Adhd

[Rosett]

Tanken är ju att det ska göras med personen utifrån dennes behov och önskemål, kan man göra det själv finns kanske inte behovet av en utomstående. Man benar ut vad som behövs, hur och när. Sen följs det sällan slaviskt, men det finns en struktur som säger att man lägger in tvätt måndag morgon och flyttar tvätten till torktumlaren vid lunch. Handla mat på lördagar. Borsta tänderna. Eller vad man har behov av. Sen fallerar det ibland och då kanske man behöver hjälp att komma på banan eller påminnas om vad man ska göra. Men det finns ju ingen magisk grej som händer med att få en diagnos på papper, jobbet är individens utifrån förmåga.

Sen finns det ju många som klarar en vardag men i kris/stress rasar det. Men det gäller alla.

Mm, vet. Är typ så jag jobbar med mitt boendestöd. Haft det i mer än 10 år men först det senaste året/åren har det börjat lossna lite. Har inget bestämt schema utan jag/vi gör det som känns viktigast för mig den aktuella dagen. Förut kunde jag inte tvätta själv men nu funkar det, brukar dock behöva en ”puff” så den rena tvätten blir vikt och inlagd i skåp och lådor. Gå och slänga skräp har jag också börjat göra själv men ibland prokrastinerar jag.

 

[Exile]

Hade du en enkel, problemfri uppväxt, noll mobbning? Har du sluppit stress och social ångest? Du blev inte konstant tillsagd när du försökte uttrycka dina behov? Tilllsagd att "bete dig"?

Jag menar inte Trauma som i "såg sin mamma bli mördad" utan alla de där små tillfällena som skapar starka känslor, starka negativa minnen, och stark rädsla inför att prova det igen.

Jag förklarar inte det här jättebra, men grundidén (inte min egen) är att det neurotypiska samhället är såpass hostilt mot autistiska behov att många, eventuellt alla, får cptsd av att försöka "göra rätt och vara rätt".

Men vad är då egentligen definitionen av ett trauma? Är det något som påverkade stort tidigare, eller något som kanske är mindre men fortfarande påverkar en flera år senare? Om man som i ditt extrema exempel såg sin mamma bli mördad som liten, men som vuxen inte alls är påverkad av det, är det då ett trauma eller bara en händelse?

Jag har överlag haft en bra uppväxt. Familjen har haft en okej ekonomi, inga bråk hemma, bra relationer till alla släktingar, inga missbruk, sjukdomar eller så. Jag hade kompisar och fritidsintressen. Helt enkelt en perfekt "grund".

Men jag var (är) också tjock och blev mobbad för det, min mamma var väldigt mån om att jag skulle gå ner i vikt så det blev mycket kommentarer, synpunkter om hur jag skulle klä mig och bete mig osv. Allt var av välvilja, hon var inte medvetet elak men det tillintetgjorde min självbild så grovt att jag först nu när jag börjar närma mig 40 faktiskt börjar inse att jag har ett människovärde.

Det här är något jag fått insikt i med hjälp av bla terapi. Min mamma har traumatiserat mig något fruktansvärt och jag kämpar med det än idag. Trots det har vi alltid haft och har fortfarande en god relation, det har aldrig orsakat mig "direkt" skada på det sättet.

Trauman är otroligt komplext tror jag överlag, och många vet nog inte ens om att de kanske har ett, eller får reda på det först långt senare. Som någon annan var inne på tror jag det är extremt få förunnat att aldrig vara med om något som påverkar så djupt och länge att det blir traumatiserande och ingenting som skulle vara specifikt för just NPF.

Tillägger också att ett trauma ju inte måste vara problematiskt hela livet. En gång för över 20 år sedan fick jag en spindel på mig när jag skulle torka mig efter duschen, det var fruktansvärt och har lett till att jag mer eller mindre omedvetet än idag alltid skakar lite på handduken innan jag torkar mig. Det är ett "läkt" trauma, men där det inlärda avvikande beteendet troligtvis bara är svårt att bli av med för att det där del av hjärnans automation av simpla uppgifter, inte för att jag fortfarande är orolig för spindlar i handduken.

 

[Badger]

Fick liknade svar när jag sa att jag dom flesta dagar var nära på att somna bakom ratten på väg hem från jobbet.

Fast läkaren kanske också nästan gör det? Jag vet att jag äter typ Sockerfria Läckerol när jag kör från jobbet ibland för att inte somna. Så tänker att det måste sticka ut mer från det normala för att de ska reagera. Sov alltid på tåget från jobbet tidigare också.

 

[monster1]

Fast läkaren kanske också nästan gör det? Jag vet att jag äter typ Sockerfria Läckerol när jag kör från jobbet ibland för att inte somna. Så tänker att det måste sticka ut mer från det normala för att de ska reagera. Sov alltid på tåget från jobbet tidigare också (när det var bekvämare tåg) (jag åker ibland bil och oftast tåg).

Det beror väll på, du kanske är fullt frisk och ändå har något hos dig som gör att du lätt somnar vid ratten även korta resor. När jag var utmattad hade jag en resväg med bil på 10 minuter knappt och nickade till så pass att jag nästan drog av vägen vid flera tillfällen. Fick ha stereo på full blås och båda fönsterna fram öppna för att klara av att vara vaken. Det är ju ändå ett tecken på att något inte riktigt är som det skall tänker jag och dessutom galet trafikfarligt.

Själv känner jag nog lite att om jag inte kan hålla mig vaken när jag kör bil ens korta sträckor och är fullt frisk så kanske man inte borde ha körkortet kvar. Att dagligen hålla på att somna framför ratten är ju inte rimligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och det hoppas jag verkligen inte är vanligt bland befolkningen.

 

[Badger]

Det beror väll på, du kanske är fullt frisk och ändå har något hos dig som gör att du lätt somnar vid ratten även korta resor. När jag var utmattad hade jag en resväg med bil på 10 minuter knappt och nickade till så pass att jag nästan drog av vägen vid flera tillfällen. Fick ha stereo på full blås och båda fönsterna fram öppna för att klara av att vara vaken. Det är ju ändå ett tecken på att något inte riktigt är som det skall tänker jag och dessutom galet trafikfarligt.

Själv känner jag nog lite att om jag inte kan hålla mig vaken när jag kör bil ens korta sträckor och är fullt frisk så kanske man inte borde ha körkortet kvar. Att dagligen hålla på att somna framför ratten är ju inte rimligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och det hoppas jag verkligen inte är vanligt bland befolkningen.

Jag menade helt enkelt att jag förstår om en läkare inte skulle tycka att det var speciellt. Särskilt som hen kanske jobbar jättemycket och är så trött själv. Att en annan beskrivning av ens trötthet hade smällt högre.

Här tex beskriver du tio minuters bilkörning inne i stan, det är ju lite mer extremt att nästan somna då än om man som jag kör 75 minuter köig motorväg. Sedan är ju "hålla på och somna" i gradskillnader. Dvs jag ränkar det som när jag känner att jag blir sämre på att fokusera. Någon annan kanske när de har korta millisovmoment.

Hålla på och somna vid ratten är ju så vanligt att det står om pauser osv i körkortsböckerna.

Vanligt betyder ju inte att 90% av befolkningen gör det varje dag. Det räcker med att en minoritet gör det nu och då.

 

[Rosett]

Men jag var (är) också tjock och blev mobbad för det, min mamma var väldigt mån om att jag skulle gå ner i vikt så det blev mycket kommentarer, synpunkter om hur jag skulle klä mig och bete mig osv. Allt var av välvilja, hon var inte medvetet elak men det tillintetgjorde min självbild så grovt att jag först nu när jag börjar närma mig 40 faktiskt börjar inse att jag har ett människovärde.

Det här är något jag fått insikt i med hjälp av bla terapi. Min mamma har traumatiserat mig något fruktansvärt och jag kämpar med det än idag. Trots det har vi alltid haft och har fortfarande en god relation, det har aldrig orsakat mig "direkt" skada på det sättet.

Det du beskriver är ju en direkt skada? Du har ju fått gå i terapi för att läka.

 

[skiesabove]

Tycker det var ett klockrent exempel på trauma...

 

[monster1]

Jag menade helt enkelt att jag förstår om en läkare inte skulle tycka att det var speciellt. Särskilt som hen kanske jobbar jättemycket och är så trött själv. Att en annan beskrivning av ens trötthet hade smällt högre.

Här tex beskriver du tio minuters bilkörning inne i stan, det är ju lite mer extremt att nästan somna då än om man som jag kör 75 minuter köig motorväg.

Sträckan jag somnade på var landsväg 80 km/h. Jo det är klart att sammanhang spelar roll, tex jobbar man natt och kör hem 1h i mörker så kanske det är mindre konstigt att man har lätt att somna än om klockan är 15.00 och det är en kortsträcka mitt på dagen (som det var för mig).

 

[skiesabove]

Saxar från engelska wiki:

"Complex post-traumatic stress disorder (CPTSD, cPTSD, or hyphenated C-PTSD) is a stress-related mental disorder generally occurring in response to complex traumas[1] (i.e., commonly prolonged or repetitive exposure to a traumatic event (or traumatic events), from which one sees little or no chance to escape[2][3][4])."

"In the ICD-11 classification, C-PTSD is a category of post-traumatic stress disorder (PTSD) with three additional clusters of significant symptoms: emotional dysregulation, negative self-beliefs (e.g., shame, guilt, failure for wrong reasons), and interpersonal difficulties.[5][6][3] C-PTSD's symptoms include prolonged feelings of terror, worthlessness, helplessness, distortions in identity or sense of self, and hypervigilance.[5][6][3] "

 

[nullo-modo]

Fast läkaren kanske också nästan gör det? Jag vet att jag äter typ Sockerfria Läckerol när jag kör från jobbet ibland för att inte somna. Så tänker att det måste sticka ut mer från det normala för att de ska reagera. Sov alltid på tåget från jobbet tidigare också.

Det förklarar ju då körena pga krockar hem genom göteborg när jag slutar kl 16 om det är normalt att vara så trött bakom ratten.
Är ju även svaret på lägre och lägre barnafödandet då folk inte har ork att ens träffat en partner att skaffa barn om det är normalt att vara så trött efter jobbet.

 

[skiesabove]

Det förklarar ju då körena pga krockar hem genom göteborg när jag slutar kl 16 om det är normalt att vara så trött bakom ratten.
Är ju även svaret på lägre och lägre barnafödandet då folk inte har ork att ens träffat en partner att skaffa barn om det är normalt att vara så trött efter jobbet.

Ja, och vi bör skilja på "normalt" och "normaliserat".

 

[Badger]

Det förklarar ju då körena pga krockar hem genom göteborg när jag slutar kl 16 om det är normalt att vara så trött bakom ratten.
Är ju även svaret på lägre och lägre barnafödandet då folk inte har ork att ens träffat en partner att skaffa barn om det är normalt att vara så trött efter jobbet.

Läkare räknas ju till personer som ofta är lite mer trötta än normalt.

Och som sagt, någonting som är normalt eller vanligt behöver inte vara någonting som alla drabbas av hela tiden. Det räcker ju med att någon sover för lite några nätter. Det är ju massor av saker som är helt normalt som bara väldigt få gör.

Men det är ju en vedertagen orsak till krockar och singelolyckor onekligen. Varför skulle de inte bero på trötthet ibland?

 

[Badger]

Ja, och vi bör skilja på "normalt" och "normaliserat".

Ja att köra bil så mycket som vi gör är ju normaliserat. Mer tåg, buss och cykel hade ju varit bättre och säkrare.

 

[nullo-modo]

Jag menade helt enkelt att jag förstår om en läkare inte skulle tycka att det var speciellt. Särskilt som hen kanske jobbar jättemycket och är så trött själv. Att en annan beskrivning av ens trötthet hade smällt högre.

Här tex beskriver du tio minuters bilkörning inne i stan, det är ju lite mer extremt att nästan somna då än om man som jag kör 75 minuter köig motorväg. Sedan är ju "hålla på och somna" i gradskillnader. Dvs jag ränkar det som när jag känner att jag blir sämre på att fokusera. Någon annan kanske när de har korta millisovmoment.

Hålla på och somna vid ratten är ju så vanligt att det står om pauser osv i körkortsböckerna.

Vanligt betyder ju inte att 90% av befolkningen gör det varje dag. Det räcker med att en minoritet gör det nu och då.

Läkaren visste mycket väl att jag pratade om att nicka till då jag berätta om att jag två dagar innan var påväg in i mitträcket på E20.

 

[Badger]

Läkaren visste mycket väl att jag pratade om att nicka till då jag berätta om att jag två dagar innan var påväg in i mitträcket på E20.

Absolut, men jag skrev flera gånger att det kanske inte var konstigt att just en läkare inte tyckte det var konstigt. Att en annan beskrivning av trötthet, om det var det enda exemplet på trötthet, hade fått högre förståelse från läkaren.

Det är ju ett faktum att hen inte tyckte detta var väldigt speciellt. Sedan kanske sömn såklart hade nämnts. Det är ju mindre underligt om man inte sovit 8 timmar närmsta dagarna.

 

[Tora]

Finns det autister utan trauma? (i princip en filosofisk fråga, men kanske uppfostrar vi några av dom första otraumatiserade autisterna just nu)

Det är säkert inte omöjligt att det är vanligare med att de med autism blivit utsatta för misshandel som barn.

 

[nullo-modo]

Absolut, men jag skrev flera gånger att det kanske inte var konstigt att just en läkare inte tyckte det var konstigt. Att en annan beskrivning av trötthet, om det var det enda exemplet på trötthet, hade fått högre förståelse från läkaren.

Det är ju ett faktum att hen inte tyckte detta var väldigt speciellt. Sedan kanske sömn såklart hade nämnts. Det är ju mindre underligt om man inte sovit 8 timmar närmsta dagarna.

8 timmar? För mig snarare 11-12 timmar sömn vardag och mer helg.

Är lite intressant att oavsett hur du förklara trötthet så tar läkare inte det på allvar och ändå är det patienten som förklarat dåligt. Jag hade ändå även dåliga blodvärden som förklarade min trötthet så kan bara föreställa mig hur det är att få läkare att tro en när det inte ens finns något sådant som ligger bakom.

 

[Wille]

Jag tänker att vad man jobbar med och hur man gör det påverkar hur mycket energi det kostar till viss del.

Om jag tex jobbar 5 hästar per dag är jag oerhört mindre psykiskt slut än om jag jobbar kontor 4 h.
Har jag lektioner för 5 pers så kostrar det mer energi än att jobba 5 hästar själv. Men inte lika mkt som det kontorsjobbet.

Precis som det för sambo kostar mkt mindre energi att kirobehandla hästar än vissa människor.

Sen är det så klart oerhört lyxigt att jobba med något man både brinner för och har lätt att utföra. Och att kunna styra arbetstider en hel del. Det kan ju inte alla.
Men jag känner ett gäng npf-are som justerat sina liv efter vad de brinner för/har lätt för och orkar då mkt mer.

Till viss del kanske man kan söka sig till visst arbete/utbildning som ens npf inte triggas så mkt av. Även om det kanske blir sämre betalt eller ngt så kanske det är värt att orka annat.

Det här.

Jag har just nu ett mindre administrativt jobb, och satan vad det suger energi, för jag hatar jobbet. Jag ser ingen mening med mina arbetsuppgifter och förstår inte ens poängen med hela företaget.

Det är en kamp att klara jobbet, just för att det är så tråkigt och meningslöst.

 

[Tantan]

Mm, vet. Är typ så jag jobbar med mitt boendestöd. Haft det i mer än 10 år men först det senaste året/åren har det börjat lossna lite. Har inget bestämt schema utan jag/vi gör det som känns viktigast för mig den aktuella dagen. Förut kunde jag inte tvätta själv men nu funkar det, brukar dock behöva en ”puff” så den rena tvätten blir vikt och inlagd i skåp och lådor. Gå och slänga skräp har jag också börjat göra själv men ibland prokrastinerar jag.

Bra jobbat! Jag prokrastinerar massa saker, funkar bäst på jobbet eftersom jag sätter andra människor i skiten om jag struntar i saker. Hemma är det bara jag som lider om jag inte tar hand om tvätten. Dvs, barnens tvätt fixar jag men min egen skjuter jag gärna på för länge. Man måste ju också må hyfsat för att orka jobba med saker, annars blir det övermäktigt.

 

[Tantan]

Det här.

Jag har just nu ett mindre administrativt jobb, och satan vad det suger energi, för jag hatar jobbet. Jag ser ingen mening med mina arbetsuppgifter och förstår inte ens poängen med hela företaget.

Det är en kamp att klara jobbet, just för att det är så tråkigt och meningslöst.

Meningen kan kanske vara att tjäna några kronor. Det kan minska din stress. Mitt jobb är inte något jag BRINNER för, vilket jag ser som ett plus. Jag blir inte utbränd. Det är ett jobb, jag är faktiskt bra på det, och jag har energi över till annat ibland. Ibland suger jobbet all energi, men inte alltid.