Autistic meltdown

Bukefalos 30 år!

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?
 

Alltså, bodde du inte i lägenhet innan du flyttade till huset för typ ett år sedan?
Har du samlat på dig så mycket under det året att du trots allt resande du redan gjort inte får plats med det i lägenheten + längenhetsförrådet?
Min tredje sommar här nu och nästan inget förutom några jackor och hundkläder är från nu. Det andra följde med i flytten förra gången. Men jag kommer ha mycket mer plats för sakerna i lägenheten. Med ett riktigt kök och utrymme för köksmaskiner, baktillbehör, stekpannor och porslin.

Jag hade tre förråd som hörde till min lägenhet. Den jobbigaste boden att rensa var den med alla kläder. Se hur mycket anorexikläder jag hade där man ju knappt får in en hand i en T-shirt. Sist jag flyttade var jag inte redo att släppa ifrån mig alla dom kläderna men det är jag nu. Jag har varit brutal i att inte behålla kläder från den tiden.
 
Jag vet ju vilka utrymmen du har och även om alla var proppfulla borde det ju vara färdigrensat nu med tanke på alla gånger du skrivit om att du rensar.

Det var nåt sånt jag anade. Du kommer ju inte framåt då och skulle behöva hjälp (av boendestödet?) när du fastnar. Det tar jättemycket energi när du rensar och rensar men ändå aldrig blir klar.
Där håller jag med verkligen. Det känns som att jag försöker gräva en grop men spaden går inte genom marken. Jag bara gräver på samma ställen tills jag blir tokig.

Tanken var ju boendestödet men dom segade bara till det ännu mer med att ta tillbaka saker jag lagt iväg och ta fram det igen och säga att den här saken borde jag behålla. Nästa gång är om två veckor men man hinner inte så långt på den korta tiden dom är här men jag kan ju diskutera med dom och köra på ordentligt då och be dom hjälpa mig när jag fastnar.

Ni tycker antagligen både det ena och det andra om alla mina saker, hur det blir mycket kläder när man pendlat så mycket i vikt som jag gjort. Att jag kanske är slarvig eller lat. Men min autistiska hjärna är inte gjord för det här. Tidigare när jag packat eller rensat och mamma varit med har jag kunnat fråga om jag ska börja med sockorna eller vantarna först när det bara är dom två sakerna. Tänk er nu alla intryck och detaljer och olikheter och jag känner mig lite som att jag är i en öken utan en karta. Det finns inga sammanhang i något. Det är skitjobbigt faktiskt.
 
Där håller jag med verkligen. Det känns som att jag försöker gräva en grop men spaden går inte genom marken. Jag bara gräver på samma ställen tills jag blir tokig.

Tanken var ju boendestödet men dom segade bara till det ännu mer med att ta tillbaka saker jag lagt iväg och ta fram det igen och säga att den här saken borde jag behålla. Nästa gång är om två veckor men man hinner inte så långt på den korta tiden dom är här men jag kan ju diskutera med dom och köra på ordentligt då och be dom hjälpa mig när jag fastnar.

Ni tycker antagligen både det ena och det andra om alla mina saker, hur det blir mycket kläder när man pendlat så mycket i vikt som jag gjort. Att jag kanske är slarvig eller lat. Men min autistiska hjärna är inte gjord för det här. Tidigare när jag packat eller rensat och mamma varit med har jag kunnat fråga om jag ska börja med sockorna eller vantarna först när det bara är dom två sakerna. Tänk er nu alla intryck och detaljer och olikheter och jag känner mig lite som att jag är i en öken utan en karta. Det finns inga sammanhang i något. Det är skitjobbigt faktiskt.
Din mamma kan inte hjälpa till igen då?

Jag tror din hjärna skulle må bra av ordning, inte kaos av grejer som du inte orkar med. Det tar nog energi hela tiden för du vet att du "borde" rensa.
 
Din mamma kan inte hjälpa till igen då?

Jag tror din hjärna skulle må bra av ordning, inte kaos av grejer som du inte orkar med. Det tar nog energi hela tiden för du vet att du "borde" rensa.
Jag ska köra igenom det sista i ena boden imorgon eller söndag och sen kanske jag kan be henne kika och gå igenom med mig. Men mina föräldrar är ute och reser i princip hela sommaren men någon gång måste dom väl ha tid. Kanske slutet av nästa vecka när dom ska vara hemma lite.

Frågade mamma om loppisen men hon är bortrest då med. Och även i september när jag skulle behöva mest hjälp. Kräver inget och blir inte irriterad men dom har lovat att hjälpa mig men det är ju mitt problem om dom inte kan . Dom måste ha egna liv och deras liv kan ju inte kretsa kring mig. Men tanken var att i den boden jag är i nu skulle mamma gå igenom allt och bestämma vad som sparas och inte. Men nu gör jag allt själv
 
Det lät som att mina föräldrar inte hjälper till alls när jag skrev förut men det gör dom ju, bara inte med packningen. Dom hjälper mig köra bort allt skräp,klipper gräset och på alla andra sätt. Jag är lycklig över att ha dom. Kanske kommer dom kunna hjälpa till och gå igenom det jag packat eller i huset. Vilket som lät jag kanske som att dom inte gör något men det gör dom
 
Det är jobbigt att flytta och vissa saker följer helt enkelt bara med från förråd till förråd. Jag har tre lådor stående nu som jag inte öppnat på tre flyttar. Saker som dessutom drabbats av mögel och borde slängas men som står och väntar på att jag ska sortera dom.
Har du utrymme där du kan ställa lådorna i nya bostaden så hade jag bara släpat med skiten om jag känt att det var övermäktigt att rensa. Rensa är ju trots allt det jobbigaste. Att lyckas sålla bland gamla minnen och sådant man tyckt om är jättejobbigt mycket jobbigare än att bara packa.

Själv lyckas jag aldrig med det där säljandet av saker utan har accepterat att jag får skänka det till secondhand, det är återigen det där med att rensa, sortera och prissätta dessutom som fallerar. Oftast dessutom i redan jobbiga stunder som flytt tex. Man kan inte göra allt "rätt" eller på det bästa sättet, det får bli på det sätt man mäktar med.
 
Det är jobbigt att flytta och vissa saker följer helt enkelt bara med från förråd till förråd. Jag har tre lådor stående nu som jag inte öppnat på tre flyttar. Saker som dessutom drabbats av mögel och borde slängas men som står och väntar på att jag ska sortera dom.
Bara ett litet tips. Hiva lådorna som de är bara. Har du inte öppnat dem på tre flyttar och de dessutom är mögelangripna ser jag inte vad däri som vore viktigt att det inte slängs.

När jag flyttade sist hade jag två lådor jag inte öppnat sedan jag packade dem att flytta hemifrån första gången, de slängdes utan att öppnas och jag har aldrig funderat på dem igen, detta var många år sedan. Ibland är det bästa att inte sätta sig i situationen där man måste fundera så mycket. :)

Är det kanske något du också skulle kunna göra @Lillefrun ? Jag tänker på det du sa om att rensa ut sina "anorexikläder", om alla för små storlekar är i samma påse eller låda, måste du gå igenom den eller kanske du bara kan sälja/skänka hela som det är?
 
Bara ett litet tips. Hiva lådorna som de är bara. Har du inte öppnat dem på tre flyttar och de dessutom är mögelangripna ser jag inte vad däri som vore viktigt att det inte slängs.

När jag flyttade sist hade jag två lådor jag inte öppnat sedan jag packade dem att flytta hemifrån första gången, de slängdes utan att öppnas och jag har aldrig funderat på dem igen, detta var många år sedan. Ibland är det bästa att inte sätta sig i situationen där man måste fundera så mycket. :)

Är det kanske något du också skulle kunna göra @Lillefrun ? Jag tänker på det du sa om att rensa ut sina "anorexikläder", om alla för små storlekar är i samma påse eller låda, måste du gå igenom den eller kanske du bara kan sälja/skänka hela som det är?
Jag har egentligen bara tre-4 lådor kvar men i dom vet jag att det ligger saker jag vill ha för att flyttfirman ställde dom längst inne i en bod istället för till huset som det stod på lådorna. Som matberedarenoch köksprylar jag saknat.

Jag har skänkt alla anorexikläder så dom är borta nu. Dom enda kläderna som kommer få vara i förrådet är jackor för olika årstider.

Jag känner att jag är klar med kläderna men mina föräldrar tjatar på mig att jag har för mycket. Men dom fattar inte att jag la en hel dag på att gå igenom ALLA kläder i huset och rensade ut två-tre säckar med kläder så det som är kvar vill jag ha. Får det inte plats får jag väl åka och skänka när jag vet och har sett på plats i lägenheten. Rensar kanske igen när jag packar ner allt.

Är väldigt pressad av föräldrarna på hur många lådor som är rimliga, vad som ska bort, att jag måste göra mera och att dom skämdes när jag flyttade hit med lådorna. Att det inte är normalt som jag har och jag fattar att det är mycket men blir ledsen ändå.
 
Det är jobbigt att flytta och vissa saker följer helt enkelt bara med från förråd till förråd. Jag har tre lådor stående nu som jag inte öppnat på tre flyttar. Saker som dessutom drabbats av mögel och borde slängas men som står och väntar på att jag ska sortera dom.
Har du utrymme där du kan ställa lådorna i nya bostaden så hade jag bara släpat med skiten om jag känt att det var övermäktigt att rensa. Rensa är ju trots allt det jobbigaste. Att lyckas sålla bland gamla minnen och sådant man tyckt om är jättejobbigt mycket jobbigare än att bara packa.

Själv lyckas jag aldrig med det där säljandet av saker utan har accepterat att jag får skänka det till secondhand, det är återigen det där med att rensa, sortera och prissätta dessutom som fallerar. Oftast dessutom i redan jobbiga stunder som flytt tex. Man kan inte göra allt "rätt" eller på det bästa sättet, det får bli på det sätt man mäktar med.
Jag kan inte riktigt få med allt och jag vill gå igenom det jag har kvar. Jag hoppas att det finns plats när jag är klar. Kommit på mer saker jag måste rensa :banghead:

Alla minnen är det värsta som det som handlar om min döda häst och min döda hund.
Eller kläder som var ens favoriter som påminner om saker jag varit med om.
 
Jag kan inte riktigt få med allt och jag vill gå igenom det jag har kvar. Jag hoppas att det finns plats när jag är klar. Kommit på mer saker jag måste rensa :banghead:

Alla minnen är det värsta som det som handlar om min döda häst och min döda hund.
Eller kläder som var ens favoriter som påminner om saker jag varit med om.

Krasst får du ju ha hur mycket prylar du vill. Vill du ha massa saker, ha det. Jag har asat runt massa saker förr, sen hände livet och jag ägde plötsligt mer eller mindre bara kläderna jag stod i. Då insåg jag att det är bara saker, minnen har jag ju kvar ändå utan saken. Några grejer svider än men det hade kostat mig för mycket känslomässigt och ekonomiskt att strida för dem. Så jag valde att släppa det. Hade det varig enklare hade jag fortsatt asa runt på skrivböcker från årskurs 3, men jag klarar mig mycket bra utan dem. Saker går att ersätta vid behov, minnen finns kvar.
 
Om jag förstår rätt har du rensat en hel bod och är på väg med resten. Det ÄR jättemycket jobb att rensa och jag tror det ingår för alla att fastna i något gammalt som man upptäcker och försvinner in i. Det ser jag också som en del i processen att rensa. När man förlorat sig i vad det nu är för pärm eller annat så möjliggör själva det att kanske släppa den. Förlorandet är en förväntad del av och en viktig funktion i att rensa tror jag. Särskilt i en situation som din där rensandet faktiskt får ta månader.

Sedan har jag såklart all respekt att det blir ett mycket svårare projekt med npf, men jag skulle vilja erbjuda perspektivet att processen inte är fel bara för att den är annorlunda, utmattande och omständlig. Du är inte fel för att det här rensar-projektet är jättestort, svårt att överblicka och stressande.

Om jag var i din situation, så hade jag nog velat använda boendestödet till en struktur kring vad ska gås igenom/rensas/packas när, snarare än att de ska ifrågasätta dina val. Att de hjälper dig fördela arbetet som finns på tiden som finns liksom? Att de står för överblicken (ok det finns x lådor och y dagar det blir z lådor per dag inräknat vilodagar. Ditt mål är att till slut ha å antal lådor, det betyder att för varje ä stycken lådor du tömmer så kan du behålla ö stycken lådor för att nå DIN målbild) och inte till att ifrågasätta dina val. Och att dina föräldrar skäms över sina lådor är deras börda att bära. Det har inget med dig att göra, det är deras tillkortakommande, inte ditt.
 
Om jag förstår rätt har du rensat en hel bod och är på väg med resten. Det ÄR jättemycket jobb att rensa och jag tror det ingår för alla att fastna i något gammalt som man upptäcker och försvinner in i. Det ser jag också som en del i processen att rensa. När man förlorat sig i vad det nu är för pärm eller annat så möjliggör själva det att kanske släppa den. Förlorandet är en förväntad del av och en viktig funktion i att rensa tror jag. Särskilt i en situation som din där rensandet faktiskt får ta månader.

Sedan har jag såklart all respekt att det blir ett mycket svårare projekt med npf, men jag skulle vilja erbjuda perspektivet att processen inte är fel bara för att den är annorlunda, utmattande och omständlig. Du är inte fel för att det här rensar-projektet är jättestort, svårt att överblicka och stressande.

Om jag var i din situation, så hade jag nog velat använda boendestödet till en struktur kring vad ska gås igenom/rensas/packas när, snarare än att de ska ifrågasätta dina val. Att de hjälper dig fördela arbetet som finns på tiden som finns liksom? Att de står för överblicken (ok det finns x lådor och y dagar det blir z lådor per dag inräknat vilodagar. Ditt mål är att till slut ha å antal lådor, det betyder att för varje ä stycken lådor du tömmer så kan du behålla ö stycken lådor för att nå DIN målbild) och inte till att ifrågasätta dina val. Och att dina föräldrar skäms över sina lådor är deras börda att bära. Det har inget med dig att göra, det är deras tillkortakommande, inte ditt.
Jag har rensat 3 bodar, snart klar med nummer3 och har lite annat i bod 1 som jag glömde men man kan väl säga att jag rensat 2, 5 bod, lite mer. Behöver packa om lite bara. Så jag har verkligen slitit som ett djur. Det går inte att förstå hur mycket detvarit. Vi har varit iväg till returpunkten flertalet gånger med hela mina föräldrars bil fullpackad.



Funderar på om jag ska kika igenom allt igen och rensa igen lite grann men sen får det vara. Skriva noga var jag vill ha lådorna och säga till noga nu att det ska dit jag skrivit så det inte blir en röra, till lägenheten eller förrådet. Jag har ingen aning om hur mycket som får plats i förrådet.

Ja det är så svårt med alt som väcks, när man tittar på sakerna från behandlingshemmet och alla minnen kommer och jag inte fattar hur jag kunde leva så. Det är obegripligt mitt liv i alla dessa år. Min första flytta hemifrån gång var inte till ett eget hem utan till ett behandlingshem. Tankar på personal,dom jag bodde med, den extremt strikta strukturen och varför jag hamnade där.

Jag behöver få se det här, acceptera och kunna gå vidare. Sörja fast det inte är mycket till liv jag hade.
 
Jag har rensat 3 bodar, snart klar med nummer3 och har lite annat i bod 1 som jag glömde men man kan väl säga att jag rensat 2, 5 bod, lite mer. Behöver packa om lite bara. Så jag har verkligen slitit som ett djur. Det går inte att förstå hur mycket detvarit. Vi har varit iväg till returpunkten flertalet gånger med hela mina föräldrars bil fullpackad.



Funderar på om jag ska kika igenom allt igen och rensa igen lite grann men sen får det vara. Skriva noga var jag vill ha lådorna och säga till noga nu att det ska dit jag skrivit så det inte blir en röra, till lägenheten eller förrådet. Jag har ingen aning om hur mycket som får plats i förrådet.

Ja det är så svårt med alt som väcks, när man tittar på sakerna från behandlingshemmet och alla minnen kommer och jag inte fattar hur jag kunde leva så. Det är obegripligt mitt liv i alla dessa år. Min första flytta hemifrån gång var inte till ett eget hem utan till ett behandlingshem. Tankar på personal,dom jag bodde med, den extremt strikta strukturen och varför jag hamnade där.

Jag behöver få se det här, acceptera och kunna gå vidare. Sörja fast det inte är mycket till liv jag hade.
Du kan ju alltid rensa vidare i de lådor som nu är "klara" när du väl flyttat och inte behöver känna tidspress så länge du har plats :)
 
Du kan ju alltid rensa vidare i de lådor som nu är "klara" när du väl flyttat och inte behöver känna tidspress så länge du har plats :)
Jag vill göra det men jag är helt lost med hur mycket plats jag har i lägenheten. Kommer inte ihåg hur förrådet ser ut och har ingen uppfattning om hur mycket kläder som får plats i jämfört med här för här har jag en mega garderob men å andra sidan inget linneskåp så jag blandar kläder med sängkläder och handdukar men i lägenheten får dom ett eget skåp. Men ingen garderob på samma sätt utan lite att hänga och trådbackar.

Kanske får det bli en hörna ett tag i så fall. Men det här är sjukt för jag är extremt vuxen men bryr mig på tok för mycket om att mina föräldrar tjatar så mycket på mig att göra mig av med allt. Jag har lite kvar jag kan tänka mig att ta bort men resten är ju mitt som jag gillar. Pappa har sagt att det är gamla och fula kläder men dom i min nuvarande storlek är varken gamla eller fula så det gör mig ledsen när det är min klädstil. Och dom små var inte heller fula utan väldigt mycket fint bara att dom var gjorda för en barbiedocka.

Kommer kännas skönt när loppisen är över och jag kanske fått sålt lite möbler också. Det som inte blir sålt blir som allt annat till secondhand. Längtar efter att känna att jag är nöjd med bodarna. Kanske blir det idag! Ska visa mamma idag och säga att det här är mina val, stå på mig.
 
Jag försökte komma fram till Minds chatt igår. Vågade inte prata med någon så kunde inte ringa jourhavande präst så jag försökte gång på gång utan framgång.

Vågade inte ringa mina föräldrar heller och ville inte lasta allt på min bästa vän heller när hon var här och jag fightade hela dagen, kvällen och natten.

Ringde mamma idag i alla fall så hon kommer snart så jag får lite hjälp någon timme eller två. Behöver intr berätta några detaljer. Bara att jag vill ha lite sällskap. Vi kan prata om hundarna och gosa med dom.
 
Detta med att rensa, jag vet hur lätt det är att fastna! Jag behövde tömma en hel lägenhet själv (3a på 70kvm + 9kvm inglasad balkong). Hade som mål att bli klar på 2veckor, tog mig 1 månad tror jag. Extremt jobbigt, allt fullt med minnen. Värst var alla kläder och saker som var exet, grät mig igenom många dagar.

Jätte mkt jag ville behålla men helt enkelt omöjligt, jag fick i princip slänga allt. Till slut började jag bara dra på skygglappar och hiva, inte ens börja öppna fotoalbum, lådor med minnessaker jag sparat osv. Då hade jag aldrig blivit klar.

Jag hade lägenheten kvar till 31/4 men var klar med tömningen i början på mars och kunde flytta. Helt nödvändigt för mitt mående som blev sämre av att vara kvar på den platsen, jag undvek att åka ”hem” helt enkelt för att jag mådde skit.

Kan du försöka vara lite hård och bara kasta eller skänka? Förstår det är svårt ❤️
 
Jag försökte komma fram till Minds chatt igår. Vågade inte prata med någon så kunde inte ringa jourhavande präst så jag försökte gång på gång utan framgång.

Vågade inte ringa mina föräldrar heller och ville inte lasta allt på min bästa vän heller när hon var här och jag fightade hela dagen, kvällen och natten.

Ringde mamma idag i alla fall så hon kommer snart så jag får lite hjälp någon timme eller två. Behöver intr berätta några detaljer. Bara att jag vill ha lite sällskap. Vi kan prata om hundarna och gosa med dom.
Det går att chatta med jourhavande präst också.
 
Detta med att rensa, jag vet hur lätt det är att fastna! Jag behövde tömma en hel lägenhet själv (3a på 70kvm + 9kvm inglasad balkong). Hade som mål att bli klar på 2veckor, tog mig 1 månad tror jag. Extremt jobbigt, allt fullt med minnen. Värst var alla kläder och saker som var exet, grät mig igenom många dagar.

Jätte mkt jag ville behålla men helt enkelt omöjligt, jag fick i princip slänga allt. Till slut började jag bara dra på skygglappar och hiva, inte ens börja öppna fotoalbum, lådor med minnessaker jag sparat osv. Då hade jag aldrig blivit klar.

Jag hade lägenheten kvar till 31/4 men var klar med tömningen i början på mars och kunde flytta. Helt nödvändigt för mitt mående som blev sämre av att vara kvar på den platsen, jag undvek att åka ”hem” helt enkelt för att jag mådde skit.

Kan du försöka vara lite hård och bara kasta eller skänka? Förstår det är svårt ❤️
Bra jobbat i det svåra. Jag ska ut dit nu sen och försöka vara mer hård. Varit stenhård med kläderna faktiskt, inga anorexikläder finns kvar. Ska gå igenom ett par lådor jag inte vet riktigt vad det är i dom och försöka vara sträng. En låda med porslin och glas hade jag tänkt spara allt i men har ändrat mig och ska bara ha kvar det bästa.

Alla minnessaker från i förrgår ligger på altanen. Massor av pärmar och block och plastfickor. Tänkt att jag bara ska läsa igenom en gång mellan rensningarna och sen slänga. Borde kanske inte ens titta men jag är så nyfiken.

Jag har 72 kvm hus, 80 kvm altan och ca 30 kvm förråd
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Ensam och ledsen
  • Alkohol
  • Miumius stora flytt-tråd

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp