättekomplex, och svår, och jag är just nu i en fas där jag håller på att lära mig mer.)

 

[Imogen]

I 11 och 14 åringens kompisgäng verkar det modernt att roasta varandra. De har ju växt upp i en generation där det varit så oerhört normaliserat med i stort sett obegränsad skärmtid och dålig kontroll från föräldrar så hos dem finns den här otroligt hårda internetjargongen och ett vokabulär som chockar mig som aldrig trott jag var så känslig när det kommer till språk. Det är ledsamt att se och svårnavigerat för dem som är lite för unga för att förstå allt

Jag håller med, fast det handlar ju också inte enbart om det. Gränserna har ju förflyttats enormt vad gäller acceptabelt språkbruk i största allmänhet. Jag blir inte ett dugg förvånad när jag hör svordomarna hagla i barnens kompisgrupper eftersom det låter exakt likadant när deras föräldrar pratar. Eller hur det låter om man tittar på något ytterst barnvänligt tv-program på tv. Eller att folk tycker att det är "gulligt" när deras treåring svär. När svordomar för många är vanligt tal så "behövs" det för många uppenbarligen ännu värre kraftuttryck...

 

[Libbsticka]

@Imogen jo. I det är jag och min man skyldiga. Vi är språkliberala och jag har ju själv skrivit om hur min tvååring svurit. Vi har nog värnat mer om att ha en stor konsumtion av text i form av både visor, böcker och dikter och skapa glädje kring språkbruk och vokabulär. Det som triggar mig mest är att det sker en tillbakagång av det min generation kämpat mycket för. Hur man pratar jämställdhet och allas lika värde. På ett sätt är deras generationen långt mer accepterande kring sexuell läggning, trans, inte fast I könsroller och liknande, men rasistiska uttalanden har blivit vanligare, även grova könsuttryck och sexistiska uttryck. Det är fruktansvärt och jag blir enormt triggad. Förflyttar man språket på det viset kommer värderingarna snart att följa. Min man är adopterad och alla våra barn är mörkhyade. Så för våra barn handlar det ju både om självbilden och respekt för andra människor.

Båda barnen har fått straffläsa Maus i sommar efter några "skämt" i våras. Sugen på en roadtrip till auschwitz nästa sommarLiv. Att barn pratar så här och vi samtidigt har pågående folkmord och världsmakten håller på att falla för en fascistisk diktatur. Otäckt.

 

[julgrisen]

Usch, jag kan också känna oro inför framtiden när mina barn växer upp, de är två känsliga individer och har än så länge så fina och mjuka vänner, men det kommer ju inte vara förevigt.

 

[Libbsticka]

@Midsommarblomster ja, jag var naiv för farorna i början ungefär när plattorna först kom. Då kunde jag se små barn som satt med plattor och vara imponerad av hur duktiga de små barnen var. När jag träffade min man insåg jag snabbt att något var väldigt fel med de där mobilspelen då raseriutbrotten och tårar kom så fort de skulle stängas av. Jag och min man har begränsat hårt på tiden men när sådana spel väl blivit introducerade är det en daglig kamp. Vi kämpar även i uppförsbacke då de har fri tillgång varannan vecka och skillnaden då blir enorm. Ett av barnen blir mer påverkad av spelen och väljer vänner efter om deras föräldrar tillåter fri speltid. Ska man då förbjuda att de åker och "leker" med sina vänner? Det är väldigt svårt att förhålla sig till.

Yngre barn verkar det skett en förändring med. Ser dem ute i grupper och leka mer som vi gjorde på 90 talet så jag tror att debatten gett effekt och fler föräldrar begränsar hårt idag. Det är tråkigt men man är ju helt beroende av vilka val helt främmande människor gör (kompisarnas föräldrar) vi föräldrar måste nog låsa arm i frågan och stå upp för våra barn då politerkerna inte agerar.

En sak jag varit naiv inför till för bara ett par år sedan är vilka TV program den lille får titta på. Jag har inte förstått hur skadligt det varit med program som pyjamashjältarna paw patrol och liknande. Jag hade önskat att det skulle finnas en märkning som varnar för program med snabba klippningar eller helst att de plockas bort från svt och förbjuds i EU.

 

[Midsommarblomster]

@Midsommarblomster ja, jag var naiv för farorna i början ungefär när plattorna först kom. Då kunde jag se små barn som satt med plattor och vara imponerad av hur duktiga de små barnen var. När jag träffade min man insåg jag snabbt att något var väldigt fel med de där mobilspelen då raseriutbrotten och tårar kom så fort de skulle stängas av. Jag och min man har begränsat hårt på tiden men när sådana spel väl blivit introducerade är det en daglig kamp. Vi kämpar även i uppförsbacke då de har fri tillgång varannan vecka och skillnaden då blir enorm. Ett av barnen blir mer påverkad av spelen och väljer vänner efter om deras föräldrar tillåter fri speltid. Ska man då förbjuda att de åker och "leker" med sina vänner? Det är väldigt svårt att förhålla sig till.

Yngre barn verkar det skett en förändring med. Ser dem ute i grupper och leka mer som vi gjorde på 90 talet så jag tror att debatten gett effekt och fler föräldrar begränsar hårt idag. Det är tråkigt men man är ju helt beroende av vilka val helt främmande människor gör (kompisarnas föräldrar) vi föräldrar måste nog låsa arm i frågan och stå upp för våra barn då politerkerna inte agerar.

En sak jag varit naiv inför till för bara ett par år sedan är vilka TV program den lille får titta på. Jag har inte förstått hur skadligt det varit med program som pyjamashjältarna paw patrol och liknande. Jag hade önskat att det skulle finnas en märkning som varnar för program med snabba klippningar eller helst att de plockas bort från svt och förbjuds i EU.

Man vet ju inte det man inte vet, så var det ju för alla, och det där med konsensus föräldrar emellan är ett gissel.

Två muntrare saker är i varje fall att det aldrig är för sent att ställa om hjärnan, vi utvecklar den hela tiden, och nu börjar ju "offline" bli en trend genom nästan alla generationer. Allt går upp och ner, och så lär det fortsätta, men det här med att sociala medier (och dejtingappar) rasar i antalet användare och folk har återupptäckt att livet händer ju här ute är ju skitkul.

 

[vemsomhelst123]

Åh, sånt här tycker jag också är superjobbigt. Två åringen är så oskyldig i sinnet. Jag har sett äldre reta honom och säga att han inte får vara med. Antingen står han och ser förundrad ut eller snälltolkar och fortsätter leka. Man vill ju att de aldrig ska behöva lära sig att andra är elaka.

I 11 och 14 åringens kompisgäng verkar det modernt att roasta varandra. De har ju växt upp i en generation där det varit så oerhört normaliserat med i stort sett obegränsad skärmtid och dålig kontroll från föräldrar så hos dem finns den här otroligt hårda internetjargongen och ett vokabulär som chockar mig som aldrig trott jag var så känslig när det kommer till språk. Det är ledsamt att se och svårnavigerat för dem som är lite för unga för att förstå allt

Jag håller med om att de lite yngre barnen faktiskt verkar vara ”snällare”. Beror säkert på vart man bor men 18-åringen i min närhet som under sin tonårstid faktiskt i perioder tangerade beroende av spel (ljög och spelade ut sina separerade föräldrar mot varandra) och hans gäng har en jargong som jag baxnar över ibland, även om det blivit bättre nu. Hans 5 och 7 år yngre småsyskon har inte det språket/attityden, men de har företrädelsevis bott hos den föräldern som varit lite mer medveten och begränsat/pratat om skärm.

 

[Imogen]

@Midsommarblomster ja, jag var naiv för farorna i början ungefär när plattorna först kom. Då kunde jag se små barn som satt med plattor och vara imponerad av hur duktiga de små barnen var. När jag träffade min man insåg jag snabbt att något var väldigt fel med de där mobilspelen då raseriutbrotten och tårar kom så fort de skulle stängas av. Jag och min man har begränsat hårt på tiden men när sådana spel väl blivit introducerade är det en daglig kamp. Vi kämpar även i uppförsbacke då de har fri tillgång varannan vecka och skillnaden då blir enorm. Ett av barnen blir mer påverkad av spelen och väljer vänner efter om deras föräldrar tillåter fri speltid. Ska man då förbjuda att de åker och "leker" med sina vänner? Det är väldigt svårt att förhålla sig till.

Ja sånt där är jättesvårt med hur man ska förhålla sig till andras regler, både hos vänner och om barnen har fler hem. Jag tycker också det är betydligt svårare nu med barn i olika åldrar än när våra två äldsta var små.

Nu är vår äldsta snart 11. Jag upplever att vi är betydligt mer strikta än hans kompisars föräldrar verkar vara både när det gäller speltid och vad man får spela. Förutom tidsgränser håller vi här stenhårt på åldersgränser och absolut inget som innehåller skjuta och vapen som har någon som helst verklighetsförankring. Men att HELT förbjuda en 10 -åring att spela med sina kompisar varken vill eller kan vi med hjärtat i behåll. Och det finns ju för en 10-åring massa positiva delar i det hela också.

Men det jag skulle komma till är att det är otroligt mycket svårare att hindra sin 4-åring som också vill spela ipad-spel när det finns en idol till storebror som gör det, jämfört när äldsta barnet var 4 år. När äldsta barnet var 4 år hade vi inte ens tänkt tanken att införskaffa en ipad. Det var lättare då

 

[turbofling]

Idag fyller min näst minsta 8 ar, helt galet. Häromdagen var det 20 ar sen jag och min man träffades första gangen, det är halva mitt liv. Nästa ar tar min äldsta studenten.

Jag hinner inte med, kan ngn skruva ner tempot lite?

I eftermiddag blir det kalas pa en gard med alpakor, vi brukar oftast ha kalasen hemma men iar blir det där. Känns bade skönt och lite konstigt. Lite rädd bara för att köra dit, det ligger en bit upp i bergen och med en smal väg med brant pa sidorna. Jag har ordentligt höjdrädd och blunda är lite dumt när man kör bil.

Det blev ett lyckat födelsedagskalas. Eller dottern var nöjd. Jag var mindre nöjd med hon som hade kalaset, hon gav mest ett stressat och irriterat intryck. Men det verkade inte barnen märka och att dottern var nöjd var viktigast.

Men jag är lite ledsen, ingen i Sverige hörde av sig och grattade. Min pappa brukar aldrig komma ihag sa det har jag vant mig vid. Men inget grattishälsning fran mina syskon. Min systerson fyllde ar ngr dagar innan och jag skickade en present och min syster brukar säga att hon är sa besviken pa att varan pappa aldrig hör av sig. Jag/barnen behöver inte mycket, det räcker med att skicka ett sms men inte ens det.

 

[Madde_padde]

Idag fick lillebror erbjudande om placering på förskolan från januari -26 och treåringen har suttit en lång stund och ringat in allt han önskar sig från tomten i katalogen som kom idag från leksaksaffären!.

de har gått så fort att få så stora barn men också väldigt skönt att de blir lite större!

 

[Snubbelfot]

Igår blev det av olika anledningar en senare läggning än normalt, och jag påmindes om hur stor betydelse det har i mitt/vårt liv. Är nattningen klar vid 21:15 istället för runt 20 så försvinner ju den enda tid på dygnet då man kan vara något annat än förälder eller kollega.

Vi hann ändå prata några minuter igår, medföräldrar emellan, om lycka. Nån kollega hade reflekterat över lyckobegreppet och förekomsten av lycka före/efter barn. Just för mig är nog den totala lyckonivån ungefär oförändrad, barnen har tillfört ett stort mått lycka medan parrelationen å andra sidan tappat lika mycket. Nedslående men ärligt. Men det blir säkert bättre.

 

[Imogen]

Igår blev det av olika anledningar en senare läggning än normalt, och jag påmindes om hur stor betydelse det har i mitt/vårt liv. Är nattningen klar vid 21:15 istället för runt 20 så försvinner ju den enda tid på dygnet då man kan vara något annat än förälder eller kollega.

Vi hann ändå prata några minuter igår, medföräldrar emellan, om lycka. Nån kollega hade reflekterat över lyckobegreppet och förekomsten av lycka före/efter barn. Just för mig är nog den totala lyckonivån ungefär oförändrad, barnen har tillfört ett stort mått lycka medan parrelationen å andra sidan tappat lika mycket. Nedslående men ärligt. Men det blir säkert bättre.

Det där är helt klart en nackdel sen när barnen blir äldre, de går ju aldrig och lägger sig

Intressant att reflektera över! Jag håller med om att det ger och tar, men har nog aldrig reflekterat över det relaterat till just begreppet lycka. Samtidigt börjar det bli svårt att jämföra. Livet nu jämfört med innan barn är så annorlunda på så många sätt pga saker som hänt i livet. Så svårt att föreställa sig var man skulle vara nu om inte barnen varit en del av deg händelseförloppet.

 

[Krålus]

Det där är helt klart en nackdel sen när barnen blir äldre, de går ju aldrig och lägger sig

Jobbar då partner skift på det så kan man prata kanske 3 minuter när han kommer på jobbet (vi jobbar så nära) eller på vägen hem.

 

[Snubbelfot]

Läser månadens infoblad från förskolans rektor, och börjar fnissa. Det är i princip helt innehållslöst trots en A4 full med text. Självklarheter, irrelevanta saker, plattityder och nonsens varvas till ett närmast komiskt svammel. Det är tur att pedagogerna är så bra som de är.

 

[Snubbelfot]

Överraskade två traktortokiga treåringar med nya sängkläder. Det föll extremt väl ut.

 

[athena_arabians]

Överraskade två traktortokiga treåringar med nya sängkläder. Det föll extremt väl ut. Visa bifogad fil 175943

Jag tänkte på er när jag fick upp den här när jag letade reflexer: https://www.apotekhjartat.se/varumarken/glimmis/glimmis-reflex-traktor

 

[Midsommarblomster]

Vi har varit på bio och kollat på Gabbys Dockskåp filmen. Vi insåg väl lite för sent att den kanske var både för lång och gjord för lite större barn, men vi köpte våra popcorn och smög in i biomörkret ändå. Sonen klättrade upp i mitt knä och hade min jacka som filt, sen tryckte han popcorn med nävarna och såg på den här glitterexplosionen till film med stooora ögon. Sonen är nästan aldrig stilla, så att få sitta och sniffa honom i håret i 1,5 h gjorde mig salig bara det. Sen blev jag helt blödig av att det var vår första familjebio, och att filmen handlar om att växa upp och glömma bort hur man leker. Dottern satt ihopkrupen på sin stol och var lika intresserad av att smaka allas godis som av filmen.

 

[FeatherCloud]

Vi har varit på bio och kollat på Gabbys Dockskåp filmen. Vi insåg väl lite för sent att den kanske var både för lång och gjord för lite större barn, men vi köpte våra popcorn och smög in i biomörkret ändå. Sonen klättrade upp i mitt knä och hade min jacka som filt, sen tryckte han popcorn med nävarna och såg på den här glitterexplosionen till film med stooora ögon. Sonen är nästan aldrig stilla, så att få sitta och sniffa honom i håret i 1,5 h gjorde mig salig bara det. Sen blev jag helt blödig av att det var vår första familjebio, och att filmen handlar om att växa upp och glömma bort hur man leker. Dottern satt ihopkrupen på sin stol och var lika intresserad av att smaka allas godis som av filmen.

Mysigt det låter Vi tänkte sen den nästa vecka på höstlovet.