Vinterföräldrar 2019/2020

Härligt att höra att många planerar att dela mer eller mindre lika på föräldraledigheten tycker jag :)



Hur pusslar ni för att få ihop åtta veckor tillsammans på somrarna? Jag hade inte förstått förrän nyligen att man inte får semesterdagar när man är fld-ledig (inte så konstigt iof), så jag vet inte hur man får ihop det då?

En viss del semesterdagar får man, är det nio?
Jag har sparat en del denna sommaren, och min man har hur mycket som helst sparat.
Han får dessutom fler dagar nästa år och vi kommer köra dubbeldagar första sommaren och sen uppdelat semester/fl andra sommaren. Tror vi ska lyckas få ihop pusslet =)
 
Någon som ansökt om gravpenning?

Jag gjorde aldrig det med ettan för chefen så att det inte var lönt (blev inte omplacerad heller, hon sket i allt... )

Men nu har hon slutat och jag har tänkt prova ansöka den här gången. Vi har varit utan chef i några månader och en kollega har lyckats få beviljad GP nu när HR fyllt i papprena. Jag vill därför också ansöka nu innan vår nya chef börjar för att öka mina chanser.

Är i v 14 så det är tidigt, inget problem egentligen för ansökan tror jag mer än att intyg för graviditet inte kommer inkomma till försäkringskassan än på ett tag (mitten/slutet oktober).

Någon som ansökt såhär tidigt och sedan kompletterat med grav. intyget länge fram?
 
Nu har lilla fröken i magen börjat ge sig rejält till känna. Sparkar högt upp och spjärnar ofta så det känns som om magen ska explodera. Kanske blåser hon ballonger därinne? Idag har jag haft fullt upp på jobbet, mest sittande still men mycket koncentration. Kom hem från jobbet och stod vid spisen och var plötsligt så trött att jag nästan somnade ståendes. Jösses! Jag hade glömt bort att man kan bli så trött. Eller är det åldern?
 
Hur går det med namnfunderingar hos er? :) gillar du och din partner samma namn eller tycker ni helt olika?

Vi har pratat lite hemma och får vi en pojke kan det bli svårt att enas :p flicknamn är vi mer likatänkande om, ja förutom sambons absoluta favoritnamn som jag verkligen inte kan tänka mig.
 
Hur går det med namnfunderingar hos er? :) gillar du och din partner samma namn eller tycker ni helt olika?

Vi har pratat lite hemma och får vi en pojke kan det bli svårt att enas :p flicknamn är vi mer likatänkande om, ja förutom sambons absoluta favoritnamn som jag verkligen inte kan tänka mig.

Vi är faktiskt ganska likasinnade. Eller vi hittar iaf många namn vi båda tycker om. Sen finns det ju många namn som bara jag eller bara min partner tycker om också, men de lämnar vi snabbt och skriver inte ens upp på listan. Nu vet vi ju att vi ska ha en liten tjej och då blev namn enklare, vi har fler förslag där. Namnet som är favorit just nu kom på förslag från min partner för ett par månader sedan, först tyckte jag inte alls om det men nu har det växt mycket och är kanske min favorit :D Knäppt!

Jag tycker också det är viktigt att namnet låter fint med båda våra efternamn och flyter fint ihop med eventuellt andranamn. Och så ska det passa ihop med våra förnamn också, så om man säger liksom våra namn ihop med barnets namn så ska det låta bra. Mycket att ta hänsyn till 😂
 
Vi är faktiskt ganska likasinnade. Eller vi hittar iaf många namn vi båda tycker om. Sen finns det ju många namn som bara jag eller bara min partner tycker om också, men de lämnar vi snabbt och skriver inte ens upp på listan. Nu vet vi ju att vi ska ha en liten tjej och då blev namn enklare, vi har fler förslag där. Namnet som är favorit just nu kom på förslag från min partner för ett par månader sedan, först tyckte jag inte alls om det men nu har det växt mycket och är kanske min favorit :D Knäppt!

Jag tycker också det är viktigt att namnet låter fint med båda våra efternamn och flyter fint ihop med eventuellt andranamn. Och så ska det passa ihop med våra förnamn också, så om man säger liksom våra namn ihop med barnets namn så ska det låta bra. Mycket att ta hänsyn till 😂
Efternamn är vi inte heller enade om :angel::laugh: Sambon har ett supervanligt son-namn medan jag har ett finskt ovanligt efternamn som enbart bärs av släktingar till mig. Totalt är vi väl knappt 10pers som bär det i världen. Dock är det ganska långt och svårstavat men sambons son-namn är ju så vanligt och tråkigt... :cautious: ja vi får väl se hur det slutar.

Ultraljud om 2,5v och jag hoppas vi får reda på vad det blir :D
 
Hur går det med namnfunderingar hos er? :) gillar du och din partner samma namn eller tycker ni helt olika?

Vi har pratat lite hemma och får vi en pojke kan det bli svårt att enas :p flicknamn är vi mer likatänkande om, ja förutom sambons absoluta favoritnamn som jag verkligen inte kan tänka mig.
Vi är inte överens om namn än. Sambon har ett namnförslag han gärna vill ha men som jag inte är så förtjust i. Jag har fler förslag men har inte fått igenom något än. Sambon lät dock lite positiv till en del av mina förslag igår. Tur vi har några veckor till på oss ;)
 
Hur går det med namnfunderingar hos er? :) gillar du och din partner samma namn eller tycker ni helt olika?

Vi har pratat lite hemma och får vi en pojke kan det bli svårt att enas :p flicknamn är vi mer likatänkande om, ja förutom sambons absoluta favoritnamn som jag verkligen inte kan tänka mig.

Vi är ganska lika faktiskt!
Mitt favoritnamn för flicka föll maken för också, för pojke älskade han mitt första förslag som jag nu börjat ogilla.

Vi får se efter tisdagens RUL om vi får veta vad det är för kön på den lilla vi längtar efter ❤️
 
Äntligen börjar jag känna att jag knyter an lite till den lilla i magen. Det är så skönt och sån lättnad. Förut tyckte jag det mest kändes aversivt med all förändring som graviditeten och föräldraskapet skulle innebära (logiskt när jag försökt bli gravid och blev besviken varje gång mensen kom, eller hur?). Jag var rädd att jag aldrig skulle få positiva känslor. Minns att jag tidigt i graviditeten frågade en kollega som var gravid, lite oskyldigt sådär, ”om hon tyckte att hon knöt an mycket till barnet när hon började känna tydligare rörelser och magen blev större?”. I någon slags förhoppning om att något kanske kunde ändra min känsla.

Men nu börjar det faktiskt lätta! Jag kan nästan längta lite efter att få se vem som bor därinne. Lära känna. Få erfara hur (jäkla jobbigt, och kanske lite härligt) det är att få barn. Jag myser av att hon sparkar och ger sig till känna varje dag. Gillar att klappa och ro om magen. Jag sjunger med i låtar så hon ska känna igen min ”vackra” skönsång 😁. Boar och inhandlar saker som behövs. Involverar sambon i allt som händer i magen. Börjar även klä mig i kläder som faktiskt framhäver snarare än döljer magen. Det är så mysigt att äntligen få känna lite såhär, även om jag fortfarande inte är den där himlastormande personen 😊

Nu ligger jag i soffan med en hand på magen och känner henne kicka för fullt. Nu känns det utanpå också. Lilla godingen!
 
Äntligen börjar jag känna att jag knyter an lite till den lilla i magen. Det är så skönt och sån lättnad. Förut tyckte jag det mest kändes aversivt med all förändring som graviditeten och föräldraskapet skulle innebära (logiskt när jag försökt bli gravid och blev besviken varje gång mensen kom, eller hur?). Jag var rädd att jag aldrig skulle få positiva känslor. Minns att jag tidigt i graviditeten frågade en kollega som var gravid, lite oskyldigt sådär, ”om hon tyckte att hon knöt an mycket till barnet när hon började känna tydligare rörelser och magen blev större?”. I någon slags förhoppning om att något kanske kunde ändra min känsla.

Men nu börjar det faktiskt lätta! Jag kan nästan längta lite efter att få se vem som bor därinne. Lära känna. Få erfara hur (jäkla jobbigt, och kanske lite härligt) det är att få barn. Jag myser av att hon sparkar och ger sig till känna varje dag. Gillar att klappa och ro om magen. Jag sjunger med i låtar så hon ska känna igen min ”vackra” skönsång 😁. Boar och inhandlar saker som behövs. Involverar sambon i allt som händer i magen. Börjar även klä mig i kläder som faktiskt framhäver snarare än döljer magen. Det är så mysigt att äntligen få känna lite såhär, även om jag fortfarande inte är den där himlastormande personen 😊

Nu ligger jag i soffan med en hand på magen och känner henne kicka för fullt. Nu känns det utanpå också. Lilla godingen!

Känner igen mig så i det du skriver. Har haft jättesvårt att se positivt på graviditeten, det har mest varit ”vad tusan har jag gett mig in på, hur ska livet bli nu?”.
Min första graviditet som slutade i MA kändes det helt naturligt direkt, inga såna känslor då.
Men sen några veckor tillbaka har det börjat vända! Känner att jag och lilla i magen hör ihop, att allt kommer bli bra och att jag längtar tills hon kommer ut. Har även börjat tycka det känns lättare att få kommentarer för magen och har börjat framhäva den mer.
Sen finns det så klart mycket oro kvar också, men det får man nog leva med :)
 
Äntligen börjar jag känna att jag knyter an lite till den lilla i magen. Det är så skönt och sån lättnad. Förut tyckte jag det mest kändes aversivt med all förändring som graviditeten och föräldraskapet skulle innebära (logiskt när jag försökt bli gravid och blev besviken varje gång mensen kom, eller hur?). Jag var rädd att jag aldrig skulle få positiva känslor. Minns att jag tidigt i graviditeten frågade en kollega som var gravid, lite oskyldigt sådär, ”om hon tyckte att hon knöt an mycket till barnet när hon började känna tydligare rörelser och magen blev större?”. I någon slags förhoppning om att något kanske kunde ändra min känsla.

Men nu börjar det faktiskt lätta! Jag kan nästan längta lite efter att få se vem som bor därinne. Lära känna. Få erfara hur (jäkla jobbigt, och kanske lite härligt) det är att få barn. Jag myser av att hon sparkar och ger sig till känna varje dag. Gillar att klappa och ro om magen. Jag sjunger med i låtar så hon ska känna igen min ”vackra” skönsång 😁. Boar och inhandlar saker som behövs. Involverar sambon i allt som händer i magen. Börjar även klä mig i kläder som faktiskt framhäver snarare än döljer magen. Det är så mysigt att äntligen få känna lite såhär, även om jag fortfarande inte är den där himlastormande personen 😊

Nu ligger jag i soffan med en hand på magen och känner henne kicka för fullt. Nu känns det utanpå också. Lilla godingen!
Gick in i v.16 igår och det var först förra veckan jag började lämna förnekelsestadiet :p nu när folk vet om det och jag pratar om det börjar det bli mer verkligt men jag känner fortfarande ingen glädje över kommande bebis. Inte så att jag ångrar den på något vis men jag känner mig helt neutral. Tex längtar sambon jättemycket efter ultraljudet om två veckor medan jag glömmer det för det mesta :o men det är väl det att jag behöver se att det verkligen finns något där tänker jag.
 
Känner igen mig så i det du skriver. Har haft jättesvårt att se positivt på graviditeten, det har mest varit ”vad tusan har jag gett mig in på, hur ska livet bli nu?”.
Min första graviditet som slutade i MA kändes det helt naturligt direkt, inga såna känslor då.
Men sen några veckor tillbaka har det börjat vända! Känner att jag och lilla i magen hör ihop, att allt kommer bli bra och att jag längtar tills hon kommer ut. Har även börjat tycka det känns lättare att få kommentarer för magen och har börjat framhäva den mer.
Sen finns det så klart mycket oro kvar också, men det får man nog leva med :)

Åh, så skönt för dig! Jag vet ju att du känt på liknande sätt som jag. En del av oron får man nog leva med som du säger.
 
Gick in i v.16 igår och det var först förra veckan jag började lämna förnekelsestadiet :p nu när folk vet om det och jag pratar om det börjar det bli mer verkligt men jag känner fortfarande ingen glädje över kommande bebis. Inte så att jag ångrar den på något vis men jag känner mig helt neutral. Tex längtar sambon jättemycket efter ultraljudet om två veckor medan jag glömmer det för det mesta :o men det är väl det att jag behöver se att det verkligen finns något där tänker jag.

Fattar det! Den där neutrala känslan måste ju vara jättevanlig innan det är helt tydligt att det finns nåt därinne i magen. Visst hade ditt landsting inte heller tidigt ultraljud? Jag fattade typ inte (rent emotionellt) att jag var gravid förrän jag fick se bebben på en skärm. Knäppt!
 
Går in i vecka 20 imorgon och hade RUL idag.
Allting såg fint ut :love:
Maken fick rätt, det är en liten påg därinne så det där flicknamnet vi var överens om är skrotat :angel:
Blivande morfar deklarerade att han tänkte bygga en crossbana istället för ny ridbana till mig på gården :rofl:

Börjar verkligen greppa att vi ska bli föräldrar, har också haft svårt med att dels förstå men också anknytning till bebis. Mannen har påbörjat en checklista med grejer vi behöver inhandla men jag har inte velat börja med det. Känns mer som om det är dags nu.

Tittade lite på vagn i helgen, någon av er som bestämt er för modell än och har några goda råd att ge?
 
Går in i vecka 20 imorgon och hade RUL idag.
Allting såg fint ut :love:
Maken fick rätt, det är en liten påg därinne så det där flicknamnet vi var överens om är skrotat :angel:
Blivande morfar deklarerade att han tänkte bygga en crossbana istället för ny ridbana till mig på gården :rofl:

Börjar verkligen greppa att vi ska bli föräldrar, har också haft svårt med att dels förstå men också anknytning till bebis. Mannen har påbörjat en checklista med grejer vi behöver inhandla men jag har inte velat börja med det. Känns mer som om det är dags nu.

Tittade lite på vagn i helgen, någon av er som bestämt er för modell än och har några goda råd att ge?
Vad kör du på för underlag? Det är iofs sällan jag använder vagn (bär mest) men de gånger vagnen används kör jag på ttsktorstigar och annan oländig terräng så stora hjul och bra dämpning är viktigt för mig. Har aldrig med vagn i bilen så vår kan vara rejäl. Emmaljunga Edge har vi. Är du och partnern olika långa så välj en vagn med justerbart handtag.
 
Vad kör du på för underlag? Det är iofs sällan jag använder vagn (bär mest) men de gånger vagnen används kör jag på ttsktorstigar och annan oländig terräng så stora hjul och bra dämpning är viktigt för mig. Har aldrig med vagn i bilen så vår kan vara rejäl. Emmaljunga Edge har vi. Är du och partnern olika långa så välj en vagn med justerbart handtag.

Vi kommer köra mest på ”civiliserade” vägar, ingen oländig terräng. Är båda långa, 182 respektive 188.
Mannen har fastnat för en Silver cross wave, jag har ont i magen över priset 😱
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
47 696
Senast: Blyger
·
Hästvård Jag har en skimmel hemma, och som de flesta andra skimlar har hon knutor. Jag har mest hanterat det enligt modellen att hålla koll så...
5 6 7
Svar
125
· Visningar
8 448
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
31
· Visningar
3 088
Senast: nullo-modo
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 386
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp