Vänner som avbokar och ombokar

[Sasse]

Jag har varit med om flera vänner som avbokat av olika anledningar.

En nuvarande vän har problem med psykisk ohälsa och kan avboka med kort varsel. Jag har full förståelse för det. Jag lider också av psykisk ohälsa och har samma "problem" med att min energi kan tvärdö från en timme till en annan. Vi är öppna med det i min vänskapskrets och kollar av med varandra ofta om orken att ses finns.

Sedan har jag haft en vän som jättegärna ville ses alltid. Han ville alltid att jag skulle föreslå tid, och om han inte kunde då skulle jag föreslå en ny tid... Lyckades vi hitta en tid avbokade han väldigt ofta för att ditten och datten dykt upp. Någon gång struntade han helt i att avboka och bara dök inte upp. Efteråt kom det fram att jag var en "standby" om han inte hade någon bättre att ses med. Den kontakten dog naturligt efter att han varit ärlig med vår relation.

Och en annan vän, där hade vi gemensam aktivitet att träna tillsammans. Hon okynnesavbokade ofta. Vi kunde prata om att ses samma dag och ibland timmen innan för att kolla av med varandra, men sedan kunde hon ändra sig fem minuter innan vi hade bestämt att ses för att hon plötsligt kom på att hon behövde göra det och det. Efter några veckor/månader av det gav jag upp. Hon hörde aldrig av sig om att ses när jag slutade vara drivande, förutom att kommentera i förbifarten när vi träffades på annat håll om att hon gärna tog upp vår träning. Well, be my guest att dra i det då.


Jag brukar låta kontakten självdö om det blir för problematiskt för mig, och om personen fortsätter höra av sig bara säga att jag har andra planer. Har beteendet inte blivit bättre på månader eller år, kommer det troligt inte bli bättre heller.

 

[Lickety]

Frågan är nu - ska jag bara avboka (egen medicin), eller ska jag komma med en förklaring?

 

[Enya]

Frågan är nu - ska jag bara avboka (egen medicin), eller ska jag komma med en förklaring?

Det beror väl på hur mycket vännen betyder egentligen, i grunden. Varför är ni vänner? Varför vill ni umgås?

Är den inte viktig egentligen så avboka och se om det rinner ut i sanden, är den viktig egentligen så förklara.

Själv när jag har stött på det har jag slutat boka mer med personen det gällt. Det har runnit ut i sanden alla gånger. Det brukar göra det faktiskt.

 

[Lickety]

Det beror väl på hur mycket vännen betyder egentligen, i grunden. Varför är ni vänner? Varför vill ni umgås?

Är den inte viktig egentligen så avboka och se om det rinner ut i sanden, är den viktig egentligen så förklara.

Själv när jag har stött på det har jag slutat boka mer med personen det gällt. Det har runnit ut i sanden alla gånger. Det brukar göra det faktiskt.

Vi är barndomsvänner sedan 6 års ålder så vi har mycket historia gemensamt. Har barn i samma ålder, så även det klaffar ju. Men jag orkar inte ha planer konstant som aldrig blir något och det slutar med att vi ses en gång om året fast vi bor inom 30 min resväg. Vi har nog vuxit ifrån varandra lite.

 

[Lickety]

Jag är ju ganska rak som person så jag gav en förklaring. Så får man tycka vad man vill om det, helt enkelt.

 

[Unafraid]

Jag hade en bästa kompis som avbokade en resa väldigt sent. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och jag tyckte inte att det var värt det längre. Vi har inte pratat på 5 år. Det var väldigt sorgligt i början, nu är det bara skönt, när jag inser hur jag ansträngde mig för att få det att fungera och fick ganska lite tillbaka.

 

[Hellhound]

Jag har haft en sådan vän, kunde avboka i sista sekund av alla möjliga anledningar, och ibland helt utan förklaring. Jag minns att jag tänkte redan då att någon NPF eller psykisk ohälsa kanske låg bakom (har själv en diagnos och brukar fungera bäst med andra inom samma spektrum) men hen kom från en familj där det sågs som mycket skamligt, så det fanns inte på kartan att utredas.

Vi var vänner i ganska många år och det blev tyvärr bara sämre med tiden. Så småningom blev det tydligt för mig att hen hade gått över mer och mer till att välja det som var roligast för stunden och att jag knappt var ett andrahandsval. Jag försökte flera gånger att diskutera problemet med vännen, men hen blev bara sur och gick i försvarsläge oavsett hur jag formulerade mig

Det slutade med att jag klippte alla band till personen för mitt eget måendes skull. Det har gått åratal sedan dess och ibland så gör det fortarande ont i mig över att det slutade så, men jag tror inte att det fanns någon annan utväg. Jag slog knut på mig för att få det att fungera och fick noll ansträngning i gengäld.

 

[Mabuse]

Jag hade en bästa kompis som avbokade en resa väldigt sent. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och jag tyckte inte att det var värt det längre. Vi har inte pratat på 5 år. Det var väldigt sorgligt i början, nu är det bara skönt, när jag inser hur jag ansträngde mig för att få det att fungera och fick ganska lite tillbaka.

Jag hade en kompis som var lite samma. Jag slog knut på mig, och visserligen hade vi oftast trevligt när vi väl sågs, men han la noll engagemang i att se till att det blev av. Han har väldigt få vänner, är singel och lider av sin ensamhet, men hur det nu var så var det ändå 100% jag som skulle höra av mig, föreslå att vi ses osv. Han bokade av för att han var trött eller hade ont i huvudet eller kände sig stressad eller vad det nu kunde vara, och så skulle jag föreslå en ny tid som passade honom. När jag blev ledsen för att han bokade av och aldrig initierade kontakt tyckte han jag var jobbig och ville ha det enkelt. Hans andra vänner var minsann inte så. (till saken är att han knappt har några vänner, och inte egentligen tycker om de två han har, utan det är mest att de som blivit kvar under årens lopp)

Efter att ha blivit ledsen en sista gång över en sen avbokning så bestämde jag mig att nu får han initiera kontakten nästa gång. Sen dess har vi inte hörts.

Jag var också ledsen i början, men med tiden så känns det ändå som lika bra. Det var jobbigt att försöka vara vän med nån man inte får nåt tillbaka av. Med tanke på hur mycket han plågas av sin ensamhet förstår jag inte riktigt varför han skjuter folk ifrån sig, men man kan ju inte förstå allt.

 

[karamelldrottningen]

Känner att jag bitvis lite är sån som avbokar i sista stund men det beror på att jag lyckats dubbelboka mig och verkligen inte meningen alls men lyckas glömma bort med den jag först tänkte umgås med.
Senast i går och noll minne av att jag sagt att jag kommer

 

[QueenLilith]

Jag orkar inte med sånt i längden. Jag kan ha överseende, men med folk som alltid avbokar så tappar jag intresset. Jag kan ibland inte orka, men jag försöker alltid att ställa upp när det väl är bokat, för jag själv vet känslan av när någon strunter i en sista minuten. Men det är ju väldigt olika. Jag försöker ha relationer som ger energi istället för att ta energi. Blir man irriterad ofta på sina kompisar så är det ju inte hållbart i längden.

 

[lingonben]

Jag har en sån bekant. Tidigare var vi nära kompisar och vi har känt varandra sen tonåren, men hon har så ofta prioriterat bort mig med sena avbokningar. Inklusive inplanerade resor. Ärligt talat skiter jag i vilka orsaker hon har att bete sig så, hennes agerande gör att jag inte har nån lust att lägga kraft på att försöka umgås med henne.

 

[Sel]

Jag får nästan alltid ångest innan träffar så jag försöker låta bli att boka upp mig överhuvudtaget. Blir jag inbjuden säger jag så gott som alltid med reservation att jag kommer om jag orkar om det rör sig om fler människor än bara en, då klarar de sig ju fint utan mig.
Skulle aldrig komma mig för att boka upp en träff längre bort än nästa vecka eller så. Det låter som märkligt och respektlöst beteende att hålla på såsom dina vänner gör, TS. Bokar man så långt i förväg gör man det väl specifikt för att inte annat ska komma ivägen?

 

[Lickety]

Bokar man så långt i förväg gör man det väl specifikt för att inte annat ska komma ivägen?

Ja men precis så funkar det för mig också. Bokning långt i förväg = mer viktigt att inte avboka, allrahelst om planeringshorisonten alltid ligger långt fram, så att det förskjuts en lång tid framåt igen. Även om det så bara är en lunch. Men ännu mer viktigt om man bokat ett event av något slag som spa, resa eller konsert.

 

[Hippocampus]

har en sån kompis. Jag vet att det ligger psykisk ohälsa bakom men ibland har jag faktiskt surnat till. Dessutom är det alltid jag som hör av mig. Jag vet att hon kan må dåligt men ibland känns det som att istället för att ta eget ansvar kan det skyllas på ohälsan bara.
Jag blev oerhört besviken för många år sen då vi skulle till en hingstvisning. Jag väntade på henne på plats (jag hade 1-1.10 h dit, hon runt 30-45 min.) och fick inget svar var hon var. Visningen började o då smsade hon att hennes häst fått kolik. Nej, den hade inte fått kolik.
OM man nu inte vill/orkar träffa mig så begär jag att man säger det. Inte ljuger, inte hittar på historier. Säg bara, jag vill inte. Jag ställer aldrig följdfrågor för jag behöver inte förklaringar. Vill man inte så vill man inte.

Jag försöker fråga henne ibland om hon vill följa med, hitta på nåt men även om hon skulle säga ja, så litar jag inte på det och räknar att alltid göra det själv. Så hanterar jag det.

Förresten hade jag en kompis (eller har men vi bor 60 mil från varandra o ses väldigt sällan) som 1 vecka innan vi skulle tillfälligt flytta utomlands för att läsa på språkskola, hoppade av. Jag valde att åka ändå (en av de största besluten jag tagit med tanke på mitt dåliga språk, introvert, blyg etc) och jag fick en känsla av att hon inte räknat med att jag skulle åka... Så hon blev skitarg när jag åkte.

 

[Lickety]

Förresten hade jag en kompis (eller har men vi bor 60 mil från varandra o ses väldigt sällan) som 1 vecka innan vi skulle tillfälligt flytta utomlands för att läsa på språkskola, hoppade av. Jag valde att åka ändå (en av de största besluten jag tagit med tanke på mitt dåliga språk, introvert, blyg etc) och jag fick en känsla av att hon inte räknat med att jag skulle åka... Så hon blev skitarg när jag åkte.

Det är just den här känslan man får ibland, att det handlar lite önskan om att kontrollera på något skevt sätt som jag inte begriper. Nej, det går verkligen fetbort.

 

[SkorpSmulan]

Jag har också haft en sån vän, jag försökte i väldigt många år, frågade henne rakt ut och försökte prata om det flertalet gånger men hon sa bara alltid att hon så gärna ville umgås och när vi väl sågs så kunde hon inte sluta prata om hur mycket hon önskade att vi skulle ses oftare, ändå kunde man aldrig lita på att det skulle ske, det blev väldigt ofta avbokat i sista minuten.
Vi bodde långt ifrån varandra så det krävdes planering och fix, jag tog semester från jobbet flera gånger eller fixade passning till alla mina djur för att kunna ses, bara för att sen bli dissad av någon anledning. Oftast samma dag.
För fyra år sedan fick jag nog och jag känner att jag borde ha gett upp det tidigare.

 

[starcraft]

En sån har jag råkat ut för. Personen ville hela tiden "hålla det öppet" när vi skulle planera någonting.
Hur lätt är det att planera när något "kanske" ska hända, man är ju ändå uppbokad och kan inte planera för något annat.
Det hände att jag gjorde något annat, men den som ville "hålla det öppet" blev då sur för att vi inte gjorde det som vi "bestämt" .
Vi har på mitt initiativ inte kontakt länge

Jag var tillsammans med en sån person som skulle hålla våra planer ”öppna” och att allt bara var ”förslag” och så får man höras precis innan och se om det blir av eller inte typ en tid in i relationen… det blev inte så många träffar efter det.

 

[Görel]

Alla kan råka ut för något som gör att man måste avboka sent, men när man inser att en persons beteende följer ett mönster så tröttnar man till slut. Det är respektlöst, som att andras tid inte är viktig.

Jag har också haft såna vänner, allt låter så roligt när vi planerar, men sen blev jag kvar ensam när det vi skulle göra ställts in med kort varsel, och då hade mina andra vänner redan dragit iväg på annat. Nu har jag sorterat bort dem ur mitt umgänge, vi pratar om vi ses men jag planerar aldrig mer något ihop med bara dem.

 

[karamelldrottningen]

Känner att jag bitvis lite är sån som avbokar i sista stund men det beror på att jag lyckats dubbelboka mig och verkligen inte meningen alls men lyckas glömma bort med den jag först tänkte umgås med.
Senast i går och noll minne av att jag sagt att jag kommer

Vill bara svara att i mitt fall handlar det verkligen inte om något kontrollbehov eller med vilja alls utan är att jag varit väldigt förvirrad med allt möjligt och måste skriva upp saker annars är det väldigt lätt hänt att jag helt enkelt glömmer bort det. Nu har jag införskaffat en papperskalender vilket verkar vara det enda sättet som funkar att inte snurra till saker helt

 

[Sel]

Vill bara svara att i mitt fall handlar det verkligen inte om något kontrollbehov eller med vilja alls utan är att jag varit väldigt förvirrad med allt möjligt och måste skriva upp saker annars är det väldigt lätt hänt att jag helt enkelt glömmer bort det. Nu har jag införskaffat en papperskalender vilket verkar vara det enda sättet som funkar att inte snurra till saker helt

Hur hanterar du det/väljer aktivitet när du dubbelbokat?