Benämna djur som barn (utbruten från Profilen tvingas sluta: ”Jag är i enorm sorg”)

Bukefalos 30 år!

Jag hijackar frågan även om den inte är ställd till mig, eftersom ordet "adoption" skaver hos mig med. Eftersom jag är lite fyrkantig i mitt tänkande tror jag det beror på kontrasten mot vad en adoption verkligen är, dvs att gå in och ta juridiskt föräldraansvar för en annan människa. Att då kalla det adoption när en tar över ägandeskapet av något man kan köpa sälja avliva, då blir det krock i mitt huvud. Det blir för mig alltför förmänskligande, jag menar vad ska jag säga om jag behövt ta bort djuret? "Jag är lite ledsen idag, jag behövde nämligen avliva min dotter igår".
Jag önskar att man kunde få avliva människor. Jag är helt för dödshjälp. I det fallet har ju djuren det bättre som slipper lida in i slutet om de har vettiga ägare.

När jag blivit tvungen att ta bort ett av mina djur har jag sagt just det att jag fick ta bort djuret och deras namn.

Det finns ju likartade situationer med våra mänskliga närstående där man gör insatser för att förkorta livet när inget finns att göra. Det är ju en sorts avlivning trots att vi väljer att inte kalla det för det (stänga av dropp eller koppla bort andra livsuppehållande insatser).

Du får ju kalla det vad du vill. På samma vis som att du inte måste kalla ditt barn för dotter eller son eller man måste kalla sina föräldrar för mamma och pappa. Du kan ju bara säga deras namn och att de är döda.

Man kan väll se på djurägarskapet som en sorts vårdnad av ett djur snarare än som ett ägande, det är ju mer ett förhållningssätt. Kattägandet är ju rätt typisk för det iom att om du stadigvarande matar en katt så anses du vara ägare/ansvarig för katten rent juridiskt. Våra husdjur är ju för dom ett livslångt vårdnadshavande, likt ett barn som inte växer upp till total självständighet.
 
Man kan väll se på djurägarskapet som en sorts vårdnad av ett djur snarare än som ett ägande, det är ju mer ett förhållningssätt. Kattägandet är ju rätt typisk för det iom att om du stadigvarande matar en katt så anses du vara ägare/ansvarig för katten rent juridiskt. Våra husdjur är ju för dom ett livslångt vårdnadshavande, likt ett barn som inte växer upp till total självständighet.
Fast vårdnad vore ju mer om man hittade ett djur, tog hand om det och ev släppte det igen.

Som där du skriver att en katt kommer, man matar den och den typ flyttar in. Det är ju absolut en typ av vårdnad av djur och helt rätt att bli ansvarig för djuret juridiskt. (iofs blir man ju då också husmor/matfar eller ngt för djuret)

Nu köper man ju vanligen djuret, letar upp det och väljer det osv. Väljer en viss sort med en viss färg osv.

Men en vacker dag kanske även tamdjur kan få vara juridiska personer, så som nu vissa berg, floder och man överväger valar, kanske kan få. Då blir det ju mer vårdnad och processen mot vårdnad kanske ser annorlunda ut.
 
Från en som inte kan med ordet adoption vid införskaffade av djur till en annan: vad är din anledning till att du inte kan med det?

Ibland känner jag mig lite konstig som reagerar när ordet dyker upp i samband med djurköp osv när ordet verkar användas allt oftare i sammanhanget.
Att associerar det till människor som vill lura sina köpare genom att spela på att det är något bättre än att köpa.

Bakom ligger massa fuffens i dom flesta fall.
 
Jag tycker ju att mamma och pappa också är könade termer, som i många länder innebär olika normer.

En fördel dock med att ha olika benämningar på två personer kan ju vara att det är lättare att skilja dem åt än om de båda har samma benämning.

I just de termerna tycker inte jag att jag känner några så störande normer. Ordet Husmor finns ju onekligen i Svenskan, ibland som gift kvinna ibland som någon som har ansvaret för ett hushåll åt husfolket.

Tror ingen i världen skulle bli förvirrad om man kallade sig husse-husmor som kvinna.

Djuret förses ju med mat och husrum onekligen. Kanske kan man kalla sig Musse :) som könsneutralt.
Vid föräldraskap har ju kön ändå någon, om än begränsad, relevans.

I min familj har vi dock använt namntn mer än ord som mamma/pappa i några generationer nu.
 
Jag småstör mig på när folk omtalar sig själva i tredje person. Jag säger aldrig Kom till matte till mina djur, och heller aldrig Kom till mamma till barnen.

Det är inget jag lägger energi på, men det låter fel för mig och det händer att jag inte fattar vem det handlar om.

Ett barn i min närhet har en mamma som kallar sig själv Mamsen. MAMSEN är här nu! mamsen har middagen klar!

Det är hysteriskt roligt.
 
Jag tycker ju att mamma och pappa också är könade termer, som i många länder innebär olika normer.

En fördel dock med att ha olika benämningar på två personer kan ju vara att det är lättare att skilja dem åt än om de båda har samma benämning.

I just de termerna tycker inte jag att jag känner några så störande normer. Ordet Husmor finns ju onekligen i Svenskan, ibland som gift kvinna ibland som någon som har ansvaret för ett hushåll åt husfolket.

Tror ingen i världen skulle bli förvirrad om man kallade sig husse-husmor som kvinna.

Djuret förses ju med mat och husrum onekligen. Kanske kan man kalla sig Musse :) som könsneutralt.

Jag föredrar Huskors i så fall, lite mer pondus.
 
Ja, det är ingen stor fråga för mig. Jag kallar mig ibland för djurens människa, men i praktiken uttrycker jag mig ju lite olika beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i.

På mitt andra modersmål säger man att man är djurens mamma/pappa, som på engelska. Så då säger jag ju också så. Poängen med prat är ju ändå att vi förstår varandra, inte att vi var och en uppfinner ett eget språk.

Husse/matte brukar jag dock lyckas undvika med bibehållen begriplighet. (De orden, och fru/fröken, tycker jag minst om i genren.)

Har du inte problem med att mamma/pappa också är lönade ord då eller bara när det gäller matte/husse?
 
Fast vårdnad vore ju mer om man hittade ett djur, tog hand om det och ev släppte det igen.

Som där du skriver att en katt kommer, man matar den och den typ flyttar in. Det är ju absolut en typ av vårdnad av djur och helt rätt att bli ansvarig för djuret juridiskt. (iofs blir man ju då också husmor/matfar eller ngt för djuret)

Nu köper man ju vanligen djuret, letar upp det och väljer det osv. Väljer en viss sort med en viss färg osv.

Men en vacker dag kanske även tamdjur kan få vara juridiska personer, så som nu vissa berg, floder och man överväger valar, kanske kan få. Då blir det ju mer vårdnad och processen mot vårdnad kanske ser annorlunda ut.
Jag har nog inte skaffat djur på det sättet. De har kommit via kontakter. Någon som haft kattungar de behöver bli av med, från djurhem eller från vänner som behöver omplacera.
Hästarna varit mer så, handlat om storlek, ålder, kön och utbildning. Men jag har hittills inte valt på utseende utan på om man får kontakt.
 
Jag föredrar Huskors i så fall, lite mer pondus.
Huskors är ju mer hembiträde :) Finns en hel serie med klassiska filmer som hette Den stora hembiträdesboxen. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/RxK3a8/charmig--sympatisk-box

Det är ju en typ av nerifrån upp käftighet mer än pondus (som i romantasy "sassy" som iofs är kul på sätt och vis men inte speciellt kul egentligen.)

Husmor är ju mer av en maktposition, ett chefsskap.
Matmor finns bara i relation till husdjur.

Ser inte vad som skulle vara fult med att i relation till en annan varelse stå för mat och husrum. Det är mindre klängigt på något vis.
 
Jag har nog inte skaffat djur på det sättet. De har kommit via kontakter. Någon som haft kattungar de behöver bli av med, från djurhem eller från vänner som behöver omplacera.
Hästarna varit mer så, handlat om storlek, ålder, kön och utbildning. Men jag har hittills inte valt på utseende utan på om man får kontakt.
Då känns det ju som vårdnad även för mig :) på katterna i alla fall. Hästarna väljs ju fortfarande liksom.
 
Har du inte problem med att mamma/pappa också är lönade ord då eller bara när det gäller matte/husse?
Problem är mycket sagt i båda fallen, man jag har inget behov av könade ord, nej, och ser ingen fördel med dem vanligtvis. Men, även våra namn förljer ju könen oftast, så i så fall är ju inte heller att använda förnamn lösningen. Men, som sagt, det är mer praktiskt att prata på någorlunda vedertagna sätt än att hitta på ett eget språk bara för att få allt PRECIS som man vill ha det.
 
Jag bryr mig inte alls om vad folk kalla varken sig själva eller sina djur.
Jag säger varken matte eller mamma, kan inte komma på någon situation där jag skulle behöva använda något ord för det?
Katterna nämns som katterna eller vid namn, samma med hästen.
 
Jag bryr mig inte alls om vad folk kalla varken sig själva eller sina djur.
Jag säger varken matte eller mamma, kan inte komma på någon situation där jag skulle behöva använda något ord för det?
Katterna nämns som katterna eller vid namn, samma med hästen.
Jag håller med. Jag kallar mig varken mamma eller matte till mina djur för inget av det känns rätt för mig, men andra får kalla sig vad de vill.
 
Jag relaterar det mer till djurorganisationer som vill att man inte ska se på djur som en handelsvara.

Så tänker jag också om det ordvalet.

Sälja gör jag när det är planerat/frivilligt och pris efter "värde" tas ut.

Omplacering om det är på något sätt tvunget att hitta ett nytt hem. Gäller det människor som jag inte har en relation till sen tidigare finns det ett symboliskt pris för att sålla lite i seriositeten. Det är i regel praxis i kattkretsar åtminstone, gratisdjur lockar ofta fel personer.

Adoption låter inte helt rätt för mig, men jag fattar att djurhemmet väljer att använda det. De väljer inte att omplacera, djuret har ju inget hem att omplacera från, och de säljer inte heller ett djur utifrån dess värde utan försöker matcha rätt ägare till rätt individ och tar ut en symbolisk summa för att hålla gratisfolket borta. På "mitt" katthem är adoptionsavgiften inte ens hälften av vad det kostar med grundläggande vaccination/id-märkning/kastrering, och då ingår allt det så att jag inte behöver lägga pengar på det när jag fått hem katten.

Vad som saknas är kanske ett annat ord för att ta in en ny familjemedlem? Ett ord som fokuserar mer på relationen än transaktionen? :confused:
 
Jag bryr mig inte alls om vad folk kalla varken sig själva eller sina djur.
Jag säger varken matte eller mamma, kan inte komma på någon situation där jag skulle behöva använda något ord för det?
Katterna nämns som katterna eller vid namn, samma med hästen.
Jag kunde inte heller bry mig mindre. Gällande mina barn så har jag en kollega som stör sig otroligt på när jag säger ”mina barn” om mina barn. Det är väl ”era” barn??? Jag orkar inte…det är ju både mina barn och våra barn.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Valvaka!
  • Dejtingtråden 39
  • Stensamlare?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp