Varför vill folk ha en partner?

[Wille]

Man kan ha mycket gemensamt utan att ha just intressen gemensamt. Eller är du och håller på med trädgården 24/7, förutom när du sover eller jobbar typ?

Jag tänker som i @athena_arabians fall så kan han ha ett kompletterande intresse. Som gör att ni ändå umgås ute, men pysslar med lite olika detaljer bara.

Vad är mycket gemensamt om man inte har intressen gemensamt? Är det disk och städ du syftar på? Trädgården är som sagt mitt liv och allt kretsar kring det. Jag har inga allmänna intressen som resor, vin och träning.

 

[miumiu]

Var hittar man en vän som vill skörda tillsammans med en, som vill rensa ogräs med en, som vill vara med och köpa in nya växter till trädgården, som vill laga mat tillsammans med mig, som vill sova med mig?

Jag tänker att en trädgårdsintresserad vän pratar man om trädgård med. Sen går man var och en hem till sig och fixar på egen hand.

För mig är mina intressen en stor del av livet. Allt kretsar kring mitt hus och trädgård. Jag tänker även att jag skulle vilja ha det som något jag tjänar mitt uppehälle genom. Det är mitt liv och vad gör jag med någon som inte vill dela mitt liv? Ska vi bara ha matlagning och disk gemensamt då?


Det här kommer sist i listan för mig. Just nu vill jag verkligen inte att någon tar i mig. Och jag får nästan panik när någon frågar om jag vill ha närhet och sex. Jag har inte alltid varit sån här, men tror jag blivit skadad. Kanske släpper det med tiden, men jag pallar det inte just nu.

Finns en del dating-forum även för asexuella. För män tror jag dock kanske att stigmat kring denna läggning kan vara ännu starkare än vad det är för kvinnor, så många lever nog hellre själva av den anledningen.

 

[SiZo]

Vad är mycket gemensamt om man inte har intressen gemensamt? Är det disk och städ du syftar på? Trädgården är som sagt mitt liv och allt kretsar kring det. Jag har inga allmänna intressen som resor, vin och träning.

Nu gör du dig faktiskt lite dum, givetvis syftar jag inte på disk eller städning.
Finns inga diskussioner du gillar? Du skriver laga mat, kan inte det vara något att göra ihop?

Är verkligen trädgården det enda du tycker är kul och intressant i hela livet? Finns det inget annat du uppskattar? Vad gör du på buke då? Något får du ju ut av kontakten här. Fundera på om det går att applicera i verkliga livet på något sätt. Kanske upptäcker du något nytt om du har tur.

Jag tror personligen att det blir jättesvårt att hitta en partner som du kan stoppa in i ett fack som du har format på egen hand innan du ens har träffat personen. Det finns i princip ingen som uppskattar sånt, man vill bli uppskattad för den man är, inte stoppad in i ett förutbestämt fack.

Har haft kontakt med män som varit likande, ägt hus och gård, de väntar bara kvinnan som de ska kunna stoppa in i det facket som de har format. Det är inte lockande nånstans. Jag har faktiskt inte ens gått på en förstadejt med sådana män.

 

[Wille]

Finns en del dating-forum även för asexuella. För män tror jag dock kanske att stigmat kring denna läggning kan vara ännu starkare än vad det är för kvinnor, så många lever nog hellre själva av den anledningen.

Jag är inte asexuell. Jag vill bara inte ha närhet och sex just nu. Får panik.

Men jag har hittills endast hittat ett ställe för asexuella och det kostade pengar. Inget jag är villig att betala för. Och hur fan hittar man en trädgårdsintresserad bland dessa när det knappt fanns några där överhuvudtaget?

 

[miumiu]

Jag är inte asexuell. Jag vill bara inte ha närhet och sex just nu. Får panik.

Men jag har hittills endast hittat ett ställe för asexuella och det kostade pengar. Inget jag är villig att betala för. Och hur fan hittar man en trädgårdsintresserad bland dessa när det knappt fanns några där överhuvudtaget?

Tror det finns grupper på Facebook, men såklart begränsas ju utbudet ytterligare. Sen tänker jag att trädgårdsintresserade kan finnas lite varstans, men förväntningarna i en heterosexuell relation brukar ju vara att någon form av fysiskt intimitet/närhet ingår. Sen kan man absolut problematisera detta.

Jag har själv en lite flytande syn på sexualitet och har i perioder funderat på om jag är asexuell, eller känt det som att jag är det. Jag har även känt att jag förmodligen är lesbisk i perioder, men landat i att jag nog är bi. Vet att många är mera statiska i sin sexualitet så att säga, men saker och ting kan ju förändras över tid.

 

[Wille]

Nu gör du dig faktiskt lite dum, givetvis syftar jag inte på disk eller städning.
Finns inga diskussioner du gillar? Du skriver laga mat, kan inte det vara något att göra ihop?

Är verkligen trädgården det enda du tycker är kul och intressant i hela livet? Finns det inget annat du uppskattar? Vad gör du på buke då? Något får du ju ut av kontakten här. Fundera på om det går att applicera i verkliga livet på något sätt. Kanske upptäcker du något nytt om du har tur.

Jag tror personligen att det blir jättesvårt att hitta en partner som du kan stoppa in i ett fack som du har format på egen hand innan du ens har träffat personen. Det finns i princip ingen som uppskattar sånt, man vill bli uppskattad för den man är, inte stoppad in i ett förutbestämt fack.

Har haft kontakt med män som varit likande, ägt hus och gård, de väntar bara kvinnan som de ska kunna stoppa in i det facket som de har format. Det är inte lockande nånstans. Jag har faktiskt inte ens gått på en förstadejt med sådana män.

Nej, jag tänker inte som så att jag skulle vilja diskutera. Laga mat är ju i samma changer som disk och städ. Att jag startade den här tråden var ju för att jag ville veta varför folk har en partner. Och jag tycker inte att jag blivit klokare. Jag vet inte alls vad jag ska leta efter på dejtingsajter. Floskler som omtänksam, spontan, glad och sånt, säger mig ingenting. Jag vet vad orden betyder men de saknar substans.

Jag gillar ju mina katter och sen ska jag ha bin. Det är väl det som ingår i mitt liv förutom trädgård. Ja, jag är ju medlem i ett politiskt parti också och har fått frågan om jag vill vara ersättare i styrelsen, vilket jag tackat ja till, men har ingen aning om hur styrelsearbete går till.

Jag kan inte applicera buke på verkliga livet. Jag är kass på att prata med folk. Har en granne jag pratar med ibland och det är så krystat. Ringer mitt ex ibland. Han är nog den enda jag kan prata med. Och på buke deltar jag inte i diskussioner för jag orkar inte. Jag blir stressad. Om jag försöker så blir folk bara arga på mig. Gör bara enklare inlägg. Frågor och svar som avhandlas snabbt liksom. Risken är att folk blir arga på mig då med.

 

[Amha]

Jag hittade en person jag tycker om och vill vara nära. Helt plötsligt blev det kids och ja, då flyttade vi in under samma tak och umgås dagligen. Samtidigt hade jag tidigare väldigt svårt för det där med att dela hem med andra människor. Egentligen finns väl det fortfarande kvar vilket kanske begränsade utbudet av män jag ville vara med så att säga Ett tag kände jag lite att jag kommer vara singel resten av livet för att jag inte hittade någon jag kunde med. Jag har ett enormt stort behov av att få vara ensam och skulle t.ex inte kunna trycka in mig i en trängre bostad med min partner trots att jag egentligen gärna lever med honom.

Skulle jag bli singel idag hade jag nog inte haft bråttom in i en ny relation. Jag tror att jag ändå uppskattar ensamheten en del.

 

[Amha]

Vad är mycket gemensamt om man inte har intressen gemensamt? Är det disk och städ du syftar på? Trädgården är som sagt mitt liv och allt kretsar kring det. Jag har inga allmänna intressen som resor, vin och träning.

Jag tror inte att jag har några större intressen jag delar med min partner. Hemmet är väl en tydlig gemensam sak kanske men i övrigt vetesjutton. Vi har samtal om barnen iofs. Planerar vår tomt/moränhög och inredningsdetaljer ihop också såklart. I övrigt så.. det blir väl lite vardagligt prat om jobb, studier och grejer som rör sig i livet nu. Han får ibland lyssna på prat om mina intressen även om intresset är minst sagt svalt. Vi går promenader ihop och pratar om vad vi ser eller så med. Och säkert massa andra saker.

 

[Wille]

Tror det finns grupper på Facebook, men såklart begränsas ju utbudet ytterligare. Sen tänker jag att trädgårdsintresserade kan finnas lite varstans, men förväntningarna i en heterosexuell relation brukar ju vara att någon form av fysiskt intimitet/närhet ingår. Sen kan man absolut problematisera detta.

Jag har själv en lite flytande syn på sexualitet och har i perioder funderat på om jag är asexuell, eller känt det som att jag är det. Jag har även känt att jag förmodligen är lesbisk i perioder, men landat i att jag nog är bi. Vet att många är mera statiska i sin sexualitet så att säga, men saker och ting kan ju förändras över tid.

Jag var ju med i en trädgårdsförening förut men det var bara tanter i föreningen.

Att det finns förväntningar på närhet och sex i en parrelation är rätt problematiskt nu när jag gått i baklås. Och jag har aldrig ens haft stort sexbehov. Tror jag nog kommer att förbli ensam endast på grund av detta.

 

[Seabaz]

Jag undrar varför många vill ha någon att vara ihop med. Vad är det med tvåsamhet som är så eftertraktat? Många har det ju trots allt väldigt bra som singel, men ändå vill man ha en annan människa i sitt liv att ha som partner. Varför duger det inte med vänner och kanske en kk/fwb om man nu vill ha sex?

När jag blev singel för nästan 10 år sedan tyckte jag det var jätteskönt. Äntligen fick jag vara diktator i mitt eget hem. Kände att jag blev för mycket styrd av exet och att jag inte fick den respekt jag förtjänade. Och ändå sitter jag nu och glor på dejtingsajter/appar. Men jag får inte ens till någon dejt då jag är sjukt kräsen. Jag undrar om det verkligen skulle funka om man är helt ointresserad av varandras intressen. Jag är skeptisk. Men om det nu ändå skulle funka med helt olika intressen, vad skulle i så fall kunna hålla ihop förhållandet? Att det är kul att städa ihop? Eller laga mat ihop? Eller dela på räkningarna? Eller handlar det om kemi? Det sistnämnda tycker jag är svårt för det finns "inget att ta på".

Alla är olika!
Jag var singel i 10 år innan jag träffade min nuvarande sambo.

Under de 10 åren innan vi träffades så dwjtade jag, hade kk, one nigvt stands, hjärtekoross, blind dates, månader enbart för mig själv osv.. älskade det livet med!

Sen helt plötsligt oväntat en kväll "hookar jag up" med en snubbe, ett one night stand trodde vi nog båda då och där. Eller kanske kk...?
Vi har vart sambo nu sedan början på 2017, förlovade 2020, köpte hus 2021, hund 2022!
Ingen går mig på nerverna mer än honom och ingen älskar jag mer än honom.


"Tyvärr" är det nog personlighet och kemi i längden som vinner ändå...


Men jag hade nog haft hus och hund ändå vid det här lager utan honom med. Och bara "levt rövare" som singel och varit glad ändå. Det kanske kommer inifrån sig själv i slutändan?

 

[sjoberga]

Vad är mycket gemensamt om man inte har intressen gemensamt? Är det disk och städ du syftar på? Trädgården är som sagt mitt liv och allt kretsar kring det. Jag har inga allmänna intressen som resor, vin och träning.

Sen blir man ofta intresserad av det ens partner är intresserad av eftersom man vill vara tillsammans, om inte ett helt eget intresse, så intresserad på den nivån att man vill diskutera det och umgås kring det - och omvänt. Själva levandet ihop skapar också gemensamma minnen, gemensamma mål, gemensam planering utöver det man är som individ - en gemenskap i ett alldeles eget skapat sammanhang. Det är en dimension av att vara människa som jag gärna väljer att uppleva om det är möjligt.

Bara för att man just idag inte har utvecklat några specifika allmänna intressen behöver det inte betyda att man saknar det om ett år om man träffar människor i olika sammanhang.

 

[SiZo]

Nej, jag tänker inte som så att jag skulle vilja diskutera. Laga mat är ju i samma changer som disk och städ. Att jag startade den här tråden var ju för att jag ville veta varför folk har en partner. Och jag tycker inte att jag blivit klokare. Jag vet inte alls vad jag ska leta efter på dejtingsajter. Floskler som omtänksam, spontan, glad och sånt, säger mig ingenting. Jag vet vad orden betyder men de saknar substans.

Jag gillar ju mina katter och sen ska jag ha bin. Det är väl det som ingår i mitt liv förutom trädgård. Ja, jag är ju medlem i ett politiskt parti också och har fått frågan om jag vill vara ersättare i styrelsen, vilket jag tackat ja till, men har ingen aning om hur styrelsearbete går till.

Jag kan inte applicera buke på verkliga livet. Jag är kass på att prata med folk. Har en granne jag pratar med ibland och det är så krystat. Ringer mitt ex ibland. Han är nog den enda jag kan prata med. Och på buke deltar jag inte i diskussioner för jag orkar inte. Jag blir stressad. Om jag försöker så blir folk bara arga på mig. Gör bara enklare inlägg. Frågor och svar som avhandlas snabbt liksom. Risken är att folk blir arga på mig då med.

Dejtingsiter är inte riktigt som riktiga världen heller, tyvärr. Umgås med folk som verkar trevliga istället tänker jag. I värsta fall så har du fått en lös bekantskap, i bästa fall en partner, och allt däremellan givetvis. Floskler säger ju egentligen absolut noll och ingenting om hur en person verkligen är.

Du har ju massor intressen när du väl tänker till, jag tänker att det kanske finns ännu fler som du inte ens tänker på.

Du har fått ganska många bra svar på varför folk har partner, de berikar ens liv. Ofta med saker som man aldrig hade hållt på med annars.
Alla män är inte sexgalna freaks. Det kan givetvis vara bra att ta upp en sådan sak i början, men det finns män som är helt ok med att ha sex sällan.
Detta skriver jag alltså för att du verkar som att du vill ha en partner, men inte riktigt vågar försöka hitta en på riktigt.

Kanske skulle du också försöka ta tag i att du blir så påverkad av vad främmande människor tycker? Jag kan själv känna igen mig i det, men främst när jag har PMS. Kan bli så upprörd att jag inte kan sova på natten om någon är "dum". Men bara vid PMS så då orkar jag inte riktigt jobba på det. Men försök gärna, alla kan vi bli bättre på att kommunicera tänker jag.

Sorry för lite rörigt inlägg. Jag försöker titta på en statistisk analys samtidigt och funderar på om de har beräknat med att de har gjort en pseudoreplikation eller inte och eh... Buke är roligare, så jag studsar lite fram och tillbaka. Fråga gärna om det inte är något du tycker är oklart.

 

[Fjordfrälst]

Jag träffade min sambo vid 25, var singel ända fram tills dess och tyckte de som sökte nya förhållanden hit och dit med lykta verkade osexigt desperata typ men givetvis förstår jag desto mer nu när jag är äldre att man såklart är olika och vi fungerar olika. Min sambo är öht den första och enda jag varit med vilket beror på händelser i min tonår pga ett äckel i min närhet vilket gjorde att jag såg sex som nått fult och äckligt så min sambo var tålmodig i ett par månader innan jag vågade släppa honom så nära..Och tack vare honom har jag "släppt loss" så efter 10 år känns det allt annat än vidrigt utan absolut njutbart men jag har aldrig någonsin kunnat tänka mig ha kk, ons eller något sådant om vi skulle gå isär- nej för mig hör intimiteten ihop med känslor och min karl är likadan .

Hur som helst vill jag påstå att jag älskar vardagen med min sambo- som sagt varit ihop i 10 år och förlovade 5, och underlättar vardagen för vandra både praktiskt som för att finnas där, någon som väntar på en liksom . Vi är båda djurvänner, vi har lite olika intressen men vi är absolut inte främmande för den andres intressen då vi ändå båda två är uppväxta på gård och älskar livet på landet och jag tror man måste vilja leva samma typ av liv för att det ska fungera i längden utöver känslorna såklart, kan inte tänka mig någon annan än honom och man brukar ju säga att man älskar någon när man stör sig på den andres nackdelar men man kan ändå likväl inte leva utan den! och första kramen (vi kände till varandra redan i tonåren men då var han upptagen med sin första flickvän och jag absolut inte intresserad ändå haha) kändes så hemma, att här vill jag alltid vara .

 

[Wille]

Alla är olika!
Jag var singel i 10 år innan jag träffade min nuvarande sambo.

Under de 10 åren innan vi träffades så dwjtade jag, hade kk, one nigvt stands, hjärtekoross, blind dates, månader enbart för mig själv osv.. älskade det livet med!

Sen helt plötsligt oväntat en kväll "hookar jag up" med en snubbe, ett one night stand trodde vi nog båda då och där. Eller kanske kk...?
Vi har vart sambo nu sedan början på 2017, förlovade 2020, köpte hus 2021, hund 2022!
Ingen går mig på nerverna mer än honom och ingen älskar jag mer än honom.


"Tyvärr" är det nog personlighet och kemi i längden som vinner ändå...


Men jag hade nog haft hus och hund ändå vid det här lager utan honom med. Och bara "levt rövare" som singel och varit glad ändå. Det kanske kommer inifrån sig själv i slutändan?

Jag har varit singel i nästan 10 år nu. Har haft en fling under tiden. Och jag känner inte längre för att vara ensam.

Dejtingsiter är inte riktigt som riktiga världen heller, tyvärr. Umgås med folk som verkar trevliga istället tänker jag. I värsta fall så har du fått en lös bekantskap, i bästa fall en partner, och allt däremellan givetvis. Floskler säger ju egentligen absolut noll och ingenting om hur en person verkligen är.

Du har ju massor intressen när du väl tänker till, jag tänker att det kanske finns ännu fler som du inte ens tänker på.

Du har fått ganska många bra svar på varför folk har partner, de berikar ens liv. Ofta med saker som man aldrig hade hållt på med annars.
Alla män är inte sexgalna freaks. Det kan givetvis vara bra att ta upp en sådan sak i början, men det finns män som är helt ok med att ha sex sällan.
Detta skriver jag alltså för att du verkar som att du vill ha en partner, men inte riktigt vågar försöka hitta en på riktigt.

Kanske skulle du också försöka ta tag i att du blir så påverkad av vad främmande människor tycker? Jag kan själv känna igen mig i det, men främst när jag har PMS. Kan bli så upprörd att jag inte kan sova på natten om någon är "dum". Men bara vid PMS så då orkar jag inte riktigt jobba på det. Men försök gärna, alla kan vi bli bättre på att kommunicera tänker jag.

Sorry för lite rörigt inlägg. Jag försöker titta på en statistisk analys samtidigt och funderar på om de har beräknat med att de har gjort en pseudoreplikation eller inte och eh... Buke är roligare, så jag studsar lite fram och tillbaka. Fråga gärna om det inte är något du tycker är oklart.

Jag har aldrig träffat någon via dejtingsajter för jag kommer inte ens till en dejt. En person träffade jag efter att jag annonserat på ett forum (i kategorin för kontakter) där jag tänkte mig kunna hitta någon likasinnad, men nej, han var inget för mig. Sa tack och hejdå efter första träffen.

Jag håller så klart ögon och öron öppna när jag träffar folk ute. Går ju på medlemsmöten och så. Men relationer är svårt för mig, oavsett vilken typ av relation det rör sig om.

Jag har nog blivit rätt skadad genom livet. Och har sannolikt mycket behov av terapi. Jag sitter just nu och läser en bok om schematerapi och känner igen mig i nästan allt.

 

[bettysmatte]

Jag har varit singel i nästan 10 år nu. Har haft en fling under tiden. Och jag känner inte längre för att vara ensam.


Jag har aldrig träffat någon via dejtingsajter för jag kommer inte ens till en dejt. En person träffade jag efter att jag annonserat på ett forum (i kategorin för kontakter) där jag tänkte mig kunna hitta någon likasinnad, men nej, han var inget för mig. Sa tack och hejdå efter första träffen.

Jag håller så klart ögon och öron öppna när jag träffar folk ute. Går ju på medlemsmöten och så. Men relationer är svårt för mig, oavsett vilken typ av relation det rör sig om.

Jag har nog blivit rätt skadad genom livet. Och har sannolikt mycket behov av terapi. Jag sitter just nu och läser en bok om schematerapi och känner igen mig i nästan allt.

Men du tror inte att din diagnos har rätt stor betydelse för dina relationsproblem också?

 

[Wille]

Men du tror inte att din diagnos har rätt stor betydelse för dina relationsproblem också?

Bara delvis. Den förklarar inte paniken jag känner inför intimitet. Den förklarar inte heller mina rädslor. Inte heller förklarar det att jag vill vända ut och in på mig själv för att vara folk till lags och att jag tar så fruktansvärt illa vid mig när folk blir arga på mig.

Men i övrigt så fungerar jag. Jag kan prata om ditten och datten, men är ofta inte den som tar initiativ till samtal. Och att jag skulle ha problem med ögonkontakt nekade jag till i början ända tills jag kom på att jag löst det problemet utan att jag varit medveten om det.

 

[Tuvstarr]

Bara delvis. Den förklarar inte paniken jag känner inför intimitet. Den förklarar inte heller mina rädslor. Inte heller förklarar det att jag vill vända ut och in på mig själv för att vara folk till lags och att jag tar så fruktansvärt illa vid mig när folk blir arga på mig.

Men i övrigt så fungerar jag. Jag kan prata om ditten och datten, men är ofta inte den som tar initiativ till samtal. Och att jag skulle ha problem med ögonkontakt nekade jag till i början ända tills jag kom på att jag löst det problemet utan att jag varit medveten om det.

Men viljan att vara (överdrivet) till lags, och rädslan för kritik verkar vad jag har läst vara ganska typiska för speciellt kvinnor med autism.

 

[bettysmatte]

Bara delvis. Den förklarar inte paniken jag känner inför intimitet. Den förklarar inte heller mina rädslor. Inte heller förklarar det att jag vill vända ut och in på mig själv för att vara folk till lags och att jag tar så fruktansvärt illa vid mig när folk blir arga på mig.

Men i övrigt så fungerar jag. Jag kan prata om ditten och datten, men är ofta inte den som tar initiativ till samtal. Och att jag skulle ha problem med ögonkontakt nekade jag till i början ända tills jag kom på att jag löst det problemet utan att jag varit medveten om det.

Jag tänker nog mer på hur du resonerar kring/uppfattar andra människor. Det verkar rätt ofta uppstå missförstånd?

 

[Wille]

Men viljan att vara (överdrivet) till lags, och rädslan för kritik verkar vad jag har läst vara ganska typiska för speciellt kvinnor med autism.

Aldrig hört.

För mig finns det en annan förklaring.

 

[Wille]

Jag tänker nog mer på hur du resonerar kring/uppfattar andra människor. Det verkar rätt ofta uppstå missförstånd?

Inte irl.