Vill ni hjälpa mig med en ny "Bukeroman"?

[clusia]

Då måste jag berätta en skitkul grej. Jag tycker själv att min röst är lite skrovlig numera så jag vill inte läsa som tonårstjej, men serien om Svante handla ju om en gammal shetlandsponny och där tyckte jag att min röst funkade ... Jag satt i en studio och läste, teknikern råkade sätta på min inläsning på dubbel hastighet och då upptäckte vi att då låter jag exakt som Petra Mede!!! Alltså EXAKT.

Hahaha


Jag förstår ju att rösten kanske behöver spegla personligheten i karaktären men jag gillar att lyssna på din röst. Att du skrivit böckerna själv gör också att du får en känsla som jag (ibland) tycker att uppläsaren missar.

 

[Palermo]

Då måste jag berätta en skitkul grej. Jag tycker själv att min röst är lite skrovlig numera så jag vill inte läsa som tonårstjej, men serien om Svante handla ju om en gammal shetlandsponny och där tyckte jag att min röst funkade ... Jag satt i en studio och läste, teknikern råkade sätta på min inläsning på dubbel hastighet och då upptäckte vi att då låter jag exakt som Petra Mede!!! Alltså EXAKT.

Jag minns att jag som barn retade mig på Astrids Lindgrens allmänt föråldrade ordval och tonläge när hon läste Barnen i Bullerbyn på någon inspelning som jag hade, troligen kassettband (detta var litelite före digitala ljudböcker, i tid räknat). Det lät väldigt märkligt när hon läste barnens repliker.

 

[Habina]

Kanske inte ett ämne för en hel bok, men någonting som jag tycker är svårt med att bli äldre är att inse att man har haft fel om saker. En del saker som till stor del har varit med och format min identitet har jag börjat omvärdera och det kommer såklart med lite svåra känslor kring det, och jag inser hur djupt inne det sitter att erkänna sina misstag. Det gör att jag verkligen förstår personer som inte ändrar åsikt genom livet, hur fel de än har, för det är en lite smärtsamt och förbaskat trasslig resa.

När jag upptäckte belöningsbaserad träning och all forskning kring hästars mående som följde med, då blev det verkligen en identitetskris och mycket att bearbeta. Jag är inte klar än. Sorgen i att man gjort så mycket fel (fast man inte visste bättre) är tung att bära vissa dagar.

Så jag förstår verkligen de som drabbas av kognitiv dissonans oavsett ämne och hellre förnekar än behöver ändra sig. En del av mig misstänker (men här har jag bara en känsla) att det dessutom blir svårare ju äldre man blir.

 

[Skojamindoja]

En av de grejer som jag verkligen tycker att du är fantastiskt bra på att skildra, redan i ungdomsböckerna jag läste som barn (typ Klara), var utanförskap. Nu är jag som sagt lite yngre än den åldern du tänkt dig, men mina föräldrar är i din generation.

Min mamma till exempel, hon har umgåtts med samma tjejgäng sen de var unga och började jobba. De träffas fortfarande en gång i månaden, året om. De är i samma ålder, men mamma var bland de sista i den gruppen att skaffa barn och det i kombination med att bara min yngsta syster har skaffat egna barn har gjort att mamma länge var ensam i gänget om att inte ha barnbarn. Min systerson är bara tre år, de äldsta barnbarnen närmar sig tonåren för de andra. Hon var länge lite utanför eftersom så väldigt mycket fokus hamnade på barnbarnen. Likadant har min moster förlikat sig med tanken på att hon aldrig kommer få några egna barnbarn, eftersom min kusin har en (ganska grav) kognitiv funktionsnedsättning. Så jag tänker att man inte behöver hamna utanför det snacket enbart för att man själv valt att inte skaffa barn (vilket absolut kan vara ett självvalt beslut!) utan du kan även hamna där för att någon annan (= dina vuxna barn) inte kan eller vill skaffa barn.

Funderar även på det här med att en partner, eller en själv, väljer att pensionera sig medan den andra fortsätter jobba. Hur hanterar man det? Både om man är den som går hemma medan den andre går iväg till jobbet precis som vanligt, eller om man är den som ska gå till jobbet medan den andra stannar kvar hemma (vilket väl är vanligare i och med att kvinnan oftast är den yngre i förhållandet).

 

[Novisis]

Jag saknar böcker om vardagslivet i stallet. Hade jag själv kunnat skriva (tro mig, jag har försökt!) så hade jag skrivit en roman om livet i stallet där jag står inackorderad sedan tio år. Vill läsa typ Klara eller Britta och Silver, fast för vuxna.

 

[Miran]

I mitt arbete möter jag så många äldre, som levt med sin livspartner hela sitt vuxna liv, men sen tappar en stor del av sin identitet när partnerns liv tar slut. Som kanske först då inser hur sjuka de själva är. Eller att de inte vet vem de är längre.
Jag har sett närstående, som kämpar hårt, för sin bild av livskvalitet. Men som inte alltid ser att bilden/behoven förändras. Och som har svårt att släppa taget av det som varit. Men också väldigt många guldkorn och kärlekstecken, som visar på både närhet, tillit, respekt och samförståelse.

Jag märker också av hur svårt folk rent generellt kan ha att prata om döden. Hur blir livets slut? Vad händer sen? Vad var viktigt med begravningen? Hur löser man ägarbytet av huset? O s v. Och när nån som är helt ensam dör, vad händer då?
Genom att prata om döden och mins egna strategier för krissituationer, har jag kunnat staka ut vad som ger mig livskvalitet även i nuet. Jag upplever att jag då har lättare att prata med andra i kris, för jag känner mig trygg med samtalsämnet.

För mig personligen har det hjälpt att läsa här på Buke om hur andra har haft det i svåra situationer, som jag kunnat relatera till. Det har varit allt från dålig arbetsmiljö, till kroniska sjukdomar som förstör självbild, självkänsla och identitet, till stora omställningar med barn och ofrivillig infertilitet. Och lite även klimakteriet och cancer. Känslan av att inte vara ensam. Det är en sån fin tanke att du, @Miran, tänker så även kring ditt skrivande.

Men TACK! Ja att lyfta sånt där man går och grunnar på men kanske inte vill eller kan prata med andra om, känns viktigt att skriva kring. Jag var ensam som barn, hade nog inte blivit för fattare annars. Att känna sig annorlunda, fel, inte riktigt passa in, har varit ett genomgående tema i många av mina barnböcker. Tröst till lilla mig, att få bli sedd, men också alla andra små som känner lite samma sak.

En gång skrev en kvinna till mig. Hon var mycket sjuk och låg på sjukhus och var rädd. Hade ingen familj. Hon skrev att hon lyssnade på Klaraböckerna och låtsades att jag var hennes mamma som satt bredvid och läste högt för henne, precis som hennes mamma gjort när hon var liten. Alltså, det var det finaste ögonblicket i mitt författarliv.

Tack för alla dina fina tankar!

 

[Miran]

Jag brukar säga att jag missbrukar Storytel, lyssnar i snitt 6h/dag. Men de böcker som jag verkligen tycker om köper jag i fysiskt format också jag vet att jag har Du och jag och vi. Sen har jag allt av Fredrik Backman utom den senaste.
Dottern vill köpa allt och är sån som sitter och sätter dit små notislappar överallt

Ja sån är jag också! Har typ böcker överallt.

 

[Miran]

Lo Kauppi är fantastisk och jag håller med om att hon gjorde sig mycket bra till Dy. Jag brukar varva med att läsa och lyssna, men när Lo läser så blir det gärna så att jag bara lyssnar.

Jag ha tänkt lite mer vad jag fastnade för i Dy. Jag gillar böcker med lite långsammare men ändå kontinuerligt tempo. Merparten av karaktärerna hade hade en intressant egen inre dialog som parallellt drog storyn framåt. Ofta (eller i bästa fall) kan man få följa huvudkaraktärerna inre dialog medan övrigas karaktär inte får en egen röst. Jag kunde inte låta bli att ömma för Tommys sorg och bitterhet över livet.

Någon jag hade velat få höra mer om är Saga. För mig representerar hon de unga människor som stannar kvar i en by och som håller den levande. Jag har tänkt en del på det i och med att jag har en stuga i en liten avsides by med 150 fastboende med en mestadels åldrande befolkning. Trots det finns det några yngre som ändå kämpar sig kvar och engagerar sig i byn. Skolan är ständigt nedläggningshotad och varje barnfamilj eller ungt vuxet par som yppar en tanke om att flytta dit blir oerhört omhuldad pga deras potentialitet att skapa nytt underlag till skolan. Mataffär och mack öppnas, initialt för att hålla byn levande snarare än för att efterfrågan gör verksamheten lönsam. Nu vet jag inte om Stavrevik delar denna bild. Men jag funderar över hur Saga navigerar i den typen av frågor.

Det där var fantastiskt hjälpsamma tankar. det där med Saga tar jag verkligen till mig. Här har skolan lagt ner och förskolan är i farozonen. (jag tror minsann att hon träffar någon i nästa bok ...)

Jag tror att du menar Mattias? Åh vad jag tyckte om att skriva om honom!

 

[Badger]

Ni är fantastiska!! Så många bra och viktiga tankar. Tycker det pratas (och skrivs) för lite om sånt här.

Jag vill att det ska kännas att det är riktiga människor det handlar om när jag skriver. Äldre kvinnor skildras ofta som gamla oförargliga tanter eller så är det klämkäcka pensionärer på äventyr.

Om några av er läser den nya boken DY så är jag också VÄLDIGT intresserade av vad ni tycker, både om själva boken, intrigen och kvinnorna.

Jag tycker själv att jag har snäppet upp från de tidigare böckerna. Men det är ju oerhört svårt att avgöra själv.

Fortsätt med tankar och tips!!

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

 

[Skojamindoja]

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

Jag kan ändå hålla med delvis i det du skriver, det jag älskade mest med framför allt Du och jag och vi var att den verkligen kändes som en traditionell hästbok från min uppväxt fast för vuxna läsare. Men jag gillar när det är relationer och sånt också, både mellan de i stallet och kanske deras privata relationer också.

Men jag gillade verkligen Klara och de lite mer moderna hästböckerna som kom i början av 00-talet för att de inte alla handlade om samma sak och alla slutade med en skitsvår hopptävling som huvudpersonen så klart vinner mot alla odds. Jag gillade när det var verklighetstroget.

 

[Badger]

Ni är fantastiska!! Så många bra och viktiga tankar. Tycker det pratas (och skrivs) för lite om sånt här.

Jag vill att det ska kännas att det är riktiga människor det handlar om när jag skriver. Äldre kvinnor skildras ofta som gamla oförargliga tanter eller så är det klämkäcka pensionärer på äventyr.

Om några av er läser den nya boken DY så är jag också VÄLDIGT intresserade av vad ni tycker, både om själva boken, intrigen och kvinnorna.

Jag tycker själv att jag har snäppet upp från de tidigare böckerna. Men det är ju oerhört svårt att avgöra själv.

Fortsätt med tankar och tips!!

Jag gillar ju klämkäcka typer, kanske för att jag tycker att det ligger ganska nära verkligheten för mig som varit på skidresa osv med mängder av superkäcka och aktiva pensionärer och hur roligt de har.

Och hur många 50+ personer som just plötsligt har möjligheten ha en häst och tid för sig själv, när barnen flugit ut.

Det är någonting man stöter på mer direkt i verkligheten än det andra, som också finns.

 

[Philosophia]

Det där var fantastiskt hjälpsamma tankar. det där med Saga tar jag verkligen till mig. Här har skolan lagt ner och förskolan är i farozonen. (jag tror minsann att hon träffar någon i nästa bok ...)

Jag tror att du menar Mattias? Åh vad jag tyckte om att skriva om honom!

Ja, så klart Mattias.

 

[Badger]

Jag kan ändå hålla med delvis i det du skriver, det jag älskade mest med framför allt Du och jag och vi var att den verkligen kändes som en traditionell hästbok från min uppväxt fast för vuxna läsare. Men jag gillar när det är relationer och sånt också, både mellan de i stallet och kanske deras privata relationer också.

Men jag gillade verkligen Klara och de lite mer moderna hästböckerna som kom i början av 00-talet för att de inte alla handlade om samma sak och alla slutade med en skitsvår hopptävling som huvudpersonen så klart vinner mot alla odds. Jag gillade när det var verklighetstroget.

Ah, jag gillade inte de moderna hästböckerna lika mycket det lilla jag läst. Uhm dock är nog 70-80-tal det närmsta jag kommer modernt. Det är mer intriger med människor och mindre intriger i själva ridandet, lärandet, utvecklingen, spänningen.

Pappas gamla hästböcker som Ryttare Tommy Nilsson till exempel har så mycket beskrivningar av ridningen, hästens personlighet osv. Det känns verklighetstroget för mig

Jag var förtjust i Du och jag och vi! Men den var inte jättelik hästböckerna jag läste som liten.

Jag är så förtjust i just biten i resan med hästen, resan med vännerna. Att komma fram till ett partnerskap med just den hästen och den typen av gemenskap. Inte hästen som en bifigur utan som en huvudperson med personlighet. På det där härligt kanske barnsliga sättet. Men som kanske inte är så barnsligt iom att hästen är en individ som man behöver komma överens med. Och inte är helt overklighetstroget iom att det finns de som tävlar med hästar trots allt.

Men självklart relationer också, jag tror jag skrev om det. Jag ryckte lite ur det jag sett i stallet, den typen av härliga generationsöverskridande relationer.

 

[Skojamindoja]

Jag är så förtjust i just biten i resan med hästen, resan med vännerna. Att komma fram till ett partnerskap med just den hästen och den typen av gemenskap. Inte hästen som en bifigur utan som en huvudperson med personlighet. På det där härligt kanske barnsliga sättet. Men som kanske inte är så barnsligt iom att hästen är en individ som man behöver komma överens med. Och inte är helt overklighetstroget iom att det finns de som tävlar med hästar trots allt.

Jag tänker på en del hästböcker från min uppväxt som var helt galet overklighetsbaserade där det var en person som typ inte kunde rida alls när boken började för att ungefär en månad senare vinna en stor hästtävling eller motsvarande. Det är ju liksom inte så det går till på riktigt. Eller att det var världens mest lyckade person som både var fotomodellsnygg, jätteduktig i skolan, populär bland vännerna och så klart fantastiskt bra på att rida.

Alternativet behöver ju inte vara att boken nödvändigtvis ska handla om ett mobboffer, men för mig var det skönt med en huvudperson (Klara) som kändes precis som jag och mina kompisar gjorde. Men jag är helt rätt målgrupp för Klara, jag var tonåring under de åren som Klara-böckerna kom ut. Jag förstår att man kanske inte riktigt ser det så om man är uppväxt under en annan tid. Bara det att Klara inte vann en tävling förrän i bok nummer elva (men var med i flera innan dess) tyckte jag speglade verkligheten.

 

[warg]

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

Jaaaaa!

 

[Miran]

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

Alltså hästfeelgood måste ju bara bli den nya stora trenden. Men hallå, då får någon annan sätta igång och skriva också. Kan ju för sjutton inte hinna med allt.

 

[lingonben]

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

Jaaaa!!!! Den boken vill jag också läsa!

 

[lingonben]

Jag skulle vilja läsa en klassisk hästbok snarare

Där inte krämpor, klimakterium, intriger och relationer, borsta, schabrak och sådant är huvudploten utan att rida är det
Livet är inte slut efter 50

En klassisk hästbok om en ridskoletjej som ska köpa en häst och probemen att hitta hästen och så kanske hästen tar tid att acklimatisera sig och så vinner hon "klubbtävlingen" eller "den stora tävlingen" på slutet. Trots att sura Anna-Greta o muttriga Bosse hela tiden tyckte att hon borde gjort så och så istället.

Kanske har alla barnen flugit ut och hon har varit ponnymamma/han har varit ponnypappa i många år. Men nu ska hon försöka rida hästen som dottern/sonen, dumpade i stallet när hon åkte till universitetet i Lund. Den där jättesvåra hopptalangen och hon är sur och bitter över tiden det tar och att hästen är läskig att rida. Hon red på ridskola och dottern hade hästen. Och hon rider kvar i sin ridgrupp också (då får hon rida till ponnies för barnen ibland) Och nu bockar hästen, och har bara varit i ridhus och går knappt att rida ut, dottern var så himla överseriös så det blev liksom felridet. Kanske var det en dressyrhäst, så visar det sig att den har hopptalang!

Hon finner sina vänner i stallet och de har jättekul och rider i full kareta i skogen och Anna-Greta tycker de borde vara mer seriösa.

Och de är 50-75 år gamla! Och det är en massa intriger med tonåringarna på ridskolan och de överseriösa 30-40 åringarna i stallet också (fienden, de och tonåringarna smider planer tillsammans). Och det finns minst 1/3 gubbar med för jämställdhetens skull (självklart en jättejättegammal gubbe som sätter staket, kör traktorn och morrar ibland, bara för att vara fördomsfull också!). Och någn kanske måste byta höftled.

(Det är nog bara jag som vill läsa den. Älskar gamla hästböcker från 60-talet!)

Och istället för de oroliga föräldrarna som tycker en ska sluta rida när en trillat av och slagit sig illa kan vi slänga in den tio-femton år yngre chefen. Huvudpersonen haltar in lagom sönderslagen efter att favorithästen skickat av henne, och undrar hur en bäst utnyttjar privata sjukförsäkringen för att lappa ihop sig kvickt. Chefen blir hysterisk ("du måste sluta, du kommer slå ihjäl dig!!! ") men ställer såklart upp, och trixar senare om viktiga möten pga hästens klinikbesök. Lägg dessutom till diskreta frågor från hen om allt verkligen är okej hemma efter att lilla käcka HR-människan sett blåmärken på vår huvudperson ("detdär??!! Min unghäst är lite odräglig och nöp mig i armen, ingen fara!") så har vi massor av content

 

[Miran]

Och istället för de oroliga föräldrarna som tycker en ska sluta rida när en trillat av och slagit sig illa kan vi slänga in den tio-femton år yngre chefen. Huvudpersonen haltar in lagom sönderslagen efter att favorithästen skickat av henne, och undrar hur en bäst utnyttjar privata sjukförsäkringen för att lappa ihop sig kvickt. Chefen blir hysterisk ("du måste sluta, du kommer slå ihjäl dig!!! ") men ställer såklart upp, och trixar senare om viktiga möten pga hästens klinikbesök. Lägg dessutom till diskreta frågor från hen om allt verkligen är okej hemma efter att lilla käcka HR-människan sett blåmärken på vår huvudperson ("detdär??!! Min unghäst är lite odräglig och nöp mig i armen, ingen fara!") så har vi massor av content

Nu är det ju en fortsättning på Dy jag efterlyste input till och om ni hade läst den så tror jag ni inser att det är lite svårt att få in alltför mycket humor i en psykologisk thriller.
Sedan skrev faktiskt en recensent i Femina att jag "skriver så vackert om skog och trädgårdsarbete att man omedelbart vill köpa ett torp." Så den tonen är det som gäller i den här blivande serien.

Så förutom input till handling får ni gärna komma med synpunkter på boken om ni läst den. Eller om ni själva funderar på något kring skrivande och författarvärlden så ska jag försöka svara.

 

[Ninnurur]

Och istället för de oroliga föräldrarna som tycker en ska sluta rida när en trillat av och slagit sig illa kan vi slänga in den tio-femton år yngre chefen. Huvudpersonen haltar in lagom sönderslagen efter att favorithästen skickat av henne, och undrar hur en bäst utnyttjar privata sjukförsäkringen för att lappa ihop sig kvickt. Chefen blir hysterisk ("du måste sluta, du kommer slå ihjäl dig!!! ") men ställer såklart upp, och trixar senare om viktiga möten pga hästens klinikbesök. Lägg dessutom till diskreta frågor från hen om allt verkligen är okej hemma efter att lilla käcka HR-människan sett blåmärken på vår huvudperson ("detdär??!! Min unghäst är lite odräglig och nöp mig i armen, ingen fara!") så har vi massor av content

Eller svärföräldrar som inte alls kan förstå det här med häst och att man bara inte kan lämna den när man vill. Som dotterns farmor och farfar som tycker att hon kan vara med dem på landet i en vecka. Ponnyn i tävlingskondition som ska starta fälttävlan veckan efter då?