Benämna djur som barn (utbruten från Profilen tvingas sluta: ”Jag är i enorm sorg”)

[Görel]

Jag brukar säga att jag är min hästs vårdnadshavare eller tjänare.
Att kalla sig mamma skulle aldrig falla mig in. Under flera år hade jag en ”riktig” hästfamilj med ett sto och hennes två döttrar. Döttrarna kallades för småflickorna Delade stall med personer som kallade mig för deras mamma, men det protesterade jag emot eftersom de hade sin egen mamma hos sig.

 

[Sel]

Jag minns så väl när min faktiska mormor (hon är borta nu) följde med mamma upp för att se min nya häst. En häst jag köpt olovandes, för övrigt... det är en annan historia. ...och bockade lite artigt och sa att "Hej, det är jag som är mormor."
Hon var absolut inte hästmänniska.

 

[dobbis]

Här finns heller ingen 2 bent mamma, dock konstaterade min mamma för flera år sen att hon fick nog bara hundbarnbarn
Hundarna är hundar, syskon kan dom inte heller kallas då Gissa är pinne, hennes tax är tax och jag har delvis min jaktlabbe här, och med lite tur kanske det blir en ny hund här som planeras bli min nästa hund efter Gissa.

 

[Sel]

Så ni som strikt aldrig skulle använda mamma/barn/syskon eller liknande, blir det verkligen aldrig mer familjärt i vardagen? Eller ersätts det helt enkelt av andra smeknamn?

 

[bettysmatte]

Så länge man behandlar sina djur väl tycker jag verkligen att det inte spelar någon rolls alls vad man kallar dem - eller vad man kallar sig själv gentemot dem. (Men fortfarande är jag mycket hellre mamma än matmor (matte) - se nedan).

Har du funderat på varför sällskapsdjurens ägare kallas för husse och matte? Enligt svensk ordbok så är: Husse en man som äger och sköter om ett visst djur, vanligen hund eller katt. Matte är kvinnan som äger och sköter om djuret.

Husse och matte är kortformer av husbonde och matmor, som var vanliga ord i det gamla bondesamhället. Husbonden var den manlige ägaren av gården och djuren, medan matmor ansvarade för hushållet och tog hand om barnen och djuren.

https://husdjursblogg.glanna.se/varfor-sager-vi-egentligen-husse-och-matte/

 

[Sel]

Jag brukar säga att jag är min hästs vårdnadshavare eller tjänare.
Att kalla sig mamma skulle aldrig falla mig in. Under flera år hade jag en ”riktig” hästfamilj med ett sto och hennes två döttrar. Döttrarna kallades för småflickorna Delade stall med personer som kallade mig för deras mamma, men det protesterade jag emot eftersom de hade sin egen mamma hos sig.

"Guardian" blev rätt populärt i engelskan via "kattviskaren" när man talar om katter, och det känns helt okej också, men jag skulle liksom aldrig säga "Come to your guardian, kittycat!"

 

[dobbis]

Så ni som strikt aldrig skulle använda mamma/barn/syskon eller liknande, blir det verkligen aldrig mer familjärt i vardagen? Eller ersätts det helt enkelt av andra smeknamn?

Min familj eller älsklingar en bra dag, fråntaget taxen,odjur

 

[Hippocampus]

Jag tilltalar mina hästar vid namn. Som jag gör med de flesta människor. Tycker det är respekt.
Kan ibland säga hej snygging, hej hjärtat, hej älskling också. Men annars namnen, varje dag. Hälsar på de när jag kommer, säger alltid hejdå/god natt när jag går.

 

[LenaH]

Så ni som strikt aldrig skulle använda mamma/barn/syskon eller liknande, blir det verkligen aldrig mer familjärt i vardagen? Eller ersätts det helt enkelt av andra smeknamn?

Kärt barn har många namn men inget som har med människofamilj att göra.

 

[Görel]

"Guardian" blev rätt populärt i engelskan via "kattviskaren" när man talar om katter, och det känns helt okej också, men jag skulle liksom aldrig säga "Come to your guardian, kittycat!"

Jag säger ”kom till matte”. Att jag kallar mig vårdnadshavare är egentligen för att jag har det juridiska och ekonomiska ansvaret för min häst. Servicepersonal är nog vad hon tänker på mig som

 

[Sel]

Jag tilltalar mina hästar vid namn. Som jag gör med de flesta människor. Tycker det är respekt.
Kan ibland säga hej snygging, hej hjärtat, hej älskling också. Men annars namnen, varje dag. Hälsar på de när jag kommer, säger alltid hejdå/god natt när jag går.

Kärt barn har många namn men inget som har med människofamilj att göra.

Jag säger ”kom till matte”. Att jag kallar mig vårdnadshavare är egentligen för att jag har det juridiska och ekonomiska ansvaret för min häst. Servicepersonal är nog vad hon tänker på mig som

Jag tänker mer när man pratar Om djuren. Jag säger inte "åh, kom hit mitt barn!" eller "Hejdå mitt barn!" heller (det gör normalt inte människor med mänskliga avkommor heller tänker jag), men jag sa absolut syskon om katt och hund när jag nämnde dem tillsammans och detsamma om hund och hund till exempel. Precis som i vilken bonusfamilj som helst helt enkelt.
Jag lägger liksom ingen jättestark värdering i endera, men "I need to go home to my boy/kitty eller i plural "But what about my babies??" i djursammanhang känns inte det minsta konstigt för mig.

 

[LenaH]

Jag tänker mer när man pratar Om djuren. Jag säger inte "åh, kom hit mitt barn!" eller "Hejdå mitt barn!" heller (det gör normalt inte människor med mänskliga avkommor heller tänker jag), men jag sa absolut syskon om katt och hund när jag nämnde dem tillsammans och detsamma om hund och hund till exempel. Precis som i vilken bonusfamilj som helst helt enkelt.
Jag lägger liksom ingen jättestark värdering i endera, men "I need to go home to my boy/kitty eller i plural "But what about my babies??" i djursammanhang känns inte det minsta konstigt för mig.

Jag använder nog deras namn? Eller nån variant på det då förstås.
På säg jobbet säger jag nog bara hästen/att jag ska till stallet men det är väl kanske också lite skillnad på det sättet att jag inte har några djur hemma.
När vi hade hund när jag var barn sa jag namnet.

 

[kolblakkur]

Min hund är min bebis. Minns inte att jag fött henne men vet att hon är mitt barn

 

[Sel]

Jag använder nog deras namn? Eller nån variant på det då förstås.
På säg jobbet säger jag nog bara hästen/att jag ska till stallet men det är väl kanske också lite skillnad på det sättet att jag inte har några djur hemma.
När vi hade hund när jag var barn sa jag namnet.

Jag tror också det är lite annorlunda när det handlar om djur utanför hemmet. Min bästa kollega kallar ofelbart sin häst för "The boy that makes everything better" eller "the boy", men ska hon till stallet efter jobbet säger hon förstås att hon ska just till stallet.
Jag försöker tänka tillbaka till vad jag sa med hundarna, men många saker säger man ju bara utan tanke. Det blev nog ofta "flickorna" eller liknande. Jag tror sällan att jag bara sa "Åh nej jag måste hem till Hundarna." utan det blev andra mer kärvänliga omskrivningar.

 

[Sryoqwe]

Så ni som strikt aldrig skulle använda mamma/barn/syskon eller liknande, blir det verkligen aldrig mer familjärt i vardagen? Eller ersätts det helt enkelt av andra smeknamn?

Tror inte jag använder något som är typiskt inom en människofamilj. Brukar använda namnen och katt'n/katta/hunn'/häst/ponny/djur, samt viss inblandning av namnen i det, typ "Aspkatta". Unga individer kan refereras till som småfolk och ungdomar. Sinsemellan är de för det mesta kollegor, om de är tillräckligt positivt inställda till varandra vilket alla nuvarande är. Är de syskon/annan släkting kan det också användas, två av hundarna är till exempel systrar.

Tycker att det känns tillräckligt familjärt. Nu har jag inga barn men hade jag haft det är det iofs inte så väldigt osannolikt att de hade fått liknande smeknamn. Jag är nog inte så mycket för vanliga smeknamn rent generellt.

 

[Sassy]

Jag kallar mina katter för syskon eftersom det är så de beter sig. De är inte ett dugg släkt med varandra men väldigt tydliga bonussyskon. Mina tidigare betedde sig precis som den mormor och barnbarn de var, och benämndes därefter.

(Alltså, pratar jag med andra så säger jag ju katterna, precis som att de flesta föräldrar brukar kalla sina barn för "barnen" och inte "syskonen" när de pratar med utomstående. Men pratar jag med katterna så benämner jag den andra för bror/syster. "Stjäl inte din systers mat" har en helt annan ton än "stjäl inte Sigrids mat".)

Kallar mig själv matte (mom när jag pratar engelska), och har väldigt mycket annat högre på listan att bekymra mig för i världen än vad folk kallar sina djur.

 

[Görel]

Jag tänker mer när man pratar Om djuren. Jag säger inte "åh, kom hit mitt barn!" eller "Hejdå mitt barn!" heller (det gör normalt inte människor med mänskliga avkommor heller tänker jag), men jag sa absolut syskon om katt och hund när jag nämnde dem tillsammans och detsamma om hund och hund till exempel. Precis som i vilken bonusfamilj som helst helt enkelt.
Jag lägger liksom ingen jättestark värdering i endera, men "I need to go home to my boy/kitty eller i plural "But what about my babies??" i djursammanhang känns inte det minsta konstigt för mig.

När jag pratar om djuret säger jag hästen, hennes namn eller mattes ögonsten. Eller Gosegull som hon också heter

 

[Sel]

Jag kallar mina katter för syskon eftersom det är så de beter sig. De är inte ett dugg släkt med varandra men väldigt tydliga bonussyskon. Mina tidigare betedde sig precis som den mormor och barnbarn de var, och benämndes därefter.

(Alltså, pratar jag med andra så säger jag ju katterna, precis som att de flesta föräldrar brukar kalla sina barn för "barnen" och inte "syskonen" när de pratar med utomstående. Men pratar jag med katterna så benämner jag den andra för bror/syster. "Stjäl inte din systers mat" har en helt annan ton än "stjäl inte Sigrids mat".)

Kallar mig själv matte (mom när jag pratar engelska), och har väldigt mycket annat högre på listan att bekymra mig för i världen än vad folk kallar sina djur.

Men ungefär precis så.

 

[Pilot]

Jag tänker mer när man pratar Om djuren. Jag säger inte "åh, kom hit mitt barn!" eller "Hejdå mitt barn!" heller (det gör normalt inte människor med mänskliga avkommor heller tänker jag), men jag sa absolut syskon om katt och hund när jag nämnde dem tillsammans och detsamma om hund och hund till exempel. Precis som i vilken bonusfamilj som helst helt enkelt.
Jag lägger liksom ingen jättestark värdering i endera, men "I need to go home to my boy/kitty eller i plural "But what about my babies??" i djursammanhang känns inte det minsta konstigt för mig.

Jag har svårt att kalla mig själv för mamma till mina djur och trivs inte med matte i heller.
Kallar inte djuren för mina barn, däremot så säger jag valp/puppy istället fastän de är vuxna. Däremot hade jag säkert kunnat kläcka ur mig "kom alla mina barn", men det kan jag göra om lammen också.

Min hund kommer få en lillebror och när terriern fanns var de systrar.
Sådär sagt med glimten i ögat.

Äääääälskar mina djur, mycket!
Men hade det stått mellan min hund och nån annans barn, så hade jag valt barnet, alla gånger i veckan.
Finns inte på kartan att de har samma värde, fastän jag är väldigt blödig och oroar mig mycket för mina djur.

 

[Sel]

Jag har svårt att kalla mig själv för mamma till mina djur och trivs inte med matte i heller.
Kallar inte djuren för mina barn, däremot så säger jag valp/puppy istället fastän de är vuxna. Däremot hade jag säkert kunnat kläcka ur mig "kom alla mina barn", men det kan jag göra om lammen också.

Min hund kommer få en lillebror och när terriern fanns var de systrar.
Sådär sagt med glimten i ögat.

Äääääälskar mina djur, mycket!
Men hade det stått mellan min hund och nån annans barn, så hade jag valt barnet, alla gånger i veckan.
Finns inte på kartan att de har samma värde, fastän jag är väldigt blödig och oroar mig mycket för mina djur.

Jag tänker att första stycket är som det funkar för de flesta, även om en del då går över till "mamma", men det är ju otroligt få som på allvar menar att de är föräldrar eller djuren syskon utan det är bara ett sätt att förmedla hur familjedynamiken känns. Jag tycker personligen att det är rätt givet och stör mig inte på endera, även om jag tycker att "pälskling" kan låta lite fånigt, då föredrar jag älskling eller unge... men så är det ju med allt. De många "ism"erna i det svenska språket stör mig mycket mer än om någon kallar sin hund för barn.

Det där är ju omöjligt att svara på. I valet och kvalet hade jag alla gånger räddat min hund eller katt före en främmande människa, men främmande människa före min orm eller spindel. I verklig situation kan vi inte säkert veta förrän vi befinner oss där, men hjärtat säger Min familj före Din familj, oavsett fyrfota eller tvåbent.