Vinterföräldrar -18/19

[Mirre]

Vet inte om jag redan beklagat mig över detta men fy så jobbigt det är att vara illamående i värmen. Jag sörjer lite att inte kunna njuta, jag är normalt sett en riktig sol- och värmedyrkare men nu mår jag bara dåligt av det här vädret. Ser allt som skulle behöva göras i trädgården och tänker att jag ska ta tag i det men klarar inte av det i värmen. Trist!

Om man är höggravid på sommaren får man massor med sympatier men jag tycker att detta är mycket värre Dottern är född i mitten av juli och då satt jag sista veckorna med benen i högläge eller låg på en luftmadrass i poolen och hade det supersoft men nu...

Min kollega är gravid i v 22 och alla tycker synd om henne som är gravid i värmen men hon njuter för fullt och sitter i solen hela rasterna. Jag förstår givetvis att man kan vara värmekänslig även senare i graviditeten men för mig är detta MYCKET tuffare än sist.

Vecka 10 nu...

Jag håller med.
Har ägnat morgonen åt att medla mellan barnen som rykt ihop titt som tätt, knatat runt i samhället och letat efter sonens tappade telefon (den är hittad tack och lov), fixat frukost åt alla och försökt få lite ordning hemma. Allt i 31 gr värme och med världens illamående

 

[Martina_m]

En vecka sedan NIPT-blodprovet. Väntar och väntar....

 

[Mirre]

När berttar ni för anhöriga att ni väntar barn?

 

[superstar]

@Mirre
De flesta vet redan, vi berättar för fler efterhand... Hade kanske egentligen gärna väntat till efter KUB denna gång men många vet att vi haft missfall och jag har otroligt svårt att dölja illamåendet för det påverkar mig så mycket, så känns det bättre att berätta än att folk ska gå och spekulera. På jobbet har jag kunnat anpassa mina arbetsuppgifter en del men då undrar ju folk varför, och då känns det återigen bättre att berätta

Blev uppringd av min barnmorska igår. Uppsala har ingen möjlighet att erbjuda ultraljudsdelen av KUB under sommaren så jag har fått ringa runt till de privata klinikerna i Stockholm för att själv få tag på en tid. Fick först tid på den där vårt missfall konstaterades men idag fick jag en annan tid hos en annan klinik. Blir 25/6, direkt efter midsommar. Hade gärna gjort det före midsommar, men det känns ok. Mindre än 3 veckor, måtte tiden gå fort!

 

[Martina_m]

När berttar ni för anhöriga att ni väntar barn?

Jag berättade för mina föräldrar samma dag som jag själv fick reda på det. För min syster någon dag senare. Jag var nog i vecka 7-8 då.
Jag berättade för min chef när jag var i vecka 12, för jag var så trött så jag stannade hemma 3 dagar från jobbet. Sen berättade min mamma för släkten på hennes sida när de träffades när jag precis gått in i vecka 13.
Från vecka 12 har jag berättat för de som jag vill berätta det för sas, så för några vänner och några kollegor. Jag känner inte att det är hemligt längre, men det är heller inget jag skyltar med utan tänker att det kommer ju att synas förr eller senare. Och än så länge finns ju så klart oron kvar i väntan på provsvaret på NIPT. Sen tycker jag att folk kan få undra lite, om man bara är lite extra tjock eller om det finns något mer där .
Nu är jag i vecka 14 (13+2).

De flesta av er har ju redan ett barn, när började det synas på er mage att det var ett barn där?
Min mage kan se väldigt gravid ut, mest på kvällarna, men det är bara massa uppsvälldhet och gaser. Undrar när det börjar synas en "riktig" bebismage .

 

[underensten]

Jag berättade nog redan i v 7 för min närmaste familj. Berättade bara helt enkelt som det är, att vi kanske ska få en liten men att det var väldigt tidigt. Kände att det var lika bra att berätta, ifall vi skulle få missfall igen så vore det bra med stöd omkring oss.
Har ju varit och är ju fortfarande väldigt osäker på om det faktiskt är något där. Ska ju på tidigt ultraljud på måndag och ser det bra ut så kommer vi nog bli mer öppna med det och berätta på jobbet då.

 

[superstar]

Jag berättade för mina föräldrar samma dag som jag själv fick reda på det. För min syster någon dag senare. Jag var nog i vecka 7-8 då.
Jag berättade för min chef när jag var i vecka 12, för jag var så trött så jag stannade hemma 3 dagar från jobbet. Sen berättade min mamma för släkten på hennes sida när de träffades när jag precis gått in i vecka 13.
Från vecka 12 har jag berättat för de som jag vill berätta det för sas, så för några vänner och några kollegor. Jag känner inte att det är hemligt längre, men det är heller inget jag skyltar med utan tänker att det kommer ju att synas förr eller senare. Och än så länge finns ju så klart oron kvar i väntan på provsvaret på NIPT. Sen tycker jag att folk kan få undra lite, om man bara är lite extra tjock eller om det finns något mer där .
Nu är jag i vecka 14 (13+2).

De flesta av er har ju redan ett barn, när började det synas på er mage att det var ett barn där?
Min mage kan se väldigt gravid ut, mest på kvällarna, men det är bara massa uppsvälldhet och gaser. Undrar när det börjar synas en "riktig" bebismage .

Med första barnet hade jag en "rejäl gravidmage" först i några veckor kanske 9-12 och sen lugnade det sig med gasighet och svullnad och då kom en kula långt ner som växte successivt.

 

[Harmonie1234]

Vecka 5+5 idag och jag är fortfarande så stressad över mina svaga symptom. Förstår att jag borde vara nöjd men det är så svårt när man är orolig.
Lite lite molvärk under naveln men mest känner jag mig som vanligt.
Har haft ett missfall så därav kommer oron.

Angående frågan om när vi berättar om graviditeten så är jag en ganska hemlig person som bara berättar för absolut närmaste vänner. Annars får alla reda på det när jag lägger ut på Facebook när förlossningen är över och bebis ligger på bröstet .

 

[viadukt]

Vi kommer bara berätta för närmast sörjande här framöver. Jobbet får veta tills efter RUL.

Jag berättade för mina föräldrar samma dag som jag själv fick reda på det. För min syster någon dag senare. Jag var nog i vecka 7-8 då.
Jag berättade för min chef när jag var i vecka 12, för jag var så trött så jag stannade hemma 3 dagar från jobbet. Sen berättade min mamma för släkten på hennes sida när de träffades när jag precis gått in i vecka 13.
Från vecka 12 har jag berättat för de som jag vill berätta det för sas, så för några vänner och några kollegor. Jag känner inte att det är hemligt längre, men det är heller inget jag skyltar med utan tänker att det kommer ju att synas förr eller senare. Och än så länge finns ju så klart oron kvar i väntan på provsvaret på NIPT. Sen tycker jag att folk kan få undra lite, om man bara är lite extra tjock eller om det finns något mer där .
Nu är jag i vecka 14 (13+2).

De flesta av er har ju redan ett barn, när började det synas på er mage att det var ett barn där?
Min mage kan se väldigt gravid ut, mest på kvällarna, men det är bara massa uppsvälldhet och gaser. Undrar när det börjar synas en "riktig" bebismage .

Aldrig
Jag hade ingen gravidkula att "visa upp". Träffade ett par gamla vänner sent i graviditeten varav en lite tveksamt frågade om vi väntade tillökning, jag var i v 38 då. Den andra hade inte ens sett magen. Är normalviktig och gick upp 7kg. De flesta på jobbet visste inget när jag gick hem på semester i v 35.

 

[superstar]

Aldrig
Jag hade ingen gravidkula att "visa upp". Träffade ett par gamla vänner sent i graviditeten varav en lite tveksamt frågade om vi väntade tillökning, jag var i v 38 då. Den andra hade inte ens sett magen. Är normalviktig och gick upp 7kg. De flesta på jobbet visste inget när jag gick hem på semester i v 35.

Det här är så spännande Jag kunde typ inte dölja det längre från v 12-ish. Tänk hur olika det är!

 

[viadukt]

Det här är så spännande Jag kunde typ inte dölja det längre från v 12-ish. Tänk hur olika det är!

Visst är det! Är häftigt hur olika vi bär barnen och hur vår anatomi påverkar. Det var rätt drygt dock för hela ungen låg ju inne i kroppen. Kunde knappt äta och svårt att andas. Men praktiskt att kunna ha sina vanliga ridbyxor hela tiden ut. Red sista gången i v 36. På förlossningen trodde de vi kommit fel när vi kom in. Räknar med att bli betydligt större den här gången.

 

[Kilauea]

Vi kommer bara berätta för närmast sörjande här framöver. Jobbet får veta tills efter RUL.



Aldrig
Jag hade ingen gravidkula att "visa upp". Träffade ett par gamla vänner sent i graviditeten varav en lite tveksamt frågade om vi väntade tillökning, jag var i v 38 då. Den andra hade inte ens sett magen. Är normalviktig och gick upp 7kg. De flesta på jobbet visste inget när jag gick hem på semester i v 35.

Hoppar in från sommartråden. Gick upp drygt 5 kg till det han kom i vecka 34. Ändå hade jag världens kula rakt fram . Så olika det kan vara .

 

[superstar]

Visst är det! Är häftigt hur olika vi bär barnen och hur vår anatomi påverkar. Det var rätt drygt dock för hela ungen låg ju inne i kroppen. Kunde knappt äta och svårt att andas. Men praktiskt att kunna ha sina vanliga ridbyxor hela tiden ut. Red sista gången i v 36. På förlossningen trodde de vi kommit fel när vi kom in. Räknar med att bli betydligt större den här gången.

Haha precis som mig fast tvärtom. Vi var inne på förlossningen på kontroll i vecka 25 och då kom det in en barnmorskestudent och sa att hon skulle kontrollera hur barnet låg. "Lycka till sa jag, den ligger inte direkt still", varpå jag fick en konstig blick av henne och efter en stund hämtade hon sin handledare för hjälp. Den barnmorskan började känna på magen och frågade sen vilken vecka jag var i. Jag svarade 25 och hon bad om ursäkt, hon trodde jag var inne för en överburenhetskontroll

Visade sig att de hade blandat ihop rumsrumren, så det berodde inte bara på magens storlek, men den fick dem inte att reagera iaf.

 

[Martina_m]

Äntligen fått svar på NIPT, och allt var normalt ! Vilken lättnad

 

[Martina_m]

Blir tokig!!!! Ringt till kvinnokliniken och fått tid att de ska ringa upp, men de ringer inte upp, så ringer igen och får en ny tid, och de ringer inte upp. Och nu är telefontiden slut! Hur f*n har de tänkt att det ska fungera??? Nu är det inget allvarligt, men ja, där tappar man ju verkligen förtroendet att de finns där om man hade behövt! Ska man behöva ringa akuten för minsta lilla i framtiden eller hur fasen ska man göra???
Sorry för klagomål, men mina nerver tål inte sånt här just nu .

 

[superstar]

Blir tokig!!!! Ringt till kvinnokliniken och fått tid att de ska ringa upp, men de ringer inte upp, så ringer igen och får en ny tid, och de ringer inte upp. Och nu är telefontiden slut! Hur f*n har de tänkt att det ska fungera??? Nu är det inget allvarligt, men ja, där tappar man ju verkligen förtroendet att de finns där om man hade behövt! Ska man behöva ringa akuten för minsta lilla i framtiden eller hur fasen ska man göra???
Sorry för klagomål, men mina nerver tål inte sånt här just nu .

Fast jag förstår dig, man blir tokig! Jag arbetar i svensk sjukvård men det finns många delar av den som jag inte står för. Min erfarenhet är dock att har man fått en uppringningstid så brukar man bli uppringd, men tyvärr inte alltid på utlovat klockslag. Så förhoppningsvis ringer de upp

Jag går hos en liten, privat barnmorskemottagning och det bästa med den är att de svarar i telefon när man ringer, och annars finns telefonsvarare som faktiskt lyssnas av. Dessutom snabb respons på mail. Jag avskyr tele-q systemen.

 

[viadukt]

@Martina_m @superstar
Jobbar också inom svensk sjukvård och min erfarenhet är också att de ringer upp men ev senare tid. Gör de inte det är det så inte ok! Kramade toan här imorse så blev tvungen boka om ett besök på sjukhuset åt dottern. Går inte att nå dem på det hänvisade numret för avbokning i kallelsen eller på internet, inte ens lämna meddelande. Inte heller via 1177. Så jag ringde växeln och var irriterad. Så den vägen är ett tips. Ring och var lite irriterad och se till att de kopplar dig till någon som kan hjälpa.

 

[Martina_m]

@superstar @viadukt
Nu har de ringt . Det gäller att ha tålamod .
Tydligen någon sjuk där idag, men att bli uppringd över 1 timma senare än sagt så är det ju inte konstigt att man tror att de glömt en. Speciellt när telefontiden är 1,5 timma/dag och efter den så är det bara att vänta till nästa dag.
Jaja, jag fick hjälp med det jag behövde iaf.

 

[superstar]

Vecka 11 idag Jag tycker att det går fort. Illamåendet är tufft men jag kan ännu jobba, med dottern var jag sjukskriven dessa veckor. Fick be kollegan beställa större byxor idag, de sitter väldigt tight över magen vilket passar dåligt med illamåendet. Hoppas de kommer fort.

Har "tingat" en bärsjal, en ulltrikå i färgen spicy mustard. En bekant som säljer, så hon håller den till oss tills efter KUB.

@viadukt Hoppas illamåendet lugnar sig Det är inget kul alls!

 

[viadukt]

Vecka 11 idag Jag tycker att det går fort. Illamåendet är tufft men jag kan ännu jobba, med dottern var jag sjukskriven dessa veckor. Fick be kollegan beställa större byxor idag, de sitter väldigt tight över magen vilket passar dåligt med illamåendet. Hoppas de kommer fort.

Har "tingat" en bärsjal, en ulltrikå i färgen spicy mustard. En bekant som säljer, så hon håller den till oss tills efter KUB.

@viadukt Hoppas illamåendet lugnar sig Det är inget kul alls!

Nej fy! Mådde inte alls så här med dottern. Lite illa mådde jag väl fram till v 12-13 men inte så här. Är 9+3 idag så det blir förhoppningsvis bättre snart.

Jag funderar också på en ulltrikå
Dottern är ju född på sensommaren så har en Aldoria sedan dess och bar henne sen mest i sele. När henne fortfarande ibland, på magen då hon inte har velat selas upp rygg. Älskar verkligen att bära