Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Rosett]

Ja för alarm borde ju vara perekt

Har du provat ha telefonen i fickan och använda vibrationsalarm? Iofs vet jag inte om det går … men borde gå att ställa in. Då är det inte ljud utan en fysisk ”puff”.

 

[Lillefrun]

Jag provar att sätta alarmet på klockan

 

[Lillefrun]

Nu har jag det gåt rätt länge sen min ordentliga krasch, vet inte exakt när gör det snurrar i huvudet när jag försöket tänka med tror det började glida åt snett hållpå julaftons kväll och sen kollaps lite senare.

Nu har jag vilat och vilat, haft vårdkontakter på telefon , firade inte jul med familjen, ställt in allt och sovit hela tiden. Jag har sovit sittandes för att jag

inte orkat lägga mig, igår vaknade jag i soffan med fötterna på kuddarna och huvudet åt fel håll. Jag hade nämligen försökt resa mig och gå till sängen men jag blev så trött att jag bara somnade när jag försökte gå upp och hamnade åt det hållet.

 

[Lillefrun]

Jag klarade av att ha besök av mina föräldrar 1 timme och 20 minuter. Vi satt bara i soffan och pratade. Det blev lite jobbigt ett tag eftersom vi har helt olika minnen och tolkningar och upplevelser av saker som varit. En del är omöjligt för dom att veta för jag var ju där själv och jag vet hur saker varit. Det var inte att jag helt saknade all sjukdomsinsikt i alla år som alla trodde. Jag visste på slutet hur allvarligt det var men jag kunde inte be om hjälp och sjukhus var inte min sak så att säga

Jag har filtrerat bort varje gång jag hörde hur allvarligt det var men där kommer mina föräldrar ihåg saker. När vi sitter så här och pratar låter det ibland som om vi pratar om helt olika situationer och om mig på helt olika sätt.

Det jag är glad över är att vi pratade om hur det var då och INTE nu.
Att den Lillefrun inte finns längre och inte planerar att komma tillbaka är det bästa som hänt mig i hela livet

 

[Lillefrun]

En fråga, jag har beställt passiva hörselkåpor för att inte behöva ladda om ANC hörlurar. I många olika studier jagläst att passiva är bäst. Mitt headset som har ANC gör ingen skillnad alls. Borde jag köpa ANC headset istället ellet varierI olika situationer å?

 

[Lillefrun]

Jag köpte ett JBL headset i alla för att jämföra och sen lämna tillbaka dom sämsta alternativen jag köpt. Vill passa på nu när det är 50%rea. Några av företagen har så dåliga returregler att det kostar mer att returnera än behålla. Tänker spara något passivt att ha med när jag definitivt måste ha skydd och jag inte vet när man kan laddas och ett vad jag förstått stänger ute allt i princip så man får bara ha hon 1- 1,5 timmar.. På onsdag får jag utvärdera. Vet att jag kommer hata alla ljud från grannarna ihuset så måste gardera mig.

 

[Lillefrun]

Nu är jag inne igen i vad jag borde göra för att mår bra. Men jag vill inte göra sådant som är bra när jag är frisk eller mår bättre.

Jag vet att jag mår bra av yoga men jag orkar inte det. Jag vill bara ligga soffan och läsa och titta på något men det går sisådär men skillnaden är att jag orkar försöka iallafall. Inte ligga och stirra bara.

Det gör mig arg och och besviken och ledsen att jag inte kan styra. Det bir så varje episod men jag lär mig aldrig

 

[Lillefrun]

Jag har så ont i kroppen. Alltid haft problem med knäna, sen 7 års åldern och fick Schlatter som diagnos när jag träffade fotbollslandslagets sjukgymnast som typ 9 åring just eftersom det blev galet värre av fotboll. Det är brosk som lossnat från knäskålarna och satt sig som stora klumpar precis under knäskålen. Höger är värst, det måste jag tejpa vid viss aktivitet, bil,buss,tåg, flyg är hemskt för jag kan inte ha det böjt så länge.

Fingrarna låser sig, speciellt om man gör något repetitivt. En så enkel sak som att skrapa bort is på bilen får jag stanna efter i princip varje drag. Det gör så ont och fingrarna låser sig i det läget jag håller. Jag får stanna varje gång och räta ut händer och fingrar med andra handen.

Sen är det armbågarna jag får ofta ont i dom och kan inte bära saker som en vanlig påse för då låser sig armarna.

Senaste åren har smärtan i hela kroppen bara ökat och ökat. Det är när jag är stilla för länge som att sova. Det gör så ont i hela kroppen och hänger i säkert 10 timmar eller mer. I natt vaknade jag med sådan extrem smärta i benen och armarna och ryggen och fötterna och försökte ta mig till toaletten men det gjorde så ont att gå att jag skrek rakt ut och grät av smärta. Och då har jag ju bevisligen tagit mig igenom otroligt mycket smärta men det här var något helt annat.

Nu 10 timmar sen jag vaknade med smärtan har jag haft svårt att gå en långpromenad med hundarna men det är mycket bättre så ska försöka nu.

 

[Lillefrun]

På eftermiddagen fick jag en liten energikick. Skönt det. En promenad med hundarna väckte mig och väl hemma har jag börjat slänga och rensa filera skåp i huset. En halvstor säck blev det för jag kan inte bära fulla säckar. Sen fick båda hundarna massor av träning var för sig och dom älskade det.

Men så kommer kvällen och ångesten. Har haft behov att prata om saker men inte haft någon att göra det med så då snurrar negativa tankar runt runt och det är jättesvårt att alltid vara stark och perfekt som jag känner att jag måste vara. Man får känna sig besviken, vara irriterad, vilja ha sällskap för att känna sig trygg, ha ont, vara ledsen, bråka i huvudet och ha ångest och ändå tillåtas få existera och vara helt okej för jag behöver känna att jag duger redan nu. Och det känner jag inte att jag gör.

 

[skiesabove]

Jag har så ont i kroppen. Alltid haft problem med knäna, sen 7 års åldern och fick Schlatter som diagnos när jag träffade fotbollslandslagets sjukgymnast som typ 9 åring just eftersom det blev galet värre av fotboll. Det är brosk som lossnat från knäskålarna och satt sig som stora klumpar precis under knäskålen. Höger är värst, det måste jag tejpa vid viss aktivitet, bil,buss,tåg, flyg är hemskt för jag kan inte ha det böjt så länge.

Fingrarna låser sig, speciellt om man gör något repetitivt. En så enkel sak som att skrapa bort is på bilen får jag stanna efter i princip varje drag. Det gör så ont och fingrarna låser sig i det läget jag håller. Jag får stanna varje gång och räta ut händer och fingrar med andra handen.

Sen är det armbågarna jag får ofta ont i dom och kan inte bära saker som en vanlig påse för då låser sig armarna.

Senaste åren har smärtan i hela kroppen bara ökat och ökat. Det är när jag är stilla för länge som att sova. Det gör så ont i hela kroppen och hänger i säkert 10 timmar eller mer. I natt vaknade jag med sådan extrem smärta i benen och armarna och ryggen och fötterna och försökte ta mig till toaletten men det gjorde så ont att gå att jag skrek rakt ut och grät av smärta. Och då har jag ju bevisligen tagit mig igenom otroligt mycket smärta men det här var något helt annat.

Nu 10 timmar sen jag vaknade med smärtan har jag haft svårt att gå en långpromenad med hundarna men det är mycket bättre så ska försöka nu.

Autism och hEDS är vanliga tillsammans. Jag har hEDS, det har hjälpt en del att vara medveten om det och anpassa mig efter det.

Tillskottet PEA hjälper en del också (det är ett ämne som finns naturligt i kroppen för smärthantering, men som blir lågt vid kronisk smärta).

Och naproxen på riktigt dåliga dagar...

 

[Lillefrun]

Jag

Autism och hEDS är vanliga tillsammans. Jag har hEDS, det har hjälpt en del att vara medveten om det och anpassa mig efter det.

Tillskottet PEA hjälper en del också (det är ett ämne som finns naturligt i kroppen för smärthantering, men som blir lågt vid kronisk smärta).

Och naproxen på riktigt dåliga dagar...

Jag fick diagnosen fibromyalgi för 6 år sen men jag har en del människor som jag jämför min smärta med och tänker alltid att jag inte är lika illa däran som dom. Så jag har valt att inte prata om det i dom flesta kretsarna. Men nu börjar det bara bli värre och värre.

 

[Lillefrun]

Jag undrar om psykiatrin kastar ut mig snart när jag inte klarar av att ta mig till mottagningarna. Det kan ju inte fortsätta så här för alltid mailade min kurator och förklarade och frågade om vi kan ta det på telefon. Både kuratorn och psykologen har sett mig manisk och deprimerad otaligt många gånger. Det är liksom det man får på köpet när man tilldelas mig. En svindlande bergochdalbana som man kanske inte räknat med som behandlare, att vanliga regler får brytas, undantag måste göras, anpassa efter var jag befinner mig just precis då vi ses eller senaste veckorna vilket gör att det är svårt att göra en planerad behandling.

 

[Tantan]

Jag undrar om psykiatrin kastar ut mig snart när jag inte klarar av att ta mig till mottagningarna. Det kan ju inte fortsätta så här för alltid mailade min kurator och förklarade och frågade om vi kan ta det på telefon. Både kuratorn och psykologen har sett mig manisk och deprimerad otaligt många gånger. Det är liksom det man får på köpet när man tilldelas mig. En svindlande bergochdalbana som man kanske inte räknat med som behandlare, att vanliga regler får brytas, undantag måste göras, anpassa efter var jag befinner mig just precis då vi ses eller senaste veckorna vilket gör att det är svårt att göra en planerad behandling.

Här kan de göra hembesök också, om inget annat funkar.

 

[Lillefrun]

Här kan de göra hembesök också, om inget annat funkar.

Hade det med en av mina kontakter på psyk men regionen drog in den tjänsten

 

[Niyama]

Jag undrar om psykiatrin kastar ut mig snart när jag inte klarar av att ta mig till mottagningarna. Det kan ju inte fortsätta så här för alltid mailade min kurator och förklarade och frågade om vi kan ta det på telefon. Både kuratorn och psykologen har sett mig manisk och deprimerad otaligt många gånger. Det är liksom det man får på köpet när man tilldelas mig. En svindlande bergochdalbana som man kanske inte räknat med som behandlare, att vanliga regler får brytas, undantag måste göras, anpassa efter var jag befinner mig just precis då vi ses eller senaste veckorna vilket gör att det är svårt att göra en planerad behandling.

Funkar inte telefon då? Sista åren hade jag mestadels telefonkontakt med min terapeut eftersom jag hade 11 mil dit och en resa på totalt 22 mil för varje besök var så jobbigt.

 

[Lillefrun]

Funkar inte telefon då? Sista åren hade jag mestadels telefonkontakt med min terapeut eftersom jag hade 11 mil dit och en resa på totalt 22 mil för varje besök var så jobbigt.

Inte som standard av många,många skäl. Först och främst vill dom träffa mig direkt för att göra en korrekt bedömning och hänga med ordentligt så dom kan kontakta läkare i krissituationer och fånga upp innan det går överstyr åt något håll.

Men vissa perioder när jag inte klarar det ställer dom så klart upp.

 

[Lillefrun]

dubbetl

 

[Lillefrun]

Funkar inte telefon då? Sista åren hade jag mestadels telefonkontakt med min terapeut eftersom jag hade 11 mil dit och en resa på totalt 22 mil för varje besök var så jobbigt.

I 2 år åkte jag 20 mil per dag 3-4 dagar i veckan till och från behandling. Åkte vid 7 och kom hem 16, som ett jobb. Som dom tyckte att vi sjuka absolut skulle klara.

Även nästa ställe innebar 2 timmar pendling 3-4 dagar i veckan. Åka 7, hem runt 15. Detta i ca 1,5 år i i sträck. Troligen lite längre.

Jag var extremt sjuk då. Vissa perioder klarade jag inte dom 4 dagarna som det var så jag gick då en dag mindre än alla andra.

Det här upplägget höll på att knäcka mig. Jag orkade inte vara social i pauserna och man fick inte gå iväg så jag brukade dra en filt över huvudet och försöka blockera alla intryck. Gick sisådär.

Det enda positiva var att min terapeut där som var med både i våra egna samtal ett par gånger i veckan och i ”vardags situationer” i grupp var den första som vågade yttra och förstå att jag hade autism.

 

[Lillefrun]

Vården säger att jag måste sjukskriva mig från livet. Att jag är i ett depressivt skov igen. Rätt djupt eller väldigt djupt till och med. Men hur tar man sjukskrivning när man ensam måste gå igenom en försäljning på egen hand och rensa och bära och plocka om i alla 3 bodarna och byta kartonger eftersom alla är knöggliga och trasiga. Handlar säkert om typ 50 lådor men jag ska försöka sälja och slänga typ hälften i alla fall. Troligtvis behövs mer än så. Men första bilden ska tas utomhus men sen till inner huset vet jag inte var jag ska göra av med alla saker. Och packa ihop ett helt hus

Du får inte göra det där nu sägen dom om allt, att jag måste vila och bara göra lite, lite av det som behövs och eftersom dom ju har känt mig länge vet dom signalerna och tror att jag kraschar helt annars. Men processen med huset är igång och jag vill bara ta mig igenom den.

Tänk om det bara gick att göra så, pausa hundlivet, pausa allt som har med att ta tand om mig själv och om huset och ha råd att pausa flytten. Men nu är det inte så. Finns några rimliga alternativ. Köra full fart tills flytten är klart med mängder av breakdowns under tiden men ta mig igenom det, alternativt 2 är att bryta ihop mitt i och bli inlagd och alternativ 3 att jag stänger av helt och efteråt kraschar så att alla destruktiva sidor av mig kommer i full fart och jag tappar kontrollen. Inte ett enda bra alternativ.

 

[skiesabove]

Vården säger att jag måste sjukskriva mig från livet. Att jag är i ett depressivt skov igen. Rätt djupt eller väldigt djupt till och med. Men hur tar man sjukskrivning när man ensam måste gå igenom en försäljning på egen hand och rensa och bära och plocka om i alla 3 bodarna och byta kartonger eftersom alla är knöggliga och trasiga. Handlar säkert om typ 50 lådor men jag ska försöka sälja och slänga typ hälften i alla fall. Troligtvis behövs mer än så. Men första bilden ska tas utomhus men sen till inner huset vet jag inte var jag ska göra av med alla saker. Och packa ihop ett helt hus

Du får inte göra det där nu sägen dom om allt, att jag måste vila och bara göra lite, lite av det som behövs och eftersom dom ju har känt mig länge vet dom signalerna och tror att jag kraschar helt annars. Men processen med huset är igång och jag vill bara ta mig igenom den.

Tänk om det bara gick att göra så, pausa hundlivet, pausa allt som har med att ta tand om mig själv och om huset och ha råd att pausa flytten. Men nu är det inte så. Finns några rimliga alternativ. Köra full fart tills flytten är klart med mängder av breakdowns under tiden men ta mig igenom det, alternativt 2 är att bryta ihop mitt i och bli inlagd och alternativ 3 att jag stänger av helt och efteråt kraschar så att alla destruktiva sidor av mig kommer i full fart och jag tappar kontrollen. Inte ett enda bra alternativ.

Prata med mäklaren du valt om att du blir sjukskriven nu och inte kommer att klara av någon rensning eller piff.

När huset sen blir sålt använder du handpenningen till att hyra en flyttfirma som packar ihop huset åt dig. Det brukar vara minst några veckor mellan handpenning och tillträde.

Vad som finns i uthusen blir nya ägarens problem. Och har du någon släkting som har någon pryl där dom vill ha får dom fan hämta den själv.