Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[kma]

Ja, jag hör min psykologs och min kurators röster säga samma sak om och om igen och kanske plocka bort lite saker. Vi får se vad jag hinner. Jag måste vila 22-06 när jag är manisk säger min psykolog. Helst sova också

Fick du någon sömn i natt?

 

[Lillefrun]

Fick du någon sömn i natt?

Lite i alla fall

 

[Lillefrun]

Jag har handlat och åkt till en sopstation och slängt saker och nu bestämde jag mig för att försöka vila lite så nu jag gick ner till hagen med hundarna så dom springer medan jag vilar. Fast det är aningen för kallt.
Motivationen till att städa är 0 men kanske kommer den. Kanske borde yoga istället. Typ fixa köket och plocka ordning lite och spara tid till yogan.

 

[Lillefrun]

Vet inte om jag vill skriva eller inte. Det går sisådär så i natt sover jag inte hemma. Bara väntar på medicinerna och att jag ska få sova äntligen. Jag har feber också. Och jag har jätte tråkigt, har inget att göra. Ensam, inga hundar, inga egna kläder, missförstådd och känner mig kränkt. Super alltså. Men övriga här har bemött mig jätte fint. Bara inte den med besluten som inte gav mig mer än ett svar på några ord att svara innan hen bedömde mig. Är irriterad men försöker fokusera på annat men det finns liksom inte mycket att göra. Inget alls faktiskt och surfplattan har 15% batteri, mobilen lämnade jag in på laddning så snart har jag INGET att göra. Kryper i skinnet på mig.

 

[kma]

Vet inte om jag vill skriva eller inte. Det går sisådär så i natt sover jag inte hemma. Bara väntar på medicinerna och att jag ska få sova äntligen. Jag har feber också. Och jag har jätte tråkigt, har inget att göra. Ensam, inga hundar, inga egna kläder, missförstådd och känner mig kränkt. Super alltså. Men övriga här har bemött mig jätte fint. Bara inte den med besluten som inte gav mig mer än ett svar på några ord att svara innan hen bedömde mig. Är irriterad men försöker fokusera på annat men det finns liksom inte mycket att göra. Inget alls faktiskt och surfplattan har 15% batteri, mobilen lämnade jag in på laddning så snart har jag INGET att göra. Kryper i skinnet på mig.

Känns ändå som du är på rätt ställe just nu , jag hoppas mediciner gör att du får sova och att du slipper vara där länge.
Förstår tristessen men du behöver sannolikt vara i en miljö utan möjlighet till att starta nya projekt/aktiviteter. Eller om du är i ”andra änden” att de har koll så du inte går alltför djupt ner i depression.

Kram

 

[Lillefrun]

Det blev väl lite plattfall det hela. En medicin gjorde nog viss positiv skillnad på eftermiddagen Haldol men sen fick jag Hemivirin som var hemsk. Det gjorde så ont i ögon och näsan att jag fick panik och ringde till min mamma. Vad nu hon skulle göra åt saken vet jag inte.

Sov några timmar. Hade dock hittats på golvet någon gång i natt när jag yogade? Vid 4 var jag klarvaken och fick prata med en jätte snäll man och mer medicin men jag är lika studsig ändå. Börjar få panik nu när inte ens sjukhuset lyckas få mig ner i varv och hur det ska bli hemma resten av dagen och ikväll. Jag känner mig desperat. Behöver dessutom hämta medicin på öppenvården och har tid hos min psykolog vid 13 men jag tror inte jag hinner det med tanke på att vi just tagit 12 rör med blodprover och dom vill väl få svar på några av dom innan jag åker och resten vartefter. Dom ska kolla nivåerna av mina mediciner i blodet vilket borde gjorts för länge sen så det är bra. Det får vara värt hela alltet för som alla läkare säger så har jag extremt massiv medicinering och läkaren här trodde inte på mig igår att jag tar mina mediciner. Att jag bara tar häften max.

Men nu fick han ju se att det blev så trots att jag tagit dom och tre mediciner utöver.

Vet inte alls vad som händer nu fram tills jag åker hem. Mobilen dör nu men det är en tant som skriker om myror som kryper in i huden ute i hallen så ligger lite lågt. Ska byta mobilen mot surfplattan

 

[kma]

Borde du inte vara fortsatt inlagd till du är något stabilare verkar konstigt om du släppa hem direkt i detta tillstånd?

 

[Lillefrun]

Borde du inte vara fortsatt inlagd till du är något stabilare verkar konstigt om du släppa hem direkt i detta tillstånd?

Har ingen aning, det är ju akuten och här ska man ju inte vara och jag vill definitivt inte upp till någon avdelning. Vill mest hem faktiskt, åt typ inget igår så är jätte hungrig och vill ha fil eller yoghurt och jag ska få frukost sa dom för typ 1,5 timme sedan sa dom men det har inte hänt, jag fryser för jag har bara fått en T-shirt och ingen har tid att ge mig något mer att ha på mig och jag är alltid den tysta patienten. Jag är livrädd för personalen och även närjag är rädd eller arg eller uppe i varv förblir jag tyst, skakig, stressad, kraftigt och märkbart uppvarvad.

Edit: precis när jag skrivit kom den snällaste av två in med mina kläder och frukost. Hon sa att jag kanske blir kvar ett par dagar

 

[Lillefrun]

Edit igen: läkaren kom in och sa att jag är manisk och sätter in Haldol tillsvidare men att jag ska hem så mamma kommer om någon halvtimme och hämtar mig. Ska komma tillbaka igen om jag har svårt att sova igen.

Han undrade varför jag skakade och mådde dåligt för livet går upp och ner och varje dag kan inte vara bra Jag har för tusan varit manisk och haft blandade episoder om vartannat i 4 veckor. Och så säger han så. Jag sa att jag var rädd för honom till honom. Gräslig läkare och jag kan inte förklara för honom som med andra här. Han får inte hela bilden av mig. Han frågade om jag frös eftersom jag skakar så mycket, fattar inte att jag är så stressad att jag inte kan sitta still för att jag är där för att jag är sjuk

Har vandrat runt, nu är det lite lugnare så jag kan sitta och skriva men det är så rörigt. Dom har ingen koll på mina mediciner

 

[kma]

Vad ledsen jag blir över bemötandet och att de inte tar hand om dig. Du behöver ju verkligen hjälp nu.

Kan du sova hos dina föräldrar? Jag blir orolig att du ska vara själv hemma i detta tillstånd.

 

[Lillefrun]

Haldolen gjorde sitt, tog den på förmiddagen och nu är jag utmattad,inte manisk alls. Bara ångest. Det bara slog till efter en timme efter att jag tagit Haldolen och jag bara slår om till deprimerad. Så blev det nu med men så speciellt efter attjag tagit mediciner. I vanlig fall ser jag inte vad so åm händer. Det bara är så.

LlMamma hämtade mig för att hämta medicin på öppenvården och på den 1,5 timmen hade jag växlat helt. Hon frågade om jag var ledsen och grät när jag tittade bort, jag pratar annorlunda och ja jag är ledsen och trött och ångestfylld. Jag orkar inte vara stark.

Försöker få ihop vad jag varit med om. Det läkaren sa när jag skulle hem var så otroligt olämpligt och farligt. Önskar jag hade det inspelat eller att någon hade varit med.

Jag hade tagit med mina sovkläder och tandborste och lite annat men jag fick inte ha något. Deras kläder, mobil och surfplatta och två trädgårdstidningar som jag ändå inte kunde läsa var allt jag fick ha.

Jag måste hitta något bra att titta på för att fokusera på något som inte kräver fokus men som ändå har något sammanhang. Är det någon som har tips på något lättsamt som man så halvt som hjärndöd kan förstå och kanske att man till och med kan skratta?

 

[Lillefrun]

Jag förstår inte varför så många inom psykiatrins slutenvård är så frustrerande, extremt otrevliga och ibland riktigt elaka. Saknar all empati och jag förstår inte om dom valde jobbet för att dom var på det sättet eller om jobbet gjort dom till det.

Idag fick jag hålla mig från att skrika när personalen inte hjälpte mig. Fem stycken inne på receptionen och jag knackar på men blir helt ignorerad. Vandrar stressad runt i korridoren i 10 minuter och går tillbaka. Försöker förklara att läkaren sagt att jag skulle få min Haldol men personalen fattade inget fast jag förklarade och så sa hon ” Jag tänker fan inte diskutera något med dig” och slängde igen dörren precis framför mig. Jag är van vid psykiatripersonal och hon är inte värst men jag tycker inte det är okej.

Jag låser saker inom mig men var så arg på sjukhuset och tänkte att jag väl sket i dom och medicinen och att jag kommer krascha för att dom vägrar ge mig den. Blir det katastrof så orkar jag inte bry mig. Fast jag skrek inte det utåt utan bara i mitt huvud och en liten viskning när hon stängt dörren.
.
Komma tillbaka igen om sömnen krånglar som dom säger kommer det krävas mycket för att jag ska göra igen.

Hela situationen är absurd. Jag kommer dit och kan knappt inte prata för att jag är så stressad och inte kan vara still och sen bara vänta och vänta på läkaren och få ett rum med fönster så dom kan titta till mig under hela kvällen och natten. Det var bara medicin efter medicin som kom in med 1-2 timmars mellanrum. för det är ju det man är där för. Bli neddrogad under kontrollerade former.

Nu är det ju dags att se om det har hjälpt. Om jag kan sova.

Pratade med min psykolog och han sa att vi ska försöka ha Haldol så kort tid som möjligt. Han ska pusha på läkaren om det så jag inte sitter här med en till medicin när jag försöker trappa ut medicinerna.

 

[Lillefrun]

Mamma berättade nyss hur Trassel och Milou reagerade när hon hade skjutsat upp mig till akuten i tisdags. När vi åkte dit förstod dom att matte var dålig. Dom satt i bilen och flämtade och hade panik eller som att du sprungit två mil i 40 graders sommar temperatur.

När jag hade klivit in till akuten och dörren stängts sa mamma att Milou gjort ljud hon aldrig hört innan. Han ylade och sen grät högljutt och jämrade sig och var otröstlig. Trassel hade blivit jätte stressad han med och flämtat ännu mer.

Så nu är båda extra noga med att vara nära, Milou i knävecket och på mina ben och rumpa. Trassel som en liten halsduk runt halsen ( han ligger på soffryggen) med huvudet på min ena axel.

Jag brukar tänka när jag mår dåligt att det inte spelar någon roll för någon inklusive mina närmsta och Trassel och Milou inte bryr sig om jag finns eller inte. Hundar vänjer sig ju vid nya omständigheter men kanske inte Milou som är otroligt präglad på mig. Kanske vänjer han sig men kanske skulle min frånvaro faktiskt göra skillnad på något sätt. Eller inte. Lite skönt i det tragiska är att jag faktiskt betyder något.

 

[Niyama]

Mamma berättade nyss hur Trassel och Milou reagerade när hon hade skjutsat upp mig till akuten i tisdags. När vi åkte dit förstod dom att matte var dålig. Dom satt i bilen och flämtade och hade panik eller som att du sprungit två mil i 40 graders sommar temperatur.

När jag hade klivit in till akuten och dörren stängts sa mamma att Milou gjort ljud hon aldrig hört innan. Han ylade och sen grät högljutt och jämrade sig och var otröstlig. Trassel hade blivit jätte stressad han med och flämtat ännu mer.

Så nu är båda extra noga med att vara nära, Milou i knävecket och på mina ben och rumpa. Trassel som en liten halsduk runt halsen ( han ligger på soffryggen) med huvudet på min ena axel.

Jag brukar tänka när jag mår dåligt att det inte spelar någon roll för någon inklusive mina närmsta och Trassel och Milou inte bryr sig om jag finns eller inte. Hundar vänjer sig ju vid nya omständigheter men kanske inte Milou som är otroligt präglad på mig. Kanske vänjer han sig men kanske skulle min frånvaro faktiskt göra skillnad på något sätt. Eller inte. Lite skönt i det tragiska är att jag faktiskt betyder något.

Oj vad jobbigt för dem att de blir så stressade

 

[Lillefrun]

Oj vad jobbigt för dem att de blir så stressade

Det var hemskt att höra. Trassel var osäker hela dagen eftersom matte betedde sig så konstigt och stressad när jag packade ihop saker till sjukhuset och deras saker.

Som tur är älskar dom mina föräldrar så väl hemma där slappnade dom av snabbt, lite oroliga en kort stund. Trassel pep när jag pratade med mamma i telefonen och han hörde min röst, kom springandes till telefonen. Jag hörde honom så vi ”pratade” lite. Det gjorde ont i mammahjärtat.

Det är ju bara vi tre som bor tillsammans, vi har ett så starkt band. Trassel kom och tog ansvar som servicehund idag innan Milou kom fram när jag pratade med mamma och sa att jag mådde dåligt. Då kom Trassel direkt och gned sig mot mina ben, sökte ögonkontakt och lutade sig mot mig. Duktig pojke.

Det verkar på något sätt vara viktigt för dom att ha ett jobb som servicehund, istället för att ledsaga blinda eller olika funktionsnedsättningar så tar dom hand om mig när det behövs. Då blir dom lugna när dom får vara med mig. Ligga på mig, gosa, vara nära. Dom märker nog skillnaden för den är stor.

 

[Lillefrun]

Jag har blivit helt knockad av medicinen. Sovit större delen av dagen förutom när jag varit ute med grabbarna. Provar den här dosen imorgon igen och blir det lika illa så ska jag prova att ta två per dag lördag och söndag. Jag fattar att de är dodbaserat men det verkar vara en rätt stark medicin. Det är kanske ingen som vill men jag vore jätte glad om någon kan berätta om deras erfarenheter av Haldol, om dom också blir helt utslagna, trötta, svaga muskler. Om det går över?

 

[Lillefrun]

Jag har snälla föräldrar. Dom kom hit på eftermiddagen/ kvällen och gick en promenad med grabbarna. Trassel och Milou äter vid 17. Jag spred ut maten över hela gräsmattan så det skulle vara lite aktivering. Milou är värdelös på det, han missar mat precis bredvid nosen Jag hade tänkt att jag kanske skulle vilja gå nosework med honom men han har inga drag av spårhund i sig.


Dom brukar alltid behöva gå en promenad efter middagen för att dom behöver kissa och bajsa efter det och det var därför mina föräldrar hjälpte till. Jag var så trött i kroppen att pappa frågade vad jag gjorde när jag gick från hagen upp till huset fast det enda var just att jag försökte gå.

Idag hämtar dom mig och vi åker till sjukhuset och hämtar mediciner. Jag försökte förklara för dom i onsdags att jag behöver till på måndag men dom sa att jag skulle få en akut Apodos på fredag till öppenvården. Men det är ju enröd dag. Jag försökte förklara för flera av dom men det slutade med en dörr stängd framför näsan med ordn att dom fan inte tänkte diskutera med mig. Eftersom vi alla vet att personer som är bipolära inte går att lita på gällande något

 

[Lillefrun]

Jag är inte manisk länge, mycket mer stabil. Idag är jag lite trött men inte alls som igår . Igår var det 10 gånger värre. Jag gick och la mig och somnade runt 22, vaknade till någon gång och sov sen till 8 och då var jag pigg.

Jag har mest tagit det lugnt här hemma. Trimmat båda hundarna och sorterat 8 par strumpor. På den nivån är jag. Skulle tagit bort tvätten från torkställena och lagt i byrå och garderob men dit räcker inte kraften. Var ute i hagen med hundarna en halvtimme på förmiddagen och efter lunch klarade jag av att gå en promenad och sen var vi i hagen i 90 minuter på kvällen. Dom fick leta upp maten och leka och jag kunde bara vila och lyssna på pod.

Det är lite lugnare i huvudet nu, inte lika snabb tanketrafik. Jag läste min journal men förstår inte riktigt att det är mig vi pratar om. Så tycker jag inte att jag var, läkaren förstod inte. Det positiva med att vara inlagd är alla prover som togs och att jag fick en medicin som lugnar hjärnan både på dagen och natten och jag hoppas det kommer gå att sova i natt. Får strunta i det andra han skrev för jag vet inte var han fick allt ifrån.

 

[Lillefrun]

28/4-26 journalutdrag Psyk akuten

”Undertecknad (läkaren) har tittat på ApoDos och patienten står på mediciner som skulle kunna söva en elefant. ”

Kan inte låta bli att fnissa för mig själv varje gång en vårdpersonal ska jämföra mina mediciner på olika sätt. Och speciellt om dom skriver in dom i journalen

 

[Lillefrun]

I tisdags lovade dom mig 8 timmars sömn med alla mediciner dom satte in utöver mina vanliga men jag skrapade bara ihop 4,5 timmar.

När jag hämtade medicin igår träffade jag skötaren som tog emot mig. Som såg mig, bekräftade mig, tyckte jag borde stanna tills jag mådde helt bra, kom med te och när jag inte ville äta kom hon med ett glas nyponsoppa och till frukost ett glas yoghurt och ett glas nyponsoppa. Hon såg den stora skillnaden och vi kunde prata vanligt. Om Valborg och 1 maj, hundar, var vi bor och allmänt och det var så skönt att få visa att jag också är ”normal ”. Jag kan föra en diskussion, jag kan stå still, jag kan fokusera. Jag är inget nervvrak hela tiden.