Vinterföräldrar 2019/2020

[cherie]

@HotrodKitten Men åh, jätteskönt att höra. Hoppas bara illamåendet släpper helt för dig snart och att den värsta tröttheten lägger sig!

 

[Eloise]

Hade ett extra besök hos min BM idag. Är ganska orolig över både graviditeten och förlossning. Är så tacksam över vilken fantastisk person min barnmorska är

Vi tog lite nya värden, tyvärr har mitt järn sjunkit ytterligare sedan sist, från 114 till 103 trots Sideral. Blev lite deppig över det. Som plåster på såren så fick jag lyssna på bebis hjärtljud en lång stund

Ny ordination på tillskott blev 2 Sideral om dagen istället för bara 1, 1 Natalben gravid, 1 Behepan och 1 c-vitamin brus.

Brustabletten skulle tydligen vara särskilt bra i kombination med järnet och Natalbens tillskott skulle vara outstanding. Jag betalar och ser glad ut. Snabbt räknat kommer mina tillskott nu kosta runt en tusenlapp i månaden. Inte ens hästen får så mycket tillskott

 

[cherie]

Så härligt för dig att få lyssna på hjärtslagen så länge Så besvärligt med så mycket oro, och samtidigt väldigt mänskligt tänker jag. Betyder ju egentligen att man är väldigt glad för och rädd om det lilla livet i magen. Vilken vecka är det du är i nu? Känner du av bebisen något ännu? Min lilla är ju en riktig vilding i magen, och även om jag inte är så orolig så är det väldigt tryggt att känna av henne så ofta varje dag.

Jag ska nog också börja ta det där tillskottet du tipsade om! Har inte ätit tillskott sen precis i början, mest för jag inte orkat köpa nytt. Får göra det imorgon!

 

[Förgätmigej]

Alltså nu har äntligen det börjat sjunka in att jag är gravid nu längtar jag till ultraljudet på onsdag. Går in i v.18 imorgon och jag insåg denna veckan att jag snart kan börja känna bebisen. Det känns både läskigt och mysigt på samma gång

 

[Eloise]

Så härligt för dig att få lyssna på hjärtslagen så länge Så besvärligt med så mycket oro, och samtidigt väldigt mänskligt tänker jag. Betyder ju egentligen att man är väldigt glad för och rädd om det lilla livet i magen. Vilken vecka är det du är i nu? Känner du av bebisen något ännu? Min lilla är ju en riktig vilding i magen, och även om jag inte är så orolig så är det väldigt tryggt att känna av henne så ofta varje dag.

Jag ska nog också börja ta det där tillskottet du tipsade om! Har inte ätit tillskott sen precis i början, mest för jag inte orkat köpa nytt. Får göra det imorgon!

Det lugnade en hel del att få ligga där ensam och lyssna medan BM knappade i journalen!
Oron nu är mest över förlossningen tyvärr, känner mig ganska trygg i graviditeten jämfört med tidigare. Ser ju att magen växer.
Vilket för övrigt är mitt enda symtom tillsammans med tröttheten fortfarande.
Är i vecka 21 med moderkaka i framvägg så jag har inte känt något alls än.

Mannen gav mig boken ”praktika för blivande föräldrar” i födelsepresent och den är saklig men konkret kring det mesta. Köpte igår ”Föda utan rädsla” och ska ge den ett försök också.

Har blivit remitterad till samtal på sjukhuset i Malmö för min rädsla, någonstans innerst inne vill jag ju hitta styrka och trygghet i att föda vaginalt, så jag hoppas på att de kan ge det stöd som krävs för att jag ska finna det och få en bra upplevelse. Som det är nu drömmer jag en hel del mardrömmar, vilket också bidrar till tröttheten.. ond spiral det här

 

[cherie]

@Eloise Men stackare! Så jobbigt för dig att behöva ha så mkt oro under graviditeten. Skönt att du får så bra hjälp och stöd från vården. Hoppas även att kontakten på sjukhuset kommer upplevas positivt. Jag är och har ju alltid varit livrädd för förlossning, men slipper i alla fall bli så påverkad som du med mardrömmar etc. Jag sticker huvudet i sanden och lyckas med att inte tänka något på det alls, men får klump i magen direkt om jag börjar. Jag ska lyfta det vid nästa BM-besök såklart. Jag går lite runt och hoppas/tänker att min moderkaka ska fortsätta ställa till besvär så snitt blir enda alternativet. Tror det är därför rädslan inte slagit till ordentligt än. Det är svårt att få tillstånd till snitt i vårt landsting, även med rädsla har jag förstått. Jag är dessutom rädd för att de överlag är så restriktiva med snitt att jag kommer tvingas föda vaginalt fast moderkakan kanske ligger lite på gränsen. Usch! Nu slog min ångest till litegrann också. Att vi kvinnor ska behöva genomlida det här. Jag har sagt till min partner att han för alltid står i skuld till mig för det här , men det är faktiskt exakt så jag känner...

Du får säga till Eloise om det ökar din rädsla när jag skriver om min. Det är inget jag måste göra.

 

[Nattljus]

Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här

 

[cherie]

Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här

Du får gärna skicka pm och berätta om processen och hur det varit för dig! Jag försökte skicka PM till dig men hittade ingenstans där jag kunde göra det.

 

[_Zacke_]

Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här

Skicka gärna till mig! Ligger på förlossningen med havandeskapsförgiftning och finns en överhängande risk att det blir snitt pågrund av detta. Inget som legat med i mina planer Och absolut inte i v.30...

 

[Eloise]

@Eloise Men stackare! Så jobbigt för dig att behöva ha så mkt oro under graviditeten. Skönt att du får så bra hjälp och stöd från vården. Hoppas även att kontakten på sjukhuset kommer upplevas positivt. Jag är och har ju alltid varit livrädd för förlossning, men slipper i alla fall bli så påverkad som du med mardrömmar etc. Jag sticker huvudet i sanden och lyckas med att inte tänka något på det alls, men får klump i magen direkt om jag börjar. Jag ska lyfta det vid nästa BM-besök såklart. Jag går lite runt och hoppas/tänker att min moderkaka ska fortsätta ställa till besvär så snitt blir enda alternativet. Tror det är därför rädslan inte slagit till ordentligt än. Det är svårt att få tillstånd till snitt i vårt landsting, även med rädsla har jag förstått. Jag är dessutom rädd för att de överlag är så restriktiva med snitt att jag kommer tvingas föda vaginalt fast moderkakan kanske ligger lite på gränsen. Usch! Nu slog min ångest till litegrann också. Att vi kvinnor ska behöva genomlida det här. Jag har sagt till min partner att han för alltid står i skuld till mig för det här , men det är faktiskt exakt så jag känner...

Du får säga till Eloise om det ökar din rädsla när jag skriver om min. Det är inget jag måste göra.

Tack för omtanken!
Att prata rent generellt om rädsla triggar inte min, att höra att vi är fler i samma båt känns snarare lite enklare. Emellanåt får jag skuldkänslor och skäms över att känna såhär.
Min man är en fena på att peppa mig ur det dock och har haft högläsning för mig i helgen. Vi har även konkretiserat vad det är som gör mig rädd

 

[Eloise]

Är också förlossningsrädd och har fått snitt beviljat även denna gång, ångesten som bortblåst. Om nån undrar nåt om den processen eller om snitt så svarar jag gärna, i övrigt håller jag mig ifrån förlossningsdiskussioner här

Du får väldigt gärna skicka till mig också om du vill

 

[Nattljus]

Är nog bättre ni frågar direkt här när ni är så många, så får den som inte vill läsa hoppa över

Jag har varit säker på att jag vill ha snitt redan innan jag blev gravid. Anledningen är rädsla för skador i samband med utdrivningen. För mig är den typen av skador som riskeras i samband med planerat snitt en riktig bagatell jämfört med den typen av skador som riskeras vid VF.

Hur som helst så har jag redan vid hälsosamtalet med första barnet fulgråtit och pratat om mitt snitt. Jag är/var rädd för snitt också men inte alls som VF, som för mig känns som att ledas till sin avrättning. Jag har drömt mardrömmar innan jag ens var gravid, att jag var gravid i typ 6 månaden och det var för sent för abort så nu skulle jag dö osv. Ganska stark rädsla och ångest.

Fick remiss till aurorasamtal men hon märkte ganska omgående att det inte var lönt att lägga tid på mig så jag fick träffa läkare istället. Var så nervös och beredd på strid. Hade vässat alla mina argument, nött in all statistik och verkligen laddat. Så kommer jag dit och hon typ konstaterar att VF inte är för alla och beviljade på 10 minuter.
Gick till på ungefär samma vis nu med andra trots ny läkare. Hon lovade även att blir det fler barn så får jag snitt (även om det är standard att inte genomgå VF efter 2 snitt så var det skönt att höra).

Ska som sagt göra snitt igen när det är dags och är nervös och rädd men vet att jag kommer överleva. Är mer rädd för ryggbedövningen den här gången än förra vilket är märkligt med tanke på att den inte alls gjorde ont förra gången. Tänker hänge mig åt lustgasen tills det är över

 

[Nattljus]

Tack för omtanken!
Att prata rent generellt om rädsla triggar inte min, att höra att vi är fler i samma båt känns snarare lite enklare. Emellanåt får jag skuldkänslor och skäms över att känna såhär.
Min man är en fena på att peppa mig ur det dock och har haft högläsning för mig i helgen. Vi har även konkretiserat vad det är som gör mig rädd

Tror det där är väldigt bra, att man lyckas hitta VAD man är rädd för, då blir det lättare att hitta lösningar eller bara försöka acceptera att man är rädd för det och det är okej.

 

[Madick]

V29 nu och SF mått 29, bra värden också. 11 veckor kvar om det blir snitt en v innan BF. Tiden går både fort och sakta...

Magen känns gigantisk och i vägen, kan inte böja mig framåt ju!

 

[Eloise]

Är nog bättre ni frågar direkt här när ni är så många, så får den som inte vill läsa hoppa över

Jag har varit säker på att jag vill ha snitt redan innan jag blev gravid. Anledningen är rädsla för skador i samband med utdrivningen. För mig är den typen av skador som riskeras i samband med planerat snitt en riktig bagatell jämfört med den typen av skador som riskeras vid VF.

Hur som helst så har jag redan vid hälsosamtalet med första barnet fulgråtit och pratat om mitt snitt. Jag är/var rädd för snitt också men inte alls som VF, som för mig känns som att ledas till sin avrättning. Jag har drömt mardrömmar innan jag ens var gravid, att jag var gravid i typ 6 månaden och det var för sent för abort så nu skulle jag dö osv. Ganska stark rädsla och ångest.

Fick remiss till aurorasamtal men hon märkte ganska omgående att det inte var lönt att lägga tid på mig så jag fick träffa läkare istället. Var så nervös och beredd på strid. Hade vässat alla mina argument, nött in all statistik och verkligen laddat. Så kommer jag dit och hon typ konstaterar att VF inte är för alla och beviljade på 10 minuter.
Gick till på ungefär samma vis nu med andra trots ny läkare. Hon lovade även att blir det fler barn så får jag snitt (även om det är standard att inte genomgå VF efter 2 snitt så var det skönt att höra).

Ska som sagt göra snitt igen när det är dags och är nervös och rädd men vet att jag kommer överleva. Är mer rädd för ryggbedövningen den här gången än förra vilket är märkligt med tanke på att den inte alls gjorde ont förra gången. Tänker hänge mig åt lustgasen tills det är över

Tack för ditt svar!
Lite så har det varit för mig också, vaknar ofta av mardrömmar om att bebis sitter fast och att vi åker hem med ett tomt babyskydd.
Sekundärt är jag rädd för skador på mig själv.
Vi väntade länge med vår IVF-behandling bland annat eftersom jag var så förlossningsrädd.

Det jag tycker är svårt är att hitta bra studier på risker med kejsarsnitt. De flesta klumpar ihop akuta/urakuta snitt med planerade och det är ju enkelt att begripa att de som inte är planerade lyfter upp skadestatistiken.

 

[Nattljus]

Tack för ditt svar!
Lite så har det varit för mig också, vaknar ofta av mardrömmar om att bebis sitter fast och att vi åker hem med ett tomt babyskydd.
Sekundärt är jag rädd för skador på mig själv.
Vi väntade länge med vår IVF-behandling bland annat eftersom jag var så förlossningsrädd.

Det jag tycker är svårt är att hitta bra studier på risker med kejsarsnitt. De flesta klumpar ihop akuta/urakuta snitt med planerade och det är ju enkelt att begripa att de som inte är planerade lyfter upp skadestatistiken.

Jaa planerade snitt är en rutinoperation idag och inget man ska vara orolig för. Många av de risker som fanns förr finns inte längre, till exempel gör man snitten senare nu och då elimineras risken för andningsproblem mer eller mindre helt, ännu mer så om förlossningen hinner starta lite spontant. Då försvinner i stort sett alla risker för barnet!

En VF som går bra är säkert bäst men så länge ingen kan garantera mig att MIN förlossning går bra så tänker inte jag chansa när det finns en säker väg. Vill bara komma hem med en levande bebis och ett intakt underliv

 

[Nattljus]

Tack för ditt svar!
Lite så har det varit för mig också, vaknar ofta av mardrömmar om att bebis sitter fast och att vi åker hem med ett tomt babyskydd.
Sekundärt är jag rädd för skador på mig själv.
Vi väntade länge med vår IVF-behandling bland annat eftersom jag var så förlossningsrädd.

Det jag tycker är svårt är att hitta bra studier på risker med kejsarsnitt. De flesta klumpar ihop akuta/urakuta snitt med planerade och det är ju enkelt att begripa att de som inte är planerade lyfter upp skadestatistiken.

https://www.google.com/url?sa=i&sou...aw1BVJeGe9B1hYGyZ8ahvyzO&ust=1568723874976850

Ett blogginlägg (så inte på något vis bra källa i sig) däremot en bra plattform att utgå ifrån i sina vidare efterforskningar om olika komplikationer om man är intresserad av det. Detta blogginlägg är PRO snitt, vill man föda vaginalt och är lite orolig ska man nog inte läsa där.

 

[cherie]

Ska läsa alla inlägg om snitt sen. Jag har lite sticka-huvudet-i-sanden-tendenser idag och orkar knappt tänka på nåt med förlossningen. Jag är glad för er skull som det har gått bra för och ni fått hjälp för rädslan alt fått beviljat snitt. Jag är tyvärr väldigt rädd för att ingetdera kommer gå i mitt landsting, och det stressar mig jättemycket att i slutändan fortfarande vara rädd och behöva tvingas till vaginal förlossning. Fy!

Ville i alla fall mest in och skriva att jag idag fått hem en fin ulltrikå från Sjala! Har övat knyt men behöver någon bebis att öva på också, eller ett gosedjur i alla fall

 

[Nattljus]

Min mage är jätteliten den här gången. Fortfarande i v 17 syns det inte på morgnarna. Med förra syntes det mycket tidigare.

Kan det ha att göra med att förra föddes med snitt och att all vävnad i det området är stelare och håller tillbaka magen? Eller att moderkakan satt fram förra gången och nu bak?
Har förstått att det brukar vara vanligare tvärt om, med större mage andra gången

 

[Eloise]

Jaa planerade snitt är en rutinoperation idag och inget man ska vara orolig för. Många av de risker som fanns förr finns inte längre, till exempel gör man snitten senare nu och då elimineras risken för andningsproblem mer eller mindre helt, ännu mer så om förlossningen hinner starta lite spontant. Då försvinner i stort sett alla risker för barnet!

En VF som går bra är säkert bäst men så länge ingen kan garantera mig att MIN förlossning går bra så tänker inte jag chansa när det finns en säker väg. Vill bara komma hem med en levande bebis och ett intakt underliv

Jag tänker ganska likt dig där, hade jag kunnat få ett facit och veta att allt går/ kommer bli bra så hade jag inte tvekat alls.
Pratade länge igår med svägerskan som är läkare och har genomgått två kejsarsnitt, hon förespråkade varken det ena eller det andra, kändes skönt.

Läste blogginlägget också, samt hittade en väldigt detaljerad studie från usa/kanada med jämförelser på kejsarsnitt och VF som jag och mannen läste tillsammans igår.
Har bestämt mig för att ställa in mig på kejsarsnitt fram till besöket på sjukhuset och Irma-samtalet, det lugnar lite. Hade mardrömmar inatt igen men inte lika illa som det varit senaste veckorna. Känns skönt att bena ut tankar och känslor och få landa lite.