Jag önskar att man kunde få avliva människor. Jag är helt för dödshjälp. I det fallet har ju djuren det bättre som slipper lida in i slutet om de har vettiga ägare.Jag hijackar frågan även om den inte är ställd till mig, eftersom ordet "adoption" skaver hos mig med. Eftersom jag är lite fyrkantig i mitt tänkande tror jag det beror på kontrasten mot vad en adoption verkligen är, dvs att gå in och ta juridiskt föräldraansvar för en annan människa. Att då kalla det adoption när en tar över ägandeskapet av något man kan köpa sälja avliva, då blir det krock i mitt huvud. Det blir för mig alltför förmänskligande, jag menar vad ska jag säga om jag behövt ta bort djuret? "Jag är lite ledsen idag, jag behövde nämligen avliva min dotter igår".
När jag blivit tvungen att ta bort ett av mina djur har jag sagt just det att jag fick ta bort djuret och deras namn.
Det finns ju likartade situationer med våra mänskliga närstående där man gör insatser för att förkorta livet när inget finns att göra. Det är ju en sorts avlivning trots att vi väljer att inte kalla det för det (stänga av dropp eller koppla bort andra livsuppehållande insatser).
Du får ju kalla det vad du vill. På samma vis som att du inte måste kalla ditt barn för dotter eller son eller man måste kalla sina föräldrar för mamma och pappa. Du kan ju bara säga deras namn och att de är döda.
Man kan väll se på djurägarskapet som en sorts vårdnad av ett djur snarare än som ett ägande, det är ju mer ett förhållningssätt. Kattägandet är ju rätt typisk för det iom att om du stadigvarande matar en katt så anses du vara ägare/ansvarig för katten rent juridiskt. Våra husdjur är ju för dom ett livslångt vårdnadshavande, likt ett barn som inte växer upp till total självständighet.