Jag vet inte om det är mer förmänskligande att kalla sina husdjur för syskon eller sig själv för mamma/förälder än att kalla dom namn. Att namnge något är väll det ultimata förmänskligandet?
Då är jag ändå på nivån att namnge mina bilar eller könsbestämma vissa verktyg jag använder tex, så jag ser inget direkt fel i det. Det ger ju lite extra i livet tänker jag om det är jag och Sally (bil) som är ute och åker än om jag är ute och kör bil. Det är ju tom så att man ibland på djurklinkerna kallar djuret för sitt namn + efternamn på ägaren. Det är väll ytterst familjärt och ganska logiskt. Ingår i hushållet/familjen.
Att kalla djuren för killarna eller tjejerna är väll som sagt lika förmänskligande som att kalla dom syskon. De är ju tikar/hyndor/hanhund, kattor/hankatt eller ston/hingstar/valacker eller då möjligen kastraterna för de som är kastrerade.
Då är jag ändå på nivån att namnge mina bilar eller könsbestämma vissa verktyg jag använder tex, så jag ser inget direkt fel i det. Det ger ju lite extra i livet tänker jag om det är jag och Sally (bil) som är ute och åker än om jag är ute och kör bil. Det är ju tom så att man ibland på djurklinkerna kallar djuret för sitt namn + efternamn på ägaren. Det är väll ytterst familjärt och ganska logiskt. Ingår i hushållet/familjen.
Att kalla djuren för killarna eller tjejerna är väll som sagt lika förmänskligande som att kalla dom syskon. De är ju tikar/hyndor/hanhund, kattor/hankatt eller ston/hingstar/valacker eller då möjligen kastraterna för de som är kastrerade.