Vi som är ensamma i jul

  • Hemmet
  • Trådstartare Trådstartare MJLee
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 117
  • Visningar Visningar 5 583

Bukefalos 30 år!

Jag har varit ute i trädgården och fixat en såbädd så att den är klar för att kallså spenaten efter nyår.

Sen ska jag förbi sortergården och affären en sväng, och passa på att simma när jag ändå är ute och far.

Ikväll blir det en film från julfilmstråden.
 
Behöver skriva av mig lite, hoppas det är okej…….

Oplanerat blir det en typ ensam jul för mig också.
Planen var att åka till pappa tillsammans med min bonusmamma.
Han bor på demensboende så vi skulle åkt till honom en liten stund och gett honom nån julklapp och efter det åkt hem till henne för att äta lite julmat och titta på Kalle och ha lite mys.
Nu har hon dock blivit sjuk så det blir att jag får åka en sväng själv till pappa och sen åker jag hem igen.
Pappa har ingen större koll på att det är Julafton så vet inte om det ger honom något. Givetvis tycker han om i stunden att man kommer, men en timme senare har han glömt att man varit där.
Saken är den att jag har nästan 1,5 timme enkel resa och nu när det inte blev att jag ska hem till bonusmamma efteråt känns det lite ”onödigt”.
Missförstå mig rätt, givetvis vill jag hälsa på min pappa men att jag kommer köra dit beror i detta falllet enbart på mitt dåliga samvete att han ska få träffa nån av oss på julafton. Vi ska nämligen dit igen den 28:e så det är därför jag tycker det känns ”onödigt”.

Halva dagen försvinner för mig för att jag ska vara hos honom en timme eller så (mer orkar han inte) och sen ska jag åka hem och fixa lite att äta, få igång kaminen för att få upp värmen mm

Den där lugna mysiga julaftonen försvinner och det blir extra jobbigt eftersom jag är så trött och sliten och sedan länge kämpar med att hålla mig flytande.

Som sagt, ville bara skriva av mig, inget som någon kan göra något åt. Det är som det är och bonus kan ju inte hjälpa att hon blivit sjuk.

Kanske jag tittar in i tråden nån sväng imorgon när jag känner mig lite ensam. ☺️
 
Behöver skriva av mig lite, hoppas det är okej…….

Oplanerat blir det en typ ensam jul för mig också.
Planen var att åka till pappa tillsammans med min bonusmamma.
Han bor på demensboende så vi skulle åkt till honom en liten stund och gett honom nån julklapp och efter det åkt hem till henne för att äta lite julmat och titta på Kalle och ha lite mys.
Nu har hon dock blivit sjuk så det blir att jag får åka en sväng själv till pappa och sen åker jag hem igen.
Pappa har ingen större koll på att det är Julafton så vet inte om det ger honom något. Givetvis tycker han om i stunden att man kommer, men en timme senare har han glömt att man varit där.
Saken är den att jag har nästan 1,5 timme enkel resa och nu när det inte blev att jag ska hem till bonusmamma efteråt känns det lite ”onödigt”.
Missförstå mig rätt, givetvis vill jag hälsa på min pappa men att jag kommer köra dit beror i detta falllet enbart på mitt dåliga samvete att han ska få träffa nån av oss på julafton. Vi ska nämligen dit igen den 28:e så det är därför jag tycker det känns ”onödigt”.

Halva dagen försvinner för mig för att jag ska vara hos honom en timme eller så (mer orkar han inte) och sen ska jag åka hem och fixa lite att äta, få igång kaminen för att få upp värmen mm

Den där lugna mysiga julaftonen försvinner och det blir extra jobbigt eftersom jag är så trött och sliten och sedan länge kämpar med att hålla mig flytande.

Som sagt, ville bara skriva av mig, inget som någon kan göra något åt. Det är som det är och bonus kan ju inte hjälpa att hon blivit sjuk.

Kanske jag tittar in i tråden nån sväng imorgon när jag känner mig lite ensam. ☺️
Hur hade han velat att du gjorde innan han blev dement?

Vilken jobbig sits, hoppas att du får en fin dag ändå.
 
Hur hade han velat att du gjorde innan han blev dement?

Vilken jobbig sits, hoppas att du får en fin dag ändå.

Kan inte svara på det faktiskt. Han har alltid velat träffa oss och umgås så mycket som möjligt, men nu när han inte bor ihop med bonus längre så blir det ju nåt annat. Då hade han ju henne.
Visst att han hade säkert inte velat att jag skulle känna stress eller tvång att komma, men numera förstår han ju inte det om jag säger det till honom.
Och så mitt samvete då ovanpå det. Tänk om han känner sig ensam/övergiven, tänk om det är sista julen osv…….

Tack hoppas du också får en bra dag.
 
Kan inte svara på det faktiskt. Han har alltid velat träffa oss och umgås så mycket som möjligt, men nu när han inte bor ihop med bonus längre så blir det ju nåt annat. Då hade han ju henne.
Visst att han hade säkert inte velat att jag skulle känna stress eller tvång att komma, men numera förstår han ju inte det om jag säger det till honom.
Och så mitt samvete då ovanpå det. Tänk om han känner sig ensam/övergiven, tänk om det är sista julen osv…….

Tack hoppas du också får en bra dag.
I min tanke hade jag nog väntat tills den 28 , MEN jag gjorde misstaget med min pappa, han blev akut sjuk och hade ca 1 mån enl läkarna, så jag bestämde att vänta tills lördagen (fick veta på ons morgon) när han skulle fylla år, han dog natten mot fredag
 
I min tanke hade jag nog väntat tills den 28 , MEN jag gjorde misstaget med min pappa, han blev akut sjuk och hade ca 1 mån enl läkarna, så jag bestämde att vänta tills lördagen (fick veta på ons morgon) när han skulle fylla år, han dog natten mot fredag

Det är ju det som är min stora fasa. Tänk om något händer och jag står där och ska leva med att jag inte ”orkade” åka och fira jul med honom……..
Fick inte chansen att säga hejdå till min mamma när hon gick bort plötsligt och oväntat, bara 58 år gammal, och det är fortfarande jobbigt.
Och oavsett så kommer jag inte kunna slappna av och njuta av morgondagen om jag inte kör dit, utan kommer bara gå och må dåligt av det.
 
Kan inte svara på det faktiskt. Han har alltid velat träffa oss och umgås så mycket som möjligt, men nu när han inte bor ihop med bonus längre så blir det ju nåt annat. Då hade han ju henne.
Visst att han hade säkert inte velat att jag skulle känna stress eller tvång att komma, men numera förstår han ju inte det om jag säger det till honom.
Och så mitt samvete då ovanpå det. Tänk om han känner sig ensam/övergiven, tänk om det är sista julen osv…….

Tack hoppas du också får en bra dag.

Gör det som får dig själv att orka. Imorgon är det fem år sedan min mamma dog och jag åkte inte in. Hon hade inte känt igen mig på många år och de hade covid på boendet (det var inte det hon dog av). Jag var ovaccinerad och har nedsatt immunförsvar pga mediciner samt astma... jag hade nog inte överlevt om jag fått det. Jag ångrar inte mitt beslut men jag förstår de som inte hade tagit samma beslut. Dvs en ska göra det som fungerar för en själv, oavsett vad andra anser.

Jag satt i Norge på jobb när pappa dog och det fanns inte en suck att jag hunnit hem. Jag kunde heller inte avstå jobbet, jag var konsult då så fanns det jobb var det bara att hoppa på det. Det var inte lätt (pappa var inte dement) men samtidigt hade jag aldrig kunnat ta över huset utan de där pengarna så jag tror han förstod (pappa satte jobbet framför det mesta, inkl jag och mamma ibland).
 
Gör det som får dig själv att orka. Imorgon är det fem år sedan min mamma dog och jag åkte inte in. Hon hade inte känt igen mig på många år och de hade covid på boendet (det var inte det hon dog av). Jag var ovaccinerad och har nedsatt immunförsvar pga mediciner samt astma... jag hade nog inte överlevt om jag fått det. Jag ångrar inte mitt beslut men jag förstår de som inte hade tagit samma beslut. Dvs en ska göra det som fungerar för en själv, oavsett vad andra anser.

Jag satt i Norge på jobb när pappa dog och det fanns inte en suck att jag hunnit hem. Jag kunde heller inte avstå jobbet, jag var konsult då så fanns det jobb var det bara att hoppa på det. Det var inte lätt (pappa var inte dement) men samtidigt hade jag aldrig kunnat ta över huset utan de där pengarna så jag tror han förstod (pappa satte jobbet framför det mesta, inkl jag och mamma ibland).

De anledningarna är ju fullt förståeliga båda två, jag hade inte heller åkt i sådana fall.

Det som är jobbigt för mig just nu är ju att jag ”bara” känner att jag hellre hade stannat hemma. Jag har ju inget annat som hindrar mig.
 
De anledningarna är ju fullt förståeliga båda två, jag hade inte heller åkt i sådana fall.

Det som är jobbigt för mig just nu är ju att jag ”bara” känner att jag hellre hade stannat hemma. Jag har ju inget annat som hindrar mig.
Jag kan relatera till den känslan, och den är tuff. Att känna att man måste ha en anledning till att välja bort. Som att ”jag vill inte” inte räcker nog. Vilket det ju borde göra.
 
De anledningarna är ju fullt förståeliga båda två, jag hade inte heller åkt i sådana fall.

Det som är jobbigt för mig just nu är ju att jag ”bara” känner att jag hellre hade stannat hemma. Jag har ju inget annat som hindrar mig.

Fast du skrev ju att du är trött och sliten. Det är ytterst vettiga skäl :heart

Jag är själv väldig sliten och det ska bli så skönt att vara ledig och att det är garanterat att inget akut jobbmässigt händer.
 
Fast du skrev ju att du är trött och sliten. Det är ytterst vettiga skäl :heart

Jag är själv väldig sliten och det ska bli så skönt att vara ledig och att det är garanterat att inget akut jobbmässigt händer.

Ja, visst är det så egentligen. Men hur förklarar jag för en dement pappa att jag är för trött för att komma och sen hör hans besvikelse. Jag klarar inte det på julafton.

Jag hör det varje dag resten av året ( utom ibland när han kommit ihåg att jag varit där ), och det är jobbigt nog. Varje dag måste jag förklara för honom att jag har lång väg att köra och jag inte bara kan svänga inom. Ofta glömmer han ju att jag jobbar om dagarna också.
 
Det går inte att ringa pappa? Kanske FaceTime? :)
Ringer gör han flera gånger varje dag, FaceTime skulle han inte reda ut.

Men det räcker inte för honom med samtal. Han vill helst att jag flyttar in till honom 😅

Han har bara bott där ett par månader så allt är väldigt nytt för honom, det är inte alla dagar han förstår att han bor där, utan han tror han är på dagverksamhet som han gått på tidigare, och undrar om jag kan komma och köra honom hem.

Samtidigt vet jag att han har det bra där, innan han flyttade dit ringde han oss 10-20 gånger om dagen, nu är det 3-4 gånger per dag. Ibland glömmer han trycka av luren när han ringt mig så jag hör på telefonsvararen när han pratar med de andra boende när de sitter och äter eller fikar, så jag vet att han får mycket mer socialt umgänge nu än tidigare.
 
Ja men god j*vla morgon då. Min hjärna tyckte att sex timmars sömn var lagom så nu ligger jag i sängen och surfar. Har gett upp att somna om. :meh:

Haft en gråtattack då jag saknar Ariel så vansinnigt mycket just nu och nu försöker jag planera dagen. Vilket stall jag ska till först och vad som ska göras.

Tänker nog sova middag i ren protest bara för att få dagen att gå lite fortare.
 

Liknande trådar

  • Är julfesten död?
  • Egen tråd-myror.
  • utedass
  • När berätta att jag vill separera?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp