Vad saknar ni mest?

[tott]

Ja det saknar jag också orimligt mycket! Jag är otroligt tacksam för att jag har en familj med make och två tonåringar som tycker att det är mysigt att kramas de också. Så jag får en hel del men ändå jag saknar det sponta kramade bland vänner.

...och jag har varken barn eller partner så jag blir 100% utan kramar i dessa tider. Tur att jag har min katt i alla fall.

 

[Avalbane]

Umgänge biten privat är det ingen större skillnad sen tidigare. Jag har inte åkt och hälsat på släkten som jag brukar göra.

Det jag saknar mest är närhet och lite spontana kramar. Att slippa fundera och planera när jag går i affärer. Att spontant kunna åka och köpa den där grejen lite snabbt. Att jobba "normalt". Då det var genom jobben jag får den mesta sociala kontakten med andra.

Nu planerar jag in utifrån dag och vilken tid det bör vara minst risk att stöta på folk. Både vid handling och paketuthämtning. Jag har aktivt valt att vissa paket ska komma till större affärer än dom mindre som ligger närmare (för att slippa trängas med andra eller behöva vänta utanför pga trängsel)

Där jag märkt störst skillnad och saknar är kring jobbet.
På huvudjobbet är vi permitterade. Dom ca 2 dagar jag är på plats är det i princip bara att sitta på kontoret och försöka komma på någonting att göra för att få timmar att gå. Plötsligt uppskattar jag utdragna möten.

På mina andra jobb är det ena helt stängt (brukar jobba enstaka dagar vid behov).
Det andra rullar på i begränsad form. Just nu åker jag dit och jobbar ca "varannan gång" mot vad jag egentligen skulle göra ett normalt år.

 

[Voeux]

Att slippa moralpanik och konflikter vanligt folk emellan, det känns som att stämningen är konstant spänd och aggressiv just nu. En gång i tiden var man en dålig människa om man stal eller kastade plast i naturen, nu riskerar man att vara en om man vill träffa en vän. Misstolka mig inte nu, jag tycker att alla måste ta sitt ansvar och det är rentav förjävligt att en del inte gör det. Men även inom ramen för vad som kan anses vara schysst och rimligt agerande just nu så finns det motstridigheter. En del blir rabiata i Facebook-grupper över att de sett en familj på ICA, andra skriker på varandra i kollektivtrafiken, vissa blir martyrer och menar att de är de enda som tar ansvar då de inte klivit utanför dörren sen mars osv. För mig som är en ganska känslig person så triggar de här konflikterna igång en del ängslan. Jag saknar den tid då normala människor till största del var vänskapliga gentemot varandra, och den tid då skillnaden mellan rätt och fel var mycket tydligare.

 

[Narcissa]

Insåg att en av de saker jag verkligen saknar i dessa tider är att sitta och berätta historier för varann.

Om min knäppa katt, om hästen Katla (som inte alls hette så) som vaktade lösdriften som vore den katlagrottan, om alla människor man mött. Allt detta "ljugande" som man kunde ägna sig åt över en kopp kaffe eller lite vin med goda vänner.

Jag saknar också att spontant kunna åka iväg och handla i vilken butik som helst.

Saknar absolut ingenting. Skönt att slippa folk och närgångna människor.
Jobbar hemma och hänger på gården med djur och man.

 

[Brassneck]

Detta håller jag så mycket med om! Själv saknar jag inte så mycket (inget mer än mina tågresor). Till skillnad från många (de flesta?) andra har mitt liv under 2020 var betydligt bättre (och jag lyckligare) jämfört med både 2019 och 2018. Däremot lider jag med alla dem som är ofrivilligt ensamma (för att inte tala om de som är sjuka och/eller arbetslösa).

Det är ju intressant att tänka på att så som extroverta personer förmodligen mår nu, är hur jag mår hela tiden i ett ”vanligt” samhälle. Jag mår också bättre nu (förutom en alltid närvarande oro för nära & kära, pandemin och klimatet).

Obs att jag inte förminskar folk som mår dåligt nu. För det kan jag verkligen förstå att man gör om man är ensam och isolerad!

 

[Masqueradee]

Att slippa moralpanik och konflikter vanligt folk emellan, det känns som att stämningen är konstant spänd och aggressiv just nu. En gång i tiden var man en dålig människa om man stal eller kastade plast i naturen, nu riskerar man att vara en om man vill träffa en vän. Misstolka mig inte nu, jag tycker att alla måste ta sitt ansvar och det är rentav förjävligt att en del inte gör det. Men även inom ramen för vad som kan anses vara schysst och rimligt agerande just nu så finns det motstridigheter. En del blir rabiata i Facebook-grupper över att de sett en familj på ICA, andra skriker på varandra i kollektivtrafiken, vissa blir martyrer och menar att de är de enda som tar ansvar då de inte klivit utanför dörren sen mars osv. För mig som är en ganska känslig person så triggar de här konflikterna igång en del ängslan. Jag saknar den tid då normala människor till största del var vänskapliga gentemot varandra, och den tid då skillnaden mellan rätt och fel var mycket tydligare.

This!!

 

[nightcrawler]

Det enda jag saknar är möjligheten att åka och tävla. Eller kanske inte exakt just nu när det är vinter och tråkigt väder. Nu har jag ju tävlingsuppehåll oavsett. Men tänker när tävlingssäsongen börjar igen. Annars måste jag säga att jag saknar faktiskt ingenting. Tycker det är skönt att kunna isolera mej och dra mej undan utan att folk tycker jag är dum i huvet. Mitt introverta jag jublar. Älskar verkligen att slippa alla spontankramar som man tvingas till annars. Shopping på nätet är underbart.

 

[nullo-modo]

Saknar att ut och äta med bio efter, brunch med spa efter, mässor och marknader. Händer inte ofta utan max en gång månad men börjar sakna det nu.

 

[Narcissa]

Det är ju intressant att tänka på att så som extroverta personer förmodligen mår nu, är hur jag mår hela tiden i ett ”vanligt” samhälle. Jag mår också bättre nu (förutom en alltid närvarande oro för nära & kära, pandemin och klimatet).

Obs att jag inte förminskar folk som mår dåligt nu. För det kan jag verkligen förstå att man gör om man är ensam och isolerad!

Ja exakt så. Märkligt nog är det extroverta en sorts norm ( hemska tanke) och nu mår de som vi introverta göra i det vanliga samhället.

 

[Dalkarlsbotorpet]

Jag tycker att det är väldigt tråkigt med covid och tycker synd om de som förlorat sina nära och kära i sjukdomen och önskar att den försvann så att de flesta i fick må bra igen.

Men för egen del saknar jag inte så mycket utan för mig personligen har det varit ett bättre år än vanligt. Man känner inget tvång att umgås och man slipper känna sig dum för att man bara vill vara hemma. Jag har haft råd att plugga upp mina ämnen utan att känna stress över att komma över en viss summa för att komma över csn. Det har varit mindre stressigt med läkare om varit sjuk och inte varit helt bra efter en vecka. Man har fått större möjlighet att jobba hemifrån om det funnits någon uppgift som inte måste lösas på plats. Jag tycker att det varit skönt att det varit mycket mindre trängsel när man handlat.

Det har också blivit mer tid med sin familj om man kunnat jobba och plugga hemifrån. Det har också blivit ett uppvaknande för många att vi är sårbara och man tar tillvara och bryr sig om varandra mer.

Man kommer ut mer och rör sig i friska luften istället för att känna en viss press att man måste umgås med folk på middagar, krogar, resor mm.
Många onödiga möten är inställda på jobbet och arbetet känns mer kvalitativt.

Jag personligen saknar inget förutom känslan att man vill att andra också ska få må bra och vara lyckliga och lugna till vardags.

 

[voltis]

Tycker vardagen fungerar bra, jobbar som vanligt (men vi har mer att göra nu!), dottern går i skolan, kanutöva mon träning...

Men saknar enormt att resa! Jag måste ha värme, riktigt värme inte svensk sommar, för att må bra! Så sak ar mina veckor i grekland varje sommar... Jag vill se mer av världen, men nu har det avstannat...

Sen att spontant dra på bio eller ut och shoppa, det är min o dotterns egentid....

Att inte få träffa min faster som är den enda jag känner som är i riskgrupp på hög nivå
Mina föräldrar är 60+ men bor så långt bort, så vi hörs ändå som vanligt via telefonen

 

[yamyam]

Jag saknar min familj, att kunna ta tåget till dom utan vidare. Och att träffa mina vänner.

 

[mysboll]

Mitt liv har inte förändrats jättemycket men jag har aldrig någonsin åkt så mycket buss/tåg och jobbat så mycket (inte hemifrån) tidigare som jag gör nu.

 

[zarmino]

Jag saknar att få gå på konserter, att träffa mina föräldrar och min syster, och att dejta...

 

[Voeux]

Fest. Hinka champagne, ha vattenkrig från ishinken, äta sushi från manskroppar, hänga i takkronan, näcka från bryggan och trycka en slabbig burgare kl. 05.13. Med tanke på längden av den här pandemin och min stigande ålder får jag nog börja se detta som ett tidigare liv

 

[pepp]

Jag saknar att gå ut, att ha fest, att träffa nya människor, gå på bio, gå ut och äta.
Saknar möjligheten att kunna dejta också.

Är introvert, men jag vill kunna välja själv när jag ska isolera mig

 

[Fruentimber]

Fest. Hinka champagne, ha vattenkrig från ishinken, äta sushi från manskroppar, hänga i takkronan, näcka från bryggan och trycka en slabbig burgare kl. 05.13.

Känner instinktivt att du eventuellt är min nya bästa vän och när ska jag komma och vilken adress är det?

 

[Voeux]

Känner instinktivt att du eventuellt är min nya bästa vän och när ska jag komma och vilken adress är det?

Haha, du är så välkommen! Om farbror Tegnell är snäll nån gång i framtiden, då lär man ju redan fått gråa hår..

 

[Mineur]

Jag saknar nog nästan mest att kunna kika runt på sociala medier och föra diskussioner med nära och kära utan att vara "rädd" för att upptäcka att de har en massa knepiga åsikter och beter sig på väldigt icke-okej sätt med tanke på pandemin. På sätt och vis är det sådant som har påverkat mig allra mest, jag har tidvis varit så fruktansvärt irriterad och frustrerad och tappat en hel del respekt för både en och tre personer i min närhet p.g.a. saker som kommit fram. Det har verkligen tagit fram somligas värsta sidor det här, och jag har fått se sidor av folk som jag önskar att jag aldrig sett.

Jag saknar också att kunna röra mig i samhället utan att vara rädd för hur andra ska bete sig och arg på de som tydligt beter sig oansvarigt.

På ett lite mer lättsamt plan saknar jag att åka till stallet, att ha familj och vänner på besök, att anordna middagsbjudningar, att träffa vänner som inte bor i samma stad, att resa både inom och utom landet, att äta på restaurang, och att gå ut och ta en drink eller två en lördagskväll.

 

[Voeux]

Jag saknar nog nästan mest att kunna kika runt på sociala medier och föra diskussioner med nära och kära utan att vara "rädd" för att upptäcka att de har en massa knepiga åsikter och beter sig på väldigt icke-okej sätt med tanke på pandemin. På sätt och vis är det sådant som har påverkat mig allra mest, jag har tidvis varit så fruktansvärt irriterad och frustrerad och tappat en hel del respekt för både en och tre personer i min närhet p.g.a. saker som kommit fram. Det har verkligen tagit fram somligas värsta sidor det här, och jag har fått se sidor av folk som jag önskar att jag aldrig sett.

Jag saknar också att kunna röra mig i samhället utan att vara rädd för hur andra ska bete sig och arg på de som tydligt beter sig oansvarigt.

På ett lite mer lättsamt plan saknar jag att åka till stallet, att ha familj och vänner på besök, att anordna middagsbjudningar, att träffa vänner som inte bor i samma stad, att resa både inom och utom landet, att äta på restaurang, och att gå ut och ta en drink eller två en lördagskväll.

Håller helt med. Fick precis veta att en bekant fortsätter att dra ihop fester med 50+ pers JUST NU. Alltså i december. Tack och adjöööööö...