Vad tänker ni om det här tänket?

[Myrten]

Ja det är det. Jag har inte tänket att det måste drickas upp för att man öppnat den. Min mamma är likadan, hon kan ta vin till maten, pappa föredrar öl. Så öppnar hon en flaska och tar vin till maten så hälls resten ur. Hon sitter inte och dricker vin "bara för att det ska drickas upp" i flera dagar.

Jag tänker också att om någon väljer att avbryta flera års nykterhet känns det märkligt att inleda med att dricka 4 dagar i rad, även om det bara är ett glas om dagen.

Men vilken är skillnaden mot att man inte vill slänga mat, hälla ut halva mjölkpaketer, äta upp de sista chipsen eller vad som helst?

Ett glas vin om dagen till maten är i mina ögon en ren måltidsdryck. Ett glas vin på kvällen - tja, lika väl som en kopp te.

 

[Passion]

Jag undrar varför? Har man klarat sig utan i flera år undrar jag vad det är som gör att hen känner att en flaska vin vore lämpligt. Nåt jobbigt som hänt? Vad är det som gör att man tror livet blir bättre efter ett glas vin? Och att dessutom riskera livet, då måste man verkligen var sugen. Ts skrev ju nämligen att denna alkoholist slutat först när hen stod inför döden.
Kollar man på det rent krasst kan det alltså ses som ett självmordsförsök...
Jag skulle vilja prata med personen och gräva lite på djupet.

 

[Monstermom]

Jag undrar varför? Har man klarat sig utan i flera år undrar jag vad det är som gör att hen känner att en flaska vin vore lämpligt. Nåt jobbigt som hänt? Vad är det som gör att man tror livet blir bättre efter ett glas vin? Och att dessutom riskera livet, då måste man verkligen var sugen. Ts skrev ju nämligen att denna alkoholist slutat först när hen stod inför döden.
Kollar man på det rent krasst kan det alltså ses som ett självmordsförsök...
Jag skulle vilja prata med personen och gräva lite på djupet.

Njae. "Självmordsförsök" tycker jag inte är att se det rent krasst, utan snarare absurt.

Det är mycket möjligt att det kommer att visa sig vara väldigt farligt för personen! Men självmordsförsök är något annat.

 

[athena]

Njae. "Självmordsförsök" tycker jag inte är att se det rent krasst, utan snarare absurt.

Det är mycket möjligt att det kommer att visa sig vara väldigt farligt för personen! Men självmordsförsök är något annat.

Verkligen! Snacka om att dra på stora växlar.

Jag tycker generellt sett inte att ett vinglas om dagen fyra dagar i sträck är nåt att orda om, men i den beskrivna situationen skulle jag ändå se det som ett varningstecken. Det känns lite "kaxigt" att ge sig på det efter lång tids uppehåll.

Men det kan väl försåvitt bara vara ett test för sin egen kropp och själ, vad vet vi?

 

[landsbygdsbo]

En nykter alkoholist som i sin självbelåtenhet börjar ta sig ett glas vin till maten är väl att jämföra med ett psykfall som står på medicinering och under medicinens påverkan känner sig så bra att han själv beslutar att avsluta medicineringen...

Till det brukar det ju sluta på samma sätt.
Det går åt h-e.

 

[Petruska]

Jo det brukar man väl? Spara den i kylen en vecka för att ha i mat, sedan komma ihåg den o slänga. (Men en miniflaska hade kanske varit smartare om man har svårt att slänga)

Nej, jag brukar dricka upp det eftersom det är gott och synd att slänga. Ett glas vin på kvällen ser jag ungefär som att ta sig en liten nattmacka - inte nödvändigt för att överleva, men gott och mysigt.

Glömmer jag att dricka upp det använder jag det i maten, och då kan det få stå längre tid än en vecka (beroende på hur ambitiös mat jag lagar just då).

 

[Magiana]

Jag undrar varför? Har man klarat sig utan i flera år undrar jag vad det är som gör att hen känner att en flaska vin vore lämpligt. Nåt jobbigt som hänt? Vad är det som gör att man tror livet blir bättre efter ett glas vin? Och att dessutom riskera livet, då måste man verkligen var sugen. Ts skrev ju nämligen att denna alkoholist slutat först när hen stod inför döden.
Kollar man på det rent krasst kan det alltså ses som ett självmordsförsök...
Jag skulle vilja prata med personen och gräva lite på djupet.

I det här fallet har kroppen återhämtat sig, så självmordsförsök kan vi utesluta.

 

[Magiana]

En nykter alkoholist som i sin självbelåtenhet börjar ta sig ett glas vin till maten är väl att jämföra med ett psykfall som står på medicinering och under medicinens påverkan känner sig så bra att han själv beslutar att avsluta medicineringen...

Till det brukar det ju sluta på samma sätt.
Det går åt h-e.

Inte med nödvändighet. *Har den T-shirten*

Som andra redan sagt är varje fall unikt. I det här fallet är jag lite orolig så jag kommer att försöka få fram mer info om hur denne tänker kring drickandet, men jag ville ha andras åsikter ifall jag bara var nojig.

 

[ASKAPLASKA]

Fast nog är det bättre att prata med personen själv och få en bild av hens drickande, istället för att fråga folk på ett forum? Med tanke på det sjöberga berättade verkar det ju finnas anledning att bedöma varje individ för sig.

@ASKAPLASKA

Det är alltid bättre att tala direkt med personen.
Ibland kan det dock vara skönt att lufta sina tankar bland andra för att få en objektiv bild av situationen

 

[Boj]

Om en f.d. alkoholist efter ett antal år i nykterhet anser sig kunna dricka normalt, köper en flaska vin, får den att räcka i 4 dagar och är nöjd med det, vad ger det er för vibbar då?

För egen del känns det som om personen fortfarande tänker som en alkoholist och att det skulle kunna spåra ur. Är jag ute och cyklar eller är oron befogad?

Vad är ett beroende? Jo när man har behov att få i sig en viss mängd varje dag, sedan kvittar det om det handlar om ett glas, en cigarett, en joint, osv.

Om flaskan räcker i 4 dagar, och man måste ha ett glas om dagen så ja då har man ett beroende.

Sedan finns det både rökare och fd alkoholister som faktiskt klarar av den här festbiten galant utan att åka dit. Man tar en eller par cigaretter/glas under en fest och sedan inget mer efter det. Jag däremot som fd rökare skulle inte ta den risken, jag ser det som en enormt stor risk att jag börjar röka igen. Och man ska nog se alkoholismen som en sådan fälla också, det är lätt att ramla tillbaka i gamla vanor.

 

[purity_666]

Jag dricker vin för att jag är sugen på d

Men vilken är skillnaden mot att man inte vill slänga mat, hälla ut halva mjölkpaketer, äta upp de sista chipsen eller vad som helst?

Ett glas vin om dagen till maten är i mina ögon en ren måltidsdryck. Ett glas vin på kvällen - tja, lika väl som en kopp te.

Visst, om man inte haft problem innan. Har man haft problem innan är det inte en ren måltidsdryck längre.
För mig är vin något lite lyxigt i vardagen. Något speciellt, lite xtra gott till middagen eller hur man nu vill dricka det. Dagen efter är ögonblicket över (för mig) om jag inte känner likadant då förstås. Därför sparar jag inte och dricker vin bara för att det måste drickas upp. Vore det så att man kunde spara det längre, till nästa gång jag kände för att ha det lilla extra, ja då hade jag sparat. Jag kan dricka en likördrink ibland för att det är gott. Jag behöver inte hetsa och dricka min likördrink bara för att flaskan är öppen. Den har nog varit öppen nåt år nu.

 

[Petruska]

@purity_666

Jag skulle säga samma sak om den lite festliga maten som du säger om vinet. Om det blir tex festmat över, kastar du den då när vardagen är åter?

Likören kan ju stå öppnad rätt länge, så det är ju en helt annan sak. Mat och vin blir ju förstört av att stå.

 

[purity_666]

Nej fryser in den och tar upp den när jag är sugen nästa gång. Hade det funkat med vin hade jag gjort samma där. Jag hade inte ätit exakt samma mat i 4 dagar bara för att det fanns kvar.

 

[mandalaki]

Det är alltid bättre att tala direkt med personen.
Ibland kan det dock vara skönt att lufta sina tankar bland andra för att få en objektiv bild av situationen

Fast min tanke är just att det inte finns någon objektiv bild. Det är bara genom att prata med och känna den här individen som man kan få klart för sig om det är riskdrickande eller inte.

Dessutom utgår ju den förment "objektiva" bilden oftast utifrån skribenternas egna erfarenheter av drickande i omgivningen. Vi vet inte alls vilken av de erfarenheterna det är som stämmer med personen som tråden handlar om. Och TS kommer då säkert att högst värdera de erfarenheter som bekräftar den oro hon känner (vilket inte är konstigt alls, så gör vi alla).

 

[Raderad medlem 6459]

@Magiana

Jag förstår att du blir orolig. Om den alkoholist jag har i min närhet faktiskt skulle inse sina problem och bli nykter någon gång (drömma kan man ju alltid) skulle jag vara extremt observant på minsta tecken som tyder på att hen är på väg att falla tillbaka igen. Precis som jag vore på om någon jag kände hade haft (livshotande!) problem tidigare och verkade vara på väg att tappa fotfästet igen.

Jag menar inte att moralisera och vara tråkig eller argumentera emot forskning eller nånting. Men jag är mänsklig och det gör tyvärr att man oroar sig för andra.

 

[ASKAPLASKA]

Fast min tanke är just att det inte finns någon objektiv bild. Det är bara genom att prata med och känna den här individen som man kan få klart för sig om det är riskdrickande eller inte.

Dessutom utgår ju den förment "objektiva" bilden oftast utifrån skribenternas egna erfarenheter av drickande i omgivningen. Vi vet inte alls vilken av de erfarenheterna det är som stämmer med personen som tråden handlar om. Och TS kommer då säkert att högst värdera de erfarenheter som bekräftar den oro hon känner (vilket inte är konstigt alls, så gör vi alla).

Så sant, bra tänkt!
Men jag skulle nog ändå själv kunnat ställt frågan här, mest för att kolla av om det är jag som är nojig eller petig eller om mina tankar kanske är vettiga. Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att tänka oklart när man är för nära och för inblandad.
FAST- i slutändan är ju allt på individnivå, det håller jag med om.

 

[mandalaki]

@Magiana

Jag förstår att du blir orolig. Om den alkoholist jag har i min närhet faktiskt skulle inse sina problem och bli nykter någon gång (drömma kan man ju alltid) skulle jag vara extremt observant på minsta tecken som tyder på att hen är på väg att falla tillbaka igen. Precis som jag vore på om någon jag kände hade haft (livshotande!) problem tidigare och verkade vara på väg att tappa fotfästet igen.

Jag menar inte att moralisera och vara tråkig eller argumentera emot forskning eller nånting. Men jag är mänsklig och det gör tyvärr att man oroar sig för andra.

Jag har haft problemdrickande på två nära håll - och insett att det är ingen idé att jag oroar mig. Jag kan ändå inte påverka det.

Och nu menar jag inte att det är bara är att stänga av oron, även jag är mer människa än så, men jag oroade mig liksom i båda fallen i bott och min oro påverkade inte deras drickande över huvud taget. De drack ändå.

Och någonstans där gick min oro över - inte med viljekraft, utan den bara tog slut. Jag blev mest förbannad istället, över att de förstör sina liv.

 

[Myrten]

@purity_666
För dig är vin något lyxigt, för mig är det en dryck jag kan ta vilken vardag som helst (naturligtvis då i begränsad mängd) för att jag råkar tycka det passar till maten. Eller för att jag vill ha ett glas vin. Det är faktiskt inte så att din inställning är rätt och min är fel eller tvärt om. Min är min och din är din.

Och kan verkligen någon av oss avgöra om det i den här individens fall är så att hen aldrig kommer att kunna se på vin som en måltidsdryck? Nej.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har haft problemdrickande på två nära håll - och insett att det är ingen idé att jag oroar mig. Jag kan ändå inte påverka det.

Jag har kommit så långt att jag accepterat att jag inte kan göra något åt dennes alkoholism. Tror dock inte att jag skulle kunna låta bli att oroa mig om den gav upp sin nykterhet (även om det aldrig kommer hända) för att sedan börja igen. Det är för nära, påverkar mig för mycket helt enkelt.

Att min oro inte påverkar drickandet vet jag. Men det är inte alltid så lätt alltid att vara superrationell och stark och smart jämt när det gäller nära relationer och människor man älskar.

 

[mandalaki]

Jag har kommit så långt att jag accepterat att jag inte kan göra något åt dennes alkoholism. Tror dock inte att jag skulle kunna låta bli att oroa mig om den gav upp sin nykterhet (även om det aldrig kommer hända) för att sedan börja igen. Det är för nära, påverkar mig för mycket helt enkelt.

Att min oro inte påverkar drickandet vet jag. Men det är inte alltid så lätt alltid att vara superrationell och stark och smart jämt när det gäller nära relationer och människor man älskar.

Ja, det beror ju på hur nära personen som dricker är. I TS fall tror jag inte att hon skrivit det. Ju längre bort, desto mer lönlöst att oroa sig kan jag tycka. Själv skulle jag inte gilla om någon lite avlägsnare person gick runt och oroade sig för mig.