Jag sitter med ett glas whiskey och försöker lugna nerverna.
Jag och sambon gräver diken i trädgården för avlopp och lite annat. Till vår hjälp har vi vår någorlunda nyinköpta 14 ton stora tunga grävmaskin, "Barbro".
Hursomhelst, jag avbröt pluggandet för att gå ut och hjälpa sambon såhär på kvällskvisten. Det hade gått ganska dåligt under dagen och jag orkade inte höra fler svordomar och skrik från sambon, så jag gick ut för att hjälpa till så att han kunde bli klar fortare. Han ska åka med grävmaskinen för att hämta ett till lass grus, men det har blivit trångt för grävmaskinen mellan dike och berg. Han börjar köra, jag ser att han glider lite, så jag ställer mig bredvid på andra sidan diket för att hålla koll. Jag ser hur han nästan välter, jag skriker till men han rätar upp sig och försöker igen. Det tar bara ett par sekunder så har jag plötsligt 14 ton grävmaskin vältandes mot mig. Jag kastar mig bakåt och börjar springa, jag vet att jag kommer träffas av lyftarmen annars, tänker snabbt att jag hoppas att maskinen inte drar med sig något träd ner också som eventuellt kan träffa mig. Det går på vad som känns som millisekunder, jag hinner några meter innan jag helt enkelt måste vända mig om och ser hur det gick för sambon, jag är fortfarande ovetandes om jag kommer bli träffad eller ej men grävmaskinen hade hunnit lägga sig ner så jag springer fram medan jag skriker sambons namn i panik.
Han hade sån sjuk jävla tur. Karljäkeln körde ju med dörren öppen (det gör han inte om, kan jag lova), och det är samma sida som maskinen välter mot så sambon hinner ramla ut innan grävmaskinen nuddat marken. Att han, eller någon kroppsdel, inte blev krossad under maskinen är bara ren och skär tur. Änglavakt. Eftersom dörren är mot marken börjar vi kämpa med att få upp frontfönstret, det andra fönstret har krossats, och jag noterar snabbt ett droppande ljud och förstår att det är dieseln som läcker. Mer panik. Som tur är får vi upp frontfönstret, sambon sitter fast med ena benet (skon blev kvar) men tar sig loss och tar sig ut. Oskadd.
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Men herregud! Vilken enorm tur att ni klarade er! Och hur i hela friden ska ni få Barbro på fötter?
