Vilken ras (ja, en sådan tråd!)

[machafuko]

Men TS skrev också att storleken inte är viktigast, bara att det är ett plus om det är en mindre eller mellanstor hund? Barnen är väl rätt små än om jag inte fått nåt om bakfoten, så det handlar knappast om hantering som i att dom ska ansvara för nån del av skötsel eller rastning. Mer att det är bra om hunden inte riskerar att välta dom som bowlingkäglor om den får ett glädjeryck?

Jag ser fortfarande inga hinder för en labbe eller golden, om det går att vara flexibel med önskemålen om storlek och fällande. Och det är inte bara för att jag är medlem i labbelobbyn utan för att dom rent objektivt är mycket trevliga familjehundar så länge dom får rätt mängd aktivitet.

Jag tänker att raser som amstaff då också går tokbort, om det blir ett krav att barn ska hantera den.

Min förra svägerska hade en tik och hon kunde i princip dra omkull mig som vuxen kvinna när hon gjorde utfall på stan. Vilket hon gjorde, ofta. Avlade på henne gjorde uppfödaren dessutom.

Faktum är att även utan utfallsproblematiken så är det en stor och stark hund att hantera. En labbe och golden kan ju även de vara det. Om det nu är ett kriterie man har, perioden p hur starka alla andra kriterier är.

 

[AnneB]

Cavalierklubben har sitt inkorsningsprojekt och där har dansk-svensk gårdshund blivit den vanligaste rasen att korsa in. De hundarna som ingår i projektet kollas extra noga på flera olika sätt vad gäller hälsa och mentalitet. En F1 korsning Cavalier-Dansk svensk gårdshund borde passa väldigt bra in på det du önskar, bägge raserna är kända som vänliga familjehundar, lätta att ha med. Chansen att få en frisk hund borde vara god med tanke på att hundarna kollas ordentligt samt att det är en F1.

 

[fejt]

Tänk vad olika de är - fick hennes bror Frippe välja skulle vi ha dragkamp med allehanda gosedjur hela tiden :-)! Men han är betydligt mer lekfull nu vid 9,5 år än när han var valp. Och jag instämmer i att dvärgschnauzer är en fantastisk hund - lugn inne och aktiv ute och en aning utmanande som sagt :-). (Vi har dock inte lyckats träna bort tillräckligt mycket av skällandet, men det är nog mer vårt fel än hans. Deras pappa skäller tydligen knappt alls.)

OT
Men HEJ! Är det Frippematte? Vad kul!
Nej, Aska har aldrig visat något som helst intresse för saker. Hennes paradgren är att jobba med näsan. Personspår, viltspår (härhemma på hobbynivå) och godissök som vardagslek.
Visst skäller hon (hon glömmer när vi inte påminner henne att vägen som går förbi vår gård inte är hennes ansvarsområde) men hon är ingen skällig hund.

 

[DeCloe]

Men det passar ju inte alls med önskemålet att hunden ska kunna hanteras av barn?

Barn bör ju knappast ansvara för hantering av hund oavsett hur stor hunden är

 

[Breaktown]

Barn bör ju knappast ansvara för hantering av hund oavsett hur stor hunden är

Ansvara är ju något annat. Men det är ju onekligen så att det är lättare för en tex 10-åring att hantera en yorkshireterrier än en labrador

 

[prinsessfeminist]

Barn bör ju knappast ansvara för hantering av hund oavsett hur stor hunden är

Självklart finns alltid en vuxen med och ansvarar, för alla djur.

Men om man vill gå en liten kurs eller hantera en hund i koppel så är det ju bra om hundens storlekn inte är som en mindre ponny?

 

[kolblakkur]

En DSG hade säkert passat er bra

 

[DeCloe]

Ansvara är ju något annat. Men det är ju onekligen så att det är lättare för en tex 10-åring att hantera en yorkshireterrier än en labrador

Onekligen.

 

[DeCloe]

Självklart finns alltid en vuxen med och ansvarar, för alla djur.

Men om man vill gå en liten kurs eller hantera en hund i koppel så är det ju bra om hundens storlekn inte är som en mindre ponny?

Ja, så är det ju givetvis. Jag hade nog inte valt ras utifrån vad som är enkelt för barn att hantera, tycker det finns viktigare aspekter än just storleken. En väluppfostrad labbe bör ett barn kunna hantera i koppel ändå med vuxens översyn.