Är jag en hycklare? Dilemma.

[em-pirre]

Det här gör mig fundersam.

Menar du (och några till) att en persons politiska uppfattning gör att ni inte kan se att personen som har "fel" politiska åsikter kan ha andra goda sidor?

Nej, jag skulle inte själv börja umgås med någon som jag vet är Sverigedemokrat. Men om jag lärt känna en "trevlig person" som detta enligt trådstarten handlar om, och personen sedan visar sig vara sverigedemokrat, skulle jag antagligen inte avbryta bekantskapen.

Ibland träffar jag en sverigedemokrat hemma hos goda vänner. Vi behöver inte prata politik - och de gånger det halkar in på politik och invandringsfrågor så försöker jag bemöta personens åsikter med mina egna. Man behöver inte bli arg på varandra för att man tycker olika - enligt min åsikt.

De flesta sverigedemokrater är antagligen inte våldsamma eller förespråkar våld.

Jag tänker mig att det kan gå ganska bra en liten stund. Sen kommer det en kommentar om invandring eller nåt liknande och efter det är det nog rätt svårt att h det trevligt tillsammans.

 

[Lobelia]

För att den typen av människosyn liksom är något som genomsyrar _allt_. Hur de tilltalar kvinnor, till exempel. "politik" är ju inte något abstrakt som händer i speciella rum. Allt är politik. Och barn formas väldigt väldigt lätt även av väldigt subtila saker. Som kvinnosyn eller för all del, hur man pratar om de sociala grupperna som de tycker borde "skickas hem".

Och ändå har de umgåtts ganska mycket utan att upptäcka att den människosynen genomsyrar allt. Du är snabb att döma människor du aldrig träffat.

 

[mandalaki]

Det här gör mig fundersam.

Menar du (och några till) att en persons politiska uppfattning gör att ni inte kan se att personen som har "fel" politiska åsikter kan ha andra goda sidor?

Nej, jag skulle inte själv börja umgås med någon som jag vet är Sverigedemokrat. Men om jag lärt känna en "trevlig person" som detta enligt trådstarten handlar om, och personen sedan visar sig vara sverigedemokrat, skulle jag antagligen inte avbryta bekantskapen.

Ibland träffar jag en sverigedemokrat hemma hos goda vänner. Vi behöver inte prata politik - och de gånger det halkar in på politik och invandringsfrågor så försöker jag bemöta personens åsikter med mina egna. Man behöver inte bli arg på varandra för att man tycker olika - enligt min åsikt.

De flesta sverigedemokrater är antagligen inte våldsamma eller förespråkar våld.

För mig funkar konceptet "prata politik" dåligt. Jag kan förstå "prata partipolitik" och det gör jag naturligtvis inte nödvändigtvis med alla.

Men däremot pratar jag samhällsfrågor med de flesta så snart samtalet blir lite längre. För att det intresserar mig, helt enkelt. Och det är då sverigedemokraten och jag snabbt skulle finna att vi inte hade särskilt mycket att säga varandra, umgänget skulle dö ut av sig själv.

(Jag tror mig inte om att kunna tala någon som tror på det som står i Fria Tider tillrätta, så den uppgiften skulle jag inte ta på mig under en vinkväll. Då vill jag ha trevligt. Sådan blindstyreargumentation ser jag tillräckligt av på nätet.)

 

[Lovisaleonora]

Har funderat rätt mycket på det här trådämnet faktiskt. För mig handlar god uppfostran och uppförande om att kunna handskas även med obekväma situationer. Jag behöver inte dela mening med människor för att kunna hitta något positivt i en ytlig kontakt. På jobbet funkar det bra generellt, men ska man ständigt dela middagsbord kommer ju samtalsämnet förr eller senare att landa på något brännbart. Och då finns det ju strategier att hantera det på ett normalplan, utan att brinna upp och starta tredje världskriget.

Sedan är ju givetvis frågan hur mycket umgänge som kan hanteras trevligt när det kommer till grannarna. För mig räcker det med att konstatera att "vi har inte samma åsikt i det här ämnet så vi gör nog bäst i att inte gå djupare än så här", om jag känner att det inte leder till något trevligt (under trevliga omständigheter). Om grannen propsar på att få pådyvla mig en massa skit oavsett om det handlar om politik eller kvinnofrågor eller barnuppfostran eller hundinnehav kommer vi inte att kunna dra jämt. Inte främst för meningsskiljaktigheterna, utan för sättet att hantera att vi inte tycker lika.

Självklart kan det väcka avsky att personen har en massa skumma åsikter (om så vore), jag hade haft svårt att ha ett positivt utbyte av någon som står långt från mig i alla kända frågor. Det faller helt enkelt på ointresse från min sida.

Men enbart partitillhörighet är inte för mig diskvalificerande, utan främst hur man väljer att hantera sin åsikt.

 

[Lovisaleonora]

Upptäcker nu att jag inte tänkt klart när jag skrev

I just fallet med SD-anhängare, har jag, i de fall jag känner som SD-anhängare märkt att det inte är främst den politiska synen som känns avskräckande i umgängessammanhang. Det är offerkoftan som verkar vara m e m obligatorisk hos de m e m öppet SD-positiva. Jag säger inte att alla bär den, men av de jag diskuterat med är det en nästan total majoritet som haft den som favoritplagg.

Offerkoftan är för mig en total diss när det kommer till ens ytligare bekantskaper, den suger energi från alla i närheten och jag umgås aldrig med folk som gillar den. DET är en större umgängesförstörare än politisk åsikt.

 

[sjoberga]

Buke brukar vara klokt tack vare en jäklarns massa insiktsfulla människor. Jag har ett dilemma. ("Hej Bullen")

Vi har nyss köpt och flyttat till en liten gård på landet. Denna gård ligger i en liten by, dvs vi har grannar. Detta var en av anledningarna till att vi valde att köpa, då jag/vi vill att dottern ska kunna ha iaf några kompisar nära, utan att vi behöver arrangera och skjutsa varje gång hon ska kunna leka med kompisar. Närmaste grannarna har två barn i hennes ålder - perfekt! Dessa grannar (dvs i det här fallet en mamma och en pappa plus de två barnen) är supertrevliga och vi har umgåtts en del, både "lektid på dagarna" samt "vuxentid med mat och vin". Samtalen har flutit på kanon och vi har varit så glada över att ha turen att ha dessa kanontrevliga människor som grannar! Vi har även lagt till varandra på Facebook. Genom detta har det blivit glasklart att åtminstone mannen i familjen är sverigedemokrat... Han delar deras grejer och så även en massa dravelartiklar från Fria Tider och liknande Massor av länkar och inlägg.

Jag har hittills varit ganska "hård" och plockat bort folk som har visat liknande sympatier - jag vill helt enkelt inte ha folk med dessa åsikter varken i min feed eller i min bekantskapskrets. Att ha olika politiska åsikter (dvs tex S vs M) är självklart ok, men just detta är normalt en dealbreaker. Rasism och SD är ett stort fett NEJ. Men. Nu blir det ju svårt. De är våra närmaste grannar. De har de enda barnen i vår absoluta närhet (som dottern dessutom tycker väldigt mycket om och ofta pratar om att hon vill leka med!).

Hur ska jag tänka? Hittills har jag kört någon slag strutsmetod som går ut på att så länge vi inte kommer in på några politiska diskussioner så låter jag det gå och låtsas inte se...men jag känner mig som en hycklare. Jag vill ju dessutom inte att de (han?) på något sätt ska kunna påverka dottern med sina åsikter. Men jag vill inte heller förstöra dotterns chans till kompisar som bor nära. Dessutom är de fantastiskt trevliga och lättpratade. Jag vet inte heller om hon delar hans åsikter.

Hjälp!

Om de verkligen är fantastiskt trevliga kommer de att acceptera att du har helt andra åsikter. Om de verkligen är fantastiskt trevliga kommer ni till och med att kunna prata om politik.

Men det stämmer in på väldigt få Sverigedemokrater.

Personligen skulle jag inte vilja umgås nära med någon som anser att vissa medmänniskor ska motarbetas av etniska skäl. Men umgås är också ett väldigt brett begrepp.

 

[mandalaki]

Jag kan spinna vidare på @Lovisaleonora för jag hade inte heller tänkt färdigt

Även för mig hänger mycket annat samman med SD-röstandet så jag tror att vårt ointresse för varann hade eskalerat även om vi aldrig kom in på ämnet invandring. Det där med Fria Tider än en sådan grej för mig. En person som läser och delar den har helt enkelt missat så mycket på samhällskunskapen att det inte funkar för mig.

Det här gör också att jag egentligen inte fattar TS utgångsläge - att den här mannen varit skittrevlig och lättpratad under flera vinkvällar utan att de åsikter han uttrycker på fb märks. Det låter inte riktigt sannolikt för mig, om han inte är en sådan där otäck typ som medvetet håller fernissan uppe utåt medan han får hatisk utlösning på facebook. Och då skulle han gå bort av det skälet för mig.

 

[tanten]

. Om någon kör upp sin politiska läggning i ansiktet på mig, tycker jag det är ofint oavsett politisk åsikt. Det, liksom könsorgan, är något jag vet att folk har, men jag är inte intresserad av att se allas.
.

Väl formulerat!

 

[sjoberga]

Jag är verkligen ingen som röstar på SD men, sådana där kommentarer gör mig lite förvirrad. Hur vet du att du inte har SD i bekantskapen? Hur vet du om dom är ärliga? Folk så som begränsar bekantskaper osv pga politiska åsikter, är det en första fråga du ställer när du träffar en ny människa som ev kan bli en i bekantskapen? Ställer du frågan till alla föräldrar som barnen träffar? Om det är så att barnen blir bra vänner med sådana vars föräldrar röstar på SD, säger du till barnen då att dom umgås ni inte med mer pga deras politiska åsikt?

Alltså jag är på riktigt nyfiken för jag har sett sådana kommenterar en hel del och jag har aldrig riktigt förstått hur ett sådant liv fungerar.

Jag tror aldrig jag nästan nämnt ens hos mina vänner vad jag röstar på, vi pratar dock sällan politik alls. Många har jag känt i flera år utan att jag egentligen vet alls vad dom röstar på.

Det där beror ju på vad man har för intressen i umgänget.

Är man som jag intresserad av politik, stark förespråkare för människors lika värde, humanism, vår sekulära stat, kunskapsutveckling och individuell frihet - så blir det enormt svårt att inte diskutera och debattera dessa enormt viktiga framtidsfrågor. För då blir umgänget med tiden ointressant.

Sedan är partipolitik inte så intressant. För mig är det värderingsdiskussionen som är intressant och avgörande.

 

[Raderad medlem 6459]

De flesta sverigedemokrater är antagligen inte våldsamma eller förespråkar våld.

Min gräns för att umgås med människor går inte vid "våldsam" utan långt tidigare än så.

Det jag skriver baserar jag på alla mina interaktioner tidigare med Sverigedemokrater. Vi brukar kunna chit-chatta utan större besvär men med tanke på att samhälle, politik och värderingar alltid brukar poppa upp i varenda samtal jag har efter rätt kort tid så skulle det utan tvekan skära sig där. Så är det bara. Våra värderingar är så olika att det utan tvekan skulle bli obekvämt.

Igår till exempel träffade jag en gammal klasskamrat från gymnasiet. Det tog ungefär 30 minuter innan samtalet gled in på rasism, politik och utvecklingen i vår förort. Det liksom bara blir så.

 

[landsbygdsbo]

Det där beror ju på vad man har för intressen i umgänget.

Är man som jag intresserad av politik, stark förespråkare för människors lika värde, humanism, vår sekulära stat, kunskapsutveckling och individuell frihet - så blir det enormt svårt att inte diskutera och debattera dessa enormt viktiga framtidsfrågor. För då blir umgänget med tiden ointressant.

Sedan är partipolitik inte så intressant. För mig är det värderingsdiskussionen som är intressant och avgörande.

Tänk det har jag förstått, Du är mer intresserad av värderingar och "stora tankar" än den smutsiga verkligheten som våra kommuner och landsting brottas med

 

[Inte_Ung]

Fast varför skulle dom pracka på barn sånt? TS har ju till och med ätit middag och druckit vin med dom utan att märka att en av dom är anhängare av SD?

Värderingar smittar, på alldeles riktigt.
Och barn har inte nog med egna referenser för att se att vissa värderingar inte är bra.
Som förälder måste man därför ta ansvaret att sålla.

 

[Inte_Ung]

Men jag vill inte heller förstöra dotterns chans till kompisar som bor nära. Dessutom är de fantastiskt trevliga och lättpratade. Jag vet inte heller om hon delar hans åsikter.

Jag ser inte just grannar så så viktiga.
Att människor bor nära betyder inte att man måste vare sig gilla eller umgås med dem.
Jag och min familj skaffar andra vänner som vi trivs med hela vägen ut så att säga.

 

[Inte_Ung]

Men det är helt OK att sprida skit om alla som är SD anhängare?

Ja därför att de har skitåsikter.
Som att prata skit om IS anhängare.

Om man tänker, uttrycker och utför skit så är man skit.

 

[Inte_Ung]

Varför skulle fascisterna som röstar på SD försöka påverka ett barn när inte ens dom alkoholpåverkade föräldrarna under en middag märkt att mannen som röstar på SD tex tilltalat sin kvinna nedlåtande eller att han påverkat barnen med sin åsikt?

Därför att vardagsvärderingar smittar.
Jag för min del skulle hålla mina barn borta från ett sådant hem.
Aktivt borta alltså.

 

[Inte_Ung]

Det är jäkligt enkelt att sitta bakom en skärm och inte vara personligen i situationen och säga att man inte tolererar SD-folk i ens närhet.

Jag tar den konflikten var än jag ser den.
Och klargör noga min politiska ståndpunkt.
SD-sympatisörer brukar dumpa mig.
Jag är mycket tydlig med att jag inte accepterar rasistiska åsikter eller respekterar politiker som inte kan räkna.
De brukar inte gilla det.

 

[athena_arabians]

Jag tar den konflikten var än jag ser den.
Och klargör noga min politiska ståndpunkt.
SD-sympatisörer brukar dumpa mig.
Jag är mycket tydlig med att jag inte accepterar rasistiska åsikter eller respekterar politiker som inte kan räkna.
De brukar inte gilla det.

Och jag anser att det är inte så jäkla enkelt när det kan gå ut över ens barn som bevisligen tycker om att leka med de andra barnen.

 

[Inte_Ung]

Det var ju dock lönlöst för så fort man gör det så får jag en massa olika skit som att jag försöker normalisera SD mm.

Jo men det är faktiskt det som du gör.
Och det känns inte bra.

 

[Inte_Ung]

Och jag anser att det är inte så jäkla enkelt när det kan gå ut över ens barn som bevisligen tycker om att leka med de andra barnen.

Då så får mina barn leka med andra barn där de inte riskerar att få rasistiska åsikter.

 

[athena_arabians]

Då så får mina barn leka med andra barn där de inte riskerar att få rasistiska åsikter.

Du menar att man ska lära sitt barn att vara intolerant och att man inte ska umgås med alla människor?

Det känns väldigt orimligt att förbjuda barnen att leka när det är närmaste grannen och de har roligt tillsammans.