Vinterföräldrar 16/17 del 3

Väckte maken inatt. Började skaka som faaan när jag kissade vid tre, helt galet. Så han pratade med Förlossningen, som ordinerade Alvedon, tempning och sömn, efter några kontrollfrågor. "Kan vara en infektion på gång" och "Hoppas vi ses snart".
Slutade skaka efter någon minut under täcket, temp 36,4, inga värkar. Övertygade maken att somna om. Fick lite sammandragningar/förvärkar innan jag sen somnade vid fyra.

Idag helt slut. Knoddrick har rört på sig. Har stundvis jäääävligt ont neråt och ryggslutet vill gå av då och då.

Igår låg jag med TENSen i soffan på kvällen, i syfte att försöka få kroppen att känna att allt var fantastiskt, vilket resulterade i en avslappnad kropp, men jag var varm som en kamin. Svettades även idag på morgonen.

Undrar vad som kommer härnäst...

Jag tror bebis kommer på lördag :)
 
Jag har helt glömt bort att tala om att E vägdes in på 4070g idag och växt till hela 52 cm.

Gått upp nästan 1 kg på en månad :love:

Underbart :) J hade gått upp 200g på en vecka, ska bli spännande att se om hon gått upp mer nu på torsdag. Har en riktig kräkbebis men äter man så mycket som hon gör är de inte konstigt de kommer upp. Mycket tvättande blir de dock.
 
Underbart :) J hade gått upp 200g på en vecka, ska bli spännande att se om hon gått upp mer nu på torsdag. Har en riktig kräkbebis men äter man så mycket som hon gör är de inte konstigt de kommer upp. Mycket tvättande blir de dock.

Härlig viktuppgång!

E kräks väldigt sällan. Det är knappt hon rapar ens. Vi byter dock kläder minst en gång om dagen och tvättar en hel del, försöker tänka på miljön ändå så blir väl en maskin varannan dag. Går åt en hel del tvättlappar och linnen till mig då jag oftast glömmer inlägg :D
 
Härlig viktuppgång!

E kräks väldigt sällan. Det är knappt hon rapar ens. Vi byter dock kläder minst en gång om dagen och tvättar en hel del, försöker tänka på miljön ändå så blir väl en maskin varannan dag. Går åt en hel del tvättlappar och linnen till mig då jag oftast glömmer inlägg :D

Vad skönt, sonen va också en kräkbebis :( Får byta kläder hela tiden och de stackars barnet får sova på en handduk :rofl: Jag får härliga bebisspyor rakt ner mellan tuttarna så jag luktar surt konstant :meh:

Men vad gör de när hon är så söt :D
 
Herrgud vad långsamt jag går. Har en promenadsträcka som jag i normala fall går på 20-25 min. Skulle gå den idag men sneddade av så jag gick ungefär halva. Det tog drygt 40 min. :p Då tycker jag ändå att jag har gått så fort jag kan.
Jag är glad om jag kan gå 20 meter utan att stanna upp! :rofl:
Jag kommer verkligen flyga fram sen!


Men, till det jag egentligen ville ha sagt:
Det känns bra att läsa att ni är så många som ändå mår relativt bra. För det inger hopp. Då kanske vi kan få fler barn utan att jag nödvändigtvis mår lika illa som denna gång.
 
För övrigt igår kväll:
5659-1485295536-fe7372766255c0434e7202e46df75b2d.jpg
 
När man inte fått sova på flera nätter och verkligen behöver det, då ringer förskolan när man efter en halvtimme äntligen fått på tvååringen kläder och skor för att gå ut till bilen

"sjuk personal och inga vikarier, kan du hålla honom hemma?"

Jomenvisst, jag vet hur det är. Men my god, trodde inte att jag skulle bryta ihop så för det. Har nästan inga basvaror hemma och kände bara hur förmiddagen blev ett Iron Man lopp att tackla.

Kände mig som sämsta mamman som stod och grät vid bänken, sötaste sonen frågar "Vad är det mamma?" ljög och sa att jag bara var förkyld och snorig och sjuk.
Hur ska det gå när jag blir ensam med honom och bäbis om jag känner såhär nu?

Det har gått ganska bra ändå (hittade färdiga matlådor i frysen) men jag är så trött att jag är yr. Hur fixar man tvåbarnschocken sen?
 
När man inte fått sova på flera nätter och verkligen behöver det, då ringer förskolan när man efter en halvtimme äntligen fått på tvååringen kläder och skor för att gå ut till bilen

"sjuk personal och inga vikarier, kan du hålla honom hemma?"

Jomenvisst, jag vet hur det är. Men my god, trodde inte att jag skulle bryta ihop så för det. Har nästan inga basvaror hemma och kände bara hur förmiddagen blev ett Iron Man lopp att tackla.

Kände mig som sämsta mamman som stod och grät vid bänken, sötaste sonen frågar "Vad är det mamma?" ljög och sa att jag bara var förkyld och snorig och sjuk.
Hur ska det gå när jag blir ensam med honom och bäbis om jag känner såhär nu?

Det har gått ganska bra ändå (hittade färdiga matlådor i frysen) men jag är så trött att jag är yr. Hur fixar man tvåbarnschocken sen?
Kram. Har inga tvåbarnstips att ge men jag tvivlar på att du är en dålig mamma, och även om du hypotetiskt skulle vara det, så är det okej att inte vara en supermamma jämt heller. ❤
 
Tusen tack för era ord :heart

Sov en halvtimme, men vaknade av myrkryp och kramp i vaderna :banghead:

Han är inte filmtittarbarnet tyvärr, inte ens Bolibompa. Några få minuter, sen "kom leker vi mamma". Han är ett lugnt barn (fast 2 :D) men just nu är det att vara tillsammans och leka rolllekar som är det enda.

Hoppas snart att det kommer fler bäbisar så att det blir lite lättare för er



Styrkekram till er nyblivna mammor :heart ni är fantastiska!
 
Amningshjärna eller vad? Har ju fått tid till psykolog för att prata genom min förlossning. Ordnat med mannen så han kommer med och kör, visat tid på kallelsen åt honom så även han noterat datum....

Och vad händer. Vi kommer på fel dag :banghead:

Var först i morgon. Så nu får jag själv försöka ta mig dit med självmordsbussarna som kör lokaltrafiken (sist började vagnen glida i kurvorna trots att jag hade broms på och höll i)
 
Var på kontroll idag hos ny BM. Lillen har fixerat sig och ligger perfekt. Och jag borde vara glad och så men eftersom det är snitt inplanerat känns det på nåt sätt så sorgligt. Att både han och tja den delen av min kropp fungerat så perfekt för att förbereda inför förlossning, och så ska det ändå inte gå att försöka på naturlig väg :( Känner mig lite ledsen för att jag aldrig kommer få veta hur det känns att föda naturligt, jag kommer definitivt inte få nån lätt utväg iom snitt, men att inte få vara den där superwoman som får veta hur det känns att ha värkar och föda (jag menar inget illa om de som snittats och alla mammor är givetvis hjältinnor oavsett hur bebis kommer ut).. men jag är ju lite itutad sedan barnsben att det är så fantastiskt att föda barn och ja jag känner lite sorg över att det inte blir så. Särskilt när jag under perfekta omständigheter hade kunnat få pröva men att det nu är säkrare att snitta (long story), och då känns det extra visset när man vet att the rich and famous och prinsessorna kunnat få pröva med full personalstyrka runt men att man som en vanlig Svensson inte kan garanteras den övervakning som skulle behövas och då blir det snitt. Blä, känner mig lite som att jag sviker min stackars livmoder som på nåt sätt lyckats fixa den här graviditeten trots alla sjukdomar runt om.. (Vet jag låter knäpp. Men det är en så stor grej att föda barn att det känns sorgligt att inte få uppleva det. Fast jag är enormt tacksam att de kan hjälpa mig få ut lillen på ett säkert sätt.)
 
Amningshjärna eller vad? Har ju fått tid till psykolog för att prata genom min förlossning. Ordnat med mannen så han kommer med och kör, visat tid på kallelsen åt honom så även han noterat datum....

Och vad händer. Vi kommer på fel dag :banghead:

Var först i morgon. Så nu får jag själv försöka ta mig dit med självmordsbussarna som kör lokaltrafiken (sist började vagnen glida i kurvorna trots att jag hade broms på och höll i)

Ha med ett spännband så att du kan fästa den i inredningen, typ handtag under fönster eller dylikt.
 
Var på kontroll idag hos ny BM. Lillen har fixerat sig och ligger perfekt. Och jag borde vara glad och så men eftersom det är snitt inplanerat känns det på nåt sätt så sorgligt. Att både han och tja den delen av min kropp fungerat så perfekt för att förbereda inför förlossning, och så ska det ändå inte gå att försöka på naturlig väg :( Känner mig lite ledsen för att jag aldrig kommer få veta hur det känns att föda naturligt, jag kommer definitivt inte få nån lätt utväg iom snitt, men att inte få vara den där superwoman som får veta hur det känns att ha värkar och föda (jag menar inget illa om de som snittats och alla mammor är givetvis hjältinnor oavsett hur bebis kommer ut).. men jag är ju lite itutad sedan barnsben att det är så fantastiskt att föda barn och ja jag känner lite sorg över att det inte blir så. Särskilt när jag under perfekta omständigheter hade kunnat få pröva men att det nu är säkrare att snitta (long story), och då känns det extra visset när man vet att the rich and famous och prinsessorna kunnat få pröva med full personalstyrka runt men att man som en vanlig Svensson inte kan garanteras den övervakning som skulle behövas och då blir det snitt. Blä, känner mig lite som att jag sviker min stackars livmoder som på nåt sätt lyckats fixa den här graviditeten trots alla sjukdomar runt om.. (Vet jag låter knäpp. Men det är en så stor grej att föda barn att det känns sorgligt att inte få uppleva det. Fast jag är enormt tacksam att de kan hjälpa mig få ut lillen på ett säkert sätt.)
Du får självklart känna sorg över att du inte får uppleva förlossningen vaginalt utan via kejsarsnitt istället. Att du känner besvikelser över din situation betyder ju inte att andras upplevelser av sin förlossning blir på något sätt nedvärderad.
När det kommer till stora saker i livet som inte blir/blev som man hade tänkt sig så är det naturligt att känna sorg och ofta nyttigt att tillåta sig att sörja lite för att lättare kunna släppa i alla fall den jobbiga känslan kopplat till det minnet. Speciellt när man är gravid och har extra mycket påfrestningar u kropp och knopp.
 
När man inte fått sova på flera nätter och verkligen behöver det, då ringer förskolan när man efter en halvtimme äntligen fått på tvååringen kläder och skor för att gå ut till bilen

"sjuk personal och inga vikarier, kan du hålla honom hemma?"

Jomenvisst, jag vet hur det är. Men my god, trodde inte att jag skulle bryta ihop så för det. Har nästan inga basvaror hemma och kände bara hur förmiddagen blev ett Iron Man lopp att tackla.

Kände mig som sämsta mamman som stod och grät vid bänken, sötaste sonen frågar "Vad är det mamma?" ljög och sa att jag bara var förkyld och snorig och sjuk.
Hur ska det gå när jag blir ensam med honom och bäbis om jag känner såhär nu?

Det har gått ganska bra ändå (hittade färdiga matlådor i frysen) men jag är så trött att jag är yr. Hur fixar man tvåbarnschocken sen?

Jag hade också brutit ihop ❤️ Förskolan fick mig att överleva sista tiden med sonen innan syster kom.

Du kommer klara det galant, första veckan va en fullständig chock för mig trots att sambon va hemma men nu går det bättre och bättre. ❤️
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
72 220
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
21 080
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
44 030
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
26 902

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29
  • Oseriös avel 2023

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp