Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Jag har rensat HELT klart i ev av bodarna nu! Bara lite skräp jag ska slänga. Sååå, så skönt. Den andra består till hälften av sånt som ska till min byloppis 1 augusti och sen åker det till secondhand om det inte säljs. När det är borta ser jag mer varsom finns kvar men det kan inte vara några mängder. Så då återstår bod 3 som jag behöver fixa i.

Sen på altanen har jag flera korgar med hundsaker. Det känns som jag behöver allt men jag kan inte dra med mig 3 rottingkorgar med bäddar, linor, koppel, selar, leksaker. Lite väl inser jag ju själv. Så när jag är klar med bod 3 så sätter jag igång på altanen och sen får jag ta tag i huset.

Men nu märks det att jag rensat så in i bara den så är nöjd för idag.

 

[Lillefrun]

Ska försöka få tag på någon chatt, känner inte att jag har någon i verkligheten att prata med och ju längre dagen går desto värre blir det. Jag kände ingen hjälp närjag hade besök. Det blev bara värre.

Har en massa dumma tankar men imorgon kommer K hit och det blir tredje gången vi ses om man räknar det som första gången när vi träffades för att titta på en garageplats och sen inte kunde säga hej då. Men andra gången då vi bestämt träff bara för att umgås.

Det här låter kanske konstigt men jag använder tanken på K som hjälp för att inte leva ut tankar för jag vill inte att han ska se det som min identitet, jag vill inte vara den personen i hans ögon. Om vi fortsätter umgås kommer vi behöva prata om en del av sakerna, det komme inte gå att undvika. Jag vill kunna säga att det är ett avslutat kapitel och att det är sant.

Jag har saknat människor i mitt liv, känt att det är för tomt. Jag önskar så mycket att jag och K passar ihop. Om inte som par så kompisar. Som det känns nu är han en person jag vill ha i mitt liv. Lugn och trygg. Snäll och rolig och han har på 2 veckor blivit viktig för mig.

Hundarna går inte ihop så vi kommer behöva fortsätta vara ute på promenader ett tag till istället för att kunna komma in till varandra. En trygghet säger min jätte rädda del och jätte irriterande och tråkigt känner min del som vill kunna umgås lite mer avspänt. Fast hundarna har ju bara träffats på en promenad och på slutet gick vi bredvid men dom kunde inte hälsa. Jag vill bjuda in K men vet inte hur det blir med hundarna så vi får nog promenera ett tag till

 

[dobbis]

Kompostgaller/grind till ett rum så dom kan delas på inne

 

[Grazing]

Ska försöka få tag på någon chatt, känner inte att jag har någon i verkligheten att prata med och ju längre dagen går desto värre blir det. Jag kände ingen hjälp närjag hade besök. Det blev bara värre.

Har en massa dumma tankar men imorgon kommer K hit och det blir tredje gången vi ses om man räknar det som första gången när vi träffades för att titta på en garageplats och sen inte kunde säga hej då. Men andra gången då vi bestämt träff bara för att umgås.

Det här låter kanske konstigt men jag använder tanken på K som hjälp för att inte leva ut tankar för jag vill inte att han ska se det som min identitet, jag vill inte vara den personen i hans ögon. Om vi fortsätter umgås kommer vi behöva prata om en del av sakerna, det komme inte gå att undvika. Jag vill kunna säga att det är ett avslutat kapitel och att det är sant.

Jag har saknat människor i mitt liv, känt att det är för tomt. Jag önskar så mycket att jag och K passar ihop. Om inte som par så kompisar. Som det känns nu är han en person jag vill ha i mitt liv. Lugn och trygg. Snäll och rolig och han har på 2 veckor blivit viktig för mig.

Hundarna går inte ihop så vi kommer behöva fortsätta vara ute på promenader ett tag till istället för att kunna komma in till varandra. En trygghet säger min jätte rädda del och jätte irriterande och tråkigt känner min del som vill kunna umgås lite mer avspänt. Fast hundarna har ju bara träffats på en promenad och på slutet gick vi bredvid men dom kunde inte hälsa. Jag vill bjuda in K men vet inte hur det blir med hundarna så vi får nog promenera ett tag till

Går man in på svenska kyrkans sida så har jourhavande präst en chatt där mellan 20 och 24.

 

[Lillefrun]

Kompostgaller/grind till ett rum så dom kan delas på inne

Jag har tänkt på det men blir inte spänningen starkare då?

 

[bettysmatte]

Jag har tänkt på det men blir inte spänningen starkare då?

Det tror jag inte.

 

[Lillefrun]

Jag skrev att jag inte brukar bli nervös men bara för det är jag nu officiellt precis det. Jag trodde ju lite smått förut att vi bara skulle gå en promenad men sen efter han tog initiativ till att stanna efter och jag funderat på det praktiska som hur vi löser det om hundarna inte vant sig än och accepterat att ja det är stökigt pga att jag fixar med allt på alla ställen så insåg jag att vi ju ska prata! Om vad? Hittills gillar vi nästan exakt samma saker i det vi pratat om. Helt galet att någon har så lika tankar kring saker som mig inom så många områden.

Men nu kanske vi pratar djupare och jag har inte riktigt kommit fram till vad jag ska dela med mig av idag.

 

[Grazing]

Jag skrev att jag inte brukar bli nervös men bara för det är jag nu officiellt precis det. Jag trodde ju lite smått förut att vi bara skulle gå en promenad men sen efter han tog initiativ till att stanna efter och jag funderat på det praktiska som hur vi löser det om hundarna inte vant sig än och accepterat att ja det är stökigt pga att jag fixar med allt på alla ställen så insåg jag att vi ju ska prata! Om vad? Hittills gillar vi nästan exakt samma saker i det vi pratat om. Helt galet att någon har så lika tankar kring saker som mig inom så många områden.

Men nu kanske vi pratar djupare och jag har inte riktigt kommit fram till vad jag ska dela med mig av idag.

Är inte det ganska så vanligt när man precis träffat någon som vill ställa in sig lite, att den har samma åsikter och tycker lika osv. Så har det varit nästan jämt för mig när jag träffat folk och sedan när man lär känna varandra lite så kommer det ofta fram att man nog inte alls tycker så lika om särskilt mycket som man trodde.

Det behöver ju inte vara så såklart men jag hade nog tagit det mesta som sägs så i början med en nypa salt. Så man inte kastar sig in i något tänker jag för fort.

 

[Lillefrun]

Jag tror jag har hittat en diamant trots allt. Det var regnigt och ruskigt så vi tände en brasa och bara pratade i 7,5 timmar. Så mysigt

 

[Lillefrun]

Jag kommer inte skriva något mer om han jag träffade igår för jag vill hålla det privat för allas skull. Det blir bäst så.

 

[Lillefrun]

Jag är utmattad efter sociala saker nästan varje dag med olika personer. Imorgon måste jag lyckas förklara autism. Det är ju inget att skämmas över men det kan nog låta skrämmande om man inte vet så mycket. Får bli basicnivå där min kurator hjälpt till att sammanställa vad som kan vara viktigt att veta i första hand om just mig och jag bad min bästa vän vara helt ärlig om vad som är tydligt hos mig direkt

Att jag blir trött fort i sociala sammanhang och att jag kan sitta och titta åt ett helt annat håll eller blunda när vi pratar, fast eftersom hon vet att jag lyssnar lika mycket eller bättre så vet hon att jag fortfarande är lika intresserad. Att jag kan behöva pauser. Och rutiner och att inte ändra planer. Och att jag har ett lite annorlunda förhållande till mat som inte har något med en ätstörning att göra.

Och att jag är känslig för beröring.

Typ så, kortfattat och konkret.

 

[Lillefrun]

Är det en rimlig beskrivning om man vill bara upplysa om det viktigaste och ta detaljer en annan gång? Skulle ni vara nöjd med den beskrivningen eller velat veta mer eller mindre?

 

[_Elly_]

I vilket syfte ska du berätta allt på en gång? Är det " ett krav" att säga allt direkt eller kan du nämna saker eftersom de kommer upp i bekantskapen eller vad det nu är? Om det är en del av att lära känna någon behöver man inte nämna allt direkt. Personen kan fråga om den vill veta mer. Just maten skulle jag inte nämna om du inte är redo att berätta om även ätstörningen då det är sammanvävt men det får du givetvis välja själv.

 

[Lillefrun]

I vilket syfte ska du berätta allt på en gång? Är det " ett krav" att säga allt direkt eller kan du nämna saker eftersom de kommer upp i bekantskapen eller vad det nu är? Om det är en del av att lära känna någon behöver man inte nämna allt direkt. Personen kan fråga om den vill veta mer. Just maten skulle jag inte nämna om du inte är redo att berätta om även ätstörningen då det är sammanvävt men det får du givetvis välja själv.

Tack,det är det jag funderar på, vad jag ska säga och vad som kommer fram med tiden men det som jag ruckar på med alla nya bekanta är mina rutiner och det ser okej ut för dom just då. För jag känner att jag inte vill vara jobbig men det leder till att jag helt hoppar över flera måltider eller att jag inte får till medicinerna som ju är jätte viktiga vid rätt tid och kraschar i flera dagar för att saker inte kunde bli som jag egentligen behöver så rutiner är nog bra att få med i början så det inte blir en chock sen. Behöver inte förklara mer än att jag mår bra av rutiner.

Det här med ögonkontakten är ett reellt problem i flera nivåer. Psykologen och kuratorn är helt okej med att på mina 90 minuter jag är hos dom kanske jag inte tittar på dom alls, familjen är van och där är det sällan problem men med övriga världen är det det. Tänker att jag ju inte vill framstå som otrevlig. Jag vet att jag har problem med ögonkontakten pga autismen men jag har inte fattat förrän idag hur stort problemet faktiskt är. Tydligen om jag är trött kan jag sitta åt ett helt annat håll, inte bara titta bort utan hela kroppen följer med och jag kan jag sitta och blunda under samtalen
Det känns viktigt att förklara för jag lyssnar och hör och bryr mig. Är så glad att min bästa vän står ut med mig

 

[manda]

Tack,det är det jag funderar på, vad jag ska säga och vad som kommer fram med tiden men det som jag ruckar på med alla nya bekanta är mina rutiner och det ser okej ut för dom just då. För jag känner att jag inte vill vara jobbig men det leder till att jag helt hoppar över flera måltider eller att jag inte får till medicinerna som ju är jätte viktiga vid rätt tid och kraschar i flera dagar för att saker inte kunde bli som jag egentligen behöver så rutiner är nog bra att få med i början så det inte blir en chock sen. Behöver inte förklara mer än att jag mår bra av rutiner.

Det här med ögonkontakten är ett reellt problem i flera nivåer. Psykologen och kuratorn är helt okej med att på mina 90 minuter jag är hos dom kanske jag inte tittar på dom alls, familjen är van och där är det sällan problem men med övriga världen är det det. Tänker att jag ju inte vill framstå som otrevlig. Jag vet att jag har problem med ögonkontakten pga autismen men jag har inte fattat förrän idag hur stort problemet faktiskt är. Tydligen om jag är trött kan jag sitta åt ett helt annat håll, inte bara titta bort utan hela kroppen följer med och jag kan jag sitta och blunda under samtalen
Det känns viktigt att förklara för jag lyssnar och hör och bryr mig. Är så glad att min bästa vän står ut med mig

Jag tycker ditt förslag verkar bra. Möjligtvis att lägga till följderna för dig o hur det påverkat er relation (jag menar, att förklara så att DU får ut något av det, men såklart ska du inte berätta mer än du är bekväm med). Men typ att rutiner är viktiga (för dig för att mat och sömn ska funka) och därför undrar du hur flexibel hen är kring när ni ses, om det är okej att du föreslår sådana tider/aktiviteter som funkar i dina dagar? Att ha sjukersättning betyder ju inte att hela ens tid är tillgänglig för valfri aktivitet. Det betyder snarare att det tar minst motsvarande heltidsjobb att hantera sina sjukdomar/funktionsnedsättningar! Ur det perspektivet är det inte konstigare att du styr en träff till där det finns en lucka i ditt schema, som att någon som jobbar inte träffar vänner under arbetstid.

Jag tänker att det här är superviktiga grejer att reflektera kring! Tänk om du hade enkla (fattar att det kan vara svårt ändå men åtminstone korta och inte för exponerande) sätt att minska krascher från att du försöker maskera och ”vara rätt”. Jag tror du skulle vinna massor av stabilitet av att hitta trygga sätt att berätta om dina behov i en relation (och att det såklart ser olika ut vad som är tryggt att dela med sig av beroende på hur väl en känner personen, dvs det kan behöva finnas flera versioner av förklaringen så att den hela tiden känns ”lagom” exponerande även med en ytligt bekant.

Typ, ”om jag har ögonkontakt tar det jättemycket av min uppmärksamhet och ork (eller vilka ord som bäst beskriver vad som händer för dig) så jag klarar inte att umgås så mycket som jag/vi vill då. Genom att välja bort ögonkontakt så väljer jag mer tid till oss/dig.”

Ja, så här tänker jag om det just nu.

 

[Lillefrun]

Jag tycker ditt förslag verkar bra. Möjligtvis att lägga till följderna för dig o hur det påverkat er relation (jag menar, att förklara så att DU får ut något av det, men såklart ska du inte berätta mer än du är bekväm med). Men typ att rutiner är viktiga (för dig för att mat och sömn ska funka) och därför undrar du hur flexibel hen är kring när ni ses, om det är okej att du föreslår sådana tider/aktiviteter som funkar i dina dagar? Att ha sjukersättning betyder ju inte att hela ens tid är tillgänglig för valfri aktivitet. Det betyder snarare att det tar minst motsvarande heltidsjobb att hantera sina sjukdomar/funktionsnedsättningar! Ur det perspektivet är det inte konstigare att du styr en träff till där det finns en lucka i ditt schema, som att någon som jobbar inte träffar vänner under arbetstid.

Jag tänker att det här är superviktiga grejer att reflektera kring! Tänk om du hade enkla (fattar att det kan vara svårt ändå men åtminstone korta och inte för exponerande) sätt att minska krascher från att du försöker maskera och ”vara rätt”. Jag tror du skulle vinna massor av stabilitet av att hitta trygga sätt att berätta om dina behov i en relation (och att det såklart ser olika ut vad som är tryggt att dela med sig av beroende på hur väl en känner personen, dvs det kan behöva finnas flera versioner av förklaringen så att den hela tiden känns ”lagom” exponerande även med en ytligt bekant.

Typ, ”om jag har ögonkontakt tar det jättemycket av min uppmärksamhet och ork (eller vilka ord som bäst beskriver vad som händer för dig) så jag klarar inte att umgås så mycket som jag/vi vill då. Genom att välja bort ögonkontakt så väljer jag mer tid till oss/dig.”

Ja, så här tänker jag om det just nu.

Mycket bra idéer. Jag har faktiskt öppnat upp kring betydelsen av rutiner och måltider idag. Vågade svara det om en sak som skulle ställa till det mycket för mig men sen visade det sig att personen själv inte har några som helst problem att anpassa sig
efter mig.

Och precis, jag har inte sjukersättning för att det är roligt liksom.

Jag skriver utifrån mig vad som gäller i alla förhållanden, vänskap, familj, skola, jobb med tankar som väckts.

Om jag egentligen är van vid att orka vara social runt 2 timmar, hade kompis här 4,5 timmar idag och jag är så trött. Imorgon blir det mycket längre. Hur gör man om man behöver en paus men är hemma hos sig själv?

 

[manda]

Mycket bra idéer. Jag har faktiskt öppnat upp kring betydelsen av rutiner och måltider idag. Vågade svara det om en sak som skulle ställa till det mycket för mig men sen visade det sig att personen själv inte har några som helst problem att anpassa sig
efter mig.

Och precis, jag har inte sjukersättning för att det är roligt liksom.

Jag skriver utifrån mig vad som gäller i alla förhållanden, vänskap, familj, skola, jobb med tankar som väckts.

Om jag egentligen är van vid att orka vara social runt 2 timmar, hade kompis här 4,5 timmar idag och jag är så trött. Imorgon blir det mycket längre. Hur gör man om man behöver en paus men är hemma hos sig själv?

Heja dig!

Sätt jag kommer på är säga att du behöver ”intryckspausa” då och då så du orkar umgås så mycket du kan, att du orkar mer tid med vännen om du får pauser. Föreslå att de har med en ljudbok, bok, spel för att kunna försova lite tid? Eller erbjuda dem att leka med/gå ut med (en av?) hundarna? Flera av mina vänner diskar efter vi fikat. Då blir det en automatisk paus för mig att sova. Jag har också någon där det inte känns naturligt att fråga men den personen gillar att inventera mina böcker medan jag vilar.

Heja dig! Klart du ska vila.

Tillägg: det går också att förklara tid(/energi) som en ekonomi, den liknelsen funkar att greppa för många som har ekonomiska begränsningar men inte sjukliga begränsningar i ork. Tex ”idag umgicks vi i 4,5 timmar men jag hade bara 2 timmar ork på banken. Det betyder att jag lånat två timmar aktiv tid från imorgon/framtiden, så jag behöver ”vila ikapp” för att inte banken ska gå i konkurs. Jag vill jättegärna ses och behöver se till att ha tid på mitt konto för vår relation och därför behöver jag (vad det nu är; många pauser, vänta till nästa vecka, få ha brusreducerande lurar på när vi ses…)

 

[Lillefrun]

Heja dig!

Sätt jag kommer på är säga att du behöver ”intryckspausa” då och då så du orkar umgås så mycket du kan, att du orkar mer tid med vännen om du får pauser. Föreslå att de har med en ljudbok, bok, spel för att kunna försova lite tid? Eller erbjuda dem att leka med/gå ut med (en av?) hundarna? Flera av mina vänner diskar efter vi fikat. Då blir det en automatisk paus för mig att sova. Jag har också någon där det inte känns naturligt att fråga men den personen gillar att inventera mina böcker medan jag vilar.

Heja dig! Klart du ska vila.

Tillägg: det går också att förklara tid(/energi) som en ekonomi, den liknelsen funkar att greppa för många som har ekonomiska begränsningar men inte sjukliga begränsningar i ork. Tex ”idag umgicks vi i 4,5 timmar men jag hade bara 2 timmar ork på banken. Det betyder att jag lånat två timmar aktiv tid från imorgon/framtiden, så jag behöver ”vila ikapp” för att inte banken ska gå i konkurs. Jag vill jättegärna ses och behöver se till att ha tid på mitt konto för vår relation och därför behöver jag (vad det nu är; många pauser, vänta till nästa vecka, få ha brusreducerande lurar på när vi ses…)

Det här är en svår del att ens ta upp, om jag försöker förklara så kanske personen tror att jag vill att den ska gå ändå eller att jag inte ens kommer kunna vila.

När jag hälsar på folk och bor över eller reser med folk tar jag alltid en paus på 1-3 timmar på dagen, går till mitt rum, plus går och lägger mig flera timmar tidigare än dom andra om jag är med flera.

Men med en ny person blir det svårt för jag vill ju inte att de ska gå bara jag får vila lite. Tror inte någon som är i liknande situation förstår hur trött jag blir, mer än att springa motsvarande tid

Vet inte om jag vågar be en ny person om en paus men min kurator säger att det är viktigt

 

[_Elly_]

Mycket bra idéer. Jag har faktiskt öppnat upp kring betydelsen av rutiner och måltider idag. Vågade svara det om en sak som skulle ställa till det mycket för mig men sen visade det sig att personen själv inte har några som helst problem att anpassa sig
efter mig.

Om jag egentligen är van vid att orka vara social runt 2 timmar, hade kompis här 4,5 timmar idag och jag är så trött. Imorgon blir det mycket längre. Hur gör man om man behöver en paus men är hemma hos sig själv?

De som inte kan anpassa sig kommer inte att fungera som umgänge under en längre tid så gränser är bra.

Måste personen vara så länge hos dig? Det låter väldigt ork-dränerande när jag gissar också att ni inte är vana att umgås den tiden med varandra. Kan personen göra något med hundarna om du vilar? Vet personen om att du har sjukersättning så är det inte alls märkligt att säga att du behöver vila men bättre att säga det innan du blir supertrött och akut behöver vila.

 

[Lillefrun]

De som inte kan anpassa sig kommer inte att fungera som umgänge under en längre tid så gränser är bra.

Måste personen vara så länge hos dig? Det låter väldigt ork-dränerande när jag gissar också att ni inte är vana att umgås den tiden med varandra. Kan personen göra något med hundarna om du vilar? Vet personen om att du har sjukersättning så är det inte alls märkligt att säga att du behöver vila men bättre att säga det innan du blir supertrött och akut behöver vila.

Den här personen har också en hund som min yngsta hund inte kommer överens med. Men jag skulle kunna säga att personen kunde gå en sväng med sin hund men tyvärr ska det regna idag så det lär inte fungera. Måste kunna säga det på något sätt. Personen gillar ljudböcker och dokumentärer och jag lyssnar också på ljudböcker och poddar så skulle kunna lyssna på varsitt håll.


Gissar på typ 8 timmar idag men sist kunde jag inte göra något på två dagar efteråt. Jag VILL umgås men jag orkar inte riktigt. Ett stopp är att jag tar min medicin vid 21 och därefter är jag trött eftersom det ingår sömnmediciner så då blir det svårt längre än så.