Håller med. Vi bor i stan, när mina tonåringar är ute på kvällarna så är de på gångavstånd. Jag tar nog gladeligen en öl eller ett glas vin även om de är ute - köra bil kan jag inte göra oavsett, för jag har ingen, och så redlös att jag inte kan svara i telefon och möta upp nånstans blir jag aldrig, barn eller inte barn.
Skulle jag undra var de är för att det börjar bli sent, så messar jag och så svarar de. Men det händer i princip aldrig. De brukar komma hem i rimlig tid. De har inga tider att passa, det enda vi har sagt att om man är hos en kompis och hade tänkt stanna längre än 22, så är det bra om man hör av sig, så man inte behöver bli orolig. Det tycker de är rimligt. För egen del ser jag till att hålla ett öga på telefonen om de är själva, så att jag ser om de hör av sig.
När de var yngre blev de lite mer drillade i att lära sig vara lite streetsmarta, hålla sig undan bråkmakare och missbrukare, och kunna navigera kollektivtrafiken självständigt, hålla mobilen laddad men inte gå och vifta med dem så det blir onödig rånrisk, och så vidare. Vanligt stadsvett, så att man kan vara ute säkert på egen hand.
Sånt är ju också ett sätt att ta föräldraansvar, även om det inte yttrar sig så att vi sitter nyktra bredvid telefonen med bilnycklarna i handen så fort barnen lämnar hemmet. Tanken är ju att lära dem hantera frihet och eget ansvar så att det aldrig behöver komma ett samtal från polisen att de hittats klockan tre på natten i en buske med alkoholförgiftning.