Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

[Lobelia]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag svarade på frågan om din mamma missat att du for illa, inte om du varit utsatt för övergrepp. Och oavsett hur din relation till din mamma var/är så kan ingen annan svara på den frågan, vi kan bara gissa. Att hon sedan inte vill eller att du inte skulle litat på svaret är en annan fråga.

Skulle du kunna acceptera svaret "Nej jag visste inte"?

Sedan är jag övertygad om att din mamma gjorde massor av fel, det gör de flesta föräldrar på någon nivå.

 

[Jenny]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

För att veta att det stämmer till 100% måste du ha varit med, bevakat familjen 24/7 + vara tankeläsare.

*Vad mamman tror eller inte tror måste du vara tankeläsare för att veta, du kan möjligen veta vad hon säger sig tro.

*Vad flickorna minns eller inte minns kan du inte veta, du kan möjligen veta vad de säger, det finns väldigt bra skäl att man inte får ställa ledande frågor till barn och att man gärna använder sig av utbildade experter, svaren kan vara väldigt svårtolkade. Barnen svarar då ofta vad de tror är rätt. Bara det att vattnet är smutsigt talar emot sexuella övergrepp, det blir inte smutsigt av ett sexuellt övergrepp, möjligen blodigt eller kladdigt. Smutsen kommer från marken eller annan omgivning. Resterande uppgifter att det skulle skett flera gånger ligger i samma kategori, har du eller någon annan ställt frågor på fel vis så kan barn hålla med i stort sett om allt och även börja tro det bara för att göra dig till viljes.

*8-åriga pojkar brukar inte utföra sexualbrott, de är barn, ringa misshandel ligger närmre till hands och mobbing samt att de leker våldtäkt, härmar vuxna helt enkelt. Sexualdriften är inte direkt på topp i den åldern.

*Att var på gården utan uppsikt? Hur vet du det? Bor du med familjen eller? Och med pojkarnas föräldrar?

Exakt vad säger mamman är en överraskning?

Missförstå mig inte, jag tycker det är fel och att alla inblandade barn kan behöva hjälp men du kan inte veta vad som hänt om du inte varit där, du kan tro, ana och gissa men du vet inte. De vet heller inte 100% att barnen inte fått hjälp om du nu inte bevakar dem dygnet runt även när de är i sitt hem.

Vilken taskig inställning.....
Man förstod ju direkt att TS var 3:åringen dessutom.

Oskyldig in absurdum till motsatsen bevisats.
Är du försvarsadvokat eller?

/J.

 

[Luden]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Lobelia kommenterar ditt första inlägg så här:

Det känns också som du är ute på djupt vatten, det känns väldigt nära till hands att tro att du vill skuldbelägga de som inte upptäckt sexuella övergrepp.

Du svarar att:

Jag vill inte skuldbelägga någon

Men med det du skrivit nedanstående får jag ändå känslan av det:

Nej jag vet att jag blivit utsatt för övergrepp/.../ /.../Min mamma/.../ /.../jag har från dennes sida varit utsatt för fysiskt och psykisk misshandel och ett hon försöker fortfarande manipulera med mig och inte en chans att jag skulle få fram någon sanning från henne/.../

-------------------------------------------------

Jag tror att:
# man kan missa att ens barn blivit utsatt för någon form av övergrepp (sexuellt, "vanligt våld", mobbing etc).
# man kan se att ens barn utsatts för någon form av övergrepp, men att man av någon anledning väljer att blunda för det.
# man kan se att ens barn blivit utsatt för något övergrepp, men att det är svårt att göra något åt det.

Om TS blivit utsatt för någon form av övergrepp är det beklagligt, men att skriva en tråd om det på ett öppet forum och (i mina ögon) vinkla det som att det mamman gjort under hennes uppväxt inte var tillräckligt kanske inte är det rätta? Kanske TS behöver någon annan form av stöd och support i verkliga livet för att försöka få rätsida på händelserna?

 

[Jenny]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag har funderat på detta och nu behöver jag lite hjälp av allvetande buke så att man kan diskutera frågan lite grann.

Kan en förälder vara ovetande eller blundar dem bara? Nu förstår jag att det inte går att svara på utan är säkerligen från fall till fall, men detta är en tråd för disskution och behöver således inte vara rätt.

Beror det på huruvida långt det hela går?

Borde det inte finnas "spår" på barnet? Ett barn är ju litet?

Ursäkta för tråden, den är ju inte den direkt trevligaste och att jag la den på förälder är just för att den på sätt och vis handlar om föräldrar och barn.

Jag, personligen, har svårt att tro att så pass många är ovetande?
Självklart finns det såna fall, där man rimligen inte kunnat veta av olika
anledningar. Men som förälder så tycker jag att man bör ha sådan koll/
känna sitt barn att man bara vet när något inte stämmer.
Det finns ju flera situationer, som ex mobbing, där man får en känsla av
att något är på tok. Då tycker jag att man är skyldig att hjälpa till
och reda ut det. Inte lämna barnet självt att ta hand om det.
Det är inget annat än ett dubbelt svek.

Jag förstår det tidigare inlägget, där en tjej hade skjutit ihjäl sin pappa
och även skadade sin mamma allvarligt. Den som står bredvid och vet
utan att agera är lika skyldig som förövaren. Man kan inte blunda.
Det är inte rätt.

/J.

 

[Calazirya]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag är faktiskt inne på samma linje då om jag inte missminner mig helt TS startade en liknande tråd på ÄU eller Senior där skuldbeläggande av mamman var starkare och mer riktad än nu.

Jenny: Vart någonstans i tråden hade Lobelia taskig inställning och till vad i sådantfall. Lobelia ser ju sakligt på det TS beskriver ur den ringa information? Hade jag inte läst TS andra tråd där hon talar om att hon misstänker att hon själv blivit utsatt för övergrepp och att hon lägger skulden på hennes mamma så hade jag inte heller antagit att hon är 3 åringen.

 

[Lobelia]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Vilken taskig inställning.....
Man förstod ju direkt att TS var 3:åringen dessutom.

Oskyldig in absurdum till motsatsen bevisats.
Är du försvarsadvokat eller?

/J.

Nej jag förstod inte, det var en av möjligheterna. Det jag insåg från början var att TS fiskade efter medhåll, just nu har hon bestämt sig för att mamman är skyldig och vill ha medhåll, och inte bara medhåll för sig, hon vill ha medhåll i att det är omöjligt för föräldrar att missa att barnen är utsatta för sexuella övergrepp. Detta är omöjligt för mig att ge, det har hänt även utmärkta föräldrar, och att racka ner på folk som redan har skuldkänslor upp över öronen (om det kommit fram senare) gör bara skada.

Och jag anser att folk är oskyldiga till motsatsen är bevisad och definitivt tills jag har hört båda sidorna av saken. Inte för jag är försvarsadvokat, men vad har det med saken att göra, är den gruppen månde pestsmittade eller förbjudna att ha åsikter? Vad vi har här är alltså fragmentariska minnen från barndomen från 3 års ålder och uppåt. Det är med all säkerhet inga lögner men det är just minnen från ett barns perspektiv och inte en objektiv sanning.

TS behöver hjälp att bearbeta vad som hänt, kortsiktigt hjälper säkert medhåll, det känns bra att folk håller och att få bekräftat att mamma var en skitstövel som bara såg på när barnen for illa. På längre sikt blir det inte bättre av att någon klappar en på axeln och håller med utan snarare tvärt om.

 

[TinyWiny]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Det kan vara just medhåll man behöver för att orka gå vidare, för att se att man själv faktiskt inte gjorde något fel. Det är vanligt att man skuldbelägger sig själv och det är en bit på rätt väg att inse att man faktiskt inte kunde gjort något själv för att förhindra det.
Vad jag vet har Ts ingen kontakt med sin mamma och jag tror inte att hennes mamma läser här. Det är alltså ganska "ofarligt" för Ts att gå ut och fråga något hon kanske inte vet men anar.

Alla föräldrar gör fel, endel gör fel som är rent mänskliga med de godaste intentioner medans andra gör fel som inte är förlåtliga i efterhand just eftersom det borde varit så självklart att föräldern ställde upp på sitt barn. Att veta och välja bort att ta sitt ansvar som förälder är inte förlåtligt, som mamman i mitt exempel tidigare i tråden som såg på och visste men inget gjorde. Då har man gjort så illa att man inte längre borde få kalla sig förälder.

Tillägg:
Det känns inte alls bra att behöva inse att mamma är en skitstövel, jag tror att Ts liksom så många andra försummade barn önskar att de hade fel och att mamman faktiskt gjorde allt i sin makt. Att inse att föräldern inte var förälder när man behövde dem som mest gör fruktansvärt ont.

 

[Petruska]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Men som förälder så tycker jag att man bör ha sådan koll/
känna sitt barn att man bara vet när något inte stämmer.

För mig är det där att romantisera för mycket över föräldraskapet, samt att underskatta barns förmåga att dölja saker.

Vad gäller frågan om man som förälder kan missa att barnet utsatts för sexuella övergrepp skulle jag svara Ja. Dels kan ju övergreppen vara sådana att de inte lämnar några fysiska spår/skador på barnet. Dels tror jag att det helt enkelt är så jobbigt att ta in att barnet utsatts, att det är väldigt lätt hänt att man som förälder värjer sig mot den vetskapen (hjärnan undviker att tänka på riktigt jobbiga saker).

Dessutom har säkert många fördomen att de som begår övergrepp mot barn ska vara "otäcka" eller "monstruösa" personer, inte "vanliga". Därför ser man inte det de "vanliga" gör, ibland, för man väntar sig det inte alls. Jag menar, om min bror kommer sent till vår avtalade träff, så gissar jag ju inte att han är ute och förgriper sig på barn. Det är min sista-gissning, faktiskt. Men jag vet ju egentligen inte.

 

[Rosett]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Tror det tog 4-6 månader innan soc omhändetog min kollegas barn. De hämtades på förskolan och fick skyddat boende och själva polisutredningen tog närmare ett år. Sen satt han inne kring 1 år och nu för några dagar sen såg jag honom, hans barn (som han förgrep sig på) hans nya tjej och deras lilla bebis på affären.

kl typ
Hurihelv-te kunde han få umgänge med barnet som han dömts för att ha förgripit sig på

 

[Lobelia]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Det kan vara just medhåll man behöver för att orka gå vidare, för att se att man själv faktiskt inte gjorde något fel. Det är vanligt att man skuldbelägger sig själv och det är en bit på rätt väg att inse att man faktiskt inte kunde gjort något själv för att förhindra det.

TS skuldbelägger uppenbarligen inte sig själv, inte längre åtminstone och oavsett vilket så är övertygad om att i längden så är sanningen det bästa. Det leder ingenstans att bli tröstad av lögner.

 

[pernilla_s]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

TS skuldbelägger uppenbarligen inte sig själv, inte längre åtminstone och oavsett vilket så är övertygad om att i längden så är sanningen det bästa. Det leder ingenstans att bli tröstad av lögner.

Jag kan säga att den enda händelse jag skuldbelägger henne för något då jag anser hon borde gjort mer är ovanstående händelse, det är som sagt händelerna med pappa jag mår mest dåligt över. Jag har många orsaker att avsky min mamm över och ja jag tror att man kan missa sexuella övergrepp. Så det är itne det jag vill få fram, mina tankar är helt enkelt funderingar jag haft då jag själv har insett att jag kanske inte hade märkt något själv med mina egna barn. Jag vet att ingen förälder är ofelbar och att inse att sitt barn blir utsatt för något sådant borde vara oerhört knäckande, men man måste få fundera över saker och ting. Alla har olika syner påsaker och ting och då kan det vara skönt att ta upp sina tankar och frågor och få svar av andra som tänker annorlunda.

Jag vet faktiskt inte så mycket om förälder vs barn utsatta i sådana här situationer och vill lära mig mer inte bara för min skull utan även mina barn.

Det känns som träden spårat ut, jag ville inte diskutera mig, det var därför jag, jag hoppades att ett exxempel skulle göra att folk förstod och vara en startpunkt till en disskution. Detta var alltså meningen som en allmän tråd. Vad jag har varit utsatt för eller inte det har inget med saken att göra.

Jag skäms inte över vad jag har varit med om och jag skäms inte över att säga att min mamma älskade inte mig och inte på grund av denna händelse utan allt annat. Man väljer inte sina föräldrar, men man kan välja om man vill ha dem i sitt liv eller inte. Men lägg ner att försöka analysera hur mycket jag skuldbelägger min mamma för det är inte relevant, hon får vafd hon förtjänar och det räcker. Den som inte förstår det får gärna byta förälder med mig.

 

[havreflinga]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Min man blev misshandlad av sin pappa som barn. Han hade förträngt alla minnen tills för sju år sedan. Då kom de undan för undan, oftast i drömmarna.

Självklart har både han och jag undrat hur hans mamma kunde vara fullkomligt ovetande om vad som pågick i det egna hemmet.

Pappan har erkänt misshandeln, men vill inte prata om det. Vi har ingen kontakt med honom.

Mamman hade först svårt att fatta vad hennes son varit utsatt för. Hon pratade lite med mig, men inte med min man. De undvek ämnet. Men efter några år öppnade hon själv upp för att prata om det. Hon har själv svaga minnen. Hon minns att sonen alltid var ledsen, nedstämd efter att ha varit ensam med pappan. Men pappan hade alltid en förklaring. Hon minns att sonen ofta hade sår, skador och blåmärken, men sonen täckte alltid upp för pappan och sa att han cyklat omkull, eller bråkat med klasskompisar (vilket han i och för sig oxå gjorde en hel del). Men jag tror inte att hon frågar sig vad hon borde ha gjort, vilka frågor hon borde ha ställt, osv. Hon är inte den konstruktiva typen. Hon är en sådan som vill att allt ska vara bra.

Trots att hon nu vet hur illa det kan gå om man "blundar", har hon egentligen kvar samma försvarsmekanismer, eller vad man ska kalla det. När nån antyder att något inte är så som det borde, börjar hon själv prata (trösta, släta över, babbla på om liknande händelser med helt andra personer eller få personen att tänka på nåt roligt istället), istället för att ställa frågor. Jag upplever det som att hon vill prata verkligheten bra igen. Och det är i all välmening, det är jag övertygad om. Så jag har faktiskt fått en större förståelse för hur föräldrar kan missa att deras barn mår riktigt dåligt. I alla fall när det inte gäller mig. Hur mina egna föräldrar bemötte mina signaler på att jag mådde dåligt, är jag fortfarande besviken och oförstående inför, och kommer nog att vara det resten av livet.

Jag tror föräldrar får vara beredda att jobba jäkligt hårt, ifall de vill höra sina barn säga: Det är okej, jag förlåter och förstår att ni inte gjorde något när jag blev slagen/våldtagen/mobbad hela grundskolan eller vad det nu kan vara.

 

[havreflinga]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag är övertygad om att det finns föräldrar som inte haft en aning likväl som föräldrar som medvetet eller omedvetet blundar. Det är också en oerhörd börda att bära om man blir anklagad för att ha blundat om man faktiskt inte haft en aning.

Man bör bära den bördan, tycker jag. För sina barns skull, för sin egen skull och för alla människor man i framtiden kommer att möta. Om man verkligen har tagit bördan till sig, vridit och vänt på den, blivit både klok och olycklig av den, utan att kasta över den till nån annan - då tror jag att man kan besvara TS´s frågor utan att tro att hon anklagar. Man kanske till och med uppskattar tillfället att få göra det.

Jag tror inte du behöver oroa dig för att TS´s frågor skapar ångest och kval hos oskyldiga föräldrar. De finns en del som försöker slippa bördan, som vill dra ett streck och gå vidare. Jag skulle inte vilja medverka till det.

 

[Lobelia]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag förstår inte alls var du vill komma. Det gagnar väl ingen att en förälder tar på sig en skuld om denne är oskyldig, allra minst det vuxna barnet? Kom ihåg ursprungsfrågan, om det är möjligt att en förälder inte upptäcker sexuella övergrepp, det är endast den frågan jag svarat på och svaret står fast, det är fullt möjligt. Du får det att låta som om jag sagt att ingen förälder är skyldig och det är omöjligt att upptäcka sexuella övergrepp.

Hur skulle kommunikationen mellan två personer underlättas om en av parterna har inställningen - Oavsett vad du säger så vet jag att det är omöjligt att du talar sanning, alla som gjort det här är skyldiga - Nog är det mer konstruktivt att i vart fall utgå från att det är möjligt att den andra talar sanning?

Vill du verkligen inte medverka till att de som utsatts för sexuella övergrepp inte per automatik tror att den andra föräldern visste? Eller vad exakt är det du inte vill medverka till?

 

[Mitten]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

För mig är det där att romantisera för mycket över föräldraskapet, samt att underskatta barns förmåga att dölja saker.

Vad gäller frågan om man som förälder kan missa att barnet utsatts för sexuella övergrepp skulle jag svara Ja. Dels kan ju övergreppen vara sådana att de inte lämnar några fysiska spår/skador på barnet. Dels tror jag att det helt enkelt är så jobbigt att ta in att barnet utsatts, att det är väldigt lätt hänt att man som förälder värjer sig mot den vetskapen (hjärnan undviker att tänka på riktigt jobbiga saker).

Dessutom har säkert många fördomen att de som begår övergrepp mot barn ska vara "otäcka" eller "monstruösa" personer, inte "vanliga". Därför ser man inte det de "vanliga" gör, ibland, för man väntar sig det inte alls. Jag menar, om min bror kommer sent till vår avtalade träff, så gissar jag ju inte att han är ute och förgriper sig på barn. Det är min sista-gissning, faktiskt. Men jag vet ju egentligen inte.

Du skrev vad jag tänkte

En 'bekants bekants' barn blev utsatt för övergrepp på dagis (!!). Ingen av föräldrarna anade något alls. Så fort de fick veta gjorde de ALLT i sin makt. Men det hade pågått i nästan ett år. Gud så gräsligt. Jag tror inte att föräldrar till barn som råkar ut för övergrepp behöver skuldbeläggas... jag tror de känner sig skyldiga ändå . Självklart finns det de som blundar OCKSÅ, men just att säga att man 'bara skall veta' en sådan sak är rätt hemskt. Som en tråd jag läste på ett annat forum där PSD alltid var mammans fel för sånt 'kände man ju när det gällde sitt barn, och borde vakna av instinkten'

 

[pernilla_s]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

KL

Ett barn är oerhört bra på att undanhålla information, jag tror många föräldrar kan ha anat något och luskat men barnet av olika anledningar skam eller rädsla undanhållit saker och ting.

Sedan tror att de allra flesta föräldrar skulle gå genom himmel och jord för att barnet inte skulle behöva gå igenom sånt här och skydda dem. Jag hoppas att det är så iaf.

För faktiskt är att det allra värsta för barnet är nog när båda föräldrarna sviker om det är den ena föräldern som begår övergreppen och den andre ser men gör inget.

Men när det gäller sexuella övergrepp som innebär att stoppa in saker och även penetrering borde det ju lämna märken tycker jag eller?

Men något jag har tänkt på det kanske man inte som förälder märker om barnet torkar sig själv, varför skulle man då studera där nere. Så jag det borde vara ganska lätt att vara ovetandes och kanske tro att barnets till exempel ändrade sinnesstäming kan bero på mobbing eller något annat.

 

[Calazirya]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Nej det behöver inte lämna synliga märken, det beror väl på vilka tillhyggen som använts. Jag tror det är fullt möjligt att man som förälder missar sexuella övergrepp, därmed inte sagt att det inte finns dom föräldrar som faktiskt vet innerst inne men som på ett eller annat sätt sluter sig och vägrar befatta sig med tanken.

 

[Jenny]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Jag håller med om att man inte alltid vet, självklart är det så.
Särskilt om det händer utanför hemmet samt vilken ålder det sker i.
Men man får ändå inte vara "rädd" som förälder att agera.
Så som dina bekanta gjorde för sitt barn då de fick vetskap.
De slätade inte över situationen eller dylikt.
Jag tror att det är överslätande eller förnekelsen som sätter sista
spiken i kistan för de barn som har blivit utsatta. Att ingen såg, agerade
eller trodde. Det är nog ingen rolig känsla uppepå det andra som skett.
Jag tycker, som sagt, att står du bredvid (som förälder, anhörig, vän)
och du börjar tycka att allt inte står rätt till så är man ta mig tusan
skyldig att göra något och då menar jag inte ta på skygglapparna.
Det gäller inte bara övergrepp, det kan handla om mobbing, stölder mm.

Jag tycker verkligen inte det är en konstig sak heller att veta hur sitt
barn mår Jag vet hur mina barn mår.
Vi umgås och pratar massor varje dag. Jag vet oxå hur min sambo mår,
hur min häst mår och hur mina kompisar mår.....
Skulle det sen visa sig att jag missat något någonstans,
min ena unge är en mobbare, min sambo är otrogen och min kompis
blir slagen så kommer jag att agera utefter det, inte 17 sticker jag
huvudet i sanden och låtsas som inget har hänt.
Det är just "struts-metoden" som ibland kan vara så störande.
Och otrolig.

Det viktiga är kanske inte alltid att du vet utan vad du gör när du vet.

/J.

 

[YorkWann]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Förnekelse är ett väldigt mäktigt verktyg, för föräldrar i liknade situationer. Man tror att man inte vet helt enkelt.

I övrigt får jag hålla me Lobelia, det är väldigt lätt att låta bli vara saklig i sånna här frågor.

 

[Mitten]

Sv: Är det möjligt för en förälder att inte märka sexuella övergrepp på sitt barn?

Det finns massor av fall där föräldrar sticker huvudet i sanden, självklart, och det borde inte ske - barnets väl och ve måste gå före allt annat. Jag har själv haft en sådan sits där jag inte blev trodd (utan sexuella inslag dock). Jag vände mig bara mot det att man som mamma/pappa 'bara skall veta' saker. Typ den inbyggda radarn. Den man tror att man har tills något dyker upp... Såklart hoppas jag att jag kommer snappa upp minsta tecken från min dotter om det händer något otrevligt - och jag kommer anklaga mig själv för alltid om jag missar något. Men jag tror ändå det är fullt möjligt och mänskligt att missa/läsa fel.