Åk 2 matematik typ, hjälp

[sjoberga]

Jag ser att du redan har fått hjälp men tänkte att jag kunde dela med mig av en "ramsa" som mina lärare lärde mig för att komma ihåg vilket räknesätt som ska räknas först, nämligen: Pappa och Mamma Dricker Alltid Saft. Parenteser, Multiplikation, Division, Addition och Subtraktion.

Ett annat trick är att alltid gödsla med parenteser där man vill ha dem , eftersom de går först.

 

[_Taggis_]

Jag kan känna tvärtom. Det har blivit på mode att köra med ”jag gillar inte matte” / jag är dålig på matte som ett slags statement.

Jag är en självständig människa som gillar att vara oberoende av andras kunnande i just basala livsdelar. Så jag förutsätter att de flesta faktiskt vill kunna räkna, läsa och skriva på en motsvarande grundskolenivå.

 

[MM]

Jag kan känna tvärtom. Det har blivit på mode att köra med ”jag gillar inte matte” / jag är dålig på matte som ett slags statement.

Att lära sig räkna är basal livskunskap precis som att läsa, så det är synd om de som inte får eller tar möjligheten.

Vaddå inte får eller tar möjligheten? Det finns ju vi som helt enkelt inte fattar. Det skäms jag inte för att säga och inget som är "ett slags statement" för mig. Jag fattar inte matte. Alla mina lärare genom åren har bankat sin skalle i väggen när de försökt förklara för mig. Menar du då att det är jag som inte tagit mina chanser när någon försökt lära ut, eller har alla lärare varit inkompetenta? Då talar vi från första klass upp till gymnasiet. Jag tog chansen förra året då jag fick den, fattar ändå inte trots att jag gärna hade sluppit ta fram en miniräknare när jag shoppar på rea och då kan några här som fick höra om mina frustrationsutbrott intyga hur jobbigt det var för mig att genomföra den här kursen.
Jag kommer så väl ihåg de nationella provet i matte vi gjorde i mellanstadiet. Min lärare ville verkligen att jag skulle fatta och försökte tom förklara fast hon inte fick för att hon satt och tittade på mig i ren frustration över hur jag försökte klura ut ett tal men inte kunde.
Så det handlar inte om att det är något på modet. Vissa kan inte lära sig även om viljan finns. Det finns nog de som känner igen sig när jag säger att matte är ungefär så här;

 

[Zetronis]

Enda anledningen till att jag klarade matten på högstadiet och gymnasiet var att jag hade en snäll och bra lärare. Hade samma lärare högstadie och gymnasie. Han uppgraderade sig jag hade aldrig godkänt på ett enda prov på gymnasiet som handlade om matte ( gick Handel = mycket matte ). Hängde med hyfsat på arbeten och jobbade ikapp hemma när jag var efter. Har dyskalkyli och nada intresse för matte. Skulle aldrig klara lågstadiematten i dagens läge.

Har med dyskalkyli men har klarat mig rätt bra i livet ändå även inom handel, men får fasiken stora skälvan ibland när det ska räknas saker för det ör ju verkligen ett handikapp

 

[Zetronis]

Vaddå inte får eller tar möjligheten? Det finns ju vi som helt enkelt inte fattar. Det skäms jag inte för att säga och inget som är "ett slags statement" för mig. Jag fattar inte matte. Alla mina lärare genom åren har bankat sin skalle i väggen när de försökt förklara för mig. Menar du då att det är jag som inte tagit mina chanser när någon försökt lära ut, eller har alla lärare varit inkompetenta? Då talar vi från första klass upp till gymnasiet. Jag tog chansen förra året då jag fick den, fattar ändå inte trots att jag gärna hade sluppit ta fram en miniräknare när jag shoppar på rea och då kan några här som fick höra om mina frustrationsutbrott intyga hur jobbigt det var för mig att genomföra den här kursen.
Jag kommer så väl ihåg de nationella provet i matte vi gjorde i mellanstadiet. Min lärare ville verkligen att jag skulle fatta och försökte tom förklara fast hon inte fick för att hon satt och tittade på mig i ren frustration över hur jag försökte klura ut ett tal men inte kunde.
Så det handlar inte om att det är något på modet. Vissa kan inte lära sig även om viljan finns. Det finns nog de som känner igen sig när jag säger att matte är ungefär så här;

Stor igenkänning. Försökte mig på mattekurs i vuxen ålder men klarade inte av det på egen hand. Och det var verkligen frustrerande och jag blev en väldigt otrevlig människa på köpet för jag var under sådan press (befinner mig även på autismspektrat så det blir för mycket för mig ibland och jag inser det inte själv alla gånger)

 

[_Taggis_]

får fasiken stora skälvan ibland när det ska räknas saker för det ör ju verkligen ett handikapp

Samma här.

Jag har fö aldrig tagit sönder så mkt saker som när jag försökt plugga matte, ja även i vuxen ålder.

 

[TheRedLightning]

Grundmatten har jag märkt att den kommit till nytta flera gånger.

Däremot ekvationer med X x Y osv, det har jag glömt hur man räknar ut, har ingen använding av det i vardagen.

På ett sätt lite skumt eller vad man ska säga när man tänker tillbaka till skolan, då var jag grym på matten. Nu förtiden kan jag ha svårt med gångertabellen.

Tiderna förändras.

 

[MM]

Stor igenkänning. Försökte mig på mattekurs i vuxen ålder men klarade inte av det på egen hand. Och det var verkligen frustrerande och jag blev en väldigt otrevlig människa på köpet för jag var under sådan press (befinner mig även på autismspektrat så det blir för mycket för mig ibland och jag inser det inte själv alla gånger)

Jag har AS och tror absolut det spelar roll. Jag kan känna hur min hjärna går overload så fort jag ska räkna ett tal. Det tar så mycket energi så det slår över liksom. Hade jag fått diagnosen som barn hade lärarna kanske inte tagit det så hårt själva att jag var hopplös. Min lärare i nian sa tom till mig att du har fått godkänt av mig för jag har sett hur du har kämpat och försökt och jag vill inte att det här ska hindra dig. Han var ändå väldigt pedagogisk men jag fattade inte.

Min make som vet hur jag fungerar hjälpte mig så jag fick godkänt i Matte 1a förra året. Han slet sitt hår ett ex antal ggr och har sagt att om jag tänker läsa mer matte så ska jag säga till så han kan boka sig på långsemester någonstans
Jag kollade på massa Youtubeklipp där en mattelärare faktiskt kunde lära mig saker! Så fort jag inte fattade så kollade jag igenom hans videor. Det var guld värt! Han och maken till hjälp så gick det

 

[Zetronis]

Jag har AS och tror absolut det spelar roll. Jag kan känna hur min hjärna går overload så fort jag ska räkna ett tal. Det tar så mycket energi så det slår över liksom. Hade jag fått diagnosen som barn hade lärarna kanske inte tagit det så hårt själva att jag var hopplös. Min lärare i nian sa tom till mig att du har fått godkänt av mig för jag har sett hur du har kämpat och försökt och jag vill inte att det här ska hindra dig. Han var ändå väldigt pedagogisk men jag fattade inte.

Min make som vet hur jag fungerar hjälpte mig så jag fick godkänt i Matte 1a förra året. Han slet sitt hår ett ex antal ggr och har sagt att om jag tänker läsa mer matte så ska jag säga till så han kan boka sig på långsemester någonstans
Jag kollade på massa Youtubeklipp där en mattelärare faktiskt kunde lära mig saker! Så fort jag inte fattade så kollade jag igenom hans videor. Det var guld värt! Han och maken till hjälp så gick det

Vad härligt med en solskenhistoria. Att det ändå finns hopp när man tragglar! Kul med Youtube. Jag laddade hem ett "simpelt" matematik-spel men det var ju bara tortyr, det gick på tid med så det var ju dömt att misslyckas. Och jag kan hålla med om att något lixom händer med huvudet och tankeverksamheten helt slutar fungera, ser mig annars som ganska brukligt intelligent så det är en stor svårighet att greppa när man verkligen inte FATTAR. Svårt för andra att förstå sig på med. Hade speciallärare under skoltid men det var inte mycket matte som avkunnades på de lektionerna, snarare en chans för mig att slippa undan helt. Fick en läxhjälp efter några år som försökte muta mig med choklad kakor om jag klarade av en hel sida i boken, men antar att jag inte var så sugen på choklad helt enkelt!!

 

[Zetronis]

Jag kan känna tvärtom. Det har blivit på mode att köra med ”jag gillar inte matte” / jag är dålig på matte som ett slags statement.

Nä, det har bara blivit mindre skambelagt på senaste efter att räknesvårigheter som dyskalkyli samt andra inlärningssvårigheter upptäckts och bekräftats. Så nu vågar folk prata om det och erkänna att de finns. Som ung så försökte jag låtsas att matte inte var ett stort svart hål för mig som gav mig mardrömmar, idag är jag snabbare på att tala om för folk vilka mina handikapp är så de inte förväntar sig att jag också räknar tal tyst i huvudet!

 

[Zetronis]

Samma här.

Jag har fö aldrig tagit sönder så mkt saker som när jag försökt plugga matte, ja även i vuxen ålder.

Fascinerande hur en bok kan vara så krävande och göra en så rasande förbannad att man högljutt måste ge upp flera gånger!

 

[MM]

Här är han som gjorde att jag äntligen började fatta lite. Han förklarar på ett bra sätt utan att krångla till det och visar samtidigt. Kanske hjälper någon

 

[Zetronis]

Här är han som gjorde att jag äntligen började fatta lite. Han förklarar på ett bra sätt utan att krångla till det och visar samtidigt. Kanske hjälper någon

Urk bara titeln fick mig att rygga tillbaka!

 

[kökshäxan]

Ett fel många gör är att de försöker tänka ut lösningen och det är inte så matematik fungerar utan man lär sig fasta regler som man använder. Man tänker inte ut någonting, det är egentligen bara på riktigt hög nivå det behövs.

 

[_Taggis_]

Fascinerande hur en bok kan vara så krävande och göra en så rasande förbannad att man högljutt måste ge upp flera gånger!

Ja verkligen. Det tar fram de sämsta egenskaperna hos mig

 

[Zetronis]

Ett fel många gör är att de försöker tänka ut lösningen och det är inte så matematik fungerar utan man lär sig fasta regler som man använder. Man tänker inte ut någonting, det är egentligen bara på riktigt hög nivå det behövs.

Det kan nog stämma men ett problem för mig är att jag av någon anledning inte kan memorera saker som är relaterade till matte. Försökte i flera år med plussifikationstabellen och det var som att minnet förvandlades till teflon. Ingenting fastnade och gjorde det det så tog det platsen för något annat matterelaterat som jag lyckats lägga på minnet.
Andra saker hade jag tvärtom snarare fotografiskt minne gällande så jag lider av en väldigt ojämn begåvning som nästan är svår att tro på när den förklaras eller när någon försöker förklara matematik för mig. Blir otroligt dum

 

[kökshäxan]

Det kan nog stämma men ett problem för mig är att jag av någon anledning inte kan memorera saker som är relaterade till matte. Försökte i flera år med plussifikationstabellen och det var som att minnet förvandlades till teflon. Ingenting fastnade och gjorde det det så tog det platsen för något annat matterelaterat som jag lyckats lägga på minnet.
Andra saker hade jag tvärtom snarare fotografiskt minne gällande så jag lider av en väldigt ojämn begåvning som nästan är svår att tro på när den förklaras eller när någon försöker förklara matematik för mig. Blir otroligt dum

Multiplikationstabellen har heller aldrig varit min starka sida men det är klart att ett bra minne för räkneregler underlättar mycket. Jag tycker inte man skall ge upp hoppet att lära sig även om man inte varit bra i matematik innan i skolan. Mycket beror på läraren, jag hade en helt brilliant lärare på gymnasiet i ett annat matematikämne och han lärde mig grunden för hur man löser matematiska uppgifter. Hade vi inte haft honom hade det inte varit alls lika lätt när jag sedan läste vidare.

 

[nightcrawler]

Har med dyskalkyli men har klarat mig rätt bra i livet ändå även inom handel, men får fasiken stora skälvan ibland när det ska räknas saker för det ör ju verkligen ett handikapp

Ja det är verkligen ett handikapp. Jag känner mej riktigt korkad faktiskt när jag måste be om hjälp. Vissa saker har jag lyckats lära mej med miniräknare, tack och lov

 

[Unafraid]

Jag är duktig på matte. Läst till matte E, läst statistik på universitetet, jobbat som croupier osv. Jag var ändå sist i klassen att "klara" gånger tabellen i lågstadiet.

 

[Cha9]

Man brukar inom ”skolvärlden” prata om att Sverige är ett av de länder i världen där vi av någon anledning tror mer på ”talang” än träning. Om man frågar en ”svensk” elev så tror de att deras klasskamrater (som är ”bra” på matte) bara ÄR det. Frågar du en elev från t ex ett asiatiskt land så svarar den att de har tränat/pluggat hårt.

Här är det på något konstigt sätt bättre att vara duktig utan att träna så mycket... Då hyllas man extra mycket.

Jag får borst i nacken varje gång jag hör ”jag har aldrig tagit en sånglektion” som om det vore någon form av bedrift och automatiskt gör dennes sångförmåga är bättre än någon som slitit hårt för det. Tänk om vi kunde börja hylla de som verkligen varit urusla från början och tränat ihjäl sig istället.
Ridsporten är inget undantag - det pratas sällan om alla timmars träning och många hästar eliten har ridit, utan mer om deras fantastiska ”känsla” som om de var några sorts utomjordingar som fötts med ridskickligheten inprogrammerad.

Just matematik är ett sånt skolämne. Undrar hur många som går omkring och tror att de är dåliga på matte just bara för att de tror att de saknar ”talang”? Tyvärr har mattelärare genom årtiondena också spätt på den föreställningen. Att det sedan finns de med väldiga svårigheter/dyskalkyli är en annan sak, jag tänker mer på ”folk i största allmänhet”. Och jag tror att onödigt många tror att de inte fattar något.

Jag trodde själv att jag var värdelös på matte under hela min skoltid och klarade mig med nöd och näppe. När jag sedan, i vuxen ålder, läste matematik på högskolan insåg jag att jag var tom ganska duktig - bara jag tränade på rätt saker.

Som lärare är bland det värsta som kan hända på ett utvecklingssamtal att en förälder bekräftar (om eleven har lite jobbigt i matte) med orden ”ja, jag hade också svårt för matte” med ett lite urskuldrande skratt. Man ser riktigt hur eleven tänker; OK, jag är född med ”dåligamattegener” så det spelar ingen roll vad jag gör...

Fram för mer positiv grundsyn på ”hatämnet” matte!