Varför är tjock det värsta en kan vara?

[glömmerallt]

Kost och träning är ett stort intresse för många. Och ett ämne som berör.

Man vet ju att övervikt inte är sunt. Därför kommer människor att vilja hjälpa, inte förstå, etc etc..

Jag tror man kan jämföra det med psykiska sjukdomar/diagnoser till viss del. Har man inte upplevt att inte kunna ta sig ur något sånt kan man kanske inte riktigt förstå. Och många vill ju hjälpa eller blir provocerade av att de inte förstår.

Jag ser inget dumt i att diskutera kring ämnet.
Det är ju inte att en människa väger 150 kg och får höra att det inte är nyttigt, sunt etc som gör att denne mår dåligt. Det är dennes självkänsla, att man misslyckats med att få den personen att förstå att den inte är sin vikt.
Och att man misslyckats med att få de som uppför sig illa och går till personangrepp eller går på för hårt riktat mot personen eller grupper att förstå hur man värderar folk. Och att det inte sitter i vikten.
Att tiga ihjäl saker tror jag inte på. Inte att ljuga heller.

Att trådar på forum drar iväg får man nog räkna med. Det är ju diskussionsforum. Och så länge man diskuterar generellt blir det nog lätt så i ämnen som berör och engagerar.

Jo men det finns och har väl funnits ganska gott om trådar där vikminskning diskuteras här på buke, det har väl funnits trådar i stil med"vi som vill gå ner i vikt"? Så om man vill hjälpa folk att gå ner i vikt så är det kanske bättre trådar att komma med tips i än att göra det i en tråd som handlar om något helt annat? Det finns ju inget som säger att de som vill ha hjälp att gå ner i vikt befinner sig i just den här tråden?

Det är möjligt att jag missuppfattar tråden men jag tolkar den inte som att den skulle handla om överviktigas syn på sig själva och sin vikt? Utan att det som frågades om i trådstarten snarare var om och varför samhällets syn på överviktiga är som den är samt kanske även individers syn på överviktiga människor?

I övrigt håller jag med.

 

[tuaphua]

Jo men det finns och har väl funnits ganska gott om trådar där vikminskning diskuteras här på buke, det har väl funnits trådar i stil med"vi som vill gå ner i vikt"? Så om man vill hjälpa folk att gå ner i vikt så är det kanske bättre trådar att komma med tips i än att göra det i en tråd som handlar om något helt annat? Det finns ju inget som säger att de som vill ha hjälp att gå ner i vikt befinner sig i just den här tråden?

Det är möjligt att jag missuppfattar tråden men jag tolkar den inte som att den skulle handla om överviktigas syn på sig själva och sin vikt? Utan att det som frågades om i trådstarten snarare var om och varför samhällets syn på överviktiga är som den är samt kanske även individers syn på överviktiga människor?

I övrigt håller jag med.

Jag vet inte om någon direkt gick från ursprungsinlägg till viktminskningstips. Men att trådar gradvis ändras till att handla om annat än ursprungsfrågan är inte ovanligt.

Men visst är det en viktig fråga i ursprungsinlägget!
Dock himla svår!
Och svår att diskutera iom att det är så laddat för så många att man kanske gärna tolkar in saker och tråden spinner därför vidare..

Jag tror också att spinnandet ger svar i sig. Man kan ju läsa ut rätt mycket av hur folk kommenterat.

 

[Sigrid]

jag vet ni är trötta på mitt resonemang men jag skall ta upp ett exempel som sker ofta som poängterar varför jag anser att kaloritabeller är rent skräp...

personerna a b och c går hos dietisten , dem har alla minst BMI 40, Diestisten ger råden från sina listor om vart dom bör ligga i sina intag för att uppnå effekt.(listor som förövrigt inte är uträknade på personer med så grav över vikt eller deras längd eller nått utan bara vad den genomsnittligt bör äta)

Person A går er som förväntat allt är frid och fröjd...

Person B går upp lite dietisten ifrågasätter genast riktigheten i vad denna ätit den svär att den ätit just vad det fått med sig på listan. Personen blir då indirekt anklagad på att ljuga varpå person troligen blir ledsen och kanske kommer att par ggr till men inser att det inte funkar, varpå den slutar och går döärofrån med känslan att den är ännu dummare ännu fetare som inte kan gå ner i vikt med listan som andra kan med.

Person C står helt still det händer inget alls, blir även den anklagad att ljuga för den äter nog inte det som förespråkas...


Person B skulle förmodligen gå ner bättre om hon fick bra mycket med kalorier för hon klara inte sluta småäta med så lågt caloriintag..

Person c kanske inte tål kolhydrater så bra och skulle ha hjälp av att dra ner på dom.....

Men ingen av dom får den hjälpen dom behöver för dietisten i sin tur tror inte på att det kan vara sant för så är det inte i hennes papper, eller enligt hur hon ha fått lära sig på pappret att det fungerar..

min kontenta är strirra inte blind på kalorierna, var uppmärksam hur DIG EGEN KROPP fungerar inte på vad någon säger att du skall fungera som

 

[glömmerallt]

Jag vet inte om någon direkt gick från ursprungsinlägg till viktminskningstips. Men att trådar gradvis ändras till att handla om annat än ursprungsfrågan är inte ovanligt.

Men visst är det en viktig fråga i ursprungsinlägget!
Dock himla svår!
Och svår att diskutera iom att det är så laddat för så många att man kanske gärna tolkar in saker och tråden spinner därför vidare..

Jag tror också att spinnandet ger svar i sig. Man kan ju läsa ut rätt mycket av hur folk kommenterat.

Javisst och det är något jag verkligen gillar med buke att trådar tillåts ta sina egna vägar och utvecklas, jag tycker bara det är lite tråkigt att den intressanta ursprungsfrågan tappats bort på vägen.

Plus att om någon vill hjälpa till och inte har koll på de andra trådarna så kan det vara bra att tipsa om dem så att hjälpen kan gå fram till de som vill ha den.

Jag håller med om det sista, ligger nog mycket i det.

 

[gul_zebra]

Det är ju inte att en människa väger 150 kg och får höra att det inte är nyttigt, sunt etc som gör att denne mår dåligt. Det är dennes självkänsla, att man misslyckats med att få den personen att förstå att den inte är sin vikt.

Jag förstår din poäng här och ska inte säga emot, men jag måste få inflika att jo, när man gång på gång på gång får höra det är onyttigt och osunt osv så mår man lätt dåligt av det (och äter ännu mer och blir ännu större... Story of my life, typ). Inte för att det menas elakt alla gånger utan för att det är så fördummande.

Var sak har sin plats, samma sak gäller hälsa och viktminskning. Bantningstips och "det är inte hälsosamt!" i en sån här tråd riktigt skriker hur dumma vi tjockisar är och att de problem som finns för tjockisar i samhället helt enkelt inte är värda att diskuteras. "Det är ju bättre att tjockisarna tar sig i kragen istället", typ.

 

[skiesabove]

Jag själv som bara är mullig emellanåt har svårt med förståelsen för hur en hamnar i fetma om inte mediciner eller psykiska handikapp är inblandade. Vill jag gå ner i vikt drar jag ner på kalorierna och rör mig mer, och det funkar. Äter jag ofta skräp går jag fort upp i vikt, så jag låter bli. Det känns dåligt att äta för mycket snask eller flott, jag vet ju vad resultatet blir. Det kräver lite viljestyrka bara.

Jag tycker inte att de som väger mer än mig är sämre människor, jag förstår bara inte varför/hur de hamnat på så hög vikt och sen stannar där.

Varför är det inte "bara" att gå ner i vikt/söka hjälp för att gå ner? Som folk gör med andra beroenden ex nikotin?

Men det kanske är en annan tråd :-)?

 

[tuaphua]

Jag förstår din poäng här och ska inte säga emot, men jag måste få inflika att jo, när man gång på gång på gång får höra det är onyttigt och osunt osv så mår man lätt dåligt av det (och äter ännu mer och blir ännu större... Story of my life, typ). Inte för att det menas elakt alla gånger utan för att det är så fördummande.

Var sak har sin plats, samma sak gäller hälsa och viktminskning. Bantningstips och "det är inte hälsosamt!" i en sån här tråd riktigt skriker hur dumma vi tjockisar är och att de problem som finns för tjockisar i samhället helt enkelt inte är värda att diskuteras. "Det är ju bättre att tjockisarna tar sig i kragen istället", typ.

Fast att det görs utan att vara riktad mot någon i diskussionsgrupper på nätet tycker jag man måste tåla. Annars ska man nog inte läsa såna trådar om man vet med sig att man kommer ta åt sig av kritik en random människa ger en random grupp etc.

Om jag tex inte orkar ngt pga min whiplash blir inte jag sur om jag läser att alla som inte orkar ditt eller datt är lata. Jag vet ju att jag har en valid ursäkt.
Om någon anser att alla borde kunna fokusera för att klara ditt eller datt annars är man korkad och jag inte grejar det pga min ADHD så vet jag ju att jag har en valid orsak.

Om man då tex är överviktig för att man har psykiska prob, medicinering, etc. Ja då är det ju inte så att man måste ta åt sig om någon säger att överviktiga är lata/dumma etc.

Om däremot någon säger att du är lat, dum etc. Då är det ju ngt helt annat!

Nu är det ju dessutom inte på det planet. Utan folk har börjat diskutera dieter etc.
Vet man då med sig att man per psykiska prob tex inte klarar dieter så kan man strunta i att lyssna och satsa på den vård man förmodligen kan behöva av psykvården.

 

[tuaphua]

Jag själv som bara är mullig emellanåt har svårt med förståelsen för hur en hamnar i fetma om inte mediciner eller psykiska handikapp är inblandade. Vill jag gå ner i vikt drar jag ner på kalorierna och rör mig mer, och det funkar. Äter jag ofta skräp går jag fort upp i vikt, så jag låter bli. Det känns dåligt att äta för mycket snask eller flott, jag vet ju vad resultatet blir. Det kräver lite viljestyrka bara.

Jag tycker inte att de som väger mer än mig är sämre människor, jag förstår bara inte varför/hur de hamnat på så hög vikt och sen stannar där.

Varför är det inte "bara" att gå ner i vikt/söka hjälp för att gå ner? Som folk gör med andra beroenden ex nikotin?

Men det kanske är en annan tråd :-)?

Du kan aldrig sluta med mat. Andra beroenden slutar man helt med det man är beroende av.
Det gör det oändligt mycket svårare att komma åt osunda mattankar och ätbeteenden.

 

[Luff]

Jag själv som bara är mullig emellanåt har svårt med förståelsen för hur en hamnar i fetma om inte mediciner eller psykiska handikapp är inblandade. Vill jag gå ner i vikt drar jag ner på kalorierna och rör mig mer, och det funkar. Äter jag ofta skräp går jag fort upp i vikt, så jag låter bli. Det känns dåligt att äta för mycket snask eller flott, jag vet ju vad resultatet blir. Det kräver lite viljestyrka bara.

Jag tycker inte att de som väger mer än mig är sämre människor, jag förstår bara inte varför/hur de hamnat på så hög vikt och sen stannar där.

Varför är det inte "bara" att gå ner i vikt/söka hjälp för att gå ner? Som folk gör med andra beroenden ex nikotin?

Men det kanske är en annan tråd :-)?

Det där har jag funderat mycket på. Mina första 10 kgs övervikt kom när jag inte orkade med något annat än helgens festliv. Åt fruktansvärt dåligt och festade mycket och var lite vilsen. Med 10 kg + funkade ju allt ändå. Fick köpa lite större storlek. Sen hade jag ett mycket tungt fysiskt jobb och behöll övervikten men la på mig muskler så där blev det nog 5 kg till. Sen smög det på några kilon varje år. Ibland shapade det till sig - jag minskade i mått men inte i kg och hade bättre kondis. Dags för graviditet, gick upp 15 kg, inte så jättemycket men gick inte ner ett dugg efteråt. Sov dåligt, åt dåligt. Skaffade häst igen och hade hyfsad kondis men vägde 100 kg. Ännu en graviditet. 10 kg till. Sen smyger det på ett halvt kg per år, inte mycket men det blir summor.
Om jag inte äter ordentligt (normal mat, normala portioner) blir jag helsvag, mår illa, vill bara sova.
Och jag måste ju jobba. För att gå ner måste jag ju då bränna fett eftersom jag inte kan minska matintaget.
Och jag är urdålig på att motionera organiserat, kan inte förmå mig till att träna regelbundet. Inte för att jag har något emot träningen. Jag är bara extremt dålig på att organisera mig på det viset.

 

[Enya]

Du kan aldrig sluta med mat. Andra beroenden slutar man helt med det man är beroende av.
Det gör det oändligt mycket svårare att komma åt osunda mattankar och ätbeteenden.

Ja det där är ett bekymmer. Jag gillar överlag inte att äta. Periodvis mår jag illa av tanken på att äta. Äta bör man annars dör man, det vet vi ju alla så det är bara att truga i sig lite mat. Allra helst hade jag velat sluta äta. Man går ju ner i vikt när man inte äter. Men det får man ju inte. Fast det vore ju det lättaste. Att bara sluta liksom, som med alkohol.

 

[gul_zebra]

Fast att det görs utan att vara riktad mot någon i diskussionsgrupper på nätet tycker jag man måste tåla. Annars ska man nog inte läsa såna trådar om man vet med sig att man kommer ta åt sig av kritik en random människa ger en random grupp etc.

Om jag tex inte orkar ngt pga min whiplash blir inte jag sur om jag läser att alla som inte orkar ditt eller datt är lata. Jag vet ju att jag har en valid ursäkt.
Om någon anser att alla borde kunna fokusera för att klara ditt eller datt annars är man korkad och jag inte grejar det pga min ADHD så vet jag ju att jag har en valid orsak.

Om man då tex är överviktig för att man har psykiska prob, medicinering, etc. Ja då är det ju inte så att man måste ta åt sig om någon säger att överviktiga är lata/dumma etc.

Om däremot någon säger att du är lat, dum etc. Då är det ju ngt helt annat!

Nu är det ju dessutom inte på det planet. Utan folk har börjat diskutera dieter etc.
Vet man då med sig att man per psykiska prob tex inte klarar dieter så kan man strunta i att lyssna och satsa på den vård man förmodligen kan behöva av psykvården.

Ja tåla det har jag inte sagt något om, man får tåla en massa för att öht vistas på internet. Det jag hakade upp mig på var just att du skrev att man inte mår dåligt av si utan man mår dåligt av så, som om man absolut inte kan må dåligt av si alls. Resten av inlägget däremot var menat mer allmänt, eller råkade bli så iaf.

Om någon däremot yttrar sig i stil med att överviktiga är dumma, lata, whatever så tyder det mest på att personen är en idiot, likaså i övriga exempel kring att orka eller fokusera. Inga konstigheter där. Men nu var det inte så jag menade utan just att man måste "lära ut" till tjockisar att det minsann är onyttigt att vara tjock i en sån här tråd, det blir dumförklarande även om det inte är menat så. Och det är det där dumförklarandet jag vänder mig emot här för vi är inte så dumma att vi inte fattar själva att det är onyttigt.

Dieter odyl i all ära, jag har inget emot såna diskussioner, tvärtom är ju jag en av de som fått jättemycket bra tips kring det här på buke. Men i en sån här tråd?
Finns det dieter som får folk på stan att sluta kasta glåpord efter en för att man är tjock? Finns det dieter som får klädbutiker att sluta göra en fulhörna av det lilla sortiment av tält de har? Finns det dieter som får tidningar och butiker att ha plusmodeller som faktiskt är plus? Det finns gott om problem, men som vanligt är det tjockisarna som ska anpassa sig till rådande normer varesig man kan eller inte och övriga problem är inte värda att diskuteras eftersom det enda som är ett problem är tjockisarna själva.

 

[TinyWiny]

Ja det där är ett bekymmer. Jag gillar överlag inte att äta. Periodvis mår jag illa av tanken på att äta. Äta bör man annars dör man, det vet vi ju alla så det är bara att truga i sig lite mat. Allra helst hade jag velat sluta äta. Man går ju ner i vikt när man inte äter. Men det får man ju inte. Fast det vore ju det lättaste. Att bara sluta liksom, som med alkohol.

Jag gillar inte heller att äta och har aldrig förstått mig på människor som njuter av mat och kan längta efter mat. För mig är mat ett nödvändigt ont och det har varit så så länge jag kan minnas. Visst gillar jag viss mat mer än annan men inte alls på det sättet som många andra gör som kan drömma sig bort i vad de ska äta och så. Mat är för mig helt enkelt något jag måste få i mig för att orka med och för att inte tyna bort och bli sjuk. Jag tyckte förr att det var kul att laga mat för det mesta men inte bara till mig själv utan då skulle det vara till andra. Mig själv glömde jag ofta bort när jag lagade mat när det skulle komma folk t ex (jag är vegetarian och har alltid varit ensam om att äta så och jag glömde helt enkelt bort att laga mat till mig själv )

Ganska ofta och särskilt nu i sommar när jag har varit så fruktansvärt sjuk så har jag önskat att det fanns ett litet piller som innehåller alla näringsämnen man absolut måste ha men inga kalorier. Sen skulle det finnas ett annat piller som man tog ett visst antal av beroende på hur många kalorier man behövde just den dagen. Tänk så enkelt det hade varit att vara normalviktig då!
(Det märkliga är att nu när jag inte har kunnat äta så har jag faktiskt fått den där längtan efter viss mat men det är väl så att man saknar inte kon förren båset är tomt )

 

[Inte_Ung]

För mig var de första månaderna på levaxin som att se ljuset men sen har det backat av igen och jag mår nästan lika dåligt som förr.

Jag försöker äta mig igenom den oändliga tröttheten men det hjälper ju naturligtvis inte. På det viset är hypon orsaken till min fetma.

Varför är inte en högre dos Levaxin en bättre lösning för dig än en viktoperation?

 

[lil-sis]

Varför är inte en högre dos Levaxin en bättre lösning för dig än en viktoperation?

För att det inte hjälper.

 

[lil-sis]

Kost och träning är ett stort intresse för många. Och ett ämne som berör.

Man vet ju att övervikt inte är sunt. Därför kommer människor att vilja hjälpa, inte förstå, etc etc..

Jag tror man kan jämföra det med psykiska sjukdomar/diagnoser till viss del. Har man inte upplevt att inte kunna ta sig ur något sånt kan man kanske inte riktigt förstå. Och många vill ju hjälpa eller blir provocerade av att de inte förstår.

Jag ser inget dumt i att diskutera kring ämnet.
Det är ju inte att en människa väger 150 kg och får höra att det inte är nyttigt, sunt etc som gör att denne mår dåligt. Det är dennes självkänsla, att man misslyckats med att få den personen att förstå att den inte är sin vikt.
Och att man misslyckats med att få de som uppför sig illa och går till personangrepp eller går på för hårt riktat mot personen eller grupper att förstå hur man värderar folk. Och att det inte sitter i vikten.
Att tiga ihjäl saker tror jag inte på. Inte att ljuga heller.

Att trådar på forum drar iväg får man nog räkna med. Det är ju diskussionsforum. Och så länge man diskuterar generellt blir det nog lätt så i ämnen som berör och engagerar.

Fast om man inte bett om råd är det ganska fräckt.

Och bekräftar verkligen trådstarten.

 

[Koltrast]

Jag själv som bara är mullig emellanåt har svårt med förståelsen för hur en hamnar i fetma om inte mediciner eller psykiska handikapp är inblandade. Vill jag gå ner i vikt drar jag ner på kalorierna och rör mig mer, och det funkar. Äter jag ofta skräp går jag fort upp i vikt, så jag låter bli. Det känns dåligt att äta för mycket snask eller flott, jag vet ju vad resultatet blir. Det kräver lite viljestyrka bara.

Jag tycker inte att de som väger mer än mig är sämre människor, jag förstår bara inte varför/hur de hamnat på så hög vikt och sen stannar där.

Varför är det inte "bara" att gå ner i vikt/söka hjälp för att gå ner? Som folk gör med andra beroenden ex nikotin?

Men det kanske är en annan tråd :-)?

Du utgår från hur du fungerar och förutsätter att alla andra fungerar likadant.

Till viss del stämmer det naturligtvis, vi funkar likadant såtillvida att vi alla måste äta och för att inte gå upp i vikt behöver vi ligga på kaloribalans. För så gott som alla av oss gäller det att hålla den där balansen så att det vi stoppar i oss motsvarar det vi gör av med. Det är inte där vi är så olika, men jag är övertygad om att det är olika svårt för oss att styra över vad vi äter. Det är inte alls säkert att det är lika enkelt för alla andra att "hålla igen" som det är för dig.

På SVT gick det för ett tag sedan en brittisk dokumentär där de tittade närmare på forskning om hur hunger- och mättnadskänslor skiljde sig åt mellan över- och normalviktiga. Så som det presenterades i programmet visade forskning på att många överviktiga eller feta inte känner särskilt mycket hunger och mättnad. Man mätte mängden av vissa hormon i blodet före och efter måltider och skillnaden var stor när man jämförde med normalviktiga personer. Som normalviktig(eller däromkring) kan det vara lättare för dig att äta lagom, eftersom din kropp talar om för dig vad som är lagom.

 

[lil-sis]

Du utgår från hur du fungerar och förutsätter att alla andra fungerar likadant.

Till viss del stämmer det naturligtvis, vi funkar likadant såtillvida att vi alla måste äta och för att inte gå upp i vikt behöver vi ligga på kaloribalans. För så gott som alla av oss gäller det att hålla den där balansen så att det vi stoppar i oss motsvarar det vi gör av med. Det är inte där vi är så olika, men jag är övertygad om att det är olika svårt för oss att styra över vad vi äter. Det är inte alls säkert att det är lika enkelt för alla andra att "hålla igen" som det är för dig.

På SVT gick det för ett tag sedan en brittisk dokumentär där de tittade närmare på forskning om hur hunger- och mättnadskänslor skiljde sig åt mellan över- och normalviktiga. Så som det presenterades i programmet visade forskning på att många överviktiga eller feta inte känner särskilt mycket hunger och mättnad. Man mätte mängden av vissa hormon i blodet före och efter måltider och skillnaden var stor när man jämförde med normalviktiga personer. Som normalviktig(eller däromkring) kan det vara lättare för dig att äta lagom, eftersom din kropp talar om för dig vad som är lagom.

Och det är bl a det man får hjälp med när man opereras, att hormonerna som styr hunger och mättnad hamnar på mer normala nivåer.

 

[Koltrast]

Och det är bl a det man får hjälp med när man opereras, att hormonerna som styr hunger och mättnad hamnar på mer normala nivåer.

Javisstja! Visst var det så att det var en effekt läkarna inte räknat med? Det bara visade sig bli så?

 

[lil-sis]

Javisstja! Visst var det så att det var en effekt läkarna inte räknat med? Det bara visade sig bli så?

Så bra koll har jag inte men att man började använda det specifikt för viktminskning var ju för att det var en bieffekt man såg på folk som fick ta bort delar av magsäck pga cancer osv.

Jag har fått lämna massor av prover inför en studie om det där med hormoner före och efter så de anser sig nog inte färdigforskade iaf

 

[skiesabove]

Som normalviktig(eller däromkring) kan det vara lättare för dig att äta lagom, eftersom din kropp talar om för dig vad som är lagom.

Mjä skulle mina sug/mättnadskänsla bestämma varje måltid skulle jag väga 150kg.
Logiken chefar över maten hos mig, annars blir det kaos. Har jag bestämt mig för att gå ner i vikt får jag stå ut med att det som låg på tallriken var det jag fick, och sötsuget får nöja sig med en kopp te eller bara bli förträngt. Det är den biten som kräver viljestyrka.