Benämna djur som barn (utbruten från Profilen tvingas sluta: ”Jag är i enorm sorg”)

Bukefalos 30 år!

Jag vet inte om det är mer förmänskligande att kalla sina husdjur för syskon eller sig själv för mamma/förälder än att kalla dom namn. Att namnge något är väll det ultimata förmänskligandet?

Då är jag ändå på nivån att namnge mina bilar eller könsbestämma vissa verktyg jag använder tex, så jag ser inget direkt fel i det. Det ger ju lite extra i livet tänker jag om det är jag och Sally (bil) som är ute och åker än om jag är ute och kör bil. Det är ju tom så att man ibland på djurklinkerna kallar djuret för sitt namn + efternamn på ägaren. Det är väll ytterst familjärt och ganska logiskt. Ingår i hushållet/familjen.

Att kalla djuren för killarna eller tjejerna är väll som sagt lika förmänskligande som att kalla dom syskon. De är ju tikar/hyndor/hanhund, kattor/hankatt eller ston/hingstar/valacker eller då möjligen kastraterna för de som är kastrerade.
 
Antagligen. Men det måste gälla väldigt många ord, inte bara pronomen. Som tex å ena sidan ordet fågel, å andra sidan ord som bofik, domherre, talgoxe osv. Spårä ÄR abstrakt.

Jag har någon gång stött på ett barn som sa Du om sig själv och Jag om till alla andra. Men det rättade ju till sig efter en kortare tid.
Lite gulligt - barnet såg sig själv som ”du” eftersom det är vad andra kallade barnet! Så följaktligen var barnet Du!
 
Att namnge något är väll det ultimata förmänskligandet?
Man namnger platser också.
De blir inte människor för det.

Namn är egentligen en ID-beteckning.
Mina hagar har fått olika namn för att vara lätta att referera till.
Om man har 5 Volvobilar är det också bra med namn.
Typ Bettan (S80) och Skrollan (S40).
 
Och då menar du inte när katterna är syskon på riktigt antar jag?
Typ Kull-syskon?

Jag har katter som är syskon.
Och hästar.
Och hästen som är pappa till hästarna som är syskon.
Nej precis, fast jag vet inte om det spelar någon roll egentligen. Om två katter från olika föräldrar flyttar in i ett hushåll vid samma tid och sin ungdjur/kattungar skulle de då räknas som syskon eller är det gäller djur bara biologiska syskon som gäller?
För mig spelar det verkligen ingen roll alls om man nu inte försöker forska på DNA men det gör ju de flesta inte i vardagen.
 
Man namnger platser också.
De blir inte människor för det.

Namn är egentligen en ID-beteckning.
Mina hagar har fått olika namn för att vara lätta att referera till.
Om man har 5 Volvobilar är det också bra med namn.
Typ Bettan (S80) och Skrollan (S40).
Fast platser heter inte Fredrik, Pelle, Snuttan eller liknande det följer också en lag kring hur man får namngeplatser. Så det är ju inget "man" gör utan det görs enligt laga ordning med en massa beslut.
 
Fast platser heter inte Fredrik, Pelle, Snuttan eller liknande det följer också en lag kring hur man får namngeplatser. Så det är ju inget "man" gör utan det görs enligt laga ordning med en massa beslut.
Det var inte riktigt så man började namnge platser.
De fick liksom namn på olika sätt.
Laga ordning kom väldigt långt senare.

Och många har efternamn som är samma som en plats.
Lund t.ex.

Det flyter ihop det där och har alltid gjort så.

Edit:
Fredrika
 
Jag säger mamman om mej när jag pratar med mina hundar. Det har bara råkat bli så. Säger matte nån gång åxå. Förmänskligar dom gör jag verkligen inte. Hundarna kallas lite allt möjligt. När Siv flyttade in så blev Leffe storebror. Han är storebror på riktigt. Dom har samma föräldrar så dom är syskon. Syrran och brorsan. Förstår faktiskt inte att folk har så stora problem med vad man säger. Jävla trams rent ut sagt. Gnäll på något som faktiskt är rimligt att gnälla på i stället.
Jag håller med dig. Det uppdagas skandal efter skandal kring djur som har misshandlats och vanvårdats. Och här sitter vi och undrar om man "får" kalla sig mamma när man pratar om sin relation till ett djur... 🤪
 
Jag kallar mig själv för min hunds människa, jag tycker att det speglar vår relation bäst. Det är dessutom ett könsneutralt ord vilket passar mig utmärkt. Avskyr faktiskt att bli kallad matte. :o

Kärt barn har många namn och mina djur har alltid fått en hel bunt smeknamn. En del har dom till och med lärt sig bättre än sina faktiska namn. :angel:

När jag pratar med folk som känner oss så benämns hunden ofta som pojken eller gossen, så som många föräldrar häromkring benämner sina barn. Är det nån som inte vet att jag har hund, då får han benämnas som "hunden". Men det känns torrt och opersonligt, det lilla ordet räcker liksom inte till för hur mycket han betyder.

Jag är inte mina djurs förälder men vi är likväl en familj, och därför ser jag inget fel med att använda familjära termer när man talar om eller till djuren. Det är för mig ett sätt att visa kärlek och sammanhörighet, fattar inte att nån orkar störa sig på det.
 
Och då menar du inte när katterna är syskon på riktigt antar jag?
Typ Kull-syskon?

Jag har katter som är syskon.
Och hästar.
Och hästen som är pappa till hästarna som är syskon.

Barn som flyttar ihop till samma familj brukar ju benämnas syskon, varför skulle det inte vara okej med djur? Framförallt med tanke på att ordet syskon inte på något sätt är artspecifikt i svenska språket.

Historiskt sett (och idag i flera andra språk/kulturer) används dessutom bror/syster som en närhetsbenämning mer än det biologiska släktskapet. "Vara du och bror" med någon. Jag har vänner som rätt ofta klumpas ihop till "kära bröder och systrar" i tal. Tror att folk klarar av att ord har olika nyanser i olika sammanhang.
 
Jag håller med dig. Det uppdagas skandal efter skandal kring djur som har misshandlats och vanvårdats. Och här sitter vi och undrar om man "får" kalla sig mamma när man pratar om sin relation till ett djur... 🤪
Man får väl kalla sig vad man vill. Och andra får reagera på det. Jag ser inte problemet.

Annars blir det ju någon sorts spik i foten. ”Det finns djur som plågas ihjäl! De hade varit jäkligt GLADA ska du veta om nån hade kallat dem för sina barn!!”
 
Själv ser jag mig som matte eller just som en matmor som kommer med maten.

Djuren har ju redan en mamman så om jag också ska bli mamma blir det bara förvirrande och då speciellt om den riktiga mamman finns i närheten eller tomt på gården/ hemmet.

Bryr mig inte så mycket vad folk kallar sig så länge inte folk använder adopterat när det handlar om djur.
 
Många döper sina robotdammsugare och robotgräsklippare till mänskliga namn.

Det är mest andra som kallar Megara för mitt barn eftersom jag är en värre curlare än de flesta curlingföräldrar. Händer det Megara något så blir jag helt galen och panikslagen - vilket det finns exempel på i olika trådar här på buke.
 
Inte läst alla inlägg

Jag gillar inte att bli kallad mamma till mina hundar/djur det kryper i mig. För mig är det matte

Min mamma är dock mormor

Och reagerar inte alls på vad andra kallar sig. Lägger inga värderingar i deh så länge de tar hand om djuren.

Mina 2 hundar kallas för tanterna töserna flickorna, dogsen, hundarna, huliganerna osv och jag kan lätt säga Attans nu snodde syrran den från dig.
Kompisen haf 3 hanhundar som hon kallar för brorsorna.

Kommer alltid finnas människor som förmänskligar djuren på olika sätt. Så länge man tar hand om djuren för deras bästa är det ovidkommande vad man kallar sig.
 
Jag kallar mig själv för mamma åt Tilda, kan dessutom prata om mig själv i tredje person till henne 😅 "vänta lite så ska mamma hjälpa dig upp" till exempel om vi ska åka bil och jag ska lyfta in henne i buren. Min mamma är "mommo" åt Tilda, min styvfar "moffa". Min farmor säger jag farmor åt, till exempel "nu ska vi gå hem till mommo/moffa/farmor".
Hela vår familj pratar så om våra hundar, när min styvpappa ropar på deras hund att komma och lägga sig i soffan är det "kom till pappa!" 😅

Struntar fullkomligt i vad folk kallar sina djur, och nog fan är Tilda uppfostrad även om jag kallar mig för hennes mamma.
 
En sak som jag tycker är svårt med just att kalla sig mamma eller sina djur för barn är för att jag ibland upplever att djur infantilaseras.
Jag tycker att man överbeskyddar (curlar) djuren.

Jag ser mig inte som mamma? Men inte iheller som en kompis, däremot ansvarig, så vårdnadshavare hade passat (men låter för tråkigt i mina öron).

Sen kommer jag alltid vara barn till mina föräldrar och kalla dem för mamma och pappa, så helt logiskt är det inte.
 
Jag kallar mig inte mamma till mina djur men gillar inte heller det mer vedertagna husse/matte, tycker det låter så dumt. Husse nästan värre än matte faktiskt. Men jag ser definitivt mina djur som familj, de är ju min familj.

Mina katter är biologiskt syskon från samma kull så där kallar jag dem systrar, det är ju det de är. Kallar dock inte hästarna för syskon, olika ras och av förklarliga skäl även olika härstamning.

Och jag är också på den nivån att jag döpt bilen till ett namn.
 
Bryr mig inte så mycket vad folk kallar sig så länge inte folk använder adopterat när det handlar om djur.
Från en som inte kan med ordet adoption vid införskaffade av djur till en annan: vad är din anledning till att du inte kan med det?

Ibland känner jag mig lite konstig som reagerar när ordet dyker upp i samband med djurköp osv när ordet verkar användas allt oftare i sammanhanget.
 
Jag är mest fascinerad av hur detta ämne kan ha blivit en tråd på 6 sidor… 😅 Det är väl upp till var och en hur de vill kalla sig? Och varför skulle jag bry mig det minsta om hur andra säger, så länge de bara är snälla mot djuret i fråga… Själv är jag allt från ”service monkey” till matte åt mina hundar. Brukar inte kalla mig mamma dock, men det har hänt att mina föräldrar kallat hundarna för barnbarn (vi är barnfria). 🤷‍♀️
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Valvaka!
  • Dejtingtråden 39
  • Stensamlare?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp