Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Jag måste försöka bryta detta men det är så svårt. Det bara blir så där fast jag inte planerat så alls. Utan just göra vettiga saker. Endast. Men så får jag ett ryck eller nån skriver något eller ringer och då är det som att det där med vettiga saker bara försvinner helt.
Ibland planerar jag ju förvisso. Men som igår gjorde jag inte det. Hade tänkt åka hem direkt efter.
 
Kan inte sova. Funderar på vad som är ljug och vad som är mer inte säga allt. Vad som räknas som vad.
Om tex någon frågar hur gick det på xx så kan den andra personen svara att det gick bra! Men drar ut något på tiden.
Vilket också stämmer men kanske inte fullt så mycket men det var för att den andra personen skulle hinna träffa en tredje person som hon inte ville berätta om för personen som frågade.

Man behöver inte berätta allt, ingen (varken vän, partner eller annan närstående) har rätt att veta allt man gör. Man har rätt att vara "hemlig" och faktiskt undanhålla information om det är vad man känner att man vill. Sen kan man ju hantera det på olika vis - lögner kan bli krångligt men jag vill påstå att de flesta (alla?) ljuger då och då. Det är en del av människans sociala interaktion och de flesta av oss ägnar oss åt smålögner utan att tänka på det (finns undersökningar som bekräftar det). Men med det sagt så tror jag du skulle må bättre av ett större avstånd till P - så att du kan göra allt du vill som du inte vill att han ska veta utan att behöva ljuga om det. Med ett större avstånd er emellan så skulle du automatiskt få mer tid som P inte kan hålla koll på och jag tror att det vore bra (för er båda). Det blir jobbigt i längden att hålla på med alltför invecklade lögner (men jag lägger ingen som helst moralisk aspekt i det - han har faktiskt ingen som helst rätt att veta "allt").
 
Jag måste försöka bryta detta men det är så svårt. Det bara blir så där fast jag inte planerat så alls. Utan just göra vettiga saker. Endast. Men så får jag ett ryck eller nån skriver något eller ringer och då är det som att det där med vettiga saker bara försvinner helt.
Ibland planerar jag ju förvisso. Men som igår gjorde jag inte det. Hade tänkt åka hem direkt efter.
Ordet som slår mig är Impulskontrollstörning.

Jag är definitivt inte proffs, så därför tycker jag att du ska ta upp ditt beteende att plötsligt göra saker du inte planerat att göra (eller göra saker du planerat att inte göra) med dina kontakter som på riktigt är proffs.
 
Nu var jag noga med att inte nämna hans namn. Eller mitt. Skönt om det inte vore jag utan någon annan.
Men ok. Ja det var P som frågade.
Var inte på AA utan på en annan grej som tog lång tid. Fick svara på massor med frågor. Det var uttröttande så var tvungen göra något annat sen efteråt.
Hur kommer det sig att P frågade nu? Var det "bara" för att fråga hur din dag går, eller av mer praktiska skäl? Tex. väntade han hemma hos dig för att ni skulle spendera tid ihop sedan, var han barn/djurvakt eller något liknande?
 
Man behöver inte berätta allt, ingen (varken vän, partner eller annan närstående) har rätt att veta allt man gör. Man har rätt att vara "hemlig" och faktiskt undanhålla information om det är vad man känner att man vill. Sen kan man ju hantera det på olika vis - lögner kan bli krångligt men jag vill påstå att de flesta (alla?) ljuger då och då. Det är en del av människans sociala interaktion och de flesta av oss ägnar oss åt smålögner utan att tänka på det (finns undersökningar som bekräftar det). Men med det sagt så tror jag du skulle må bättre av ett större avstånd till P - så att du kan göra allt du vill som du inte vill att han ska veta utan att behöva ljuga om det. Med ett större avstånd er emellan så skulle du automatiskt få mer tid som P inte kan hålla koll på och jag tror att det vore bra (för er båda). Det blir jobbigt i längden att hålla på med alltför invecklade lögner (men jag lägger ingen som helst moralisk aspekt i det - han har faktiskt ingen som helst rätt att veta "allt").
Så detta är ingen vit lögn?
Grejen är att jag ljuger aldrig annars. Tvärtom. Därför kan det bli ibland obekväm stämning när jag säger precis så som det är.
Nu menar jag att jag inte ljuger om det inte är kopplat till något beroende. Annars så nej. Ser ingen anledning.
 
Så detta är ingen vit lögn?
Grejen är att jag ljuger aldrig annars. Tvärtom. Därför kan det bli ibland obekväm stämning när jag säger precis så som det är.
Nu menar jag att jag inte ljuger om det inte är kopplat till något beroende. Annars så nej. Ser ingen anledning.
Men det här är väl lite av ett beroende? Så därför smusslar och ljuger du. Som du sa skulle du inte göra sånt mer. Men du gör det iaf trots att du vet att det nog inte är lämpligt. Du verkar inte kunna låta bli.
 
Men det här är väl lite av ett beroende? Så därför smusslar och ljuger du. Som du sa skulle du inte göra sånt mer. Men du gör det iaf trots att du vet att det nog inte är lämpligt. Du verkar inte kunna låta bli.
Nej jag kan inte låta bli tydligen. Försöker faktiskt. Men sen när jag varit ”duktig” så är det lättare att göra sånt efteråt. Jag känner noll dåligt samvete då. Utan det kommer nu efteråt. Jag vill vara ärlig med P precis som han ska känna att han kan vara helt ärlig med mig. Vilket jag dessutom sagt :banghead:
Han har varit oärlig mot mig vid ett tillfälle. Jag genomskådade det väldigt omgående. Berättelsen gick inte alls ihop. Med tid och plats riktigt. Plus jag kände att det var nånting när han sa det.
Han kanske trodde jag skulle bli arg eller irriterad men jag var helt neutral och sa att det inte gjorde något och att jag tyckte det var bra han var ärlig.
Tänk om jag kunde följa mina egna råd :meh:
 
Det drog visst ut på tiden! Så ingen lögn.
Möjligen det lät som att det tog betydligt längre tid än det gjorde. Och kanske den personen -rent hypotetiskt- la till några andra grejer också som att hen skulle äta något. Det sistnämnda var ju lögn. Men förutom det så inte.
Jag försöker bara reda ut detta i huvudet. Men blir bara mer snurrig ju mer jag tänker :crazy:
Att du blir snurrig är ju ett tecken på att det inte är bra att säga så.

Så fort jag aktivt undanhåller något för någon för att slippa hantera den personens reaktion så är det enligt mig att vara oärlig mot den personen.

Och då menar jag med aktivt undanhållande att t ex justera ett svar, undanhålla information osv.

Så det du beskrev om möte som drar ut på tiden och skarva svaret för att slippa berätta för den som frågade att du träffat någon annan - solklart oärligt och inte okej för mig.
 
Ja? Tänker det är inte så viktigt veta hans anledning.
Fast nu svarade du inte på frågan om det fanns praktiska skäl eller mer om han bara frågade om hur dagen var? Om hans anledning till att fråga var mer praktisk och eventuellt rörde hans egen planering så tänker jag att det blir lite knepigare att linda in sig i påhittade saker till varför det tog tid - om det bara var småprat om hur din dag går så är det väl enklare att bara svepande säga att du var iväg på ett möte utan att behöva lägga till detaljer?
 
Fast nu svarade du inte på frågan om det fanns praktiska skäl eller mer om han bara frågade om hur dagen var? Om hans anledning till att fråga var mer praktisk och eventuellt rörde hans egen planering så tänker jag att det blir lite knepigare att linda in sig i påhittade saker till varför det tog tid - om det bara var småprat om hur din dag går så är det väl enklare att bara svepande säga att du var iväg på ett möte utan att behöva lägga till detaljer?
Både och kanske.
Han i sin tur rapporterade in aktuell status.
Men mest för att veta hur det gick för
mig och hur jag mådde troligtvis.
 
Jag ser väl inga problem med vita små lögner ibland, problemet är väl att du mår dåligt av det. Dels blir undanhållandet en vana men det gör kanske också att omgivningen misstror dig även när du säger sanningen?
Är man van att någon slirar på sanningen har den väldigt lite förtroendekapital.
Ofta tror man att folk blir mer upprörda av sanningen än de blir.

Om den du träffade drar långa lögner för någon annan kan jag inte se att det är ditt problem, det är inte ditt ansvar. Ditt ansvar är hur du agerar i de relationer du har.
 
Jag ser väl inga problem med vita små lögner ibland, problemet är väl att du mår dåligt av det. Dels blir undanhållandet en vana men det gör kanske också att omgivningen misstror dig även när du säger sanningen?
Är man van att någon slirar på sanningen har den väldigt lite förtroendekapital.
Ofta tror man att folk blir mer upprörda av sanningen än de blir.

Om den du träffade drar långa lögner för någon annan kan jag inte se att det är ditt problem, det är inte ditt ansvar. Ditt ansvar är hur du agerar i de relationer du har.
Grejen är att jag hade inte ens egentligen behövt ljuga. Jag träffade F och P har inget emot F. Så jag fattar inte själv vad jag håller på med.
F har förresten igen vänt på dygnet så det var helt mörkt i lägenheten. Så vi spenderade bara tiden i sängen. Förutom att jag gick upp vid något tillfälle och satte på kaffebryggaren.
Jag tycker om honom men skulle aldrig orka ha ett officiellt förhållande med någon som han. Var dessutom fint väder igår. Nu jobbade han natten innan förvisso men ändå.
 
Grejen är att jag hade inte ens egentligen behövt ljuga. Jag träffade F och P har inget emot F. Så jag fattar inte själv vad jag håller på med.
F har förresten igen vänt på dygnet så det var helt mörkt i lägenheten. Så vi spenderade bara tiden i sängen. Förutom att jag gick upp vid något tillfälle och satte på kaffebryggaren.
Jag tycker om honom men skulle aldrig orka ha ett officiellt förhållande med någon som han. Var dessutom fint väder igår. Nu jobbade han natten innan förvisso men ändå.
Försök ta det här rätt. Jag menar det inte elakt. Men kan ditt slirande på sanningen i det här fallet bero på att du försöker skapa lite light-drama i livet. Du skulle kunna säga sanningen, men du gör det inte för det blir lite mer spännande och drama då.

För det är som sagt otroligt tydligt i dina trådar att när det blir för ”lugnt” och för mycket rutin och saker rullar på så blir du rastlös och så börjar du agera på sätt som skapar drama.

(Sen skulle jag i ditt läge fundera på andra sätt att hantera att ett möte var uttröttande än det här viset)
 
Grejen är att jag hade inte ens egentligen behövt ljuga. Jag träffade F och P har inget emot F. Så jag fattar inte själv vad jag håller på med.
F har förresten igen vänt på dygnet så det var helt mörkt i lägenheten. Så vi spenderade bara tiden i sängen. Förutom att jag gick upp vid något tillfälle och satte på kaffebryggaren.
Jag tycker om honom men skulle aldrig orka ha ett officiellt förhållande med någon som han. Var dessutom fint väder igår. Nu jobbade han natten innan förvisso men ändå.

Men det intressanta är varför du gjorde det. Vana? Eller är det privat och du vill inte? Tänker att det kan vara bra att stå för vad man gör för sig själv i alla fall, det är inte fel per se att ha polyrelationer eller öppet förhållande men för mig hade det varit viktigt att följa de ”regler” man har för det. Trivs man inte med dem får man omförhandla reglerna och se om man kan mötas i det. Att vara monogam är inte ett självändamål men sunda relationer är.
 
Försök ta det här rätt. Jag menar det inte elakt. Men kan ditt slirande på sanningen i det här fallet bero på att du försöker skapa lite light-drama i livet. Du skulle kunna säga sanningen, men du gör det inte för det blir lite mer spännande och drama då.

För det är som sagt otroligt tydligt i dina trådar att när det blir för ”lugnt” och för mycket rutin och saker rullar på så blir du rastlös och så börjar du agera på sätt som skapar drama.

(Sen skulle jag i ditt läge fundera på andra sätt att hantera att ett möte var uttröttande än det här viset)
I och med att jag skriver om det så måste jag nånstans acceptera att responsen inte blir så positiv. Som det här inlägget exempelvis, men ännu mer ditt föregående.
Och jag försöker att sära på mig själv och det jag gör. För när jag inte gör det så blir jag en dålig person och då blir det oftast bara ännu värre.
Hur jag ska lösa detta så det blir bra för alla det vet jag inte.
 
Men det intressanta är varför du gjorde det. Vana? Eller är det privat och du vill inte? Tänker att det kan vara bra att stå för vad man gör för sig själv i alla fall, det är inte fel per se att ha polyrelationer eller öppet förhållande men för mig hade det varit viktigt att följa de ”regler” man har för det. Trivs man inte med dem får man omförhandla reglerna och se om man kan mötas i det. Att vara monogam är inte ett självändamål men sunda relationer är.
Jag och P har inget förhållande. Enligt mig är vi endast vänner. Enligt honom har vi en paus.
Ja det är väl ungefär samma sak.
 
I och med att jag skriver om det så måste jag nånstans acceptera att responsen inte blir så positiv. Som det här inlägget exempelvis, men ännu mer ditt föregående.
Och jag försöker att sära på mig själv och det jag gör. För när jag inte gör det så blir jag en dålig person och då blir det oftast bara ännu värre.
Hur jag ska lösa detta så det blir bra för alla det vet jag inte.
Det är super att du försöker hålla isär du som person och handlingar/beteenden. För jag tror jag talar för precis alla i tråden när jag säger att personen karamellen tycker ingen något negativt om - däremot kan beteendena både beröra och uppröra ❤️

Och det är alltid positivt att lyfta och fundera på saker. Även om man inte kommer fram till något så händer det saker inom en osv.
 
Jag och P har inget förhållande. Enligt mig är vi endast vänner. Enligt honom har vi en paus.
Ja det är väl ungefär samma sak.
Nu är det ju Ps ansvar att hantera sina känslor och sin situation. Det behöver du inte ta ansvar för.

Men det kan vara bra att ha i bakhuvudet att för många är det väldigt stor skillnad på slut och vänner - och paus. I en paus finns en inbyggd förhoppning och öppning för att relationen kan återupptas framåt. Det är så länge du varit tydlig med vad du känner inget du behöver ta ansvar för. Men det kan vara bra att ha med dig det då det kan påverka Ps agerande och skäl att agera.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp