Arbetsintervju

Bukefalos 30 år!

Om tre timmar ska jag på intervju. Är jätte nervös men också taggad. Det är första intervjun på väldigt länge. Hoppas hoppas hoppas så på att jag får det här jobbet.

Det är deltid dessutom så skulle vara perfekt nu när det ändå var ett par år sedan som jag gjorde mitt sommarjobb.
 

Kan du sätta ord på hur kopplingen berätta för kompis om provanställning (?) och att det skulle vara lätt(are) att sparka dig hänger ihop? Jag tänker att om du kan formulera dina tankar kan du också lättare identifiera de tankar som är din oro och inte har något ursprung i verkligt hot, och därmed distansera dig från dem. Typ som "Jaha, där kom min oroliga sida med den här tanken. Jag vet att den inte är ett verkligt hot så den kan låta fara förbi."

Jag säger inte att det är enkelt, men det kan vara hjälpsamt att skilja din oroliga sida från ditt eget jag.

Så som du berättar om din chef och den återkoppling du får så finns det noll och inga tecken på att din provanställning inte ska övergå till en tillsvidareanställning. Tro på din chef. Och tro på dig själv, det gör din chef.

Det var väl för att det var det hon sa när jag sa att det underlättar för både mig och min arbetsgivare ifall det inte skulle kännas rätt. Nu gör det ju det men hon typ skratta åt det och bara, du ska nog inte gå på det där.

Men jag har svårt att tro att min chef skulle provanställa mig för att sen inte låta mig få vara kvar, varför ens anstränga sig då tänker jag.
 
Det var väl för att det var det hon sa när jag sa att det underlättar för både mig och min arbetsgivare ifall det inte skulle kännas rätt. Nu gör det ju det men hon typ skratta åt det och bara, du ska nog inte gå på det där.

Men jag har svårt att tro att min chef skulle provanställa mig för att sen inte låta mig få vara kvar, varför ens anstränga sig då tänker jag.
Med sådana vänner behöver man inga ovänner heter det ju... Lyssna på dig själv och din chef i stället.
 
Det var väl för att det var det hon sa när jag sa att det underlättar för både mig och min arbetsgivare ifall det inte skulle kännas rätt. Nu gör det ju det men hon typ skratta åt det och bara, du ska nog inte gå på det där.

Men jag har svårt att tro att min chef skulle provanställa mig för att sen inte låta mig få vara kvar, varför ens anstränga sig då tänker jag.
Alltså som flera av oss skrivit (både som arbetstagare och arbetsgivare) det är kutym att börja med provanställning, ofta 6 månader. Hade din chef velat bli av med dig hade de ju inte anställt dig ens då du ju varit där på praktik/lönebidrag (?) innan. Att anställa någon är en process som tar tid och kostar pengar, inget man gör för att det är roligt att göra sig av med någon. Det verkar ju dessutom vara ett rätt stort företag även om det är franschise (?) och då finns det oftast centrala rekommendationer från hr håll kring hur man får anställa så har svårt att tro att det ens går att anställa tillsvidare direkt (jobbat som chef inom ”franchise” i vården och vi var tvungna att provanställa alla tillsvidareanställda i 6 månader)
 
Alltså som flera av oss skrivit (både som arbetstagare och arbetsgivare) det är kutym att börja med provanställning, ofta 6 månader. Hade din chef velat bli av med dig hade de ju inte anställt dig ens då du ju varit där på praktik/lönebidrag (?) innan. Att anställa någon är en process som tar tid och kostar pengar, inget man gör för att det är roligt att göra sig av med någon. Det verkar ju dessutom vara ett rätt stort företag även om det är franschise (?) och då finns det oftast centrala rekommendationer från hr håll kring hur man får anställa så har svårt att tro att det ens går att anställa tillsvidare direkt (jobbat som chef inom ”franchise” i vården och vi var tvungna att provanställa alla tillsvidareanställda i 6 månader)

Jag har faktiskt tagit upp detta med min chef idag. Mest luftat min oro liksom. Hon är så bra att prata med och lugnade mig..igen.

Dessutom haft en väldigt bra dag på jobbet, jag hann allt jag skulle. Och känner mig positiv. Har hand om mejeri vissa dagar och det är så himla kul men stressigt.
 
Min man sa idag att jag verkligen växt sen jag började jobba. Jag blir mer och mer självsäker och vågar säga ifrån när jag blir orättvist behandlad eller tycker nåt bara är fel. Är inte bara tyst och tillbakadragen längre.

Idag var det en kund som var lite jobbig i kassan. Tyckte han skulle få en tårta för 30% eftersom den stod bland de andra tårtorna för samma rabatt. Jag kollade på datumet och sa att nej, vi sätter inte ner varor fem dagar innan de går ut. Det hade jag aldrig fixat i början, aldrig! Jag var självklart trevlig och sa att han kunde få hämta en annan tårta som var nedsatt men nej, de ville han inte ha. Det hörde en kollega och berömde mig sen för att jag var bestämd men trevlig.
 
Vaknade i morse när larmet ringde och mådde pyton rent sagt. En konstig rysning kändes i hela kroppen sen kom illamåendet och yrseln. Försökte hålla ut och tänkte att det nog blir bättre när jag kommer till jobbet men en timme senare hade det blivit sämre så då ringde jag chefen och sjukanmälde mig.

Druckit massa vatten nu, ätit små portioner och sovit en stund. Mår något bättre men skrev tillbaka till chefen att jag är hemma i morgon också. Jag vet inte vad det kan vara men en gissning är magkatarr/stress/ätit något tveksamt, fast jag vet inte vad det kan vara. Och så klart kom det där dåliga samvetet fram igen.
 
Förra veckan hade jag att göra med en otroligt otrevlig kund. Det var rätt obehagligt och jag ska nog erkänna att jag faktiskt blev lite skärrad efter det. Det var inte alls lika roligt att sätta sig i kassan sen som det brukar vara. Jag förstår dock att detta är något jag kommer uppleva fler gånger så är väl lika bra att vänja sig.
 
Har mått riktigt riktigt dåligt sista dagarna. Inte velat gå upp ur sängen alls, har liksom inte funnits någon mening förutom barnen. Idag kändes det usch och fy och blää alltihop men så gick jag till jobbet på eftermiddagen och efter nån timme där och ett litet prat med chefen kändes det verkligen så mycket bättre.

Jag har insett att jag efter att allt flutit på ett tag i både jobb och i vardagen så kommer det sen en krasch. Jag vet inte vad det beror på men ser absolut ett mönster. Det blir mindre och mindre frekvent men det händer. De här krascherna har jag inte märkt av så mycket annars eftersom jag mest varit hemma men det märks nu när orken tar slut och jag typ måste prestera. Blir så otroligt besviken på kroppen och huvudet som inte orkar men sen påminner jag mig om att detta har varit mitt liv i snart 6 månader bara. Måste påminna mig om att jag fortfarande utvecklas och har utvecklats något otroligt på dessa månader. Det måste jag bli bättre att påminna mig själv om. Inte slå på mig själv när det inte går som jag vill.
 
Och idag ringde det ett norskt nummer igen. Jag svarade inte. Var tvungen att googla på staden han bor i och om någon dött där nyligen i hans ålder. Det är liksom så redo jag ändå är för det. Hittar inget och är både lättad men också orolig. Så länge han fortfarande lever och så länge han fortfarande på något vis kan göra mig illa kommer jag för alltid vara rädd för det. Det spelar nog ingen roll hur gammal jag blir, jag kommer alltid minnas rädslan och klumpen i magen när jag hörde portdörren i trappuppgången öppnades. Det är så himla sorgligt att tänka på att nu, i denna stund kanske även ett annat barn också ligger där i sin säng och är rädd, med samma klump i magen som jag hade då, kanske inte av samma anledning men ändå, det gör ont! Fan ta alkohol! Fan ta droger!
 
Om jag inte har träningsvärk i morgon då vet jag inte.. byggt fyra halv pallar dricka idag. Armarna skakade när jag var klar.

Har börjat göra lite enklare övningar för ryggen hemma eftersom ryggen gjort ont de senaste tre veckorna. Gym har jag varken tid eller ork för, och vill heller inte träna själv då det är super tråkig. Så jag gör lite knäböj, situps, och använder lite egna vikter jag har hemma för att träna axlar. Sen måste jag ner i vikt, mår verkligen inte bra av att vara såhär stor som jag är nu. Märker det mest på jobbet. Att resa sig från golvet är ett träningspass bara det. Så jag jobbar på det. Men det är svårt när man älskar chips och godis. Sen jag slutade röka har godissuget varit enormt!
 
Om jag inte har träningsvärk i morgon då vet jag inte.. byggt fyra halv pallar dricka idag. Armarna skakade när jag var klar.

Har börjat göra lite enklare övningar för ryggen hemma eftersom ryggen gjort ont de senaste tre veckorna. Gym har jag varken tid eller ork för, och vill heller inte träna själv då det är super tråkig. Så jag gör lite knäböj, situps, och använder lite egna vikter jag har hemma för att träna axlar. Sen måste jag ner i vikt, mår verkligen inte bra av att vara såhär stor som jag är nu. Märker det mest på jobbet. Att resa sig från golvet är ett träningspass bara det. Så jag jobbar på det. Men det är svårt när man älskar chips och godis. Sen jag slutade röka har godissuget varit enormt!
Det finns jättemånga bra (korta) träningsprogram på youtube :) . Jag följer ett konto som heter fabulous50s (jag är i 50-års-åldern) och brukar göra någon av hennes program varannan dag. Har fått mycket ut av att bara styrketräna 20 minuter hemma några gånger i veckan :) !
 
Det finns jättemånga bra (korta) träningsprogram på youtube :) . Jag följer ett konto som heter fabulous50s (jag är i 50-års-åldern) och brukar göra någon av hennes program varannan dag. Har fått mycket ut av att bara styrketräna 20 minuter hemma några gånger i veckan :) !

Ska kika och se om jag hittar något jag gillar. Rätt kräsen med just träning. Finns ju massor man kan göra med sin egen kroppsvikt så att säga. Kör varannan dag nu. Tycker det känns mest vettigt, då tröttnar jag inte.
 
Riktig sån där dag när jag skulle ha dragit täcket över huvudet och bara struntat i att gå upp. Mitt gamla jag hade gjort det, utan att tveka men mitt nya jag blir nästan ännu mera taggad på att ta tag i dagen så att säga. Men allt gick fel ändå, så hade lika gärna kunnat stannat i sängen, där hade jag gjort precis lika mycket nytta som jag gjort idag, dvs inget! Usch vad jag avskyr såna här dagar!
 
Förra veckan var alltså kaos. Jag mådde riktigt dåligt och var på gränsen att börja gråta inför min chef på måndagen. I torsdags gjorde jag en del misstag i kassan och små missar i butiken överlag som blev rätt stora grejer för mig och jag var rätt elak mot mig själv. Sen hade jag en fantastisk helg, fint väder, var ute mycket i solen med barnen och var på bio med äldsta i söndags. Fick massor med energi och mådde kanon.

Igår gjorde jag även då en del misstag igen, så pass att en kund blev jätte sur och lämnade tillbaka varorna igen. Jag gjorde egentligen inge fel, jag blandade bara ihop några ord i en mening och kunden fick inte rabatten hen ville ha. Förstår inte vad det är som är så svårt med att bara göra eller säga rätt. Jaja, jag har trots alla fel äntligen lärt mig att göra återköp. Det tog bara fem månader. Min kollega som jag jobbade kväll med sa att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Alla gör fel, ibland mer och ibland mindre.
 
Förra veckan var alltså kaos. Jag mådde riktigt dåligt och var på gränsen att börja gråta inför min chef på måndagen. I torsdags gjorde jag en del misstag i kassan och små missar i butiken överlag som blev rätt stora grejer för mig och jag var rätt elak mot mig själv. Sen hade jag en fantastisk helg, fint väder, var ute mycket i solen med barnen och var på bio med äldsta i söndags. Fick massor med energi och mådde kanon.

Igår gjorde jag även då en del misstag igen, så pass att en kund blev jätte sur och lämnade tillbaka varorna igen. Jag gjorde egentligen inge fel, jag blandade bara ihop några ord i en mening och kunden fick inte rabatten hen ville ha. Förstår inte vad det är som är så svårt med att bara göra eller säga rätt. Jaja, jag har trots alla fel äntligen lärt mig att göra återköp. Det tog bara fem månader. Min kollega som jag jobbade kväll med sa att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Alla gör fel, ibland mer och ibland mindre.
Alla gör fel ibland, du har kloka kollegor och klok chef :)
 
För övrigt fick jag höra av en gammal bekant idag att jag ser ut att må så himla bra. Att jag alltid är glad, trevlig och positiv. Jag känner mig verkligen inte så alls men det är såklart roligt att folk tycker så. Hon sa också att hon ser en stor utveckling i hur jag är efter terapin. Det är roligt att folk ser hur mycket jag utvecklats.
 
Idag har jag kommit över ännu en rädsla. Var och satte in spiral hos barnmorskan. Fick sluta tidigare och vara ledig resten av dagen efteråt och det var behövligt. Gjorde inte särskilt ont men var bökigt och obehagligt. Jag har alltid varit rädd för spiral av någon oförklarlig anledning men är räddade för att bli gravid nu och behöva ta beslut jag inte vill behöva ta så det var dags nu att komma över rädslan och bara göra det. Nu är det gjort och förhoppningsvis fungerar det så pass bra att jag inte behöver bry mig om detta med oönskade graviditeter på ett tag. Det finns väl alltid en risk men den är betydligt längre med ett preventivmedel i alla fall.
 
Bröt ihop på jobbet. Vill inte säga varför. Jag orkar inte. Kommer nog ta ett tag innan det känns roligt igen.

Bröt ihop efter jobbet. Fick följa med och vara stöd åt mamma när hon fick avliva hennes hund. Det var bland det värsta jag varit med om när det kommer till att ta bort ett djur. Älskade den här hunden som min egen och hon fick somna in tätt intill mig med huvudet i min famn medans mina tårar gjorde hennes päls blöt. Fy sjutton va hemskt det var!
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Mamma
  • Att leva och inte bara överleva

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Autistic meltdown
  • Valvaka!
  • Vad är en rimlig hyra/boendekostnad?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp