Annonsera mera hundar

[Piaff]

Jag förstår. Och jag menar inte att diskussionen inte ska och bör ske. Jag tycker den är jätteviktig. Och jag har ändrat min position en del genom åren. Jag har varit ”bortskämd” med att ha jobbat endast med väldigt seriösa djurhem även innan den här organisationen och min bild har definitivt varit onyanserad. Men jag har sedan dess själv stött på bekanta som fattat mindre kloka beslut och skaffat hund via mindre seriösa organisationer, där det ibland gått skapligt ändå, ibland inte. Så jag har definitivt behövt ta in andra perspektiv och nyansera hur jag själv tänker och pratar om det.

Jag kollade mycket på svenska organisationer och svenska omplaceringshundar och då när det begav sig fanns hundtypen jag ville ha och passar ihop med dels inte i Sverige, dels tycker jag dessutom att den här organisationen är värd att stödja.

Jag ville berätta hur det gått till för mig därför att omplaceringsorganisationen mina hundar kommer ifrån är en av de största i Sverige. Så jag tyckte inte nyanseringen var oväsentlig. Men jag hör er allihop och jag tror inte ni hatar mina hundar (det är dessutom omöjligt).

Ett problem är ju också att alla de oseriösa som pumpar in valpfabrikshundar till ”fasadshelters” också solkar ned ryktet för de som faktiskt utför ett seriöst arbete med att rädda hundar som far illa på riktigt, det är lätt hänt att man bara grupperat ihop dem.

 

[Piaff]

Åh, alltså, min tanke var inte att försöka berätta en snyfthistoria så att ni skulle förstå att det faktiskt var jättesynd om mina hundar och det var därför jag var tvungen att ta hand om dem (även om det absolut var jättesynd om dem). Jag litar helt på att ni har koll på att hundar far väldigt illa på många platser i världen och även i Sverige. (Men i fallet av de här irländska omplaceringshundarna kan nog de flesta faktiskt beskrivas som ”räddade”.)

Utan jag ville bara berätta rätt och slätt hur det var, och framför allt göra väldigt tydligt att de som sätter de här hundarna till livet och de som omplacerar dem är helt skilda aktörer, där det inte finns någon som helst ekonomisk vinning för de senare.

Den här svenska organisationen kontaktas för övrigt även av Länsstyrelsen om hjälp med hundar i vanvårdsärenden här hemma och förmedlar dessa, men också svenska hundar ut helt vanliga familjer.

Som sagt, det är inte menat som argumenterande inlägg, utan endast för att informera. Kanske helt i onödan.

Jag förstod helt klart ditt inlägg, och jag är själv inte ute efter något hat-drev på rescues eller nåt sånt! Kan bara bli så otroligt less på naiva människor som ska försvara de oseriösa aktörerna med allt de har och hur de inte förstår/vill se att det är en industri bakom många av dem.

Jag är en högst blödig människa, så även om det inte var menat som en snyfthistoria blir jag snyftig ändå

 

[Puffindog]

Ett problem är ju också att alla de oseriösa som pumpar in valpfabrikshundar till ”fasadshelters” också solkar ned ryktet för de som faktiskt utför ett seriöst arbete med att rädda hundar som far illa på riktigt, det är lätt hänt att man bara grupperat ihop dem.

Fasadshelters är något man varnar för mycket i Nordamerika. Valpfabriker säger att en av deras stamkunder vid auktioner numera är s.k "rescue"-grupper. Skulle inte förvåna mig om det är liknande i länder i Europa. Sen är ju "rescue" ett annat ord som också har blivit urvattnat.

Seriösa organisationer som omplacerar hundar från utländska härbärgen finns, oftast berättar dom om vilket härbärge exakt det handlar om och förskönar inte hunden och problemen den kanske har. Många verkar dock vara privatpersoner eller små grupper som kanske har noll insyn i länderna dom tar in hundar från.

 

[Bulldoozer]

@Nytant min egen förhållniing till shelters är färgad av min egen erfarenhet. Har en närstående som adopterat tre hundar från "seriösa" svenska organisation som många är väldigt nöjda med och hävdar är jättebra. Första var verkligen ett guldkorn och en fantastisk trevlig hund på alla sätt och vis. Hund nummer två visade sig vara sjuk i giardia och hade magproblem från dag 1, min närstående hade många samtal och var bekymrad men upplevde inte alls att kontaktpersonen tog dennes oro på allvar och tyckte verkligen inte att veterinär behövde uppsökas utan det skulle nog gå över nät hunden unnit sig tillrätta. Veterinärkostnaderna fick en ingen hjälp med fast hunden var dålig redan när den kom. Efter mycket bråk lyckades denne lämna tillbaka hunden men fick naturligtvis inte sina omkostnader eller adoptionsavgift tillbaka. Inför nästa hund tog min närstående en annan organisation som hade mycket referenser och hade ordning och bara gott rykte. Får hem en hund som efter ett halvår fortfarande är jättestressad ute i samhället, fortlöpande kontakt har hållits med kontaktperson som tyckt att hunden ska få landa och viftar bort problemen. Efter ett halvår känns det dock ohållbart att ha en livrädd hund som inte visar nån förbättring alls i miljöträningen. Dock vägrar de personer min närstående har kontakt med ta i frågan eller hjälpa till med att hitta ett lämpligare hem utan min närstående lyckas hitta ett lugnt hem på landet själv dit hunden får flytta.

Personligen har jag bara sett gott om organisationerna men min närståendes upplevelse är mindre bra. Jag har också svårt att förstå att man skaffar omplacering från utlandet när det finns gott om omplaceringshundar inom landets gränser som man har möjlighet att träffa innan man får hem dom..
Det gör inte automatiskt att jag ogillar hundarna i sig men det känns som om folk tycker att de gör en större välgärning när hundarna kommer från utlandet än om man tagit sig an en hund från svenska förhållanden som tyvärr också kan vara riktigt vedervärdiga trots våra djurskyddslagar.

 

[Nytant]

@Nytant min egen förhållniing till shelters är färgad av min egen erfarenhet. Har en närstående som adopterat tre hundar från "seriösa" svenska organisation som många är väldigt nöjda med och hävdar är jättebra. Första var verkligen ett guldkorn och en fantastisk trevlig hund på alla sätt och vis. Hund nummer två visade sig vara sjuk i giardia och hade magproblem från dag 1, min närstående hade många samtal och var bekymrad men upplevde inte alls att kontaktpersonen tog dennes oro på allvar och tyckte verkligen inte att veterinär behövde uppsökas utan det skulle nog gå över nät hunden unnit sig tillrätta. Veterinärkostnaderna fick en ingen hjälp med fast hunden var dålig redan när den kom. Efter mycket bråk lyckades denne lämna tillbaka hunden men fick naturligtvis inte sina omkostnader eller adoptionsavgift tillbaka. Inför nästa hund tog min närstående en annan organisation som hade mycket referenser och hade ordning och bara gott rykte. Får hem en hund som efter ett halvår fortfarande är jättestressad ute i samhället, fortlöpande kontakt har hållits med kontaktperson som tyckt att hunden ska få landa och viftar bort problemen. Efter ett halvår känns det dock ohållbart att ha en livrädd hund som inte visar nån förbättring alls i miljöträningen. Dock vägrar de personer min närstående har kontakt med ta i frågan eller hjälpa till med att hitta ett lämpligare hem utan min närstående lyckas hitta ett lugnt hem på landet själv dit hunden får flytta.

Personligen har jag bara sett gott om organisationerna men min närståendes upplevelse är mindre bra. Jag har också svårt att förstå att man skaffar omplacering från utlandet när det finns gott om omplaceringshundar inom landets gränser som man har möjlighet att träffa innan man får hem dom..
Det gör inte automatiskt att jag ogillar hundarna i sig men det känns som om folk tycker att de gör en större välgärning när hundarna kommer från utlandet än om man tagit sig an en hund från svenska förhållanden som tyvärr också kan vara riktigt vedervärdiga trots våra djurskyddslagar.

Förstår att det finns många sådana upplevelser precis som det finns många positiva. Jag vill inte vifta bort endera och förstår att det såklart bidragit till att forma din uppfattning.

Nu vet jag såklart inte vad du räknar in i begreppet omplaceringshundar i Sverige, men de som jag sett i de kanaler jag känner till brukade inte vara av hundtyper som passar mig.

 

[Lillo]

Förstår att det finns många sådana upplevelser precis som det finns många positiva. Jag vill inte vifta bort endera och förstår att det såklart bidragit till att forma din uppfattning.

Nu vet jag såklart inte vad du räknar in i begreppet omplaceringshundar i Sverige, men de som jag sett i de kanaler jag känner till brukade inte vara av hundtyper som passar mig.

Tycker det är intressant att läsa din historia.
Och jag håller med om att omplaceringshundar i sverige består ju mest av olika kamphundsmixar och har gjort i många år.
Nu efter coronan går det väl att få tag i alla möjliga raser utan större konkurrens dock.

 

[Nytant]

Tycker det är intressant att läsa din historia.
Och jag håller med om att omplaceringshundar i sverige består ju mest av olika kamphundsmixar och har gjort i många år.
Nu efter coronan går det väl att få tag i alla möjliga raser utan större konkurrens dock.

Ja, och schäfrar, huskies och småhundar. När jag skaffade mina hade jag sedan länge kommit fram till att vinthundar/vinthundsblandisar var rätt för mig och min livsstil. De vinthundar jag sett för omplacering inom Sverige har varit i Facebookgrupper för de respektive raserna, och det har inte varit många. Men är helt öppen för att det kan finnas kanaler jag inte känner till!

 

[Bulldoozer]

Förstår att det finns många sådana upplevelser precis som det finns många positiva. Jag vill inte vifta bort endera och förstår att det såklart bidragit till att forma din uppfattning.

Nu vet jag såklart inte vad du räknar in i begreppet omplaceringshundar i Sverige, men de som jag sett i de kanaler jag känner till brukade inte vara av hundtyper som passar mig.

Jag tycker att hundstallet haft en ganska stor mix, särskilt efter coronan men även innam har jag sett många olika raser även om merparten varit staffe/bully mixar, småhundar och brukskorsningar. Sen brukar länsstyrelser sälja omhändertagna hundar.

Sen tänker jag att om man är intresserad av en viss ras och valp, varför köper man inte av en uppfödare och stöttar deras avel?
Jag själv köper ju tex inte omplacering just för att jag vill ha en viss typ av hund med vissa egenskaper, hade jag bara haft ork, plats och trott att en omplacering skulle kunna trivas hos oss som har en liten flock så skulle jag kunna tänka mig ta en. Har hjälp till att förmedla omplaceringar. Den bistra sanningen är dock att de fall jag känner till som utvecklat problembeteenden har fått sista sprutan då man inte vill chansa på att omplacera till vem som helst och redan hundkunniga personer inte har intresse av att ta sig an en hund som förutom problembeteenden inte har den grund i övrigt de vill ha på sin hund. Dessa hundar hamnar aldrig på nån officiell lista över omplacering utan folk försöker nysta i sina kontakter. Däremot går det bra att importera hundar med rädslor och problem och "rädda" dem men de inhemska hundarna får oftast inte får så många chanser.

 

[Nytant]

Jag tycker att hundstallet haft en ganska stor mix, särskilt efter coronan men även innam har jag sett många olika raser även om merparten varit staffe/bully mixar, småhundar och brukskorsningar. Sen brukar länsstyrelser sälja omhändertagna hundar.

Sen tänker jag att om man är intresserad av en viss ras och valp, varför köper man inte av en uppfödare och stöttar deras avel?
Jag själv köper ju tex inte omplacering just för att jag vill ha en viss typ av hund med vissa egenskaper, hade jag bara haft ork, plats och trott att en omplacering skulle kunna trivas hos oss som har en liten flock så skulle jag kunna tänka mig ta en. Har hjälp till att förmedla omplaceringar. Den bistra sanningen är dock att de fall jag känner till som utvecklat problembeteenden har fått sista sprutan då man inte vill chansa på att omplacera till vem som helst och redan hundkunniga personer inte har intresse av att ta sig an en hund som förutom problembeteenden inte har den grund i övrigt de vill ha på sin hund. Dessa hundar hamnar aldrig på nån officiell lista över omplacering utan folk försöker nysta i sina kontakter. Däremot går det bra att importera hundar med rädslor och problem och "rädda" dem men de inhemska hundarna får oftast inte får så många chanser.

Ja, det kanske har ändrats sen Coronan. Kollade innan bara av nyfikenhet dock och det såg ut ungefär som beskrivet ovan.

Alltså, om du med ”man” undrar hur just jag tänkte så är det så att jag ser ett värde i arbetet som de irländska djurhemmen gör och även den svenska organisationen. En hund ur seriös uppfödning kommer (antagligen) hitta sitt hem i Sverige, men en lurcher på djurhem har sämre chanser att hitta ett hem på Irland. Jag hade inga önskemål om en viss ras utan en hundtyp, och var beredd att vara flexibel inom ramarna ”vinthundsblandis” utan några större eller mer specifika krav. Jag kände att jag hade kapaciteten och orken. Att jag valde valp var dels därför att jag inte ville behöva förhålla mig till en historik av eventuella okända trauman utöver okänd genetik, då jag tyckte att det skulle bli en utmaning för mycket för mig. Sen ville jag få så många år som möjligt med min hund. Att jag sedan valde valp igen berodde på att jag redan hade en intakt hane och jag ville ge dem så stor chans som möjligt att komma överens. Det finns såklart en mängd andra faktorer som spelade in i mitt val av hund, men jag börjar bli lite trött i huvudet nu och vet nog inte riktigt vad vi pratar om längre

 

[Nytant]

Och med allt detta sagt så kan det mycket väl hända att jag skaffar Saluki eller Whippet från en uppfödare i framtiden. (Om ni behövde bevis på att jag verkligen bara babblar på nu )

 

[Sel]

Ja, det kanske har ändrats sen Coronan. Kollade innan bara av nyfikenhet dock och det såg ut ungefär som beskrivet ovan.

Alltså, om du med ”man” undrar hur just jag tänkte så är det så att jag ser ett värde i arbetet som de irländska djurhemmen gör och även den svenska organisationen. En hund ur seriös uppfödning kommer (antagligen) hitta sitt hem i Sverige, men en lurcher på djurhem har sämre chanser att hitta ett hem på Irland. Jag hade inga önskemål om en viss ras utan en hundtyp, och var beredd att vara flexibel inom ramarna ”vinthundsblandis” utan några större eller mer specifika krav. Jag kände att jag hade kapaciteten och orken. Att jag valde valp var dels därför att jag inte ville behöva förhålla mig till en historik av eventuella okända trauman utöver okänd genetik, då jag tyckte att det skulle bli en utmaning för mycket för mig. Sen ville jag få så många år som möjligt med min hund. Att jag sedan valde valp igen berodde på att jag redan hade en intakt hane och jag ville ge dem så stor chans som möjligt att komma överens. Det finns såklart en mängd andra faktorer som spelade in i mitt val av hund, men jag börjar bli lite trött i huvudet nu och vet nog inte riktigt vad vi pratar om längre

Nu missunnar jag dig absolut inte dina hundar på något vis, eller ifrågasätter de val just du har gjort.. Jag lånar mest ditt inlägg.


Jag känner att om väldigt många människor börjar tänka att "Hundarna i Sverige hittar ju hem ändå, det är mer synd om de som finns utomlands." (nu tänker jag även omplaceringar och till exempel hundstall) hamnar vi i samma skumma låda som här i UK till exempel, där den nationella marknaden svämmar över av behövande hundar - men ändå är det på något vis mer viktigt at ta hand om hundarna i Kina, Rumänien eller Spanien och hundratals, säkert tusentals importeras varje år. Det är så himla konstigt.

 

[Nytant]

Nu missunnar jag dig absolut inte dina hundar på något vis, eller ifrågasätter de val just du har gjort.. Jag lånar mest ditt inlägg.


Jag känner att om väldigt många människor börjar tänka att "Hundarna i Sverige hittar ju hem ändå, det är mer synd om de som finns utomlands." (nu tänker jag även omplaceringar och till exempel hundstall) hamnar vi i samma skumma låda som här i UK till exempel, där den nationella marknaden svämmar över av behövande hundar - men ändå är det på något vis mer viktigt at ta hand om hundarna i Kina, Rumänien eller Spanien och hundratals, säkert tusentals importeras varje år. Det är så himla konstigt.

Ja, det är märkligt. Dogstrust har ju alltid massor med lurchers och ofta iallafall en handfull mer eller mindre renrasiga Salukis så det förstår jag inte alls.

 

[Puffindog]

Nu missunnar jag dig absolut inte dina hundar på något vis, eller ifrågasätter de val just du har gjort.. Jag lånar mest ditt inlägg.


Jag känner att om väldigt många människor börjar tänka att "Hundarna i Sverige hittar ju hem ändå, det är mer synd om de som finns utomlands." (nu tänker jag även omplaceringar och till exempel hundstall) hamnar vi i samma skumma låda som här i UK till exempel, där den nationella marknaden svämmar över av behövande hundar - men ändå är det på något vis mer viktigt at ta hand om hundarna i Kina, Rumänien eller Spanien och hundratals, säkert tusentals importeras varje år. Det är så himla konstigt.

Nordamerika har ju massimport på "rescue-hundar" med, och vissa är tydligt fasad-shelters (t.ex importerar "kötthundar" från Kina som är franska bulldogsvalpar i merle, eller "gatuhundar från Turkiet" som är golden retrievers).

Jag tror många s.k "rescue-grupper" har människor som inte alls verkar kunniga i hundar och hundbeteende, t.ex att problembeteende och tydliga rädslor skulle "gå bort så snabbt den landat".

 

[Xomymy]

Och med allt detta sagt så kan det mycket väl hända att jag skaffar Saluki eller Whippet från en uppfödare i framtiden. (Om ni behövde bevis på att jag verkligen bara babblar på nu )

Lite OT

Men jag absolut älskar salukis.... Hade gärna haft en saluki eller annan vinthund men sambon tycker vinthundar är för smala

Okej tillbaka till ämnet: när det kommer till omplaceringar kan det också vara svårt i Sverige för att du antingen måste vara i särskilda kretsar för att få tag i hundar du är intresserade utav eller så måste du kunna tillgodose väldigt specifika saker som de förra hemmen ställer som krav så jag förstår faktiskt varför man skaffar hund från utlandet.

 

[Puffindog]

Lite OT

Men jag absolut älskar salukis.... Hade gärna haft en saluki eller annan vinthund men sambon tycker vinthundar är för smala

Okej tillbaka till ämnet: när det kommer till omplaceringar kan det också vara svårt i Sverige för att du antingen måste vara i särskilda kretsar för att få tag i hundar du är intresserade utav eller så måste du kunna tillgodose väldigt specifika saker som de förra hemmen ställer som krav så jag förstår faktiskt varför man skaffar hund från utlandet.

Fast det har du ju med hos många utländska hundar också.

 

[Sel]

Lite OT

Men jag absolut älskar salukis.... Hade gärna haft en saluki eller annan vinthund men sambon tycker vinthundar är för smala

Okej tillbaka till ämnet: när det kommer till omplaceringar kan det också vara svårt i Sverige för att du antingen måste vara i särskilda kretsar för att få tag i hundar du är intresserade utav eller så måste du kunna tillgodose väldigt specifika saker som de förra hemmen ställer som krav så jag förstår faktiskt varför man skaffar hund från utlandet.

Fast det sistnämnda gör det ju ännu värre. Det är en stor anledning till att folk väljer rescues utomlands - de ställer inga krav, de vill ha pengar och bli av med hundarna. Du kan fönstershoppa, klicka på en bild och fylla i ett formulär. En seriös organisation ställer förhoppningvis samma krav som en organisation i Sverige.

De som "adopterar" från Europa här i UK använder samma argument. "Jag lever inte upp till kraven de ställer på mig som hundägare, så istället för att leva upp till dem skaffar jag hund från någon som inte bryr sig. Bara jag får en hund!"

 

[Xomymy]

Fast det sistnämnda gör det ju ännu värre. Det är en stor anledning till att folk väljer rescues utomlands - de ställer inga krav, de vill ha pengar och bli av med hundarna. Du kan fönstershoppa, klicka på en bild och fylla i ett formulär. En seriös organisation ställer förhoppningvis samma krav som en organisation i Sverige.

De som "adopterar" från Europa här i UK använder samma argument. "Jag lever inte upp till kraven de ställer på mig som hundägare, så istället för att leva upp till dem skaffar jag hund från någon som inte bryr sig. Bara jag får en hund!"

Jag säger inte att det är en bra sak, men det är nog så folk resonerar

 

[Mia_R]

Många uppfödare kan ju ha tikar som inte ska avlas vidare på. En granne på 70-talet övertog en sån tik som brukade rymma hem till oss, fattade aldrig varför de valde att ha vinthundar, inte ovanligt med -25 eller kallare på vintern och inga täcken.

 

[Mia_R]

Tyvärr finns det även många oseriösa hundägare som tar in hundar, kommer nog aldrig glömma vinthunden(?) från Irland(?) som hittades död utanför Gävle för några år sedan, bunden i ett träd i skogen så den svalt ihjäl. Stackars hund, vilket grymt öde.

Mindes fel, var Ockelbo.

 

[Hedinn]

Brutit ut ett långt sidospår gällande uttrycket adoption, som ni hittar här:
https://www.bukefalos.se/threads/ut...-utbruten-fran-annonsera-mera-hundar.1516729/