Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Jag undrar om det finns en önskan att börja träna eller om det är en önskan om att vilja önska.

Jag orkar bara borsta håret någon enstaka gång i veckan och borsta tänderna är ett högt berg. Jag är ju trött hela tiden.

En önskan om att bli min tonårstjej igen då jag enligt läkare, sjukgymnaster och dietister tränade på samma nivå som elitidrottare, olika sorters träning som tog upp flera timmar varje dag 7/7 dagar i veckan. Därav ett av problemen som var att jag inte hade någon vilodag.

Jag prioriterade träningen, och då var min prio ett löpningen och jag saknar den delen av träningen. Jag tog min långa runda fast det innebar att jag blev sen till min brors födelsedagsfest, hade jag varit iväg och kom hem sent och inte orkade eller ville göra något alls så ville jag ändå springa.

Jag sprang flera dagar i veckan med min häst som sällskap som också hon älskade det och alltid höll samma tempo som mig. Det var mina favoritstunder.

Jag tränade mer saker, lite olika efter säsong och hade två fysiskt krävande jobb.

Jag älskade att träna men det kan jag säga till alla är att man måste lägga in återhämtning. För till slut orkade jag bara jobba, träna och ligga i sängen
.
Men jag älskade känslan när man kommer in i löpningen och det känns som man kan springa hur lätt och långt som helst. Som när man springer till tennisbanan med sin kompis, spelar tennis och sen springer hem. Eller springer till stallet och hem.

Är en rätt rastlös person så som barn eller tonåring brukade jag tänka att det var onödigt att gå när man kunde springa. Typ till och från bussen eller affären.

Men det där var ju då. Nu är jag dubbelt så gammal. Men jag vill ju bara ha ett liv
Är allt för sent?

Ska prata med dietisten också.

 

[bettysmatte]

Jag undrar om det finns en önskan att börja träna eller om det är en önskan om att vilja önska.

Jag orkar bara borsta håret någon enstaka gång i veckan och borsta tänderna är ett högt berg. Jag är ju trött hela tiden.

En önskan om att bli min tonårstjej igen då jag enligt läkare, sjukgymnaster och dietister tränade på samma nivå som elitidrottare, olika sorters träning som tog upp flera timmar varje dag 7/7 dagar i veckan. Därav ett av problemen som var att jag inte hade någon vilodag.

Jag prioriterade träningen, och då var min prio ett löpningen och jag saknar den delen av träningen. Jag tog min långa runda fast det innebar att jag blev sen till min brors födelsedagsfest, hade jag varit iväg och kom hem sent och inte orkade eller ville göra något alls så ville jag ändå springa.

Jag sprang flera dagar i veckan med min häst som sällskap som också hon älskade det och alltid höll samma tempo som mig. Det var mina favoritstunder.

Jag tränade mer saker, lite olika efter säsong och hade två fysiskt krävande jobb.

Jag älskade att träna men det kan jag säga till alla är att man måste lägga in återhämtning. För till slut orkade jag bara jobba, träna och ligga i sängen
.
Men jag älskade känslan när man kommer in i löpningen och det känns som man kan springa hur lätt och långt som helst. Som när man springer till tennisbanan med sin kompis, spelar tennis och sen springer hem. Eller springer till stallet och hem.

Är en rätt rastlös person så som barn eller tonåring brukade jag tänka att det var onödigt att gå när man kunde springa. Typ till och från bussen eller affären.

Men det där var ju då. Nu är jag dubbelt så gammal. Men jag vill ju bara ha ett liv
Är allt för sent?

Ska prata med dietisten också.

Det där låter inte som ett hållbart och hälsosamt liv alls.

 

[karamelldrottningen]

Dubbelt så gammal. Då är du runt 30 år nu?
Du får försöka hitta andra sätt än löpningen som känns meningsfullt. Din kropp skulle kollapsa om du utsatte den för den pressen nu.

 

[Lillefrun]

Det där låter inte som ett hållbart och hälsosamt liv alls.

Nej det var inte det,men jag vill ju inte träna så nu. Bara börja med löpningen och fortsätta med yogan men inte allt det andra, Bara springa, kanske 3 dagar i veckan. När jag bodde i stan bodde jag nära ett jätte stort gym och tränade styrka, löpning och yoga där. Så det blev några dagar i veckan men med variation. 3 pass yoga varav minst ett Yin yoga och något annat lugnt. Jag älskade mitt gym,blev glad bara jag kom in där.

 

[Nepenthe]

Du hinner
Du har hela livet på dig.

Men nu måste du lägga grunden först så du orkar. Så prio är äta regelbundet och gå med hundarna
Ta en sak i taget och låt det ta tid. Annars kommer du inte orka.

 

[Lillefrun]

Dubbelt så gammal. Då är du runt 30 år nu?
Du får försöka hitta andra sätt än löpningen som känns meningsfullt. Din kropp skulle kollapsa om du utsatte den för den pressen nu.

Men jag ska inte pressa så mycket, det går att löpträna ändå. Pappa är 63 och har sprungit regelbundet och tränat styrka på gymmet , min bror innan han fick barn nyligen tränade styrka varje dag på gymmet i 2-3 timmar, mamma som är 63 brukar träna 3 dagar veckan.

Det är så jag är uppväxt i alla fall. Dom brukar vakta på mig så jag inte går till överdrift men jag känner att jag har kontroll.

 

[monster1]

Nej det var inte det,men jag vill ju inte träna så nu. Bara börja med löpningen och fortsätta med yogan men inte allt det andra, Bara springa, kanske 3 dagar i veckan. När jag bodde i stan bodde jag nära ett jätte stort gym och tränade styrka, löpning och yoga där. Så det blev några dagar i veckan men med variation. 3 pass yoga varav minst ett Yin yoga och något annat lugnt. Jag älskade mitt gym,blev glad bara jag kom in där.

30 är ju ingen ålder normalt sett, men nu är du ju inte i skick att träna i någon form alls när du inte får i dig näring. Det betyder ju inte att det aldrig kommer att gå. Folk i 80 års åldern tar sig ju ut och löptränar så det kan ju vara ett mål. Men det behöver ske balanserat alltså så du inte skadar din kropp. Så du kommer antagligen få sätta begränsningar för dig själv framåt tex nu får jag bara löpträna så här många timmar i veckan osv så du inte fastnar i ditt hyperfokus på att springa.
Det kan väll vara ett mål att sträva mot tänker jag att kunna träna på ett sätt som är långsiktigt hälsosamt och njutbart.

 

[Lillefrun]

Du hinner
Du har hela livet på dig.

Men nu måste du lägga grunden först så du orkar. Så prio är äta regelbundet och gå med hundarna
Ta en sak i taget och låt det ta tid. Annars kommer du inte orka.

Tack,ja det är sant.

Jag känner mig så pressad av min livssituation att jag måste göra något helt annat. Men kanske blir det för mycket. Jag ska bygga 2 parkeringsplatser, tömma tre stora bodar och huset och ta hand ensam om min stora trädgård

 

[Lillefrun]

30 är ju ingen ålder normalt sett, men nu är du ju inte i skick att träna i någon form alls när du inte får i dig näring. Det betyder ju inte att det aldrig kommer att gå. Folk i 80 års åldern tar sig ju ut och löptränar så det kan ju vara ett mål. Men det behöver ske balanserat alltså så du inte skadar din kropp. Så du kommer antagligen få sätta begränsningar för dig själv framåt tex nu får jag bara löpträna så här många timmar i veckan osv så du inte fastnar i ditt hyperfokus på att springa.
Det kan väll vara ett mål att sträva mot tänker jag att kunna träna på ett sätt som är långsiktigt hälsosamt och njutbart.

Det låter jätte bra, jag är äldre än 30 visserligen men det är ingen ålderskris för mig. Mer att jag vill ha något i livet som inte kretsar kring att bara överleva. Och något man kan styra. Hundarna tar man inte ledigt ifrån men ha ett intresse där jag kan välja själv om jag orkar eller inte och vill eller inte.

 

[monster1]

Tack,ja det är sant.

Jag känner mig så pressad av min livssituation att jag måste göra något helt annat. Men kanske blir det för mycket. Jag ska bygga 2 parkeringsplatser, tömma tre stora bodar och huset och ta hand ensam om min stora trädgård

Tömma bodarna förstår jag men det andra är det verkligen nödvändigt? Det är ju inget som krävs vid en försäljning. Försök skilja på måsten och vore bra. Du måste tömma bodarna när du flyttar (i varje fall om du vill ha kvar något av det som är i dom) det vore bra om trädgården var fixad och parkeringar fanns, det genererar eventuellt ett högre pris, men det är absolut inget måste. Fixet/piffet beror helt på vad man vänder sig till för köpare, om det är köpare som vill kunna sätta sin egen prägel och renovera lite så är det bättre att lämna det som det är, det är ju inte säkert att man har samma syn på tex vad som ska vara kvar och ej eller placering osv.

 

[Nepenthe]

Tack,ja det är sant.

Jag känner mig så pressad av min livssituation att jag måste göra något helt annat. Men kanske blir det för mycket. Jag ska bygga 2 parkeringsplatser, tömma tre stora bodar och huset och ta hand ensam om min stora trädgård

Jag är sådär med tror jag ska må bättre om jag hittar på mer och såklart ska en drömma men vi hinner
Just nu är det basic som gäller och sen när du landat i det nya kommer du ha mer krafter. Som i höstas.
Det blir bättre


Måste du göra det innan flytt? Parkeringsplatser + fixa trädgården. Tänker att det kan lämnas till de som köper?
Kan du be om hjälp med att tömma? Någon kanske kan komma o sortera som kan få endel saker till loppis?

 

[karamelldrottningen]

Men jag ska inte pressa så mycket, det går att löpträna ändå. Pappa är 63 och har sprungit regelbundet och tränat styrka på gymmet , min bror innan han fick barn nyligen tränade styrka varje dag på gymmet i 2-3 timmar, mamma som är 63 brukar träna 3 dagar veckan.

Det är så jag är uppväxt i alla fall. Dom brukar vakta på mig så jag inte går till överdrift men jag känner att jag har kontroll.

Men kände du inte att du hade kontroll då också när du sprang 7 dagar i veckan?
Jag menar även om du känner så är risken stor att det blir för mycket i ditt fall i och med din historia om mycket träning och näringsbrist.

 

[karamelldrottningen]

Angående parkeringsplatser låter det som mycket jobb. Gräva, dränering, makadam, packa packa, mindre grus överst.
Är det verkligen värt det?

 

[Grazing]

Jag undrar om det finns en önskan att börja träna eller om det är en önskan om att vilja önska.

Jag orkar bara borsta håret någon enstaka gång i veckan och borsta tänderna är ett högt berg. Jag är ju trött hela tiden.

En önskan om att bli min tonårstjej igen då jag enligt läkare, sjukgymnaster och dietister tränade på samma nivå som elitidrottare, olika sorters träning som tog upp flera timmar varje dag 7/7 dagar i veckan. Därav ett av problemen som var att jag inte hade någon vilodag.

Jag prioriterade träningen, och då var min prio ett löpningen och jag saknar den delen av träningen. Jag tog min långa runda fast det innebar att jag blev sen till min brors födelsedagsfest, hade jag varit iväg och kom hem sent och inte orkade eller ville göra något alls så ville jag ändå springa.

Jag sprang flera dagar i veckan med min häst som sällskap som också hon älskade det och alltid höll samma tempo som mig. Det var mina favoritstunder.

Jag tränade mer saker, lite olika efter säsong och hade två fysiskt krävande jobb.

Jag älskade att träna men det kan jag säga till alla är att man måste lägga in återhämtning. För till slut orkade jag bara jobba, träna och ligga i sängen
.
Men jag älskade känslan när man kommer in i löpningen och det känns som man kan springa hur lätt och långt som helst. Som när man springer till tennisbanan med sin kompis, spelar tennis och sen springer hem. Eller springer till stallet och hem.

Är en rätt rastlös person så som barn eller tonåring brukade jag tänka att det var onödigt att gå när man kunde springa. Typ till och från bussen eller affären.

Men det där var ju då. Nu är jag dubbelt så gammal. Men jag vill ju bara ha ett liv
Är allt för sent?

Ska prata med dietisten också.

Låter mer som tvångsmässig träning, det är lätt att få det till att det gav något positivt vilket det säkert kändes som att det gjorde.

Det är inte fel att träna mycket, man måste bara vara försiktig med varför man gör någonting så att man gör det av rätt anledning.

 

[Breaktown]

Tack,ja det är sant.

Jag känner mig så pressad av min livssituation att jag måste göra något helt annat. Men kanske blir det för mycket. Jag ska bygga 2 parkeringsplatser, tömma tre stora bodar och huset och ta hand ensam om min stora trädgård

Varför behöver du bygga två parkeringsplatser? Det kan väl en köpare göra? Så får de placera dem var de vill och bygga till den standard de önskar också

 

[Niyama]

Jag undrar om det finns en önskan att börja träna eller om det är en önskan om att vilja önska.

Jag orkar bara borsta håret någon enstaka gång i veckan och borsta tänderna är ett högt berg. Jag är ju trött hela tiden.

En önskan om att bli min tonårstjej igen då jag enligt läkare, sjukgymnaster och dietister tränade på samma nivå som elitidrottare, olika sorters träning som tog upp flera timmar varje dag 7/7 dagar i veckan. Därav ett av problemen som var att jag inte hade någon vilodag.

Jag prioriterade träningen, och då var min prio ett löpningen och jag saknar den delen av träningen. Jag tog min långa runda fast det innebar att jag blev sen till min brors födelsedagsfest, hade jag varit iväg och kom hem sent och inte orkade eller ville göra något alls så ville jag ändå springa.

Jag sprang flera dagar i veckan med min häst som sällskap som också hon älskade det och alltid höll samma tempo som mig. Det var mina favoritstunder.

Jag tränade mer saker, lite olika efter säsong och hade två fysiskt krävande jobb.

Jag älskade att träna men det kan jag säga till alla är att man måste lägga in återhämtning. För till slut orkade jag bara jobba, träna och ligga i sängen
.
Men jag älskade känslan när man kommer in i löpningen och det känns som man kan springa hur lätt och långt som helst. Som när man springer till tennisbanan med sin kompis, spelar tennis och sen springer hem. Eller springer till stallet och hem.

Är en rätt rastlös person så som barn eller tonåring brukade jag tänka att det var onödigt att gå när man kunde springa. Typ till och från bussen eller affären.

Men det där var ju då. Nu är jag dubbelt så gammal. Men jag vill ju bara ha ett liv
Är allt för sent?

Ska prata med dietisten också.

Det låter som du målar upp en förskönad bild av hur det var. Var du inte svårt sjuk i anorexi då?

Har för mig att du är nåt år yngre än mig och mitt liv har precis börjat känns det som. Det var bara skit tills för ett par år sedan. Känns som jag missat massor, men egentligen spelar det ingen roll. Det viktiga är att det är bra nu.

 

[Lillefrun]

Imorgon kommer det folk från veterankraft som ska hjälpa mig med parkeringen. Dom ska rensa bort sly och träd i en gigantisk hög och kapa ner träd och vi har torsdag och fredag på oss inför eventuell visning på söndags. Det är nödvändigt med parkering för där jag står nu kommer det inte gå att stå sen. Hade styrelsen ute i söndags som sa att jag måste göra två parkeringsplatser nu innan försäljningen och jag bröt ihop inför styrelsen, grannar och pappa och började storgråta och gå iväg. Gick tillbaka och kontrollerade allt dom sagt sen tackade jag för mig och gick hem.

 

[bettysmatte]

Imorgon kommer det folk från veterankraft som ska hjälpa mig med parkeringen. Dom ska rensa bort sly och träd i en gigantisk hög och kapa ner träd och vi har torsdag och fredag på oss inför eventuell visning på söndags. Det är nödvändigt med parkering för där jag står nu kommer det inte gå att stå sen. Hade styrelsen ute i söndags som sa att jag måste göra två parkeringsplatser nu innan försäljningen och jag bröt ihop inför styrelsen, grannar och pappa och började storgråta och gå iväg. Gick tillbaka och kontrollerade allt dom sagt sen tackade jag för mig och gick hem.

Det låter ju helt enkelt jättekonstigt att DU måste göra parkering till nästa ägare. Men, visst, det kommer förmodligen att göra huset mer attraktivt än om de fick veta att de skulle bli tvungna att ta tag i att fixa parkering så fort de hade flyttat dit.

 

[Lillefrun]

Det låter som du målar upp en förskönad bild av hur det var. Var du inte svårt sjuk i anorexi då?

Har för mig att du är nåt år yngre än mig och mitt liv har precis börjat känns det som. Det var bara skit tills för ett par år sedan. Känns som jag missat massor, men egentligen spelar det ingen roll. Det viktiga är att det är bra nu.

Nej i början av allt var jag frisk, sjukdomen kom smygandes men man vet om man har anorexi eller inte när man försöker träna så. Det går inte helt enkelt. Fysiskt omöjligt.

 

[Niyama]

Imorgon kommer det folk från veterankraft som ska hjälpa mig med parkeringen. Dom ska rensa bort sly och träd i en gigantisk hög och kapa ner träd och vi har torsdag och fredag på oss inför eventuell visning på söndags. Det är nödvändigt med parkering för där jag står nu kommer det inte gå att stå sen. Hade styrelsen ute i söndags som sa att jag måste göra två parkeringsplatser nu innan försäljningen och jag bröt ihop inför styrelsen, grannar och pappa och började storgråta och gå iväg. Gick tillbaka och kontrollerade allt dom sagt sen tackade jag för mig och gick hem.

Det ska alltså röjas sly, inte bygga nya parkeringsplatser?