Varför är tjock det värsta en kan vara?

[TinyWiny]

Men om en överviktig person är nöjd med att vara tjock, inte är sjuk och tycker sig vara snygg och trivs med det, är det då fortfarande ett problem?

Jag har inga överviktsrelaterade sjukdomar, är inte hindrad av min övervikt, men vill bli smal för det är så man ska vara, det anses se snyggt ut. Det finns fler som jag, men som tvärtom inte vill gå ner i vikt. Har de verkligen ett problem då?

*Varför är övervikt så laddat jämfört med rökning? Vi vet ju alla att rökning kan leda till allvarliga sjukdomar, men ändå röker vi och vill inte sluta (jag röker inte), men en fet person som inte vill gå ner i vikt anses ändå ha ett allvarligt problem. Vari ligger skillnaden?

Rökare blir betydligt mycket mer jagade än vad tjocka människor blir i hela samhället. Ingen skulle komma på tanken att säga till tjocka människor att de måste gå ner i vikt om de vill jobba kvar men att säga till en rökare att hen måste sluta röka om hen vill jobba kvar är helt okej. Så görs och så har det gjorts inom många kommuner och landsting. På vissa ställen erbjuds till och med rökavvänjning för rökarna. Tänk vilket rabalder det skulle bli om arbetsgivarna erbjöd bantningskurser som de mer eller mindre tvingar sina anställda att gå på eller iallafall att den anställde måste gå ner i vikt för att få behålla sitt jobb. Jämför du däremot med snusare så kommer du närmare sanningen. Fortfarande är det inget ovanligt att se lärare, läkare, sjukgymnaster och diverse andra yrkeskategorier inom kommun och landsting med en prilla under läppen på arbetstid och ingen reagerar på det utan tycker att det är helt okej. (Så länge snuset inte rinner för då tycker folk att det är äckligt.)

 

[TinyWiny]

Men om en överviktig person är nöjd med att vara tjock, inte är sjuk och tycker sig vara snygg och trivs med det, är det då fortfarande ett problem?

Jag har inga överviktsrelaterade sjukdomar, är inte hindrad av min övervikt, men vill bli smal för det är så man ska vara, det anses se snyggt ut. Det finns fler som jag, men som tvärtom inte vill gå ner i vikt. Har de verkligen ett problem då?

*Varför är övervikt så laddat jämfört med rökning? Vi vet ju alla att rökning kan leda till allvarliga sjukdomar, men ändå röker vi och vill inte sluta (jag röker inte), men en fet person som inte vill gå ner i vikt anses ändå ha ett allvarligt problem. Vari ligger skillnaden?

Rökare blir betydligt mycket mer jagade än vad tjocka människor blir i hela samhället. Ingen skulle komma på tanken att säga till tjocka människor att de måste gå ner i vikt om de vill jobba kvar men att säga till en rökare att hen måste sluta röka om hen vill jobba kvar är helt okej. Så görs och så har det gjorts inom många kommuner och landsting. På vissa ställen erbjuds till och med rökavvänjning för rökarna. Tänk vilket rabalder det skulle bli om arbetsgivarna erbjöd bantningskurser som de mer eller mindre tvingar sina anställda att gå på eller iallafall att den anställde måste gå ner i vikt för att få behålla sitt jobb. Jämför du däremot med snusare så kommer du närmare sanningen. Fortfarande är det inget ovanligt att se lärare, läkare, sjukgymnaster och diverse andra yrkeskategorier inom kommun och landsting med en prilla under läppen på arbetstid och ingen reagerar på det utan tycker att det är helt okej. (Så länge snuset inte rinner för då tycker folk att det är äckligt.)

 

[lil-sis]

Passiv rökning är ju farligt.

Att tvingas umgås med tjockisar inte särskilt farligt.

 

[skiesabove]

Saknas forskning på snuset om huruvida det är farligt eller ej. Dessutom kan man inte vara passiv snusare.

 

[Monstermom]

Jag blir trött av att läsa tråden, ungefär lika trött som jag blir på såna här diskussioner irl...

Hur kan "det är ju bara att x, jag har minsann gjort det, hur svårt ska det vara" & "det är hemskt att vara fet, tungt och besvärligt, otympligt, farligt för hälsan och folk ser ner på en" få plats samtidigt utan att ställas emot varandra? Antingen lider en person av att vara fet - då är det nog inte att "bara", för då hade hen faktiskt inte varit fet - det är ju hemskt att vara fet, alltså är hen det mot sin vilja. Eller så stör sig personen inte på att vara fet, då finns det heller ingen anledning att påpeka att det "bara" är att göra x - personen är ju nöjd.

Det som är lätt för en kan faktiskt vara på gränsen till omöjligt för någon annan. Det som är hemskt för en kan vara helt OK för en annan. Det är inte för att person 2 är dummare/okunnigare än person 1, och antagandet att hen är det torde vara uppenbart förolämpande för alla?

 

[Rialavargen]

Rökare blir betydligt mycket mer jagade än vad tjocka människor blir i hela samhället. Ingen skulle komma på tanken att säga till tjocka människor att de måste gå ner i vikt om de vill jobba kvar men att säga till en rökare att hen måste sluta röka om hen vill jobba kvar är helt okej. Så görs och så har det gjorts inom många kommuner och landsting. På vissa ställen erbjuds till och med rökavvänjning för rökarna. Tänk vilket rabalder det skulle bli om arbetsgivarna erbjöd bantningskurser som de mer eller mindre tvingar sina anställda att gå på eller iallafall att den anställde måste gå ner i vikt för att få behålla sitt jobb. Jämför du däremot med snusare så kommer du närmare sanningen. Fortfarande är det inget ovanligt att se lärare, läkare, sjukgymnaster och diverse andra yrkeskategorier inom kommun och landsting med en prilla under läppen på arbetstid och ingen reagerar på det utan tycker att det är helt okej. (Så länge snuset inte rinner för då tycker folk att det är äckligt.)

Det kan kanske bero på att det finns väldigt få belägg för att snus är farligt. Få vetenskapliga studier bevisar att snus är cancerframkallande.

 

[skiesabove]

Men såhär då:

Varför blir fler överviktiga idag än för 100 år sen? Genetiskt är det ingen skillnad på folk.

Varför håller USA på att tappa arbetskraft pga fetma?

Och vill vi i Europa gå samma väg?

 

[Rialavargen]

Jag tycker för övrigt att acceptansen för övervikt har ökat avsevärt. Jag håller verkligen inte med om rubriken. Föräldrar verkar inte ta sin barn och tonåringars övervikt på allvar, snarare en låtgå mentalitet. Skolan verkar ha gett upp och väldigt få insatser från samhället, myndigheter ses.

 

[Jane_Done]

Nu måste jag hoppa in, går drån sidan 20 men jag måste bara fråga. @Sigrid. Hur tycker du att din strategi fungerar för dig?

Så vad gäller trådens ursprungsfråga. Jag ser en normalviktig och tränad kropp som dels estetiskt vacker men jag tror också vi är många som får signalen att den här personen har kontroll på sig själv. Vi vet ju alla hur svårt det är, därför blir det lite status över det.

 

[sjoberga]

Jag tycker för övrigt att acceptansen för övervikt har ökat avsevärt. Jag håller verkligen inte med om rubriken. Föräldrar verkar inte ta sin barn och tonåringars övervikt på allvar, snarare en låtgå mentalitet. Skolan verkar ha gett upp och väldigt få insatser från samhället, myndigheter ses.

Jag har en ungdom som får bra hjälp och det tas definitivt på allvar både av vi föräldrar, skolan och sjukvården. Det handlar om kontinuerliga besök, planeringar av fysisk aktivitet, hjälp till fysisk aktivitet och diet/matplanering/attityder. Nu har ungdomen ifråga även ett annat handikapp, vilket kan göra att "uppmärksamheten" från vårdens sida fanns från början.

 

[Rialavargen]

Jag har en ungdom som får bra hjälp och det tas definitivt på allvar både av vi föräldrar, skolan och sjukvården. Det handlar om kontinuerliga besök, planeringar av fysisk aktivitet, hjälp till fysisk aktivitet och diet/matplanering/attityder. Nu har ungdomen ifråga även ett annat handikapp, vilket kan göra att "uppmärksamheten" från vårdens sida fanns från början.

Jag tror ni är få förunnat med det stödet, men vad kul att Ni har det. Lycka till

 

[Jane_Done]

Men om en överviktig person är nöjd med att vara tjock, inte är sjuk och tycker sig vara snygg och trivs med det, är det då fortfarande ett problem?

Jag har inga överviktsrelaterade sjukdomar, är inte hindrad av min övervikt, men vill bli smal för det är så man ska vara, det anses se snyggt ut. Det finns fler som jag, men som tvärtom inte vill gå ner i vikt. Har de verkligen ett problem då?

*Varför är övervikt så laddat jämfört med rökning? Vi vet ju alla att rökning kan leda till allvarliga sjukdomar, men ändå röker vi och vill inte sluta (jag röker inte), men en fet person som inte vill gå ner i vikt anses ändå ha ett allvarligt problem. Vari ligger skillnaden?

Enya, jag tänker att överviktsrelaterad problematik kommer senare i livet, jag vill minnas att du fortfarande är ganska ung? Högt blodtryck, kolesterol, minskad insulinkänslighet, tidigare utslitna leder är sådana saker som dessvärre drabbar många överviktiga.

 

[honung]

Enya, jag tänker att överviktsrelaterad problematik kommer senare i livet, jag vill minnas att du fortfarande är ganska ung? Högt blodtryck, kolesterol, minskad insulinkänslighet, tidigare utslitna leder är sådana saker som dessvärre drabbar många överviktiga.

Precis så. Och bara för att förtydliga; det drabbar alltså oftare överviktiga OCH även tidigare överviktiga. Att bära på övervikt ger inte bara problem just när man är överviktig, utan även senare i livet också även om man kanske då har arbetat bort övervikten. Människokroppen är inte förnyelsebar, slitage repareras inte alltid.

 

[Tassetass]

Jag blir trött av att läsa tråden, ungefär lika trött som jag blir på såna här diskussioner irl...

Hur kan "det är ju bara att x, jag har minsann gjort det, hur svårt ska det vara" & "det är hemskt att vara fet, tungt och besvärligt, otympligt, farligt för hälsan och folk ser ner på en" få plats samtidigt utan att ställas emot varandra? Antingen lider en person av att vara fet - då är det nog inte att "bara", för då hade hen faktiskt inte varit fet - det är ju hemskt att vara fet, alltså är hen det mot sin vilja. Eller så stör sig personen inte på att vara fet, då finns det heller ingen anledning att påpeka att det "bara" är att göra x - personen är ju nöjd.

Det som är lätt för en kan faktiskt vara på gränsen till omöjligt för någon annan. Det som är hemskt för en kan vara helt OK för en annan. Det är inte för att person 2 är dummare/okunnigare än person 1, och antagandet att hen är det torde vara uppenbart förolämpande för alla?

Jag blir också lite trött.

Jag har gått ner mycket i vikt. Gått upp en liten del då jag inte klarade av att hantera en för mig ny typ av stress, men förloppet har nu tack och lov bromsats. Det har varit enkelt för mig att gå ner i vikt i det avseendet att matematiken har verkligen varit på min sida. Tack vare noggrann dokumentation kan jag se att min viktnedgång stämde på pricken med det kaloriunderskott jag levde på. Det har varit enkelt på så sätt att jag inte hade några skador eller sjukdomar eller andra problem som gjorde hindrade att tämligen snabbt förbränna en hel del extra genom träning.

Jag har preferenser inom området "ätbart" som endast och enbart talar till min nackdel. Jag tror inte på begreppet "sockerberoende" som likvärdigt med herionberoende, men jag har absolut en förkärlek till allt som är sött. Jag har alltid varit sådan och har accepterat att jag alltid kommer vara sådan. Jag är dessutom uppvuxen med att ätbara saker används för att fira och kombinerat med att godis blev min medicin under svåra barn- och ungdomsår blir resultatet att ätbara saker används för att fira, trösta, pigga upp, lindra stress etc. Allt detta vet jag och lär mig allt mer att hantera.

Men det har, trots att jag har en frisk kropp som svarar bra och rätt så god självinsikt, ändå varit obeskrivligt jobbigt. Att konstant behöva analysera mig själv, konstant behöva gå emot känslor och impulser, att behöva möta känslor som annars tryckts undan, att skapa nya vanor för de gamla innehåller fel saker, att till viss del byta umgänge och så vidare slet något helt enormt. Jag fick ett nytt utseende som jag inte kände igen, jag hade en lång period (över ett halvår) då jag mådde skit av att se mig i spegeln för jag såg ju för fan inte ut som jag. Folk började behandla mig annorlunda, på gott och ont. Jag förändrades som person, på gott och ont.

Jag skulle för allt i världen inte ha viktnedgången ogjord. Men jag förstår så totalt och fullt att folk faktiskt inte vill göra det. Trots allt kunskap och alla hjälpmedel som finns idag så är det för de flesta så fruktansvärt jobbigt att gå ner i vikt. Och då är viktnedgången ändå den enkla biten för de flesta, att sedan hålla vikten är ett nytt och tammefan än mer jobbigt projekt eftersom det ska vara resten av livet.

Jag förstår att folk inte vill göra det, att det känns övermäktigt. Det är värt det, helt klart, men jag tror att de som inte gått igenom det själva inte riktigt kan förstå vilken enorm arbetsbörda man tar på sig genom att ge sig på en stor viktnedgång. Den klump det ger i magen att veta att man aldrig kommer få "vila", få släppa taget, den är inte att leka med.

(Märk väl att det här är mina tankar och erfarenheter, de kan mycket väl vara helt uppåt väggarna för alla utom jag.)

 

[Enya]

Enya, jag tänker att överviktsrelaterad problematik kommer senare i livet, jag vill minnas att du fortfarande är ganska ung? Högt blodtryck, kolesterol, minskad insulinkänslighet, tidigare utslitna leder är sådana saker som dessvärre drabbar många överviktiga.

Visst är det så! Precis som med rökning är det ju sällan farligt att vara tjock/röka från dag ett utan det samlas ju på sig. Jag menar bara att den som röker och är frisk tänker ju inte alltid på sjukdomar som kan komma i framtiden. I min familj, bland mina föräldrar och mina 4 syskon är jag den enda som INTE röker och de tänker så "den tiden den sorgen" om ev. sjukdomar och problem som kan uppstå p.g.a. rökningen. Jag kan tänka mig att många tänker så om sin vikt. JAG tänker så om min vikt. Mamma slutade röka för 10 år sedan när läkaren sa till henne att hennes bronkit (som numera är KOL) aldrig kommer att bli bättre. Så länge hon rökte skulle det bara bli sämre, slutade hon röka kunde hon bromsa förloppet en del. Hon slutade då, hon insåg att de där farliga sjukdomar o.s.v. hade hunnit i kapp henne. Innan dess var hon liksom... ja, "nöjd" med situationen eller hur jag ska säga. Det är så jag menar att en del feta människor också kan känna. Nöjd.

Jag har svårt att tänka mig att det inte finns någon med övervikt som inte ser sin vikt som ett problem (såg ett program från USA om några sådana personer en gång för många år sedan) just eftersom de ju är friska i dag och inte tänker på att de kan bli sjuka av det. "Det händer inte mig" tänket. Förstår du hur jag menar? Eftersom de inte är sjuka just nu är det kanske svårt att tänka sig att de kan bli det och då är fetman kanske inget som stör.

Jag tror jag svamlar. Jag hoppas det går att förstå lite hur jag menar.

Jag är 34 år, det anses nog medelålders? Jag har inga sjukdomar i dag, men förstår att jag kan få det.

Minskad insulinkänslighet vet jag inte vad är? Eller jag kanske ska googla istället, sorry!

 

[Enya]

Precis så. Och bara för att förtydliga; det drabbar alltså oftare överviktiga OCH även tidigare överviktiga. Att bära på övervikt ger inte bara problem just när man är överviktig, utan även senare i livet också även om man kanske då har arbetat bort övervikten. Människokroppen är inte förnyelsebar, slitage repareras inte alltid.

Menar du alltså att även om jag inte har några som helst viktproblem nu med min kropp ändå kan få just viktrelaterade problem senare i mitt liv trots att jag t.ex. går ner i vikt innan jag får problem?

 

[Enya]

Rökare blir betydligt mycket mer jagade än vad tjocka människor blir i hela samhället. Ingen skulle komma på tanken att säga till tjocka människor att de måste gå ner i vikt om de vill jobba kvar men att säga till en rökare att hen måste sluta röka om hen vill jobba kvar är helt okej. Så görs och så har det gjorts inom många kommuner och landsting. På vissa ställen erbjuds till och med rökavvänjning för rökarna. Tänk vilket rabalder det skulle bli om arbetsgivarna erbjöd bantningskurser som de mer eller mindre tvingar sina anställda att gå på eller iallafall att den anställde måste gå ner i vikt för att få behålla sitt jobb. Jämför du däremot med snusare så kommer du närmare sanningen. Fortfarande är det inget ovanligt att se lärare, läkare, sjukgymnaster och diverse andra yrkeskategorier inom kommun och landsting med en prilla under läppen på arbetstid och ingen reagerar på det utan tycker att det är helt okej. (Så länge snuset inte rinner för då tycker folk att det är äckligt.)

Men jag har inte hört eller varit med om i min närhet att rökare har fått människor att vända sig om och glo på dem eller har fått höra hemska glåpord eller blivit skrattade åt, så som många överviktiga människor vittnar om att de får utstå pga sin vikt. Det är så jag menar.

 

[Tassetass]

Menar du alltså att även om jag inte har några som helst viktproblem nu med min kropp ändå kan få just viktrelaterade problem senare i mitt liv trots att jag t.ex. går ner i vikt innan jag får problem?

Riktigt så illa är det inte. Har din övervikt orsakat slitage på t.ex. knän kommer det ju inte läka utan kan ge problem när det slitage som hög ålder ger adderas. Har du idag inte t.ex. diabetes eller problem med kärl och hjärta (t.ex. högt blodtryck) på grund av övervikt och går ner i vikt kommer det inte orsaka problem längre fram i ett normalviktigt liv.

 

[Enya]

Riktigt så illa är det inte. Har din övervikt orsakat slitage på t.ex. knän kommer det ju inte läka utan kan ge problem när det slitage som hög ålder ger adderas. Har du idag inte t.ex. diabetes eller problem med kärl och hjärta (t.ex. högt blodtryck) på grund av övervikt och går ner i vikt kommer det inte orsaka problem längre fram i ett normalviktigt liv.

Vad bra! Det låter ju bättre det i alla fall

 

[Trani]

Intressant och ovant med en berättelse om det negativa med viktnedgång @Tassetass!

Det är nog lätt att föreställa sig att allt kommer bli så bra och att man kommer vara nöjd med sin kropp när man kommit ner till normalvikt. Att man underskattar hur jobbigt det kan vara att ställa om sin självbild, oavsett om förändringen var positiv eller negativ.

Att gå från överviktig till normalviktig är också att gå från att sticka ut, att synas, till att bli ganska osynlig. Det är liksom ingen som applåderar för att du är normalviktig. Du blir bara en i mängden som inte sticker ut. Du blir normal.

Jag kan tänka mig att det riskerar att kännas som ett antiklimax om man har ansträngt sig som fan för att komma dit.