Vad kan/ska skolan göra? Barn som ligger före

Alla elever har rätt till att bli utmanade på sin egen nivå. Det är också där skolan skall lägga sin undervisning.

Med det sagt; detta gäller ALLA eleverna i en klass. Helt ärligt är det svårt ibland.

Jag är inte för att flytta upp en klass om han är väl socialt integrerad i klassen han går nu. Det är inte roligt att vara året yngre (eller äldre!) än sina klasskamrater speciellt inte om man redan har ett gäng vänner som då inte går i samma årskurs.

Angående grupper "för de som kommit längre" så har forskning visat att nivåindelad undervisning minskar lärandet för både individen och gruppen som helhet så det undviks i svenska skolor.

Nej, man kan (egentligen) inte tenta av ämnen i grundskolan då de inte är kurser. Det finns några få undantag* men tror inte att de är applicerbara här.

Självklart skall skolan (läraren) ha en plan för klassen som helhet och eleven som individ. Hur långsträckande dessa planer är varierar beroende på lärare, ämne, elev och eventuella svårigheter/styrkor. Man arbetar ju dessutom utifrån många olika planer samtidigt. Övergripande på kursplansnivå, sen vad man skall göra under året, denna termin, detta arbetsområde, denna lektion.

Som förälder kan man göra hur mycket som helst. Just nu är det ju pest så besök på museum osv kanske inte är att rekommendera men spela instrument, träna sport, måla/rita/skulptera, spela spel (gärna med taktiska/logiska inslag), ha kul, diskutera det de lärt sig i skolan och utveckla det hemma.

*Tex elev som bott 5 år i USA gjorde prov i engelska för att sedan kunna lägga den tiden på att plugga extra svenska istället.

Tack för svaret! Jag förstår ju att det inte är lätt att få till det i en klass med så många elever som det är, men vill ju förstås ändå att det ska bli bra för mitt barn också :)

Skolan som han går på har som sagt nivåindelad undervisning i vissa delar på lågstadiet, så därav den tanken. När det gäller planer så förstår jag ju att det måste finnas på flera olika plan, det jag funderar på är om det finns för de extra uppgifter som han får idag eftersom jag inte uppfattat det från läraren.

Frågan om vad vi som föräldrar kan göra kanske jag ska förtydliga att jag menar i relation till det som händer i skolan. Han går till exempel gärna programmeringskurser på internet, det skulle vi ju till exempel kunna stödja/ge tillgång till att han gör i skolan om det skulle vara något som var lämpligt ur skolans synvinkel. Museer ska vi bannemig gå på morgon, middag, kväll så fort det här restriktionseländet är över!
 
Angående grupper "för de som kommit längre" så har forskning visat att nivåindelad undervisning minskar lärandet för både individen och gruppen som helhet så det undviks i svenska skolor.
Jag har funderat över det där med nivåindelning. Har tidigare hört person argumentera med denna forskning för att det inte skulle läggas resurser på elever som klarade läroplanens mål.

Hur har man mätt resultaten egentligen. Tänker att det kan finnas olika typer av lärande, både direkt ämnes specifikt och i form av att utmana hur man arbetar med inlärning. För mig som först behövde läsa för att lära på universitetet, var nivåindelningen på högstadiet avgörande för att jag trivdes.
Med ett barn i förskoleklass, som läser och skriver, blir jag orolig för att om hon kommer få de utmaningar hon behöver för att trivas.
 
Jag har svårt att se hur "ett år senare med moppe/barnförbjuden film" ska vara bra argument för att inte gå upp en klass. Alla skaffar ju inte ens moppe. Puberteten slår till vid olika åldrar så "ett år senare in i puberteten" är ju inte heller hugget i sten, nån är tidig och nån är senare och inget vet man på förhand.

Däremot är det skittråkigt att sitta av lektioner eller försöka ha grupparbeten med klasskompisar som ligger långt efter. Rekommenderar/erbjuder skolan att gå upp ett år hade jag tagit det.

Nej, när puberteten slår till vet man ju förstås inte. Men jag har sett hur jäkla snabbt barn->ungdom-övergången kan gå hos (numera) ungdomar i bekantskapskretsen, så jag tycker den faktorn ändå är svår att tänka bort. Och en mer relevant aspekt ur sonens synvinkel är nog att han kanske skulle vara förhindrad att spela samma spel som (äldre) kompisar utifrån åldersgränser, spela spel kan jag garantera att han kommer att göra :D
 
Det där argumentet är totalt meningslöst.
Man tar det när det kommer.
Varken jag, mina barn eller barnens fäder har haft något problem med den omställningen.
Det är bara att växla upp när det händer och ta reda på hur man gör.
Fråga någon som redan har gjort det är ju lämpligt.
Yngste sonen har glidit genom skolan hela vägen fram till studier i Teknisk Fysik. Nu i andra terminen så har han börjat att behöva anstränga sig.
Och då så gör han liksom bara så.
Okej, litet disciplin också så ordnar det upp sig.
Även jag håller med om det som andra redan har sagt.

Jag hade extremt lätt för mig genom hela lågstadiet och mellanstadiet. Det räckte oftast att jag läste igenom allt en gång så kunde jag citera hela sidor ur böcker/häften på prov (pappa har en film på mig när jag var 3-4 år och läste upp varje ord i en bok i ordning, utan att titta i boken).

Även högstadiet gick bra studiemässigt. Att jag hade problematisk frånvaro berodde främst på annat. Men i gymnasiet blev det för svårt för mig och en stor del av första året fick jag lägga åt att hitta olika studietekniker. Som de flesta andra redan hade hittat.
Jag går andra året i gymnasiet nu och lär mig fortfarande saker om mig själv och hur jag bäst studerar inför tex prov. Detta är alltså sånt som många lärt sig i lågstadiet, kanske mellanstadiet, men som jag aldrig lärt mig för att jag aldrig behövde några studietekniker.

Vad jag vill säga är att det inte bara är "lite disciplin" som saknas...
 
Jag har funderat över det där med nivåindelning. Har tidigare hört person argumentera med denna forskning för att det inte skulle läggas resurser på elever som klarade läroplanens mål.

Hur har man mätt resultaten egentligen. Tänker att det kan finnas olika typer av lärande, både direkt ämnes specifikt och i form av att utmana hur man arbetar med inlärning. För mig som först behövde läsa för att lära på universitetet, var nivåindelningen på högstadiet avgörande för att jag trivdes.
Med ett barn i förskoleklass, som läser och skriver, blir jag orolig för att om hon kommer få de utmaningar hon behöver för att trivas.

Kortfattat kan man sammanfatta det med; man lär sig bäst ihop med andra. Och för att lära sig med andra behöver du interagera med andra som kan mer än dig själv. Men också mindre. Du befäster tex kunskap om du hjälper någon som inte fattat än, samt blir utmanad när någon frågar 'varför'.

Sen är det fullständigt oetiskt att inte utmana elever som har kommit längre pga ekonomiska skäl.

Det är lika svårt att hitta "lagom" nivån för en överpresterande elev som det är att hitta den för en elev som inte når målen. Och det kan ta tid att hitta dels rätt nivå, och dels rätt sorts utmaning och dels på rätt sätt. En elev tog det nästan 2 år innan vi hittade balansen, hon och jag. Och det var nog, av och till, lika frustrerande för båda av oss.
 
Nu är det här inte så relaterat till att hoppa upp årskurser, men ni har just nu en jätteviktig uppgift! Medan skolan fortfarande är "lätt" och ni som föräldrar har mer insyn i ämnena och kanske kan hjälpa till, försök se till att han verkligen lär sig studieteknik och att man ibland behöver anstränga sig!

Det är inte helt ovanligt, pratar från egen erfarenhet, att barn som har det väldigt lätt för sig i grundskolan gå in i en vägg senare i plugglivet, ibland redan i gymnasiet. Detta eftersom de aldrig har fått lära sig hur man pluggar. De har aldrig behövt anstränga sig för att få godkänt eftersom högsta betyget har uppnåtts hur lätt som helst. Att gå ifrån att flyga förbi alla "lätta" ämnen till att behöva plugga för att ens klara kursen gör så ont för en tonåring som dessutom inte vet hur man pluggar.

Med det sagt skulle jag säga att ni ska flytta upp honom. Skolan har sällan resurser för att skapa en individanpassad plan och risken finns att han får en massa häften med extrauppgifter som bara är repetition av vad han redan klarat. Låt honom inte fastna i att det är för lätt att klara alla ämnen, utan se till att han får utmaningar och behöver anstränga sig. Det kommer han tjäna på sen!

Hur lär man sig studieteknik när det "inte behövs"? Tycker det är jättesvårt att föreställa mig.

Det där argumentet är totalt meningslöst.
Man tar det när det kommer.
Varken jag, mina barn eller barnens fäder har haft något problem med den omställningen.
Det är bara att växla upp när det händer och ta reda på hur man gör.
Fråga någon som redan har gjort det är ju lämpligt.
Yngste sonen har glidit genom skolan hela vägen fram till studier i Teknisk Fysik. Nu i andra terminen så har han börjat att behöva anstränga sig.
Och då så gör han liksom bara så.
Okej, litet disciplin också så ordnar det upp sig.

Det är ju ett litet sidospår, men jag tänker som du @astrolindgren . Vi pratar mycket om hur man gör för att lära sig saker, och han har områden där han verkligen utmanar sig så jag hoppas att han ska känna att det är något han har med sig. Både pappan och jag har egna upplevelser av att ha det lätt i skolan men har olika erfarenhet av hur det påverkade oss. Pappan är mer på den klassiska jag-lärde-mig-inte-plugga-linjen, medan jag såhär i efterhand ser att jag nivåanpassade min insats på egen hand.
 
Jag röstar för att man hellre ska ge extrauppgifter med breddning och fördjupning. Typ problemlösningsuppgifter, mer komplex information. Eller något annat kunskapsområde som inte ens ingår i läroplanen.

Om jag ser till innehållet i skoluppgifterna på min tid så var det inte som att femman hade något som var direkt mer utmanande eller utvecklande än fyran. Det var bara lite mer av ungefär samma. Europa istället för Sverige i OÄboken. En massa repetitionsuppgifter i matteboken.

Att flytta upp ger sysselsättning med att läsa ikapp ett tag, sedan sitter man igen och är duktigare än de andra, bara på ett annat trappsteg. Sen tänker jag att de flesta elever inte ligger lika mycket före i de andra ämnena som ex. slöjd, musik och gympa så man tar ifrån dem undervisning där.

Tänker att man bör ha koll på vad elevens duktighet grundas på för att agera rätt också. Snabb inlärning/bra minne, generellt hög intelligens, specifik förmåga i t.ex. matte/logik eller språk/verbalt... Vad kommer att tillföra sysselsättning resp. stimulans? Ska man göra mer av det man är bra på eller mer av annat?

Tack, jättebra resonemang tycker jag! Ska bära med mig det när jag pratar med skolan :)
 
Instämmer!

Det finns flera aspekter på det där med att flyttas upp en klass.
Dels, som jag skrev i mitt förra inlägg, så flyttas man ofta från sina klasskompisar och inte till sina kompisar. Det är också ett sätt att "sticka ut" som inte nödvändigtvis ses som positiv i elevgrupper och det kan ju givetvis bli orsak till utfrysning. ("du ska inte tro att du är nåt")
Dels finns ju viss risk att man missar en del moment i vissa ämnen. Även om man ligger före så är det ju inte sällan som skolan har en plan att vissa delar av ett ämne gås igenom i 4an, andra i 5an respektive 6an. Och hoppar man då över en av de årskurserna är ju risken, som sagt, att man missar några bitar.

Många jämför med hur det var när vi själva var unga och gick i skolan. Många fler än jag har suttit ostimulerade genom grundskolan. Idag är skolan upplagd på ett annat sätt och oavsett vilken årskurs man går i så ska läraren ge eleverna uppgifter på den nivå som behövs. Jag vet att det inte alltid görs och kanske ser skolpersonalen att det blir lättare för dem själva om de puttar upp en elev till nästa årskurs. Jag vet inte. Men man kan, som förälder, faktiskt kräva att ens barn ska få individanpassade uppgifter.

När min äldsta skulle börja 2an fick vi frågan om hen inte ville flyttas upp en klass. I vårt fall lite extra speciellt eftersom vår skola är så liten och det var bara en elev som skulle börja 3an då. (hör väl även till saken att 1-3 undervisas i samma klassrum) Vi ville inte det, just för att vårt barn inte skulle behöva flytta från sina kompisar. (och helt rätt beslut med facit i hand) Det blev en annan lösning, där vårt barn fick byta ut en svenskatimme i veckan mot engelska ett år i förväg, mest för att eleven i 3an skulle han någon att läsa engelska tillsammans med.
Samma barn har i gymnasiet blivit erbjuden att tenta av mattekurser och gå vidare med svårare utmaningar, men valt att inte göra så.
Jag har också ett barn som i princip hela låg- och mellanstadiet haft mattebok för "nästa årskurs" för att få utmaningar. Det har också fungerat bra.

tack för att du delar med dig! :) Mitt barn känner barn i åk 5, men inte så att han direkt har vänner där. Det har han däremot i sin klass.
 
Tack för svaret! Jag förstår ju att det inte är lätt att få till det i en klass med så många elever som det är, men vill ju förstås ändå att det ska bli bra för mitt barn också :)

Skolan som han går på har som sagt nivåindelad undervisning i vissa delar på lågstadiet, så därav den tanken. När det gäller planer så förstår jag ju att det måste finnas på flera olika plan, det jag funderar på är om det finns för de extra uppgifter som han får idag eftersom jag inte uppfattat det från läraren.

Frågan om vad vi som föräldrar kan göra kanske jag ska förtydliga att jag menar i relation till det som händer i skolan. Han går till exempel gärna programmeringskurser på internet, det skulle vi ju till exempel kunna stödja/ge tillgång till att han gör i skolan om det skulle vara något som var lämpligt ur skolans synvinkel. Museer ska vi bannemig gå på morgon, middag, kväll så fort det här restriktionseländet är över!

Programmering är definitivt en bra grej! Det ingår numer i matte, även om den på mellanstadiet ligger på nivån block-programmering.

Jag tycker du skall höra dig för med skolan igen om hur de tänker kring att utmana sonen. Det handlar inte alltid om extra uppgifter utan kan även handla om andra eller annorlunda uppgifter. Vill man ge sitt barn lite försprång inför högstadiet så är det alltid en bra grej att läsa samt att jobba på det här med att argumentera och resonera och jämföra (även om mindre fokus på detta kommer med de reviderade kursplanerna). "Jasså, ni har pratat om (alltså jag har egentligen ingen aning om vad han håller på med så jag hittar på något) England i skolan. Hur är England? Skiljer det sig från Sverige? Hur hade det varit att bo där? Hade du velat bo där? Hade det varit annorlunda för dig att bo där? och alltid fråga varför.

(sen kan man också driva lärare till vansinne... jag lyckades få min lillebrors lärare att ringa hem och beklaga sig för pappa. Bror min hade fått i uppgift att ringa in alla bilder på ett papper på saker som var brännbara. Typ en bok, en tändsticka, en skruv osv. Han ringade in de "vanliga", sen kläckte jag ur mig att allt är ju brännbart, bara det är tillräckligt varmt. Vilket han sedan sa till fröken och det var ju rätt, men inte vad hon ville ha ut av övningen....)
 
Inte läst hela tråden men har barnet väl utvecklade sociala förmågor? Vad säger barnet själv?

Jag är inte emot att flytta upp för att få mer utmaning OM barnet är mogen socialt och kan passa in med ett år äldre elever. Och kanske till och med må bra av det för att klasskamraterna som är året äldre kan ge en annan social utmaning. Tänker både i relationer men även skolarbete där man arbetar med andra klasskamrater.

Hade också tagit i beaktande hur den högre årskursen är både utifrån grupp och vem läraren är och hur denne arbetar.

Frågan om att flytta upp en klass och/eller byta till en närliggande friskola har varit uppe tidigare, och då har han velat gå kvar med sina vänner. Den här vändan är han mer positivt inställd på att prova, jag vet inte om det är så att han också (undermedvetet) känner att det blivit en försämring i och med lärarbytet lågstadie-mellanstadie. Tyvärr har jag ingen aning om vad det är för lärare som har femmorna och hur elevgruppen är (känner bara enstaka barn), annars hade det ju varit lättare att väga in i bedömningen.

Sedan är han rätt easygoing socialt - han träffar lätt nya vänner på ett rätt grabbigt vis (gaming och sport), så jag tror inte att han i dagsläget skulle ha det socialt svårt för att de andra är ett år äldre - det är mer att jag tänker att sedan kommer högstadiet...
 
Som redan har nämnts så tänker jag att det sociala är viktigast. Grundskolan och gymnasiet är plättlätt för särbegåvade (om det är vad ditt barn misstänks vara) ändå så jag tror det inte gör särskilt stor skillnad i det långa loppet. Min erfarenhet är att många barn/ungdomar (speciellt pojkar) med hög intelligens/begåvning mognar lite senare, vilket kan bli en avgrundsdjup klyfta om barnet går med äldre barn i skolan. Där kan det finnas ett värde i att gå i skolan med barn i samma ålder, då mer tid kan läggas åt den personliga utvecklingen när kunskapsintaget är lätt.

N.B.: Mest baserat på egna arbetslivserfarenheter i skolans värld, så kan ju prata i nattmössan och att det jag säger inte är särskilt förankrat i forskning.
 
Frågan om att flytta upp en klass och/eller byta till en närliggande friskola har varit uppe tidigare, och då har han velat gå kvar med sina vänner. Den här vändan är han mer positivt inställd på att prova, jag vet inte om det är så att han också (undermedvetet) känner att det blivit en försämring i och med lärarbytet lågstadie-mellanstadie. Tyvärr har jag ingen aning om vad det är för lärare som har femmorna och hur elevgruppen är (känner bara enstaka barn), annars hade det ju varit lättare att väga in i bedömningen.

Sedan är han rätt easygoing socialt - han träffar lätt nya vänner på ett rätt grabbigt vis (gaming och sport), så jag tror inte att han i dagsläget skulle ha det socialt svårt för att de andra är ett år äldre - det är mer att jag tänker att sedan kommer högstadiet...

Jag hade velat ha möte med den eventuellt nya läraren men det antar jag (och hoppas) är standard.

Hade inte varit orolig över det sociala upp i högstadiet eller gymnasiet om han inte har sociala svårigheter idag :) Är sån otrolig bredd på den sociala mognaden när eleverna kliver upp till sjuan ändå. Viktigast är nog att man inte redan är svag.
 
Nej, jag tror ändå att det hänt massor med skolan sedan vi själva gick. Och att föräldrarna blivit mer krävande :P
Så är det garanterat, (även om flera andra barn runtomkring mig faktiskt flyttade upp eller hade andra speciallösningar). Men mina föräldrar hade nog inte en tanke på något sånt, jag kan mest önska att jag hade sluppit titta på (och agera hjälplärare) så stor del av tiden, men det hör ju inte riktigt till trådämnet :)
 

Hur gör man då? Hur hanterar man att saker inte bara far in och ut i huvudet av sig själva? Vad ska man tänka för att sortera och hitta informationen när man måste göra något aktivt för att det ska ske? Hur gör man anteckningar på ett funktionellt sätt?
Ber någon annan om hjälp.
Jag lovar att du nog inte hade varit särskilt mottaglig för information om studieteknik när du bara gled genom det hela.
Försöker man fråga någon om det när man är 25+ så fattar de inte frågan...
Då så frågar du nog fel personer.
Studieteknik går att förbättra hela livet.
 
Själv gled jag ned i en otroligt lång depression då jag i gymnasiet började känna mig värdelös och korkad eftersom jag inte klarade allt på första försöket, då jag inte alls var van vid att behöva anstränga mig.
I Gymnasiet så är ju en del av det man skall lära sig studieteknik.
Fick du verkligen ingen hjälp?
Vi fick uppgifter som skulle utföras som träning på den saken när jag gick i Gymnasiet.
Yngste sonen gled bara igenom med minsta möjliga ansträngning.
 
Ber någon annan om hjälp.
Jag lovar att du nog inte hade varit särskilt mottaglig för information om studieteknik när du bara gled genom det hela.

Då så frågar du nog fel personer.
Studieteknik går att förbättra hela livet.
Fast när du lämnat skolan så finns det ingen som erbjuder den hjälpen. Det är ju det som är problemet.
Och därför alla ska få göra uppgifter som är på en nivå så att man kan lära in det medan man är kvar där.
 
Vad jag vill säga är att det inte bara är "lite disciplin" som saknas...
För dig så är det så, men det betyder inte att det är så för alla andra.
För min yngste son så är det bara litet disciplin som behövs.
Han gled genom Gymnasiet också.

Jag tycker nog att man tar problemen när de kommer.
Hur hade du reagerat på att bli drillad i studieteknik när du redan kunde allt?
Min gissning är att det inte hade mottagits särskilt väl från din sida.
 
Så är det garanterat, (även om flera andra barn runtomkring mig faktiskt flyttade upp eller hade andra speciallösningar). Men mina föräldrar hade nog inte en tanke på något sånt, jag kan mest önska att jag hade sluppit titta på (och agera hjälplärare) så stor del av tiden, men det hör ju inte riktigt till trådämnet :)
Å vad jag känner igen mig. Jag kan bli pinsamt avundsjuk på folk som fått undervisning i skolan och inte bara fått titta på eller hjälpa andra (och hela tiden ligga lågt för att inte sticka ut)
 
Fast när du lämnat skolan så finns det ingen som erbjuder den hjälpen. Det är ju det som är problemet.
Och därför alla ska få göra uppgifter som är på en nivå så att man kan lära in det medan man är kvar där.
Då är det ju bra att hoppa upp ett år i skolan och behöva jobba ikapp. Då kommer ju behovet naturligt.

Det enda av mina barn som har behövt träna studieteknik är min snurriga äldsta. Men hon behövde träna från första dagen i skolan. Om hon bara gör det som hon skall så löser det sig sedan alldeles finfint.

Hjälpen erbjuds ju inte, man måste efterfråga den.
 

Liknande trådar

Småbarn Sonen 4,5 år har haft det lite kämpigt på förskolan i höst. Alla hans vänner slutade för att börja på skolan, och han har inte riktigt...
2 3
Svar
40
· Visningar
8 562
Senast: Soapbubble
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
8 898
Senast: Fraegd
·
Relationer Jag velar fram och tillbaka i en relation just nu om hur jag ska göra. Börjar från början.. Vi träffades ganska snabbt efter att jag...
2
Svar
39
· Visningar
5 062
Skola & Jobb Snart färdig lärare, tjohoo vad alla drar i en! Jag har fått fem jobberbjudanden och det är ju helt fantastiskt... MEN det känns...
2
Svar
24
· Visningar
3 140
Senast: Cilva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp