Åk 2 matematik typ, hjälp

[BornAgain]

Trist.

Jag menar att en positiv syn på fysisk aktivitet , idrott och dess betydelse för vår hälsa inte automatiskt medför att man ser ned på fysiskt handikappade och de som inte är intresserade eller har begränsad förmåga av andra orsaker.

Det som är tråkigt är att matte och idrott är de två ämnen där det liksom är accepterat att ge upp. "Thihi det här förstår jag inte aaalls. Jag är väl inte skapat för sådant. Jag är en språkmänniska". Det hör ju också ihop med att det är ämnen där det är mer tillåtet att tala om talang (inte skulle vi väl acceptera att vissa inte hade "talang" för läsning, så det är OK om de inte lär sig?) eller att fet-dissa de som inte lär sig på första försöket eller som aldrig blir bäst i världen eller ens i hela Åkersberga.

Att räkna är så viktigt att där borde man gnugga och prova olika vägar tills ungarna hade kunskap eller strategier att klara det mest nödvändiga.

 

[em-pirre]

Det som är tråkigt är att matte och idrott är de två ämnen där det liksom är accepterat att ge upp. "Thihi det här förstår jag inte aaalls. Jag är väl inte skapat för sådant. Jag är en språkmänniska". Det hör ju också ihop med att det är ämnen där det är mer tillåtet att tala om talang (inte skulle vi väl acceptera att vissa inte hade "talang" för läsning, så det är OK om de inte lär sig?) eller att fet-dissa de som inte lär sig på första försöket eller som aldrig blir bäst i världen eller ens i hela Åkersberga.

Att räkna är så viktigt att där borde man gnugga och prova olika vägar tills ungarna hade kunskap eller strategier att klara det mest nödvändiga.

Men varför tror folk att man ger upp och att man tar så lätt på saken? Tihi? Nej, det har varit blod svett och tårar och fortfarande så svårt att jag bara vill gråta.

 

[Kirre]

När det gäller ekvationer och ekvationssystem tycker jag aha-upplevelsen består mycket i att förstå hur en ekvation ser ut visualiserad. Då blir det inte "x+y+2z=18", utan istället en N-dimensionell bild i hjärnan och det blir lätt att förstå hur lösningar, distributioner och singulariteter ser ut. Då får man möjligheten att använda ekvationssystem utan att behöva räkna så mycket i räkneregler, man "ser" lösningarna. Det riktigt listiga är att man kan "se" saker i fler dimensioner än den verkliga världen kan betraktas med genom våra ögon....

Funderar på om detta är anledningen till problemen jag fick på universitetet? Där såg jag ofta rätt svar men fick ändå 0 eller bara något poäng på uppgiften för jag kunde inte visa hur jag tänkt.
Jag är en av de som hade lätt för matte, behövde aldrig plugga det, jag bara såg logiken. Det blev till bekymmer på universitetsnivå sen.

 

[Hoarfrost]

Jag blir lite ledsen när jag läser om att vissa är rädda för att fråga mattefrågor eftersom de tror att de ska bli skrattade åt. Jag är likadan. Jag vet inte vad det är med mig och matte, men jag kan ärligt säga att jag har aldrig förstått. Det spelar ingen roll hur många/bra lärare jag får eller hur mycket tid jag lägger på matte. Det funkar inte.

Det började med att min mamma precis innan jag skulle börja skolan läste upp sina mattebetyg. Jag är ensambarn och mamma ensamstående så jag fick sitta med när hon gjorde sina läxor. Hon gjorde just då algebra och förklarade för mig hur det funkade, vi räknade tillsammans. Jag tyckte det var kul och blev lite haj på algebra. Kände mig lite mallig och tänkte att jag var bra på matte. Jag förstod ju "systemet" och jag kunde inte bärga mig innan skolan skulle komma.

Åk 1-2 hade jag en lärare som var väldigt peppig på matte. Hen förklarade så vi förstod, mycket fysiska övningar typ att man faktiskt tog ett äpple och delade i flera bitar. Eller klossar och tog bort eller adderade.

Åk 3-6 Flyttade och hamnade i kaosklass. När det var matte på schemat kastades det stolar, killarna smög upp bakifrån för att bränna ens hår mm. Vi spenderade åk 3-5 med att lära oss multiplikationstabellen, vi gjorde den på tid. Den som blev klar först "vann" någon godisask. Jag hann aldrig fylla i allt utan lyckades som bäst hinna fylla i halva, de flesta i klassen klarade att fylla i den inom tiden vi fick. Av den halvan var ungefär 2/3 fel. Där någonstans började jag tro att jag var värdelös på matte.
Sista halvan av 6an fick vi läsa om hela åk 3, 4, 5 och 6 och fick göra speciella kunskapsprov för att se om vi skulle få gå över till 7an alls. Jag hade lätt för allt annat, och lyckades precis klara gränsen för matteprovet.

Åk 7-9 Jag hade en idé om att bli kemist eller kriminolog. Jag förstod systemen i matten uruselt, och räknade ofta fel även om jag förstått hur jag borde göra. Hade 3 olika mattelärare, en som var dålig, en som lyckades få alla att förstå matte och höja sina betyg förutom jag, och en medioker. Jag började träna matte med min pappa som är ingenjör, mattesnille, bra på att lära ut och framförallt förstod hur han skulle förklara på det sättet jag tänkte. Jag klarade mig med nöd och näppe med ett G i matte.

Gymnasiet, Nu började det bli extra viktigt att förstå system. Jag läste upp till Matte E, men klarade inte Matte E. För att klara de andra innan var jag tvungen att: Varje dag i 2 timmar räkna matte med hjälp av min pappa som förklarade, på helgerna lite längre. Inför prov räknade vi (utan att jag överdriver) matte ca 3 timmar om dagen och 6 timmar på helgerna. Vi såg även till att jag låg lite före så jag kunde förstå vad läraren pratade om överhuvudtaget när hon gick igenom nya saker.
Jag klarade Matte A-D med sån liten marginal att det är skrämmande. Matte C proven fick jag göra om ca 2 ggr för att klara och Matte D ca 4. När Matte E proven kom gjorde jag om dem ca 10 gånger innan läraren sade att det inte gick längre.
Jag bokstavligen klämde in matematik i hjärnan som gick på högvarv. Jag var envis som synden och gav mig inte utan försökte upprepa mantrat "det kommer att lossna snart, snart förstår jag... snart..." Jag hade olika lärare, en pappa som förstår mitt sätt att tänka och som även han försökte sitt yttersta med olika förklaringar för att se om något fastnade.
Ofta när jag satt med pappa och räknade uppgifter kunde jag lätt förklara hur jag tänkte att jag skulle lösa problemet, han kunde bekräfta att ja! rätt tänkt! Men sedan när jag fick fram svaret var det helt orimligt och fel i alla fall.
Samma sak när jag förklarade för läraren hur jag ville lösa problem. Hon kunde säga Ja! Precis, det är ett smart sätt att lösa den här uppgiften. Men det blev fel.
Jag tittade på hundratals timmar youtube matte...
Jag skrev alltid på proven långa haranger om hur jag tänkte lösa problemet i början av uträkningen, för att förtvivlat försöka antingen plocka 0,5 poäng för att jag hade förstått eller få en förklaring på hur och var jag tänkt fel.

Så jag har läst upp till Matte E, men jag kunde aldrig gångertabellen. Jag kunde aldrig räkna i huvudet, jag var tvungen att plocka fram miniräknare för att räkna ut 9+7 eller 17-4. På något sätt "lyckades" jag väl komma långt i mattevärlden men priset var skyhögt.

Jag gav upp alla mina drömmar om att bli något där jag någonsin skulle behöva räkna matte. Jag släppte matematiken helt för jag orkade inte kämpa emot längre och det lossnade aldrig. Jag gav mig och det kändes så skönt. Nu kommer jag ihåg vissa system om jag tänker efter. Andra kommer jag ihåg fel.
Kan fortfarande inte huvudräkning och skulle inte kunna säga vad 6x3 är på rak arm utan att räkna på fingrarna.

Blir fruktansvärt arg och ledsen när jag hör folk säga att "alla kan ju gångertabellen och räkna enkla plus och minus! Det är ju som att läsa. Det är ju lätt" Nej, det är inte lätt.

Mitt svar hade för övrigt blivit 2. För jag räknade precis som TS och tänkte inte på vilken ordning saker skulle tas.

 

[Zetronis]

B

Just det där råkade min son ut för. Han lärde sig räkna med sina morföräldrar som var duktiga i matte och gick i skola i början på 1900-talet. Han hade helt klart för sig plus och minus och tallinjen innan han började skolan. Då började problemen och han fick inte rätt på proven fast svaret var rätt . Han tänkte fel enligt läraren och DET fick man inte göra. Nu minns jag inte om han omskolade hjärnan , men han var hatobjektet för den läraren trots nästan alla rätt på proven.

Nej vad tragiskt. Snacka om att döda någona lust att lära bara för att sätten inte följer mallen

 

[kökshäxan]

Just det där råkade min son ut för. Han lärde sig räkna med sina morföräldrar som var duktiga i matte och gick i skola i början på 1900-talet. Han hade helt klart för sig plus och minus och tallinjen innan han började skolan. Då började problemen och han fick inte rätt på proven fast svaret var rätt . Han tänkte fel enligt läraren och DET fick man inte göra. Nu minns jag inte om han omskolade hjärnan , men han var hatobjektet för den läraren trots nästan alla rätt på proven.

Tråkigt att sådana personer får arbeta som lärare, hoppas att det löste sig. Tyvärr tror jag många delar erfarenheten av orättvisa lärare.

 

[sjoberga]

Blir fruktansvärt arg och ledsen när jag hör folk säga att "alla kan ju gångertabellen och räkna enkla plus och minus! Det är ju som att läsa. Det är ju lätt" Nej, det är inte lätt.

Mitt svar hade för övrigt blivit 2. För jag räknade precis som TS och tänkte inte på vilken ordning saker skulle tas.

Fast det "är" ju lika "lätt" som att läsa, finns ingen magi eller supertalang som behövs för dessa basala nivåer. Vissa har enorma problem att lära sig läsa och kommer aldrig till ett stadium där de kan läsa flytande. De får kämpa för att uppnå en nivå som andra når direkt. Kudos till de som kämpar i svårigheter med att lära sig saker. Vi måste ge stöd åt elever som har svårigheter oavsett varför.

Det går inte att påstå att det är OMÖJLIGT att lära sig:
1. Det spelar roll vilken ordning termer och operationer står.
2. Ordningen är parentes, multiplikation och division, addition och subtraktion.

Numer kan man dessutom enkelt googla 2 om man bara vet 1.

Om det verkligen är omöjligt så har man nog rent generellt grava inlärningssvårigheter som man behöver hitta strategier för och få bra hjälp med. Att "inte tänka på vilken ordning saker skulle tas" är helt enkelt något man lärt sig inte fungerar så sen provar man inte det fler gånger. Tänker jag.

Sedan finns det såklart fler detaljer (som att unära operationer slinker in mellan parenteser och mult/div) men det behöver man ju inte veta för vardagsräkning.

 

[Zetronis]

Det som är tråkigt är att matte och idrott är de två ämnen där det liksom är accepterat att ge upp. "Thihi det här förstår jag inte aaalls. Jag är väl inte skapat för sådant. Jag är en språkmänniska". Det hör ju också ihop med att det är ämnen där det är mer tillåtet att tala om talang (inte skulle vi väl acceptera att vissa inte hade "talang" för läsning, så det är OK om de inte lär sig?) eller att fet-dissa de som inte lär sig på första försöket eller som aldrig blir bäst i världen eller ens i hela Åkersberga.

Att räkna är så viktigt att där borde man gnugga och prova olika vägar tills ungarna hade kunskap eller strategier att klara det mest nödvändiga.

Skulle absolut inte påstå att matte är ett ämne som är accepterat att ge upp inom för isåfall hade jag ju gett upp mycket tidigare och sluppit en massa stress och skam och utanförskap och regelrätta bråk om min egna dumhet

 

[Zetronis]

Fast det "är" ju lika "lätt" som att läsa, finns ingen magi eller supertalang som behövs för dessa basala nivåer. Vissa har enorma problem att lära sig läsa och kommer aldrig till ett stadium där de kan läsa flytande. De får kämpa för att uppnå en nivå som andra når direkt. Kudos till de som kämpar i svårigheter med att lära sig saker. Vi måste ge stöd åt elever som har svårigheter oavsett varför.

Det går inte att påstå att det är OMÖJLIGT att lära sig:
1. Det spelar roll vilken ordning termer och operationer står.
2. Ordningen är parentes, multiplikation och division, addition och subtraktion.

Numer kan man dessutom enkelt googla 2 om man bara vet 1.

Om det verkligen är omöjligt så har man nog rent generellt grava inlärningssvårigheter som man behöver hitta strategier för och få bra hjälp med. Att "inte tänka på vilken ordning saker skulle tas" är helt enkelt något man lärt sig inte fungerar så sen provar man inte det fler gånger. Tänker jag.

Sedan finns det såklart fler detaljer (som att unära operationer slinker in mellan parenteser och mult/div) men det behöver man ju inte veta för vardagsräkning.

Fast att påstå att det är lika lätt som att läsa är fruktansvärt kränkande. Jag lärde mig läsa som 5 åring och kan fortfarande inte räkna. Jag har haft speciallärare, läxhjälp och otaliga timmar med slitet hår och viljan att lära så jag tror helt enkelt det är svårt för dig att sätta dig in i någon annans verklighet och det är oschysst att komma med såna generaliseringar som ju kanske indirekt men likväl fungerar för att platts till folk med svårigheter och "impairments".
Jättekul att du kan räkna och gör det mycket och ofta, kom du bara till den här tråden för att göra oss medvetna om att det finns folk som har en lätthet för matematik och att dessa ofta ser ner på folk som inte har samma lättheter? För jag tror vi alla redan är medvetna om just detta..

 

[MM]

Fast det "är" ju lika "lätt" som att läsa, finns ingen magi eller supertalang som behövs för dessa basala nivåer. Vissa har enorma problem att lära sig läsa och kommer aldrig till ett stadium där de kan läsa flytande. De får kämpa för att uppnå en nivå som andra når direkt. Kudos till de som kämpar i svårigheter med att lära sig saker. Vi måste ge stöd åt elever som har svårigheter oavsett varför.

Det går inte att påstå att det är OMÖJLIGT att lära sig:
1. Det spelar roll vilken ordning termer och operationer står.
2. Ordningen är parentes, multiplikation och division, addition och subtraktion.

Numer kan man dessutom enkelt googla 2 om man bara vet 1.

Om det verkligen är omöjligt så har man nog rent generellt grava inlärningssvårigheter som man behöver hitta strategier för och få bra hjälp med. Att "inte tänka på vilken ordning saker skulle tas" är helt enkelt något man lärt sig inte fungerar så sen provar man inte det fler gånger. Tänker jag.

Sedan finns det såklart fler detaljer (som att unära operationer slinker in mellan parenteser och mult/div) men det behöver man ju inte veta för vardagsräkning.

Nej. Matte är inte lika lätt som att lära sig läsa. Hur kan du ens jämföra det?!

 

[Kirre]

Tycker det är jättefascinerande hur vi lär oss och hur vi tänker.

Har ju som sagt inga problem med matte själv. Det är logiskt. 1+1 blir ju liksom alltid 2. Det blir ju inte 5 vid särskilda omständigheter. Och som i youtube-filmen som länkades, tar man bort något från ena sidan =, gör man det även på andra sidan.

Det är ju inte som språk, vilket jag pluggar nu. "Det här är regeln! Förutom si, eller så eller när himlen ramlat ner för då ska det vara ditten. Om inte gurka, för då ska det vara datten."
Oerhört komplicerat!

 

[Youma]

Blir fruktansvärt arg och ledsen när jag hör folk säga att "alla kan ju gångertabellen och räkna enkla plus och minus! Det är ju som att läsa. Det är ju lätt" Nej, det är inte lätt.

Jag fick usla resultat i matte så länge allt hängde på att räkna siffor i huvet. Kan fortfarande inte gångertabellen, och plus och minus så fort det blir tvåsiffrigt på båda talen, det är ren lögn. När vi fick miniräknare i skolan, och man kunde skriva av siffrorna, så vände precis allt. Femma i matte, alla rätt på proven etc.

Har därefter läst till extra matte på komvux (ingick inte i min linje) och läst två kurser diskret matematik på högskolan. Utan större problem!

Har kommit fram till att det är siffrorna i sig som blir problemet. De bara åker omkring i huvet, som bambi på hal is. Måste ha allt nerskrivet, och räknandet får ske på miniräknare, eller i värsta fall på papper med stor möda, annars går det inte.

Lider inte av några inlärningssvårigheter. Så fort man ersätter TALEN med bokstäver, system och logik, så blir det lätt...


Tillägg:

Hade mina mattelärare tragglat med mig i mellanstadiet så skulle jag också ha tappat självförtroendet totalt. Som tur var så lät man mig vara lite halvkass på multiplikationstabellen, sen blev det miniräknare i andra halvan av sjuan, och jag kunde ta igen min matteglädje.

 

[Hoarfrost]

Fast det "är" ju lika "lätt" som att läsa, finns ingen magi eller supertalang som behövs för dessa basala nivåer. Vissa har enorma problem att lära sig läsa och kommer aldrig till ett stadium där de kan läsa flytande. De får kämpa för att uppnå en nivå som andra når direkt. Kudos till de som kämpar i svårigheter med att lära sig saker. Vi måste ge stöd åt elever som har svårigheter oavsett varför.

Det går inte att påstå att det är OMÖJLIGT att lära sig:
1. Det spelar roll vilken ordning termer och operationer står.
2. Ordningen är parentes, multiplikation och division, addition och subtraktion.

Numer kan man dessutom enkelt googla 2 om man bara vet 1.

Om det verkligen är omöjligt så har man nog rent generellt grava inlärningssvårigheter som man behöver hitta strategier för och få bra hjälp med. Att "inte tänka på vilken ordning saker skulle tas" är helt enkelt något man lärt sig inte fungerar så sen provar man inte det fler gånger. Tänker jag.

Sedan finns det såklart fler detaljer (som att unära operationer slinker in mellan parenteser och mult/div) men det behöver man ju inte veta för vardagsräkning.

Visst, men problemet är de som säger att "kan du inte det? det är ju som att ... " där kan man lägga in vad som helst. Laga en omelett, cykla, eller läsa. De personer som inte kan förstå att någon kan ha svårt för något som de tycker är självklart (och lätt), även läsning så klart. De förstår ofta inte alls vad känsligt det kan vara att slänga iväg någon kommentar till någon som mig som har kämpat svinhårt, men fortfarande inte kan. Jag har liksom fortfarande känslan av att det är något fel på mig och att jag är korkad eftersom "alla andra " uppenbarligen kan.

När jag läste första inlägget räknade jag som TS och fick svaret till 2. Eftersom jag helt glömt att någon ordning fanns. När jag läste vidare och förstod att det fanns en ordning var min reaktion "va? är det så? det har jag aldrig lärt mig?" och jag fick googla för att konfirmera. Det tog en hel dag för mig att komma på att jag faktiskt har räknat så och att det var en stor del av matten att förstå i vilken ordning man skulle räkna. Det hade helt trillat ur hjärnan.

 

[MM]

Fast det "är" ju lika "lätt" som att läsa, finns ingen magi eller supertalang som behövs för dessa basala nivåer. Vissa har enorma problem att lära sig läsa och kommer aldrig till ett stadium där de kan läsa flytande. De får kämpa för att uppnå en nivå som andra når direkt. Kudos till de som kämpar i svårigheter med att lära sig saker. Vi måste ge stöd åt elever som har svårigheter oavsett varför.

Det går inte att påstå att det är OMÖJLIGT att lära sig:
1. Det spelar roll vilken ordning termer och operationer står.
2. Ordningen är parentes, multiplikation och division, addition och subtraktion.

Numer kan man dessutom enkelt googla 2 om man bara vet 1.

Om det verkligen är omöjligt så har man nog rent generellt grava inlärningssvårigheter som man behöver hitta strategier för och få bra hjälp med. Att "inte tänka på vilken ordning saker skulle tas" är helt enkelt något man lärt sig inte fungerar så sen provar man inte det fler gånger. Tänker jag.

Sedan finns det såklart fler detaljer (som att unära operationer slinker in mellan parenteser och mult/div) men det behöver man ju inte veta för vardagsräkning.

Det ser lite roligt ut när min betygsrad för senaste året ser ut som följande:
A
A
A
A
E
A

Ser det ut som grava inlärningssvårigheter?
(Gissa vilket som är mattebetyget )

 

[sjoberga]

Fast att påstå att det är lika lätt som att läsa är fruktansvärt kränkande. Jag lärde mig läsa som 5 åring och kan fortfarande inte räkna. Jag har haft speciallärare, läxhjälp och otaliga timmar med slitet hår och viljan att lära så jag tror helt enkelt det är svårt för dig att sätta dig in i någon annans verklighet och det är oschysst att komma med såna generaliseringar som ju kanske indirekt men likväl fungerar för att platts till folk med svårigheter och "impairments".
Jättekul att du kan räkna och gör det mycket och ofta, kom du bara till den här tråden för att göra oss medvetna om att det finns folk som har en lätthet för matematik och att dessa ofta ser ner på folk som inte har samma lättheter? För jag tror vi alla redan är medvetna om just detta..

Men vänta lite nu! Varför antar du att jag framför att det är lika lätt att läsa och räkna för en och samma person? Alla människor har väl olika förutsättningar.

Det är utsagan att matematik är automatiskt svårare eller mer komplicerat än att läsa jag vände mig emot. Det vore ett hån mot dem som har svårt att lära sig läsa, att säga att det är lättare än att lära sig matte. Det är helt enkelt alldeles individuellt. Men det är inte svårare med matematik i någon slags mänsklig eller teoretisk absoluthet.

Så det är just generaliseringarna jag vänder mig starkt emot.

 

[sjoberga]

Det ser lite roligt ut när min betygsrad för senaste året ser ut som följande:
A
A
A
A
E
A

Ser det ut som grava inlärningssvårigheter?
(Gissa vilket som är mattebetyget )

Jag kan tänka att mattebetyget handlar om också andra saker än att bara lära sig de enklaste reglerna och komma ihåg dem, som i mitt exempel. Och E är för övrigt ett alldeles godkänt betyg. För dig verkar matematik vara extra svårt med den betygsraden - det jag vände mig emot är det jag läste om att läsning skulle vara att betrakta som generellt lätt i förhållande till att räkna med numeriska tal.

Det var det här med generaliseringar.

 

[Hoarfrost]

Det ser lite roligt ut när min betygsrad för senaste året ser ut som följande:
A
A
A
A
E
A

Ser det ut som grava inlärningssvårigheter?
(Gissa vilket som är mattebetyget )

och @Zetronis Tack! Nu vacklade jag igen och tänkte att jag nog är urusel, har svårt att lära mig något överhuvudtaget och att jag kan traggla vad som helst hur länge som helst utan att någonsin förstå. Så där såg även min betygsrad ut

Sedan @sjoberga tror jag att kruxet med att säga att "matte är lika lätt som att läsa" slår lite extra hårt för de som faktiskt kan läsa utan problem? Det blir som att dumförklara någon att "men om du kunde lära dig A, så kan du faktiskt lära dig B! Det måste vara du som är lat/dum/efter/inte vill"
Matematik och läsning är ju ändå ganska skilda saker.

 

[sjoberga]

Tycker det är jättefascinerande hur vi lär oss och hur vi tänker.

Har ju som sagt inga problem med matte själv. Det är logiskt. 1+1 blir ju liksom alltid 2. Det blir ju inte 5 vid särskilda omständigheter. Och som i youtube-filmen som länkades, tar man bort något från ena sidan =, gör man det även på andra sidan.

Det är ju inte som språk, vilket jag pluggar nu. "Det här är regeln! Förutom si, eller så eller när himlen ramlat ner för då ska det vara ditten. Om inte gurka, för då ska det vara datten."
Oerhört komplicerat!

På många sätt är läsning och skrivande (språk) extremt mycket mer komplicerat än matematik. Tusentals regler utan sammanhang istället för ett lugnt logiskt byggande från ett fåtal axiom och regler.

Hela min poäng utgörs dock av att det är olika för olika personer och att påstå att något ämne är väldigt lätt att lära sig behärska är en slags kränkning mot de som har svårigheter, oavsett om det handlar om läsning, matematik, idrott eller engelska.

Jag fastnade på en 3:a i idrotten, trots god karriär inom fotboll och basket på halvhög nivå - för att jag inte kunde göra ordentliga kullerbyttor. Det är möjligtvis inte objektivt det svåraste man kan göra, men för mig var det ett oöverstigligt hinder trots hjälp och övning.

 

[sjoberga]

Sedan @sjoberga tror jag att kruxet med att säga att "matte är lika lätt som att läsa" slår lite extra hårt för de som faktiskt kan läsa utan problem? Det blir som att dumförklara någon att "men om du kunde lära dig A, så kan du faktiskt lära dig B! Det måste vara du som är lat/dum/efter/inte vill"
Matematik och läsning är ju ändå ganska skilda saker.

Missförståndet blev att det antogs att jag menade att det var lika lätt för samma person - vilket var motsatsen till det jag ville framföra.

 

[Hoarfrost]

Missförståndet blev att det antogs att jag menade att det var lika lätt för samma person - vilket var motsatsen till det jag ville framföra.

Jag förstod det till slut Håller med dig. Det blir lite som att säga till någon "Är du dålig på att baka tårtor? Men det är ju lika lätt som att lära sig rida!" Finns liksom väldigt lite logik i att säga så.
Och för en person som strävar efter att baka en tårta men det blir bara fel hela tiden, som kan rida och har lätt för att lära sig ridning kan den formen av kommentar bli väldigt känslig.