Vi som nätdejtar del 3

[Viva]

MEN VAD I HELVETE?!

Ungefär så reagerade jag också, men nej då. Han tafsade ju inte på bröst och rumpa, utan mer neutrala ställen och när han sen bad om ursäkt såg han det som en öppning för fortsatt samtal. Det var väl inte så farligt.

Återigen:

 

[Viva]

Nu är jag man, och har inte råkat ut för plumpheter i denna kaliber, men jag skulle kunna tänka mig att mina tankar - medan jag förde musen mot blockningsfunktionen, för ett sakta och bestämt klickade - skulle formuleras ungefär så här:
"En del människor är helt enkelt dömda och hänvisade till dejtingsiter för att kunna komma i kontakt med annat folk. De funkar över huvud taget inte alls i verkligheten.
Och du är en så'n. Ha en bra dag."
[klick]

Han påstod att det fungerade. Jag får intrycket från vissa människor att det är det enda som räknas. Sak samma om man beter sig illa mot 99% om bara en faller för ens sunkiga beteende.

 

[TheRedLightning]

Newbien joinar in med en lite frågor.

Det här med nätdejting, hur funkar det?
Finns det några gratis varianter? Är det bättre att betala? Finns det någon sida som är "bättre" än andra? Hur tidskrävande är det egentligen?
Vissa kommentarer här får mig att undra, är det verkligen så vanligt med "gubbäckel" m.m.?

 

[gul_zebra]

Ungefär så reagerade jag också, men nej då. Han tafsade ju inte på bröst och rumpa, utan mer neutrala ställen och när han sen bad om ursäkt såg han det som en öppning för fortsatt samtal. Det var väl inte så farligt.

Återigen:

Jag tycker du ska gå på en dejt. Och ta med valfritt verktyg. Typ en motorsåg.

 

[Viva]

Jag tycker du ska gå på en dejt. Och ta med valfritt verktyg. Typ en motorsåg.

Du menar att om jag kapar på något neutralt ställe typ armen borde det inte göra nått?

Nej, skämt och sido. Det är skrämmande hur vissa människor resonerar.

 

[Viva]

Och just det, den där gilla-funktionen på Pancake, går den att stänga av? För mig känns den helt meningslös i stil med flirta-funktionen. Är du intresserad, säg hej, om inte vad är poängen med att gilla min presentation?

 

[Jeffery]

Han påstod att det fungerade. Jag får intrycket från vissa människor att det är det enda som räknas. Sak samma om man beter sig illa mot 99% om bara en faller för ens sunkiga beteende.

Precis så är det. Det är samma metod som en del män kör med i plumpa massutskick till hundratals kvinnor åt gången. Om en av kvinnorna nappar, så är det ju en ren vinst för trollaren.
Samtidigt blir alla andra kvinnor översköljda av dessa plumpheter, och tycker strax mer eller mindre att alla män är rena klapp-idioter.

 

[gul_zebra]

Du menar att om jag kapar på något neutralt ställe typ armen borde det inte göra nått?

Nej, skämt och sido. Det är skrämmande hur vissa människor resonerar.

Absolut! Då har han tom en ny konversationsstartare sen, det vore väl snällt av dig!

 

[Jeffery]

Så för alla normala mäns skull - och även för din egen tro på mänskligheten, och i förlängningen också för alla andra kvinnors på sitens skull - om du får något meddelande av plump karaktär som du inte vill ha, gör så här:

1) blockera nicket.
2) anmäl nicket till datingsiten.
3) placera händelsen mentalt i genfelsfacket, där den omedelbart utplånar sig själv med ett hest väsande.

För även om du tycker att minsann det här ska du inte behöva ta, så tar den upprördheten kraft från ditt egentliga syfte på siten. Ingen som visar sig vara idiot är värd minsta tanke mer än den minut det tar att slutföra 1-2-3.

 

[Elina8]

Newbien joinar in med en lite frågor.

Det här med nätdejting, hur funkar det?
Finns det några gratis varianter? Är det bättre att betala? Finns det någon sida som är "bättre" än andra? Hur tidskrävande är det egentligen?
Vissa kommentarer här får mig att undra, är det verkligen så vanligt med "gubbäckel" m.m.?

Jag slår ett slag för tinder. Det är gratis, lättillgängligt, roligt och enkelt. Dessutom kan folk inte kontakta dig utan ditt godkännande. Om du gillar någons "profil" och den gillar dig tillbaka kan ni börja skicka meddelanden. Annars inte.
Sparar en del tid och energi med eftersom man redan vet att nåt slags intresse finns när man tar första kontakten. Sen är det ju självklart att alla inte svarar och en del försvinner efter hand och en del kommer med skamliga förslag. Men för det mesta är det faktiskt väldigt trevliga människor där.

 

[Elina8]

Jag har fortsatt att följa er även om jag inte skrivit på länge. Jag träffade ju en kille vid nyår som jag blev tokkär i, vilket aldrig hänt mig. Jag var en av dem som hånskrattade åt Sebastians romans i bonde söker fru. Tji fick jag. Det sa inte klick, det var som att få en käftsmäll med en stekpanna.

Det var ju lite svajigt i våras och jag bestämde mig för att inte lägga mer energi på någon som inte vill lika mycket som jag. Jag började träffa en annan kille efter en dryg månad som var supergo, vi var på samma stadie i livet och hade skitkul ihop, men från min sida inga känslor mer än att det var en riktigt härlig människa.
Så hörde exet av sig igen vid midsommar och ville träffas, jag frågade varför och fick äntligen en förklaring till varför det blev som det blev i våras. Vilket kändes skönt, men tyvärr känns det som att vi står kvar och stampar.
Självklart passar alla underbart härliga singelkillar på att falla för mig nu när jag är i nåt slags komplicerat förhållande. Jag är inte öppen för att träffa andra än på ett tag tror jag. Kommer nog ta lite tid om det skulle bli ett definitivt slut, men jag hoppas än.
Jag är mest arg just nu, dels på honom för att han behandlar mig som han gör, dels på mig för att jag står ut med det. Kärleken är blind säger de ju, jo tack, tydligen döv och helt jäkla IQ befriad också.

Han är bortrest just nu men jag hoppas på ett bra samtal när han kommer hem. Det får bära eller brista nu.

 

[TheRedLightning]

Jag slår ett slag för tinder. Det är gratis, lättillgängligt, roligt och enkelt. Dessutom kan folk inte kontakta dig utan ditt godkännande. Om du gillar någons "profil" och den gillar dig tillbaka kan ni börja skicka meddelanden. Annars inte.
Sparar en del tid och energi med eftersom man redan vet att nåt slags intresse finns när man tar första kontakten. Sen är det ju självklart att alla inte svarar och en del försvinner efter hand och en del kommer med skamliga förslag. Men för det mesta är det faktiskt väldigt trevliga människor där.

Hm, det låter lite komplext på något sätt. Då hänger det lite på hur bra folk är på att "marknadsföra" sig själva, lite grann för att man t ex ska bli intresserad av deras profil?
Ska väl erkänna att jag är nog fortfarande en aning skeptiskt till det här med nätdejting eller dejting irl för den delen också. Känns inte som man kan bli kär i någon man skriver med eller ser för första gången, inte för mig i alla fall? Även om det känns som om jag inte kan bli kär, så vill jag samtidigt hitta den där andra hälften som många andra.

Förresten är tinder på svenska eller engelska? Blev lite förvirrad när jag sökte på nätet, vill ju inte hitta drömkillen på t ex andra sidan atlanten (om det ens skulle hända förstås).

 

[Elina8]

Hm, det låter lite komplext på något sätt. Då hänger det lite på hur bra folk är på att "marknadsföra" sig själva, lite grann för att man t ex ska bli intresserad av deras profil?
Ska väl erkänna att jag är nog fortfarande en aning skeptiskt till det här med nätdejting eller dejting irl för den delen också. Känns inte som man kan bli kär i någon man skriver med eller ser för första gången, inte för mig i alla fall? Även om det känns som om jag inte kan bli kär, så vill jag samtidigt hitta den där andra hälften som många andra.

Förresten är tinder på svenska eller engelska? Blev lite förvirrad när jag sökte på nätet, vill ju inte hitta drömkillen på t ex andra sidan atlanten (om det ens skulle hända förstås).

Nja, jag tycker det är samma irl, vad gör att man börjar prata med någon man träffar på en fest? Tycker man personen verkar intressant så är det ju bara att gilla, skulle man sen ångra sig är det ju bara att tacka för sig och ta bort.
Det är ju inte så mycket till profil, man lägger upp några bilder, förslagsvis några som berättar om vem man är, och om man vill skriver man något kort.

Jag tror inte man kan bli kär i någon man skriver med, och jag ser överlag nätdejting som ett sätt att träffa människor. Blir det kärlek vid första ögonkastet eller efter år av bekantskap/vänskap är det ju trevligt, men de flesta kanske man träffar någon/några gånger innan man bestämmer om det är någon man vill fortsätta träffa och se vart det leder.

Jag har aldrig varit kär tidigare och trodde definitivt inte att det skulle gå så fort när det väl hände. Nu är det ju långt ifrån perfekt men känslorna finns där ändå.

Tinder är en app. Den finns väl över hela världen, men du väljer själv hur långt avstånd du vill söka på, precis som du väljer ålder.

 

[TheRedLightning]

Nja, jag tycker det är samma irl, vad gör att man börjar prata med någon man träffar på en fest? Tycker man personen verkar intressant så är det ju bara att gilla, skulle man sen ångra sig är det ju bara att tacka för sig och ta bort.
Det är ju inte så mycket till profil, man lägger upp några bilder, förslagsvis några som berättar om vem man är, och om man vill skriver man något kort.

Jag tror inte man kan bli kär i någon man skriver med, och jag ser överlag nätdejting som ett sätt att träffa människor. Blir det kärlek vid första ögonkastet eller efter år av bekantskap/vänskap är det ju trevligt, men de flesta kanske man träffar någon/några gånger innan man bestämmer om det är någon man vill fortsätta träffa och se vart det leder.

Jag har aldrig varit kär tidigare och trodde definitivt inte att det skulle gå så fort när det väl hände. Nu är det ju långt ifrån perfekt men känslorna finns där ändå.

Tinder är en app. Den finns väl över hela världen, men du väljer själv hur långt avstånd du vill söka på, precis som du väljer ålder.

Hm, och jag börjar oftast prata med allt och alla bara för att jag är social, kanske det ses som flirtigt i vissa fall?

Det jag funderar på är hur man vet att man är kär, vet man kan gilla människor. Jag har varit antingen förälskad eller kär och haft en del "crushes" genom tonåren, men nu verkar det ha dött helt. Kan se en snygg man men inte känna ett uns av attraktion, lite av det gör väl att jag är aningens tveksam till dejting.

Vet det var en kille i min bekantskapskrets som började chatta med mig och det kändes lite olustigt för det kändes som han flirtade, fast jag är inte säker. Får se hur det känns nästa gång jag träffar honom. Kanske är jag bara rädd att en ny relation ska sluta som min gamla?

 

[_CorpseBride_]

Alltså blä, slut på dejting med snubben jag träffat senast.
Idag var vi på spökvandring och han träffade lillasyster och allt. När vi sagt hejdå till dem efter att ha ätit ihop efteråt frågade jag honom varför han var så allvarlig idag. Han svarade då att han tänkt mycket på mig. Sedan att han inte har känslor för mig. Att han har svårt att få känslor för någon och inte känner något mer än att det är trevligt att umgås med mig. Att det känns taskigt att fortsätta ses då om jag har det för honom.
Jag kände lite "wtf?"... För han har sagt att han gillar mig, tagit med mig på en massa saker och det har verkat så mycket som att han tycker om mig. Jag svarade inte så mycket. Utan mest nickade. Jag känner lite, varför säga såna saker tidigare då? Varför ens följa med idag och träffa min syster?. Kändes bara onödigt och fel att han var med idag då.
Känns skittråkigt och jag fattar typ ingenting. Så trött på kärlek.

Samtidigt har jag tänkt att jag kanske var mer kär i kärleken än i honom, egentligen. Det klickade inte på alla plan. Men jag ville så otroligt gärna hitta rätt och få bli kär. Då är det lätt att falla för första, bästa trevliga kille...

 

[TheRedLightning]

Alltså blä, slut på dejting med snubben jag träffat senast.
Idag var vi på spökvandring och han träffade lillasyster och allt. När vi sagt hejdå till dem efter att ha ätit ihop efteråt frågade jag honom varför han var så allvarlig idag. Han svarade då att han tänkt mycket på mig. Sedan att han inte har känslor för mig. Att han har svårt att få känslor för någon och inte känner något mer än att det är trevligt att umgås med mig. Att det känns taskigt att fortsätta ses då om jag har det för honom.
Jag kände lite "wtf?"... För han har sagt att han gillar mig, tagit med mig på en massa saker och det har verkat så mycket som att han tycker om mig. Jag svarade inte så mycket. Utan mest nickade. Jag känner lite, varför säga såna saker tidigare då? Varför ens följa med idag och träffa min syster?. Kändes bara onödigt och fel att han var med idag då.
Känns skittråkigt och jag fattar typ ingenting. Så trött på kärlek.

Samtidigt har jag tänkt att jag kanske var mer kär i kärleken än i honom, egentligen. Det klickade inte på alla plan. Men jag ville så otroligt gärna hitta rätt och få bli kär. Då är det lätt att falla för första, bästa trevliga kille...

Tråkigt när det där händer, att det först verkar som de har känslor och sen säger de att de inte har det. Har också råkat ut för några sådana och det har väl fått mig lite tveksam, som om jag inte riktigt vågar lita på potienella chanser för de KAN vara sådana som jag råkat ut för tidigare.
Men oavsett så vet jag av erfarenhet att jag kommer trilla dit igen för man är så godtrogen och vill ge det en chans, för det kan även vara den rätte.

Hoppas du hittar din andra hälft som passar sig.

 

[corzette]

Själv är jag den evige optimisten ....
Om jag ger upp på mej själv kommer jag ju aldrig hitta "han" !!!

Så jag fortsätter .... Men visst man HATAR att kliva på minorna ....

 

[Elina8]

Hm, och jag börjar oftast prata med allt och alla bara för att jag är social, kanske det ses som flirtigt i vissa fall?

Det jag funderar på är hur man vet att man är kär, vet man kan gilla människor. Jag har varit antingen förälskad eller kär och haft en del "crushes" genom tonåren, men nu verkar det ha dött helt. Kan se en snygg man men inte känna ett uns av attraktion, lite av det gör väl att jag är aningens tveksam till dejting.

Vet det var en kille i min bekantskapskrets som började chatta med mig och det kändes lite olustigt för det kändes som han flirtade, fast jag är inte säker. Får se hur det känns nästa gång jag träffar honom. Kanske är jag bara rädd att en ny relation ska sluta som min gamla?

Jag pratar i och för sig också med typ allt och alla, men vissa egenskaper är ju mer attraktiva. Som exempel har jag svårt att ens föreställa mig ett förhållande med någon som inte har egna intressen, förutom att festa. Så såna personer sållas bort direkt, även om det såklart är mycket möjligt att jag skulle gilla en del av dem.

Hur vet man om man är kär? Jag vet inte.
Men för min del är detta något helt annat. Jag har träffat många som jag tyckt varit superhärliga personer och som jag gillat att umgås med, men denna killen som jag träffat nu var annorlunda. Han har inte många rätt "på pappret" men det gör liksom ingenting. Jag ler och skrattar nästan konstant när jag är med honom, men inte för att han är så himla rolig utan för att jag bara har en sån bubblande glädjekänsla i magen. Och bara tanken på att han kanske inte skulle vilja träffa mig knäcker mig totalt, jag får samma fysiska smärta i bröstet som när jag visste att min häst inte skulle leva så länge till. Det är inte kul, det är skräckblandad förtjusning. Såna saker som jag normalt tycker väldigt illa om beror mig inte för fem öre och sånt som jag aldrig står ut med annars utsätter jag mig för om och om igen. Jag skulle göra nästan vad som helst för att få vara med honom, och jag hatar det men kan inte låta bli.

 

[TheRedLightning]

Jag pratar i och för sig också med typ allt och alla, men vissa egenskaper är ju mer attraktiva. Som exempel har jag svårt att ens föreställa mig ett förhållande med någon som inte har egna intressen, förutom att festa. Så såna personer sållas bort direkt, även om det såklart är mycket möjligt att jag skulle gilla en del av dem.

Hur vet man om man är kär? Jag vet inte.
Men för min del är detta något helt annat. Jag har träffat många som jag tyckt varit superhärliga personer och som jag gillat att umgås med, men denna killen som jag träffat nu var annorlunda. Han har inte många rätt "på pappret" men det gör liksom ingenting. Jag ler och skrattar nästan konstant när jag är med honom, men inte för att han är så himla rolig utan för att jag bara har en sån bubblande glädjekänsla i magen. Och bara tanken på att han kanske inte skulle vilja träffa mig knäcker mig totalt, jag får samma fysiska smärta i bröstet som när jag visste att min häst inte skulle leva så länge till. Det är inte kul, det är skräckblandad förtjusning. Såna saker som jag normalt tycker väldigt illa om beror mig inte för fem öre och sånt som jag aldrig står ut med annars utsätter jag mig för om och om igen. Jag skulle göra nästan vad som helst för att få vara med honom, och jag hatar det men kan inte låta bli.

Det där sistnämnda känner jag igen lite, stötte på en kille som var rolig att umgås med, han blev som en väldigt bra vän. Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord, men med tiden lär man känna varandra och då uppdagades det ena och andra, eftersom jag efter ett tag hade börjat se honom som en potentiell partner, men blev fett besviken när jag insåg att han inte var så fantastisk som jag hade tyckt i början.
Jag visste redan att han haft många x och han sa alltid att det var samma visa, att de gjorde slut för att han jobbade för mycket och det var något han inte skulle ändra på osv. Jag har i mitt bagage ett x som jobbade för mycket, som resulterade att vi gled isär. Sen visade det sig även att den nya killen är väldigt egoistisk och försöker förminska mig, typ när jag är stolt över något som jag klarat av för första gången, så tycker han det är jättelöjligt för han kan göra det i sömnen... nä, då började jag känna att det kan kvitta. Ringer inte ens längre till honom, känns som om jag förtjänar bättre och inte någon repris av mitt gamla x.

Allra helst skulle jag vilja hitta en sån gullig och omtänksam kille min syster hittade, men de växer inte på träd och jag vet inte riktigt hur man hittar dom. Har jättesvårt att lita på killar nuförtiden, känns som de är falska för att lura in dig och sen visa sitt sanna jag. Kanske bara haft otur att dra till mig dom där typerna.

Vet mamma tyckte jag skulle flytta hem igen (närmare henne) när det tog slut med x:et, men det blev aldrig av då jag har börjat rota mig här nere, med jobb och bekanta. Men jag vet att jag har något att falla tillbaka på om det skulle gå åt pepparn.

 

[corzette]

Jag har fått riktigt bra kontakt med 3-4 st från Tinder och tro det eller ej men de är inte ute efter "bara" sex... (som jag vet att appen är känd för ) har träffat 2 av dessa och vi snackar fortfarande men är inte de upptagna så är jag upptagen så det hinns helt enkelt inte med å ses för att se om det "är nåt" men som sagt under tiden chattar vi iaf och jag ser det som ett tecken på visst intresse

En av de jag inte sett är iväg på semester och hälsar på släkten... Han vill ses när han kommer hem, han är sjukt söt och verkligen hur gullig som helst i chatten ...

Den sista är dejten som avbokade förrförra tisdagen.. han hörde av sej och va tillbaka från semestern nu men inget om när vi kan tänkas ses... Jag är fortfarande inne på att jag tror att han egentligen har ett förhållande... Han hör väl av sej när han har tid... Har jag tid svarar jag, är jag upptagen så ....

Så alla dörrar är vidöppna med risk för korsdrag....