Varför är tjock det värsta en kan vara?

[Raderad medlem 6459]

@skiesabove

Jo, det är ju egentligen en annan tråd men i och med att den här plågsamt visar exakt hur pissigt vår samhälle är så passar den väl bra här.

Jag antar att det för vissa överviktiga är som för mig och många andra: Man vet hur man borde göra men man förmår sig inte. Jag vet att jag borde träna. Jag vet att jag behöver äta mer. Jag vet att jag behöver äta bättre. Jag vet att jag inte borde dricka cola till maten. Så varför gör jag det?

Jag får svårare att äta när jag är ledsen eller nere och då spelar det ingen roll att jag vet att jag borde, jag kan inte förmå mig att äta när mitt psykiska mående är för tufft att kämpa med helt enkelt. Det blir som ett stort berg som känns omöjligt att ta sig över.

 

[Enya]

Mjä skulle mina sug/mättnadskänsla bestämma varje måltid skulle jag väga 150kg.
Logiken chefar över maten hos mig, annars blir det kaos. Har jag bestämt mig för att gå ner i vikt får jag stå ut med att det som låg på tallriken var det jag fick, och sötsuget får nöja sig med en kopp te eller bara bli förträngt. Det är den biten som kräver viljestyrka.

Det är bra att det funkar för dig, men så är det ju inte för alla.

Hur hade det känts om du gör allt rätt och ändå antingen går upp i vikt eller inte går ner i vikt? När du anstränger dig och gör allt rätt s alla förståsigpåare "det är bara..." blir nöjda, men ändå inte får något resultat?

För en del är det ju så. För mig var det så. Inget hände. Jag kämpade inte emot att äta för mycket, jag kämpade emot att äta för lite, jag ville äta en gång om dagen, det räckte, men jag kämpade med att äta oftare, rätt och med motion. Och inget händer. Några kg hit eller dit.

 

[skiesabove]

@skiesabove

Jo, det är ju egentligen en annan tråd men i och med att den här plågsamt visar exakt hur pissigt vår samhälle är så passar den väl bra här.

Jag antar att det för vissa överviktiga är som för mig och många andra: Man vet hur man borde göra men man förmår sig inte. Jag vet att jag borde träna. Jag vet att jag behöver äta mer. Jag vet att jag behöver äta bättre. Jag vet att jag inte borde dricka cola till maten. Så varför gör jag det?

Jag får svårare att äta när jag är ledsen eller nere och då spelar det ingen roll att jag vet att jag borde, jag kan inte förmå mig att äta när mitt psykiska mående är för tufft att kämpa med helt enkelt. Det blir som ett stort berg som känns omöjligt att ta sig över.

Lite som att ta sig upp ur en depression då? Vissa kan göra det på egen hand, de flesta behöver samtalsterapi/KBT, en del medicin.

Är det någon här som provat KBT för viktnedgång?

 

[Enya]

@skiesabove

Jo, det är ju egentligen en annan tråd men i och med att den här plågsamt visar exakt hur pissigt vår samhälle är så passar den väl bra här.

Jag antar att det för vissa överviktiga är som för mig och många andra: Man vet hur man borde göra men man förmår sig inte. Jag vet att jag borde träna. Jag vet att jag behöver äta mer. Jag vet att jag behöver äta bättre. Jag vet att jag inte borde dricka cola till maten. Så varför gör jag det?

Jag får svårare att äta när jag är ledsen eller nere och då spelar det ingen roll att jag vet att jag borde, jag kan inte förmå mig att äta när mitt psykiska mående är för tufft att kämpa med helt enkelt. Det blir som ett stort berg som känns omöjligt att ta sig över.

Jag känner likadant. Är jag ledsen, stressad och allmänt slutkörd glömmer jag att äta, är nte hungrig och avskyr att äta. Är jag glad, på bra humör är det inte lika svårt att stoppa i sig mat. Det är till och med gott ibland. Men att vara diciplnerad är skitsvårt när man inte har ork att vara det. Och när man ser att resultatet uteblir.

 

[Raderad medlem 6459]

@skiesabove

Min poäng är mer att det inte bara är överviktiga som gör "fel" medvetet, vi är MÅNGA som gör det.

 

[Lilla]

Fortfarande lite offtopic men jag tror faktiskt att näringslära vore bra även om det så klart inte förändrar allt.
Men jag möter ofta folk som blir överraskade när dom får reda på hur mkt kalorier innehåller. Dom har bara ätit det och det och så visar det sig vara dubbel dagsranson.
Jag menar inte att alla överviktiga är okunniga och för min egen del dömer jag ingen efter utseende men att det finns okunskap kring näring är tydligt.

 

[Enya]

Jag gillar inte heller att äta och har aldrig förstått mig på människor som njuter av mat och kan längta efter mat. För mig är mat ett nödvändigt ont och det har varit så så länge jag kan minnas. Visst gillar jag viss mat mer än annan men inte alls på det sättet som många andra gör som kan drömma sig bort i vad de ska äta och så. Mat är för mig helt enkelt något jag måste få i mig för att orka med och för att inte tyna bort och bli sjuk. Jag tyckte förr att det var kul att laga mat för det mesta men inte bara till mig själv utan då skulle det vara till andra. Mig själv glömde jag ofta bort när jag lagade mat när det skulle komma folk t ex (jag är vegetarian och har alltid varit ensam om att äta så och jag glömde helt enkelt bort att laga mat till mig själv )

Ganska ofta och särskilt nu i sommar när jag har varit så fruktansvärt sjuk så har jag önskat att det fanns ett litet piller som innehåller alla näringsämnen man absolut måste ha men inga kalorier. Sen skulle det finnas ett annat piller som man tog ett visst antal av beroende på hur många kalorier man behövde just den dagen. Tänk så enkelt det hade varit att vara normalviktig då!
(Det märkliga är att nu när jag inte har kunnat äta så har jag faktiskt fått den där längtan efter viss mat men det är väl så att man saknar inte kon förren båset är tomt )

Så brukarj ag resonera. En tablett morgon och kväll så är jag nöjd. Ibland kan man hoppa över och käka lite mat för att man är sugen eller att det är gott och då inte ta tabletten, men tablett hade suttit fint!

 

[Enya]

Fortfarande lite offtopic men jag tror faktiskt att näringslära vore bra även om det så klart inte förändrar allt.
Men jag möter ofta folk som blir överraskade när dom får reda på hur mkt kalorier innehåller. Dom har bara ätit det och det och så visar det sig vara dubbel dagsranson.
Jag menar inte att alla överviktiga är okunniga och för min egen del dömer jag ingen efter utseende men att det finns okunskap kring näring är tydligt.

Fast så är det ju nog för många som inte är överviktiga också. Att man inte kan eller vet, bara äter, en inte går upp lika lätt kanske.

 

[skiesabove]

Det är bra att det funkar för dig, men så är det ju inte för alla.

Hur hade det känts om du gör allt rätt och ändå antingen går upp i vikt eller inte går ner i vikt? När du anstränger dig och gör allt rätt s alla förståsigpåare "det är bara..." blir nöjda, men ändå inte får något resultat?

För en del är det ju så. För mig var det så. Inget hände. Jag kämpade inte emot att äta för mycket, jag kämpade emot att äta för lite, jag ville äta en gång om dagen, det räckte, men jag kämpade med att äta oftare, rätt och med motion. Och inget händer. Några kg hit eller dit.

Jag fick hjälp med kostrådgivning, matkalkylprogram och träningsschema första gången jag på allvar ville gå ner. Lyckades inte på egen hand / hade inte nog med kunskap för att "göra allt rätt". PT-grejen funkade mycket bra men var väldigt tidskrävande. Varje måltid uträknad, 6 hårda träningspass i veckan.

 

[Enya]

Lite som att ta sig upp ur en depression då? Vissa kan göra det på egen hand, de flesta behöver samtalsterapi/KBT, en del medicin.

Är det någon här som provat KBT för viktnedgång?

Jag ställde nog frågan i ett tidigare inlägg förut, men jag ställer den igen och då inte specifikt till dig

Måste man VILJA gå ner i vikt för att bli accepterad? Måste man vilja vara smal? Har man ett problem om man inte vill vara smal?

 

[Enya]

Jag fick hjälp med kostrådgivning, matkalkylprogram och träningsschema första gången jag på allvar ville gå ner. Lyckades inte på egen hand / hade inte nog med kunskap för att "göra allt rätt". PT-grejen funkade mycket bra men var väldigt tidskrävande. Varje måltid uträknad, 6 hårda träningspass i veckan.

Gick du ner i vikt?

 

[lil-sis]

"Jag tycker inte alls att tjocka är dumma, lata, okunniga, valfri åsikt."

"Men varför har de inte bara slutat ära/äta mindre/leva på pulver/fett/sallad/havregryn/osv?"

"Det är ju bara att bestämma sig jö."

Om du träffar på en tjockis som försökt gå ner i vikt men inte ber om råd så kan du först anta att den testat allt och sen låta bli att ge förslag.

 

[skiesabove]

Jag ställde nog frågan i ett tidigare inlägg förut, men jag ställer den igen och då inte specifikt till dig

Måste man VILJA gå ner i vikt för att bli accepterad? Måste man vilja vara smal? Har man ett problem om man inte vill vara smal?

Ja, det är ju negativt för hälsan i både nutid och framtid? Annars följer vi i USAs fotspår (1/3 fetma, 1/3 överviktiga).

 

[Raderad medlem 6459]

Jag känner likadant. Är jag ledsen, stressad och allmänt slutkörd glömmer jag att äta, är nte hungrig och avskyr att äta. Är jag glad, på bra humör är det inte lika svårt att stoppa i sig mat. Det är till och med gott ibland. Men att vara diciplnerad är skitsvårt när man inte har ork att vara det. Och när man ser att resultatet uteblir.

Jag är precis likadan! Och lägg till att jag har ett generellt ointresse för mat, då är det fan inte lätt att "bara" ta tag i det och börja laga bra mat och motionera (hatar!).

 

[skiesabove]

Gick du ner i vikt?

Som fan, aldrig vart så smal igen :-D. Gick ner till absolut målvikt på bara några månader. Men det var hårt, träningen tog mycket tid. Matlagningen och ätandet blev tråkigt. Men det var gött att ta reda på att jag kunde!

Har en hel del trivselkilon nu (igen) men håller det under "BMI-gränsen" så att säga.

 

[Lilla]

Fast så är det ju nog för många som inte är överviktiga också. Att man inte kan eller vet, bara äter, en inte går upp lika lätt kanske.

Nej det menade jag inte. Menade överlag bland alla. Men ju mer vi alla lär oss desto bättre!

 

[Enya]

Ja, det är ju negativt för hälsan i både nutid och framtid? Annars följer vi i USAs fotspår (1/3 fetma, 1/3 överviktiga).

Men om en överviktig person är nöjd med att vara tjock, inte är sjuk och tycker sig vara snygg och trivs med det, är det då fortfarande ett problem?

Jag har inga överviktsrelaterade sjukdomar, är inte hindrad av min övervikt, men vill bli smal för det är så man ska vara, det anses se snyggt ut. Det finns fler som jag, men som tvärtom inte vill gå ner i vikt. Har de verkligen ett problem då?

*Varför är övervikt så laddat jämfört med rökning? Vi vet ju alla att rökning kan leda till allvarliga sjukdomar, men ändå röker vi och vill inte sluta (jag röker inte), men en fet person som inte vill gå ner i vikt anses ändå ha ett allvarligt problem. Vari ligger skillnaden?

 

[Lilla]

För min del reagerar jag mer på rökare.

 

[Enya]

Jag är precis likadan! Och lägg till att jag har ett generellt ointresse för mat, då är det fan inte lätt att "bara" ta tag i det och börja laga bra mat och motionera (hatar!).

Ja herregud! Jag hatar matlagning! Är inte barnen hemma blir det inte middagar så ofta i det här hemmet. Det är en plåga att laga mat ibland

Inte blir det bättre av att min familj alltid mobbat mig för min misslyckade matlagning... ihop med mitt ointresse...

 

[skiesabove]

Men om en överviktig person är nöjd med att vara tjock, inte är sjuk och tycker sig vara snygg och trivs med det, är det då fortfarande ett problem?

Jag har inga överviktsrelaterade sjukdomar, är inte hindrad av min övervikt, men vill bli smal för det är så man ska vara, det anses se snyggt ut. Det finns fler som jag, men som tvärtom inte vill gå ner i vikt. Har de verkligen ett problem då?

*Varför är övervikt så laddat jämfört med rökning? Vi vet ju alla att rökning kan leda till allvarliga sjukdomar, men ändå röker vi och vill inte sluta (jag röker inte), men en fet person som inte vill gå ner i vikt anses ändå ha ett allvarligt problem. Vari ligger skillnaden?

Åh, dokumentären på SVTplay (USA-fetma) tog upp det där med rökningen och jämförde det med just överätning :-D. Samhällsopinion som leder till lagstiftning om reklam/varningsskyltar motarbetar marknadskrafterna och har lett till minskning av rökande.
I motsats till Indonesien där det är helt oreglerat och där småbarn röker (Vice-dokumentär).