Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Jag förstår och är jätte tacksam för er omtanke

Men jag är säker på att det inte är någon fara. Mina sömnmediciner tog jag väldig sent igår eftersom jag kom hem så sent så i natt sov jag tills Trassel väckte mig och ville ut typ nio/halv tio eller så.

Jag är både rastlös och super trött samtidigt, det är lite jobbigt men är nog mer stress nu när jag rensar och flytten närmar sig och jag känner att jag inte har kontroll på läget.

Idag orkar jag knappt resa mig upp. Ska ut med hundarn en sväng igen och sen rensa i boden. Och inte missa att jag ska äta också.

 

[Lillefrun]

Funderar på att be mamma hjälpa mig med loppisen, men vill inte kräva för mycket. Pappa har sagt att nu när han mår bättre efter operationen så ska han hjälpa mig klippa gräset tills jag flyttar, kanske inte varje vecka men ofta och det är enorm hjälpsamt.

Jag har så mycket att göra även i huset. Jag behöver mer hjälp känns det som innan jag bryter ihop. Men ingen annan vet ju egentligen vad jag ska ha och vad jag ska göra med sakerna.

Jag hoppas boendestödet kommmer igång ordentligt i höst. På måndag har jag ingen därifrån men måndagen därefter kommer en av mina ordinarie vara på plats. Men det räcker ju inte med en timme i veckan. Det är ju liksom inte bara flytten jag behöver hjälp med utan allt annat.

 

[Lillefrun]

Idag har jag mest sovit och handlat mat, lekte/tränade med hundarna nu på kvällen och njuter av utsikten från min altan i min hängstol. Borde fått den bytt för den är trasig men jag trodde inte den skulle få plats på en balkong så tog en liten presentcheck istället. Ångrar det nu. Men den fungerar i alla fall. Bästa möbeln jag har. Sover här ibland när jag är väldigt trött eller när jag har ångest och känner mig trängd inomhus.

 

[Lillefrun]

När jag låg inne på psykakuten förstod dom inte hur jag inte kunde sova med alla mediciner och att det kunde vara riskabelt att lägga till något mer, det finns liksom inte utrymme för det i min medicinlista. Fick Haldol som bara skulle vara tillfällig, någon mer som jag fick sjuka sjuka biverkningar och så sa personalen och läkaren att jag skulle få sova hur länge jag vill men dom garanterade mig 8 timmars sömn. Efter tre timmars sömn var jag klarvaken och manisk. Fick två till mediciner men kunde inte somna om. Läkaren kallade det en lyckad inläggning.

När jag kom in pratade vi på riktigt i typ 3 minuter och han sa hypoman. På natten när det slog slint helt hade han kunnat komma in och bedöma eftersom han var i rummet bredvid men skötaren såg tydligt och alla andra att jag var manisk.

När jag skrevs ut ansåg inte läkaren längre att jag var hypoman utan helt manisk. Han frågade hur jag trodde det skulle gå hemma och jag sa sanningen att jag trodde jag skulle göra något destruktivt men då sa han bara ”Nå, det är ingen fara. Sånt händer”. Fast jag hamnat på vanliga akuten rätt många gånger. När jag sa att det är jobbigt med så stora svängningar sa han ” Nå, det går upp och ner för alla. Du kan inte räkna med att allt ska vara roligt hela tiden”. Kände mig inte validerad eller sedd.

Det här är lite varför jag inte åker frivilligt till psykakuten. Läkaren sa ju själv att det inte fanns mer dom kunde göra.

 

[Lillefrun]

Och jag är inte i en sådan episod nu. Känner snarare panik och stress och oro och att jag bara vill ge upp, ge upp och bara låta allt gå åt

 

[Niyama]

När jag låg inne på psykakuten förstod dom inte hur jag inte kunde sova med alla mediciner och att det kunde vara riskabelt att lägga till något mer, det finns liksom inte utrymme för det i min medicinlista. Fick Haldol som bara skulle vara tillfällig, någon mer som jag fick sjuka sjuka biverkningar och så sa personalen och läkaren att jag skulle få sova hur länge jag vill men dom garanterade mig 8 timmars sömn. Efter tre timmars sömn var jag klarvaken och manisk. Fick två till mediciner men kunde inte somna om. Läkaren kallade det en lyckad inläggning.

När jag kom in pratade vi på riktigt i typ 3 minuter och han sa hypoman. På natten när det slog slint helt hade han kunnat komma in och bedöma eftersom han var i rummet bredvid men skötaren såg tydligt och alla andra att jag var manisk.

När jag skrevs ut ansåg inte läkaren längre att jag var hypoman utan helt manisk. Han frågade hur jag trodde det skulle gå hemma och jag sa sanningen att jag trodde jag skulle göra något destruktivt men då sa han bara ”Nå, det är ingen fara. Sånt händer”. Fast jag hamnat på vanliga akuten rätt många gånger. När jag sa att det är jobbigt med så stora svängningar sa han ” Nå, det går upp och ner för alla. Du kan inte räkna med att allt ska vara roligt hela tiden”. Kände mig inte validerad eller sedd.

Det här är lite varför jag inte åker frivilligt till psykakuten. Läkaren sa ju själv att det inte fanns mer dom kunde göra.

Har du inte fått nån kontakt på mottagningen du tillhör som du ska vända dig till när ordinarie har semester? Annars kan du ju ringa dit ändå och se om du kan få träffa nån där.

(ursäkta om du redan har svarat på detta, har inte lusläst alla inlägg)

 

[Grazing]

Har du inte fått nån kontakt på mottagningen du tillhör som du ska vända dig till när ordinarie har semester? Annars kan du ju ringa dit ändå och se om du kan få träffa nån där.

(ursäkta om du redan har svarat på detta, har inte lusläst alla inlägg)

Så är det ofta, på min mottagningen så är det fritt för mig att ringa om det krisar när som helst då det alltid är någon som jobbar där, däremot får man räkna med att prata eller träffa någon man kanske träffat innan men det gör inte så mycket tycker jag. Och man kan ju alltid skriva till 1177 och få svar där så dom kan kontakta än.

 

[Lillefrun]

Har du inte fått nån kontakt på mottagningen du tillhör som du ska vända dig till när ordinarie har semester? Annars kan du ju ringa dit ändå och se om du kan få träffa nån där.

(ursäkta om du redan har svarat på detta, har inte lusläst alla inlägg)

Bara hämta medicin varannan vecka

 

[kma]

Bara hämta medicin varannan vecka

Du borde kunna ringa mottagningen och få en tid hos en sköterska.
Eller ringa jour/mobila teamet om du inte vill kontakta själva psykakuten.

Jag tror det vore bra att kontakta någon istället för att det skenar åt något håll.

 

[Niyama]

Så är det ofta, på min mottagningen så är det fritt för mig att ringa om det krisar när som helst då det alltid är någon som jobbar där, däremot får man räkna med att prata eller träffa någon man kanske träffat innan men det gör inte så mycket tycker jag. Och man kan ju alltid skriva till 1177 och få svar där så dom kan kontakta än.

Ja så har det varit för mig när jag tillhört nån mottagning. Oftast, om jag inte haft kontakt med min terapeut under dennes semester har jag fått nån annan som ringt och kollat läget nån gång i veckan.

Anmärkningsvärt att inte @Lillefrun har fått nån som kollar läget med tanke på hur det svänger. Men jag håller med om att du bör ringa ändå, Lillefrun.

 

[Lillefrun]

Jag kunde säkert fått någon om jag ville men jag ville ha semester från psykiatrin och eftersom jag ändå har svårt att prata med andra och det bara blir jobbigt bestämde vi att jag inte skulle ha någon mer kontakt under sommaren än hämta medicin. Min kurator är tillbaka nästa fredag och veckan efter psykologen.

 

[Lillefrun]

Det är faktiskt på riktigt stabilt, det finns inget att oroa sig över. Jag har lyckats hantera saker rätt bra på egen hand.

 

[Grazing]

Det är faktiskt på riktigt stabilt, det finns inget att oroa sig över. Jag har lyckats hantera saker rätt bra på egen hand.

Och jag är inte i en sådan episod nu. Känner snarare panik och stress och oro och att jag bara vill ge upp, ge upp och bara låta allt gå åt

Jag fattar ingenting riktigt, vad är du inte i för episod och vad är det du bara vill ge upp och låta det gå åt skogen med?

Jag fattar som sagt ingenting men det låter inte så stabilt..

 

[Kaninkokerskan]

Det finns i 90 procent av fallen annan personal som tar ens ärenden och postbevakar åt en under semester till exempel, så även om den ordinarie vårdkontakten är frånvarande så kan man självklart både få vård, bedömning och behandling. Vet att det finns många idioter inom vården men också väldigt många helt fantastiska människor och behöver man vård så SKA man söka sådan.

 

[Lillefrun]

Jag fattar ingenting riktigt, vad är du inte i för episod och vad är det du bara vill ge upp och låta det gå åt skogen med?

Jag fattar som sagt ingenting men det låter inte så stabilt..

Jag är trött på hela situationen med flytten, att jag aldrig blir klar, att jag sliter hela tiden men är rädd att inte hinna ändå och jag orkar inte med allt som rör flytten, förstår inte hur det ska gå till. Den situationen vill jag ibland bara ge upp. Hoppas att på något sätt få saker att bara lösa sig utan mig. Men det är ju omöjligt.

Förutom stressen med flytten är det stabilt. Så fort jag glömmer bort den en stund känns det mycket bättre. Känner att jag har något på gång som kanske kan bli bra.

Så det är liksom inte en del av det bipolära, bara den vanliga stressen som alla kan uppleva, vet ingen som tycker om att flytta och speciellt inte när man är ensam om allt.

 

[Niyama]

Jag är trött på hela situationen med flytten, att jag aldrig blir klar, att jag sliter hela tiden men är rädd att inte hinna ändå och jag orkar inte med allt som rör flytten, förstår inte hur det ska gå till. Den situationen vill jag ibland bara ge upp. Hoppas att på något sätt få saker att bara lösa sig utan mig. Men det är ju omöjligt.

Förutom stressen med flytten är det stabilt. Så fort jag glömmer bort den en stund känns det mycket bättre. Känner att jag har något på gång som kanske kan bli bra.

Så det är liksom inte en del av det bipolära, bara den vanliga stressen som alla kan uppleva, vet ingen som tycker om att flytta och speciellt inte när man är ensam om allt.

Det är absolut jobbigt att flytta, men jag tänker att det kanske blir jobbigare än nödvändigt för dig? Du har skrivit så många gånger om att du rensar, det borde liksom inte finnas mer att rensa nu. Kan boendestödet hjälpa till att styra upp det/organisera?

 

[Lillefrun]

Det är absolut jobbigt att flytta, men jag tänker att det kanske blir jobbigare än nödvändigt för dig? Du har skrivit så många gånger om att du rensar, det borde liksom inte finnas mer att rensa nu. Kan boendestödet hjälpa till att styra upp det/organisera?

Jo då, du vet inte hur mycket jag lyckats jag samlat på mig sen jag flyttade hemifrån och rensat då och då men mycket har åkt med i varje flytt. Jag har 3 stora bodar fast snart bara 2 kvar. Sen vet jag inte vad jag ska behålla heller. Har massor av fina saker men måste ju få plats med allt.

Fastnar i saker och börjar läsa som igår om min häst med alla hennes papper och pass och veterinär räkningar och foderstater uträknat med alla mineraler och vitaminer och kvittot från hennes avlivning.Där tog det stopp för igår. Idag hittade jag massor av material från behandlingshemmet jag bodde på som jag inte vet om jag bara ska slänga eller spara, då började jag läsa dom och avbröt allt annat.

 

[Lillefrun]

Kommer nog aldrig bli helt klar med rensandet känns det som och sen är det ju hela huset. Jag kan köra på bra vissa dagar och få massor gjort men jag fastnar i detaljer väldigt ofta

 

[parellikusken]

Alltså, bodde du inte i lägenhet innan du flyttade till huset för typ ett år sedan?
Har du samlat på dig så mycket under det året att du trots allt resande du redan gjort inte får plats med det i lägenheten + längenhetsförrådet?

 

[Niyama]

Jo då, du vet inte hur mycket jag lyckats jag samlat på mig sen jag flyttade hemifrån och rensat då och då men mycket har åkt med i varje flytt. Jag har 3 stora bodar fast snart bara 2 kvar. Sen vet jag inte vad jag ska behålla heller. Har massor av fina saker men måste ju få plats med allt.

Jag vet ju vilka utrymmen du har och även om alla var proppfulla borde det ju vara färdigrensat nu med tanke på alla gånger du skrivit om att du rensar.

Fastnar i saker och börjar läsa som igår om min häst med alla hennes papper och pass och veterinär räkningar och foderstater uträknat med alla mineraler och vitaminer och kvittot från hennes avlivning.Där tog det stopp för igår. Idag hittade jag massor av material från behandlingshemmet jag bodde på som jag inte vet om jag bara ska slänga eller spara, då började jag läsa dom och avbröt allt annat.

Det var nåt sånt jag anade. Du kommer ju inte framåt då och skulle behöva hjälp (av boendestödet?) när du fastnar. Det tar jättemycket energi när du rensar och rensar men ändå aldrig blir klar.