Vänner - utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 17

[Wille]

Det kan du exempelvis göra på Fontänhuset. Har jag just lärt mig.

Jag har tidigare kollat efter ställen att fira t.ex. jul på men inte orkat åka en timme bort. Restiden är en deal breaker tyvärr.

 

[Wille]

Det här har jag funderat på vad du menar. Du skrev att det också var mkt att åka en timme utan vill typ kunna gå över.
Hur mkt tänker du dig att du vill träffas och höras?

Jag vill inte ha mer än max en halvtimme till folk. Annars orkar jag inte.

 

[Wille]

Googlade fontänhuset. Jag har visst varit inne på deras hemsida förut. Men ja, det är ju inte så tillgängligt så det har inte varit så intressant. T.o.m. så jag glömt bort att de finns.

 

[bettysmatte]

Jag vill inte ha mer än max en halvtimme till folk. Annars orkar jag inte.

Du får nog ta dig en rejäl funderare på hur du ska lösa din ekvation, med de förutsättningar som du har.

 

[Lingon]

Jag har varit med i ett flertal föreningar under många år. Det har hittills lett till noll vänskaper men drivor av medlemstidningar som jag inte orkat läsa.

Jag tror att du har mycket höga krav på dig själv. Får jag en medlemstidning som jag inte känner för att läsa åker den direkt i pappersåtervinningen. Den hamnar aldrig på min lista över saker jag borde gjort men inte orkade.

Jag hoppas att du kan lyckas ha lite lägre krav på dig själv. Var snäll mot dig själv. Var lika snäll och förlåtande mot dig som du skulle vara mot en vän som är i samma situation.

 

[EmmaBovary]

Jag har tidigare kollat efter ställen att fira t.ex. jul på men inte orkat åka en timme bort. Restiden är en deal breaker tyvärr.

GREJEN du verkar missa är att väldigt många åker en bra bit för att fira jul. Folk gör uppoffringar och anstränger sig för att upprätthålla jultraditioner etc. Det brukar inkludera att resa en bit.

 

[EmmaBovary]

Jag är inte vaccinerad och är rädd för att umgås med grupper av människor. Jag känner obehag även i skolan där coronaavstånd inte kan hållas i restaurangen.

Breven bör ju innehålla något i alla fall, inte bara en fras eller så.

Jag vet att du är spruträdd etc. men se för sjutton till att vaccinera dig så att inte den saken behöver vara en bidragande faktor till att du är mer ensam.

 

[escodobe]

Jag vill inte ha mer än max en halvtimme till folk. Annars orkar jag inte.

Jag tänker att du nog får ändra några faktorer i din kravspecifikation.
Det är nog extremt svårt att hitta en person som du ska kunna "dela allt med", som har tid att träffas ofta och som dessutom inte får bo längre bort än en halvtimme.

Om jag fattat det rätt så har du ingen du räknar som vän i dagsläget?
Då är ju allt en förbättring
Du kanske har/kan få en internet vän som du kan prata ofta med men som bor lite längre bort, nån du träffar oftare eftersom hen bor nära med som du umgås lite ytligare med och nån du kan ha djupare samtal med men som du får åka en bit för att träffa?

Att hitta den "perfekta" vännen som uppfyller allt för en person, men väldigt specifika och svårnådda krav som i ditt fall, är nog i det närmaste omöjligt.

Jag har tex en handfull personer som jag räknar som väldigt viktiga/nära vänner för mig, men ingen av dem skulle kunna uppfylla allt det där på egen hand. Folk har ju sina egna liv de med liksom. Två av dem umgicks jag intensivt med till en början då vi jobbade ihop, men nu jobbar vi på olika ställen och kan därför inte ses så ofta. Två har familj som kräver sin tid och barnen kommer att gå först, så är det ju bara. De flesta av dom bor minst en halvtimmes resa bort.

 

[Myrten]

De flesta har nog någon att fira jul och midsommar med. Det har inte jag. Jag är ensam årets alla dagar.

Det är nog många som behöver resa en timme för att ha någon att fira jul och midsommar med.

Jag är inte vaccinerad och är rädd för att umgås med grupper av människor. Jag känner obehag även i skolan där coronaavstånd inte kan hållas i restaurangen.

[...]

Inte du men din sjukdom gör din ensamhet till en självuppfyllande profetia. Inte du men din sjukdom skapar förutsättningar för umgänge som är omöjliga att uppfylla. Så fort en möjlig öppning för dig dyker upp gör sjukdomen att du förutsätter att saker är problematiska eller omöjliga innan du ens har kollat. Det här är bara ett exempel (TILLÄGG: ett annat är att det inte fanns "jämnåriga" i Trädgårdsföreningen. Varför skulle vänner behöva vara jämnåriga?). Hur vet du att det är fråga om umgänge på icke-coronasäkrat vis? Din sjukdom gör att du förutsätter det, skapar den sanningen.

En organisation som har till mål att hjälpa människor ur isolering de hamnat i pga psykisk ohälsa kan mycket väl ha strategier för hur de kan hjälpa medlemmar som inte klarar av att själva ta sig till platsen. Förslag: maila och berätta om dig själv. Det är mycket möjligt att det inte är något för dig, men det kan du inte veta ännu. Noterar för övrigt att de nämner "trädgård" bland sina verksamheter.

 

[DarkInNight]

De flesta bor i lägenhet och de som inte gör det verkar klara sig bra själva med sina familjer.

Men du kan ju inte veta vad de tycker om idén om du inte frågat?

 

[Wille]

GREJEN du verkar missa är att väldigt många åker en bra bit för att fira jul. Folk gör uppoffringar och anstränger sig för att upprätthålla jultraditioner etc. Det brukar inkludera att resa en bit.

Det är nog lättare att åka långt för att träffa människor man känner och antagligen gillar. Att åka långt för att träffa massor av okända är svårare.

Jag vet att du är spruträdd etc. men se för sjutton till att vaccinera dig så att inte den saken behöver vara en bidragande faktor till att du är mer ensam.

Jag har ingen aning om hur det ska gå till.

 

[Wille]

Men du kan ju inte veta vad de tycker om idén om du inte frågat?

Det har varit uppe på tapeten, men inte blivit något med.

 

[DarkInNight]

Det är nog lättare att åka långt för att träffa människor man känner och antagligen gillar. Att åka långt för att träffa massor av okända är svårare.

Jag har ingen aning om hur det ska gå till.

Ring VC och förklara situationen och be om rejält med lugnande?

 

[DarkInNight]

Det har varit uppe på tapeten, men inte blivit något med.

Ja du ser, då finns det ju intresse och behövs "bara" någon som är drivande som ser till att det blir gjort.

 

[EmmaBovary]

Det är nog lättare att åka långt för att träffa människor man känner och antagligen gillar. Att åka långt för att träffa massor av okända är svårare.

Jag har ingen aning om hur det ska gå till.

Fast det förekommer ju också, folk följer med respektive hem till dennes okända släkt. Då finns förvisso viss anknytning till ens partner. Men många åker förhållandevis långt för personer de knappt känner eller ens tycker om, för att upprätthålla något slags tradition.

Menar du som hur du ska få tag i en tid, eller att du ser svårigheter i genomförandet/att du inte vågar?

 

[Amha]

Ja, det var 4 klasskamrater plus läraren som var ute hos mig. Ska jag fråga om de vill komma igen ska det vara i syfte att umgås och äta gott, inte ha en arbetsdag som förra gången. Inte för att jag skulle ha något emot en arbetsdag, men det kan jag verkligen inte fråga om.

Aldrig hört talas om. Tror inte det finns här där jag bor. Kanske finns i stan en timme bort och dit orkar jag inte åka.

Jag har varit ensam hela livet, så visst, man kan ju kalla det "ofta". Det är först sen jag flyttade hit som jag träffade min granne som jag nu fikar med ibland. Men jag känner mig ändå ensam i den relationen.

Jag pratar med några online ibland, men vet inte vad jag ska kalla de relationerna. Tycker mest det är ett under att någon vill prata med mig ibland. En person föreslog att vi skulle vara brevvänner. Ett trevligt förslag tänkte jag. Dessvärre visade det sig att det blev för mycket av ett projekt att skriva långa brev. Det gick längre och längre tid att få ändan ur och skriva ett svar. Nu har jag inte skrivit på väldigt länge. Jag skäms över det.

Föreslå att ni är brevvänner på mail? Det kanske är lättare?

 

[Wille]

Ring VC och förklara situationen och be om rejält med lugnande?

Jag fick en rejäl sedering hos tandläkaren en gång. Den kostade över 1000 kronor. Jag fick inte köra bil med den medicinen.

Tror inte jag kan få sådan sedering för en vaccinering. Och lugnande medicin har jag redan utskrivet. Men tror att jag ändå kommer att få fruktansvärd ångest/fobireaktion som medicinen inte biter på.

Fast det förekommer ju också, folk följer med respektive hem till dennes okända släkt. Då finns förvisso viss anknytning till ens partner. Men många åker förhållandevis långt för personer de knappt känner eller ens tycker om, för att upprätthålla något slags tradition.

Menar du som hur du ska få tag i en tid, eller att du ser svårigheter i genomförandet/att du inte vågar?

Jag provade en gång att boka in en julmiddag på en herrgård. Jag trodde att jag skulle träffa andra ensamma där. Så blev det inte. Alla, förutom jag, var där med sina familjer. Sedan dess har jag suttit ensam hemma på julafton.

Det är svårt med själva genomförandet av vaccineringen. Tror jag kommer få sjukt mycket ångest och fobireaktion utan möjlighet till lindring. Det finns ingen som kan hålla handen och stötta i en massa timmar efteråt när jag mår dåligt.

 

[escodobe]

Det är nog lättare att åka långt för att träffa människor man känner och antagligen gillar. Att åka långt för att träffa massor av okända är svårare.

Jag har ingen aning om hur det ska gå till.

Jag har väldigt svårt med att umgås med nya personer, och även att umgås länge med folk jag faktiskt gillar, men det blir lättare om det finns ett gemensamt syfte. Jag ska om en dryg vecka åka iväg med ett helt gäng folk jag inte känner till andra sidan landet och "tvingas" att bo och leva med dem på ett vandrarhem (jag tar med tält om jag helt får spunk och måste få sova ifred) i ett volontärprojekt under nästan en hel vecka. Jag undrar fortfarande om jag är riktigt funtad som tycker det är en bra idé, men jag kommer att åka.
Tillråga på allt är jag "newbien" i gänget, alla andra är mycket mer erfarna och duktigare än vad jag är.

Ändamålen helgar medlen så att säga, man måste ofta "offra" något för att få något tillbaka. Jag fasar egentligen för att åka iväg, men det kommer vara en riktigt häftig upplevelse som dessutom gör nytta och ge mig massor av erfarenhet. Men det kräver helt klart att jag pushar mig långt utanför min komfortzon socialt. Vinsten i deltagandet kommer sannolikt vara större än obehaget att behöva umgås med folk.

 

[Wille]

Föreslå att ni är brevvänner på mail? Det kanske är lättare?

Vi skriver digitalt redan nu. Det är själva skrivandet jag fastnar på. Synd, för hon verkar trevlig.

 

[bettysmatte]

Det är nog lättare att åka långt för att träffa människor man känner och antagligen gillar. Att åka långt för att träffa massor av okända är svårare.

Varför då?