Berättelser om ridolyckor

[lindgreen]

Tänkte berätta litegrann om min ridolycka 2002. Det är tänkt som bla pepp till er som nyligen varit med om ridolyckor. Berätta gärna om era egna också, men håll er gärna till solskenshistorier. Detta ska, trots ämnet, vara en positiv tråd!

Jag praktiserade på min ridskola i Göteborg. Sista dagen på mina 2 veckor där skulle vi som vanligt motionera hästar, men denna gången i skogen.
Jag red min underbara pärla Primus. Dåvarande sköthästen var ju det självklara valet för mig!

Efter 10 min ritt kommer vi förbi ett område där dom håller på att avverka en mindre skogsbit. Dom startar en trädklyv 10 meter från gruppen med hästar! Alla utom en drar iväg. Vad jag hörde så stod en ponny kvar och undrade vart tusan alla tagit vägen

Jag och en tjej till ramlade av. Hon rätt in i ett träd och fick en fin lårkaka. Oskadd i övrigt, förutom chocken då.
Hur jag skadade mig vet ingen. Jag kommer inte ens ihåg att maskinerna startades, har fått en blackout från den stunden, fram tills jag vaknade i ambulansen. Tydligen hade ett äldre par hittat mig när dom var på promenad i skogen (Stackare) Dom hade iaf ringt ambulans, och inte förrän i den återkommer minnet lite. Jag minns att jag vaknar upp i ambulansen, men somnar igen.
Typiskt, här går man och undrar hur det är att åka ambulans, sen somnar man när tillfället erbjuds

För att korta av:
Någon skum fraktur i fotleden som läkare inte riktigt kunde sätta fingret på
En nagel avdragen, dock utan blåmärken
Tänderna snea som få
Hjärnskakning

INGEN kunde komma på hur jag lyckats ramla för att få dessa skador.(Läs: Osammanhängande och mysterium) Läkarna såg ut:

Så 2 st operationer. Pga slarv av läkare blev det ännu en operation och större ärr plus ett extra ärr

Gips i 8 veckor, stödbandage i 2. Första gipset skavde så jag fick två blodblåsor. Det var detta som tvingade fram en extra operation och 2 luckor i gipset så vi kunde komma in till sjukhus och lägga om såren 4 ggr om dagen....

Ville upp på sköthästen och rida trots gips, med argumentet att jag iaf hade en stark högerskänkel , men stallchefen tyckte det var en dum idé ;P Men dagen efter jag blev av med gipset och hade stödbandage istället så fick jag lov (efter mkt tjöt) att rida min prins. Väldigt snällt av stallchef, eftersom han är lektionshäst!

Det blev barbacka och jag var lyckligast i världen, trots hög manke (se: mount everest) DOCK vara det bara i manegen jag vågade rida. Ute i skogen var något jag ville, men inte vågade.

Nu måste jag runda av känner jag XD

Jag fick hänga med mammas chef till hans häst. Fick rida denna, dock bara i skog då han har spatt. Helt livrädd var jag förstås, men kunde ändå inte låta bli att le och slappna av på denna häst. 45 minuer senare rejsade jag över en stor äng mot en annan häst för att efter det hoppa ett hinder på 1 meter som stod på ängen!! Hästen var min räddare

Hästen i fråga skulle slaktas fick jag reda på nyårsafton 03-04. Kom inte på fråga enligt mig! Den 23 januari 2004 blev min räddare min. Han är fortfarande i min ägo, nu 18 år gammal.

Berätta gärna era historier! Det får gärna vara långt Men snälla använd enter emellanåt, blir enklare att läsa då!!

 

[Cornelia]

Sv: Berättelser om ridolyckor

För ett och ett halvt år sedan skulle jag prova den nya sadeln på mitt arabsto, som har den lilla egenheten att hon inte gärna står stilla när man sitter upp. Jag var ensam i paddocken och satt upp från en pall. Stoet tog i vanlig ordning ett snabbt steg framåt när jag lade benet över henne, så jag hamnade bakom sadeln i stället!

Detta gillades inte av stoet, så hon sprang några steg och gjorde ett par studs med rumpan. Jag kände att jag inte kunde ta mig fram i sadeln igen, så jag bestämde mig för att hoppa av i farten. Gjorde så, fick lite extra skjuts av stoet, och landade så olyckligt på högerfoten att den bara vek sig under mig.

Kravlade bort till staketet och försökte resa mig (stoet stod nu bredvid mig och buffade oroligt på mig) men höll på att svimma. Ringde maken, som sov efter att ha jobbat natt. Det tog en stund innan han vaknade, och jag låg på marken utan att kunna ta mig nånstans. Stoet vaktade mig hela tiden.

När maken kom fick jag krypa hela vägen in i huset. Svimmade nästan flera gånger.

Det visade sig att tre ledband var avslitna och foten såg så hiskelig ut att den garvade läkaren, som jobbat i Hamburg i flera år och sett mycket, sa att det var bland det värsta han sett i fotskada.

Kröp fram de första dagarna, kunde därefter ta mig fram med kryckor.

Det tog ett halvår innan jag vågade mig upp på en häst igen. Tydligen sitter det ett centrum av balansnerver i foten, och eftersom ett antal nerver var avslitna/skadade hade jag ingen balans och kände mig fruktansvärt klumpig. Folk runtomkring mig fick nästan baxa upp mig på hästen och baxa av mig igen.

När jag ridit några månader igen (rädd var jag hela tiden!) red jag min valack i grannens paddock. Efter avslutad träning skrittade jag lugnt, på lång tygel ut från paddocken, då han blev skrämd och tog ett hopp åt sidan. Jag dråsade av som en säck potatis eftersom jag inte hade någon fungerande balans i högerfoten, men jag slog mig inte alls utan reste mig snopet och såg mig omkring för att se om någon såg fadäsen ... Det gjorde ingen, så jag kravlade mig upp igen och skrittade hem.

Därefter var jag inte alls så rädd längre, det var som om det var bra att ramla av en gång till, så att säga, och bara landa mjukt och sen sitta upp igen! Visst, jag är fortfarande rädd ganska ofta, men jag försöker rida så lugnt som möjligt och har ridningen mest som terapi.

 

[knasigare]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Antar att det är samma Primus som jag red många många många gånger, trodde knappt den hästen kunde bli rädd ens, han var ju så trygg annars. Men men, alla hästar kan bli rädda.

 

[lindgreen]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Antar att det är samma Primus som jag red många många många gånger, trodde knappt den hästen kunde bli rädd ens, han var ju så trygg annars. Men men, alla hästar kan bli rädda.

Ja om du red på GFRK så är sannolikheten stor
Ja, han är ett äkta bevis på att även de lugnaste hästar kan bli rädda.
Fast jag tycker inte han var sådär jätteorädd i skogen :/ Åtminstone inte hans sista 2 år i livet.

 

[Scandi]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Hästen i fråga skulle slaktas fick jag reda på nyårsafton 03-04. Kom inte på fråga enligt mig! Den 23 januari 2004 blev min räddare min. Han är fortfarande i min ägo, nu 18 år gammal.

Det där tyckte jag var riktigt underbart av dig! Så kul att höra!

 

[carro_carat]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Ja kan berätta om min olycka som inträffa den 30/10-07. Ja hade bara haft hästen i några månader, hans beteende när man skulle sitta upp var inge rolig, han stod helt stilla tills benet var över ryggen, sen kastade han sej i full fart framåt.Så då kanske ni kan förstå att man landar inte jämt i sadeln hehe. Två dagar innan olyckan så åkte ja av landa med ryggen över ett staket, tur ja hade väst på mej:-) Å ja arg som ett bi gick ut till hagen där han var å tog han till stallet, å satt upp, denna gång stod han stilla. Lika andra dagen åker av å får lov att hämta han i hagen, även denna gång står han så snällt tills ja har satt mej. Ja å nu till den dagen ja ska berätta om, den ja hyrde stallet av var så gott som jämt hemma, men inte den här dagen, mobilen hade ja så klart lämnat hemma, tar in hästen å gör han klar, går ut på stallplanen å ska sitta upp, när ja är med benet över korset så kastar han runt, så ja hamnar bakom sadeln. Sen vart de rodeo ja försökte så gott ja kunnde för att sitta kvar. Vet inte hur ja har landat, tror ja tuppade av för när ja fatta vad som hade hänt så hade ja så ont i hela höger benet å i huvudet, hjälmen gjorde sin funktion en sista gång för den sprack.
Där låg jag i ca 15 min innan en granne kom. Fråga om han skulle ringa amulansen men ja sa ring min sambo. Min kille hämta in hästen å tog av han grejerna sen åkte ja upp på akuten, där sa dom inget var brutet, åker där ifrån 15min senare ringer dom från akuten å säger att ja måste tillbaka dagen efter på ny röntgen. De var en fraktur fotleden var av, opererades å fick inte rida förrens tidigast i mars. Ja har nedsatt känsel å rörelse i foten. Kan ju lova er att än i dag litar ja inte på en häst när ja ska sitta upp spec inte på han fast han har skött sej i snart ett år.

 

[Mirre]

Sv: Berättelser om ridolyckor

kl

Red ett sto en gång som gjorde någonting så jag for av med dunder och brak.
Exakt vad som hände minns jag inte, kommer bara ihåg tiden före lektionen och sedan att jag vaknade liggandes i spånet i ridhuset. Antar att hon bockade eller nåt. Fick en redig hjärnskakning och blåmärken. Hästen såldes sedan.

Var medryttare på en hingst som hade ovanan att stegra i tid och otid.
Eg var jag dyngförkyld men skulle bara rida tyckte jag, dumt nog.
Hoppade upp barbacka först vilket inte alls var populärt.
Dråsade av men utan skador, sadlade och satt upp igen, gick bra en bit tills hästen tvärstannade, stegrade sig och jag gled bakom sadeln. Vad som exakt hände sedan är lite luddigt men enligt fodervärden så gjorde han nåt kast så jag verkligen flög av och landade på något konstigt sätt så armen gick av.

Jag lär ha flygit en bra bit för vi stod på ena kortsidan när han reste sig men jag vaknade upp vid X typ. Fick utöver armen, hjärnskakning, en sned höft och den där läskiga knölen i armbågen var intryckt så hade ingen känsel där på ett tag. Hästen är eg bra men hade en alldeles för liten sadel och inte så vidare trevliga ägare. Även han är såld nu. *sakna*

 

[cAstrid]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Min värsta olycka var på en hoppträning för snart 1½ år sedan. Jag red en ridskoleponny som jag då hade ridit och tävlat i två år, hon gjorde aldrig något dumt. Vi skulle hoppa en kombination med en grind i a-hindret och jag vet inte riktigt vad som hände, hon började hoppa, men det var som om hon halvvägs bestämde sig för att "nej, jag vill inte." Hon fastnade med frambenen i grinden (hon satt kanske inte fast, nej, men hon trasslade in sina ben lite) och fick panik, tvärvände och galopperade åt andra hållet i rasande fart, med mig hängandes framför sig. När jag tillslut kom loss från henne hamnade jag under henne och blev trampad i huvudet. Handen drämdes in i ridhusväggen. Jag satte mig tydligen upp och jag kommer ihåg att jag höll på att strypas av hjälmen, som hängde på min rygg. Och så kommer jag ihåg hur en av de andra tjejerna skrek "Hon blöder." Blödde gjorde jag, mjo. En halvliter blod förlorade jag från mitt huvud den kvällen.
Jag fick sy 16 stygn i huvudet, där den spruckna hjälmen att skurit in ett stort jack. Mina glasögon hade delat övre delen av mitt öra i två och där gick det åt ytterligare 6 stygn. Så 22 stygn totalt, tre var utan bedövning eftersom de hade missbedömt hur mycket det skulle krävas. Jag hade även stukat handleden, samt antagligen skadat leden på något annat sätt, men vi vet inte riktigt hur.

Jag har fortfarande ont i huvudet om man trycker vid ärret, eftersom nerverna inte lyckades läka ihop ordentligt. Handleden hakar sig lite ibland.

Annars har jag skadat mig mest vid hantering av hästarna, inte så mycket vid ridningen. Det senaste året har jag t.ex. brutit 7 fingrar vid olika tillfällen (det jag lider mest av idag var vid staketbygge och det är så löjligt att det inte finns, jag tänker inte ens dra upp vad som hände haha).

 

[cAstrid]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Min värsta olycka var på en hoppträning för snart 1½ år sedan. Jag red en ridskoleponny som jag då hade ridit och tävlat i två år, hon gjorde aldrig något dumt. Vi skulle hoppa en kombination med en grind i a-hindret och jag vet inte riktigt vad som hände, hon började hoppa, men det var som om hon halvvägs bestämde sig för att "nej, jag vill inte." Hon fastnade med frambenen i grinden (hon satt kanske inte fast, nej, men hon trasslade in sina ben lite) och fick panik, tvärvände och galopperade åt andra hållet i rasande fart, med mig hängandes framför sig. När jag tillslut kom loss från henne hamnade jag under henne och blev trampad i huvudet. Handen drämdes in i ridhusväggen. Jag satte mig tydligen upp och jag kommer ihåg att jag höll på att strypas av hjälmen, som hängde på min rygg. Och så kommer jag ihåg hur en av de andra tjejerna skrek "Hon blöder." Blödde gjorde jag, mjo. En halvliter blod förlorade jag från mitt huvud den kvällen.
Jag fick sy 16 stygn i huvudet, där den spruckna hjälmen att skurit in ett stort jack. Mina glasögon hade delat övre delen av mitt öra i två och där gick det åt ytterligare 6 stygn. Så 22 stygn totalt, tre var utan bedövning eftersom de hade missbedömt hur mycket det skulle krävas. Jag hade även stukat handleden, samt antagligen skadat leden på något annat sätt, men vi vet inte riktigt hur.

Jag har fortfarande ont i huvudet om man trycker vid ärret, eftersom nerverna inte lyckades läka ihop ordentligt. Handleden hakar sig lite ibland.

Jag kommer bara ihåg sekunder i taget av vad som hände, som ponnyns galopperande hovar, Ebbas rop, min tränares telefonsamtal till min mamma (jag låg på en bänk och lyssnade medan de sjukvårdskunniga granskade mitt huvud), när Mia sa att det skulle vara tvunget att sys (jag blev livrädd) och sånt.
Glömde säga att jag fick hjärnskakning också, men det framgick kanske ändå?

 

[annaklara]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Herregud
Jag vet inte om jag har nåt att komma med i början av sommaren -07 var jag på ridläger i Norrköping. Tredje dagen tror jag det var skulle jag rida en 4-åring barbacka ner till hagen. Allt går jättebra, men när vi kommit in i hagen och jag precis ska hoppa av blir han rädd för något i skogen och börjar rusa, för att sedan tvärstanna. Jag glider av över bogen och landar på nåt konstigt sätt på armen och landar med huvudet på en sten. Detta resulterar i tre brott i armen och en väldigt kraftig hjärnskakning. Jag förlorar aldrig medvetandet men blir lite halvkonstig, jag undrar konstant var mamma är och känner inte igen någon av lägerdeltagarna, inte ens min bästa vän. Påpekar att jag har ont i armen och de ser direkt att den är bruten, då är det bara att åka till sjukhuset och där blir det gips, dock upptäcker de bara två brott. Mamma som blev uppringd befann sig på sjukhuset ett par timmar senare (jag bor i Norrtälje). Kommer bara ihåg att jag vaknar med en fruktansvärd huvudvärk. När jag återfår min normala skepnad(?) får jag panik över droppet jag har i armen (extremt nålrädd), så då får jag massa lugnande och blir lite halvkonstig igen. Jag kommer inte ihåg ett dugg av vad som hänt, inte de tre senasta dagarna heller för den delen (det gör jag inte fortfarande heller). Nästa kväll får jag åka därifrån, då åker vi tillbaka till lägret, packar ihop allt och säger hej då. Hade fått vara kvar om det inte varit för hjärnskakningen, dock inte rida såklart. Fick inte läsa, kolla på TV, använda datorn på två veckor, inte heller vara i stallet. Ni kan väl gissa hur kul jag hade. Det var meningen att jag skulle ha gipset i 5 veckor, men när vi skulle ta av det och kontrollröntgade upptäckte de ett till brott i armen, 5 veckor till med gips.
Så kul var min sommar, fick absolut inte rida för min mamma, dock var jag i stallet hela tiden. När dom där jäkla 5 veckorna hade gått kan vi väl gissa vem som åkte och red direkt efter, oavsett om armen inte gick att vinkla mer än 80 grader. Konstigt nog blev jag inte ett dugg rädd, fortsatte att rida som vanligt efter det.
Dock är det ett bra exempel på hur viktigt det är med hjälm, hade jag inte haft hjälm skulle jag vara stendöd just nu.

 

[Lina_hemi]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Den 19/7 2009 skulle jag sitta upp på en unghäst, han blev hysterisk av ngn anledning, stegra sig.
När han stod där på bakbenen märkte jag ur han börja tappa balansen så jag tänkte slänga mig av för att hjälpa honom så när jag var på väg av, dvs hade fått ner mitt vänsterben i marken trillar hästen...över mig...

Klart som korvspad att mitt ben inte höll för 500 kg häst så det gick mitt av (märkte jag när jag 1 sekund senare försökte gå på benet). Så jag låg där på marken och pilla upp mobilen och ringde till ambulansen så de kunde komma och hämta mig (sambon var också med, men han hade fullt upp med att släppa ut hästarna igen..)

Jag red 2 veckor senare...


Sen har vi en gång tidigare, måste ha varit 2004 eller ngt sånt. Red min fjording ute i skogen och galopperade på en stig, över stigen längre fram går en grusväg (med fri sikt från stigen) så man får ju sakta av tills dess, kan ju komma bilar.
Det gjorde det nu den dagen, samtidigt som jag ser bilen (travade då) blev min häst skrämd av prassel i en buske. Så far iväg framåt i full karriär.
Jag lyckades svänga henne till höger och följa grusvägen på det hållet, stark dam så fick välja det alternativet ist för att tvärnita (vilket är svårt med henne).
Så när vi kom jämte bilen på grusvägen står där en människa som börjar vinka, vad händer?? Jo hästen blir rädd igen och kastar sig åt vänster.. Där bilen är...
Resultatet: Hästen landar på moterhuven, jag åker in genom vindrutan.
Både jag hästen och bilföraren klara sig undan utan större skador, skrapsår och chockade.. (jag hade lite ytliga skärsår)

 

[lindgreen]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Resultatet: Hästen landar på moterhuven, jag åker in genom vindrutan.
Både jag hästen och bilföraren klara sig undan utan större skador, skrapsår och chockade.. (jag hade lite ytliga skärsår)

Gud vilken tur ni hade!
Det positiva med det hela: Ännu en bilförare som kommer att sakta in när den möter ryttare ;D

 

[elfi]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Jag har varit med om en hel del när jag ridit..

Ridolycka 1:
En vinter för länge sen, måste ha varit 5-6 år sedan så var jag ute och red på mitt dåvarande sto. Vi galopperade i snön och det var så himla kul tyckte jag tills helt plötsligt gör hästen något (vet inte om hon blev skrämd, gick omkull eller började tokbocka) så jag flög av och landade med huvudet först, det var ganska "hård" snö på det stället om man säger så och jag skulle precis sakta av. Men iaf så kom jag upp på fötter och det första jag tänkte var: Hur gick det med hästen? Men med henne var det ingen fara, hon stod o kollade på mig bara så jag tog tyglarna och vände, började gå hemåt. Då började jag känna mig yr så jag satte mig på en sten som var full av snö och tänkte: äsch, det går nog över. Jodå, det gick över en liten stund så jag tänkte att då hoppar jag väl upp igen då och rider hemåt. Men det ville inte mitt sto så hon började hoppa runt med mig hängandes i ena stigbygeln, yr som ett as. Jag kom inte upp, så jag tänkte att om jag kliver upp på stenen och slänger över benet så kanske jag kommer upp
Inte smart, stoet fick panik och började småstegra så jag ramlade baklänges och slog huvudet en gång till. Men jag gav mig inte, jag skulle upp på hästen. Till sist kom jag upp och kunde skritta hemåt. Åkte in på akuten och där konstaterades det att jag fått hjärnskakning.

Ridolycka 2:
En gång när jag skulle provrida min förra ponny så var jag jättespänd, nervös och full av förväntan. Det hade snöat ute och frysit på men vi tänkte inte på det. Ägaren sa att ponnyn var obroddad men att det inte var halt på täkten så vi fick rida där. Provade att rygga lite då ponnyn halkar, går omkull och jag åker av. Ponnyn trampade mig rakt på armen så jag fick ett stort blåmärke där. Två veckor senare kom ponnyn hem till oss.

Ridolycka 3:
Detta hände med samma sto som i första berättelsen. Jag hade varit med om en otäck mopedolycka och fått hjärnskakning samt en spricka i handleden och därmed ridförbud i två månader. När ridförbudet var över så stack jag, min syster och en vän ut på en ridtur. Vi tänkte galoppera lite efter en väg där vi alltid brukar rida och galoppera men den gången hade jag oturen på min sida. Jag galopperar, har blicken fäst långt fram på min kompis häst då jag plötsligt ser marken komma närmare och sen blev det totalt mörkt. Vi hade gått omkull. När jag återfick medvetandet var det första jag sa; Hur gick det med Hrefna? Jodå, det hade gått bra med mitt sto, hon klarade sig med ett litet skrapsår på mulen. Sen kom jag på handleden och försökte röra den. Det gick bra, den gjorde inte ont. Kände blodsmak i munnen och att det sved på kinden så jag kände med handen på kinden. Där hade jag fått, precis bredvid mungipan ett stort skrapsår blandat med grus och blod. Då kom chocken både från mopedolyckan och ridolyckan så jag bröt ihop. Syster fick lyfta upp mig på valacken och leda mig hemåt. I flera veckor efteråt hade jag ett brunt, infekterat sår precis bredvid munnen. Såg ut som om jag hade ätit choklad och inte torkat bort det. Kul att börja gymnasiet och se ut så..

Ridolycka 4:
Jag var ute på min valack en vinter och galopperade. Han var ganska svårriden då men han hade ju gått så bra dagen innan så jag chansade och galopperade lite i snön. Då blev han skrämd av något så han skenade, kastade sig åt sidan flera gånger och blev okontaktbar. Helt plötsligt gör han något, vet inte om han bockade till eller vad han gjorde men jag flög av och landade på ryggen. Reste mig upp och fångade hästen och ledde honom hemåt eftersom han var så uppspelt. Dagen efter vaknade jag, skulle kliva upp och fodra hästarna då jag känner en sån fruktansvärd smärta i ryggen så jag kommer inte upp ur sängen. Ropade på mamma som till slut fick upp mig ur sängen och in till akuten. Där hittades inget fel, men än idag (4-5 år senare) har jag svårt att ta mig upp ur sängen och en fruktansvärd ryggsmärta. Får besöka osteopat/kiropraktor regelbundet och fått höra att min höft är väldigt sned och det kan höra till olyckan.

Ridolycka 5:
Jag skulle vara med på en hopptävling på ridklubben. Red en fjording som jag brukar ha på hoppträningarna, en envis valack som kan få för sig att stanna titt som tätt. Skulle hoppa en trippelbarr, kom perfekt mot den och skulle precis hoppa av då fjordingen stannar och snurrar runt. Jag landade mjukt iaf. Upp igen, mot trippelbarren och så händer samma sak igen, fast denna gång slog jag i rumpan då jag dunsade rakt ner på rumpan. Fick hoppa om banan igen efteråt och vid trippelbarren fokuserade jag på att nu ska hästen hoppa! Och hästen hoppade så högt så då höll jag på att flyga av, tappade stigbygeln men klamrade mig fast i manen så jag höll mig kvar.

Det är ett under att man lever, med tanke på mina andra olyckor också (cykelolycka, mopedolycka mm)

 

[lexi]

Sv: Berättelser om ridolyckor

känns liiite bättre nu, efter att läst era historier som slutat bra.

jag föll av min travare på julafton (-08), tänkte jag sku hinna med en snabb tur före julmiddagen, kl var ca 15.30... jag hade precis brytit av från galopp, och kom i skritt runt en 90* kurva. där gick en tjej med sin hund, jag såg henne, men inte hästen...
hon tog dessutom några steg in i skogen, så när hästen såg henne blev den lille fjanten LIVRÄDD... jag var ju 0 beredd på det och åkte i backen, lugnt och fint dock...

landade mjukt och skönt, men kände hur nåt klickade till i knät.
fick en enorm smärta direkt. tillbringade julaftonen på akuten, där dom inte hittade så mkt fel, och då knät redan blivit rejält svullet ville dom inte heller gå in i det då. så hem med kryckor och mängder med panadol och burana.

3 v senare vid återbesök, blev det ojoj, akut operation då knäet var låst. främre korsbandet av, meniskskada och en allvarlig broskskada...

hoppar på kryckor än idag, och är nu sjukskriven till 30/6, ett HALVT ÅR alltså...
i höst skall knäet opereras igen en eller två ggr, beroende på hur det ser ut.

rida är det inte tal om förräns knät är helt lagat, så jag kan nog räkna med 2010...

sen har jag dessutom min onda fot, på mitt friska ben... mitt sto hoppade på den för ca 5 år sen. var meningen att den foten skulle ha opererats i vinter, då jag bara fått mer och mer problem med den. kan säga att stödja hela sin kroppsvikt på den inte gjort den bättre, suck

känns som man haft bättre dagar!!! hoppas iaf på att kunna gå igen i mitten på sommaren, så att man hinner leva lite tills nästa operation

nu fick jag beklaga mig lite igen tack

/kryckis

 

[Sandra_L]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Orkar inte dra allt i detalj men red barbacka på en häst på mitt landställe en skööön och helt underbar sommarkväll.. hästen var alltid hysteriskt lugn och underbar men denna gång blev det inte som jag trodde.. Hästen fick panik från ingenstans och skena rakt ut på en åker ... jag flög med framstupa rakt ner (som ett simhopp" och tog emot mig med ena armen i marken.. armen klara ju knappast den smällen/tyngden utan gick rakt av och benpiporna stack rakt utanför skinnet.. armen var nästan böjd som en båge rakt åt sidan.. närmsta sjukhus var 5 mil bort .... jag kravla mig några meter och var helt säker på att armen låg nånstans brevid mig så när grannarna och min pappa hörde mig och kom rusandes fick dom i stort sett plocka ihop armen och bära iväg mig till bilen (dumt av dom att göra jag vet).. låg i baksätet skrikandes till akuten som tog typ hundra år... hur varmt som helst var det och jag svimma av... blodet spruta och dom försökte binda ihop allt med en trasa ... jag minns inte så mycket av den bilturen men kom iaf fram till akuten där ambulanspersonalen tog hand om mig i bilen med uppblåstbar madrass runt armen och fixeringar.. sedan var det en lååång operation och gips i 6 månader! kul.. idag har jag fina ärr på vänsterarmen och folk frågar fortfarande vad fan jag har gjort..

 

[Casteloro]

Sv: Berättelser om ridolyckor

kl

Åhh, jag älskar att prata om mig själv och olyckor jag varit med om då jag gärna vill ha folks medlidande och förståelse varför jag är som jag är idag.

I vilket fall som helst, en lång historia kort:

Sommaren -98, mitt första ridläger, första dagen och andra ritten ute i skogen. Vi rider en tipsslinga och jag håller i en lapp som jag tappar, hoppar av, sätter foten i stigbygeln och från den stunden är det totalt mörkt. Antagligen drog min glada ridskolepålle iväg i glädjerus eftersom detta var hans kännetecken. Ambulans in till Sundsvalls sjukhus som bedömer att jag är i behov av specialistvård 25 mil bort. Tryck mot hjärnan som i värsta fall kunde svälla och resultera i död, öppnas uppp och opereras. Ligger i koma första 4-5 dagarna, vid stabilt läge låter man mig att få möjlighet att vakna upp.

14 dagars sjukhusvistelse, 10% inavliditetsnedsättning och ett stort bestående ärr i huvudet som gör att mitt så snygga hår skulle kunna vara ännu snyggare Men.. Jag lever ju, det är huvudsaken! Jag satt på hästryggen en vecka efter att jag kom hem från sjukhuset, då var jag 11, skulle det hända idag så skulle jag antagligen inte gå nära en häst igen. Skyller alltid mitt dåliga ridande på den händelsen, och påpekar gärna att jag är invalidklassad till 10% när alla andra rider så mkt bättre än mig. Sanningen till varför det är så är väl för att jag aldrig haft några större ambitioner, även om jag gärna skulle vilja kunna gå en svårklass och utmana Malin Baryard!

Har haft tre hästar sedan dess, ett galet polskt halvblod för tillfället.

 

[Duvan_]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Jaha då får man bidra med sin olycka
Det var sommaren -06, jag och min fjording skulle debutera i 1 meter..
Jag hade anmält mig till L:C (80 cm) först.. Han kändes jättebra på framhoppningen och det blev dags för oss att starta
Vi travade runt lite på banan innan vi startade.. Han var pigg men det var inget ovanligt..
Vi hoppade första hindret, han var i och nuddade bommen men den låg kvar, likadant på 2:a, 3:e och 4:e hindret..
Mina tankar började och snurra, han brukade ALDRIG vara i och nudda bommarna..

Korkad som jag var (!!), så vände jag mig och tittade, på det 4:e hindret som vi precis hade hoppat, om bommen låg kvar.. det gjorde den ...
Nu hör det till saken att det 4.e hindret stod på kortsidan och sen var det en hörnpassering till det 5:e hindret..
Med andra ord det var inte speciellt långt mellan hindren !!

I sista sekunden så fokuserar jag mig på det 5:e hindret och Anton (min ponny) hoppar av..
Dock hoppar han inte "upp över" hindret som var en oxer.. utan han hoppar rakt fram I hindret ?!
vilket då innebar att han fick bakbommen mellan sina framben, går ner på knäna, sedan ner på bogen..
Jag bokstavligt talat glider ner för hans hals, landar på mitt huvud och gör en volt så jag slutligen hamnar på rumpan..
DÅ, sparkar Anton mig i ryggen (dock inte med mening), med BÅDA frambenen, plus att han skickar två st bommar i ryggen..

Sedan är minnet lite suddigt.. Men jag kommer ihåg att det kändes som om mitt huvud skulle sprängas, så jag knäpper upp min hjälm och kastar den all världens väg.. (vilket man INTE ska göra om huvudet är spräckt !! som tur så var inte mitt huvud det..)
Det första jag säger är: - Hur gick det med Anton ? Mår han bra ? Skadade han sig ?
Haha..jag bryr mig inte om hur det är med mig själv, bara hästen hade klarat sig..

Efter att sjuksköterskan har tittat "över" mig och "gett klartecken" så säger jag till min mamma att gå och fråga om jag får starta sist i 1 meter.. (Jag var nog inte vid mina fulla sinnes närvaro !!)
Sagt och gjort jag får starta sist i den klassen..
Jag hoppar upp på Anton igen (Trots att mitt huvud bankar och min rygg är typ låst och gör jäkligt ont)
Rider in på framhoppningen och ska hoppa det lilla krysset ( ca 70 cm ), Märker då att Anton inte känns som han brukar göra..
Detta är då en häst som ÄLSKAR hoppning över allt annat..

Så min hjärna börjar tänka "Han kanske har ont någonstans, han kanske blev rädd o.s.v."..
Ca 3 minuter efter detta så mår jag väldigt illa och får hoppa av Anton..
Det visade sig att jag hade fått en kraftig hjärnskakning (!!)

Slutligen så tackade jag min mamma eftersom hon innan klassen hade bokstavligen talat TVINGAT mig att använda min säkerhetsväst (vilket jag i normala fall inte brukade använda)..
Hade hon inte tjatat på mig så hade jag förmodligen skadat min ryggrad mer än vad jag gjorde..
Visst har jag fått problem med ständig värk i min rygg efter detta, men hellre att jag lever med det än att jag kanske skulle blivit förlamad ..

 

[Napolion]

Sv: Berättelser om ridolyckor

För många år sedan red jag på en "mindre ridskola" strax utanför Borås. Lektionen hade precis börjat, var kallt ute och folkek till nästa lektion började samlas på lektaren i ridhuset...

Hästen var relativ ny. Och givetvis spänd. Han gjorde ett super språng åt sidan. Precis i mitten av manegen. Åkte av som en raket... Tappade luften. Men kom upp på hästen igen....

Hade väl ridit i ca 20 till . Lektionen började närma sig slutet. Då vi kom i kort galopp vid utgången av manegen. Hästen gör ytterligare ett skutt åt sidan..

Mör som jag var efter första avsittningen. Hade jag ingen chans att sitta kvar. Åkte av rejält. Slog i huvudet och ryggen rejält.

Vaknade upp, när jag hade ambulans personalen brevid mig. som sa mitt namn..

Hade smärtor i ryggen, nacken samt benen.

Låg på intensiven i 2 dagar, 1 dagens morgon hade jag ej någon känsel i mina ben, . Återkom efter 24 timmar. Tydligen någon nerv som låg i kläm..

Fick ridförbud i 2 veckor.

Men var i stallet och tittade. Första gången jag red efter olyckan, Var jag skit nervös. Och sa till mig själv. "Trillar jag av nu så rider jag aldrig mera".


Har nu gått ca 20 år sedan. Och har trillat av ett antal gånger efter det. Men aldrig något super allvarligt. En bruten arm bara..

Roligaste var att lektions hästen hette "SKURKEN"......

 

[Deimion]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Ojoj, vilka hemska historier ni berättar om!
Jag har väl inga direkta historier att berätta om... Eller jo! En:

Det var på den tiden jag red på ridskola. Julavslutning var det och julmusik spelades i ridhuset. Vi var åtta st i ridhuset och ALLA red barbacka. Vi var uppdelade i två lag som skulle tävla mot varandra.
Jag hade en 21 årig gammal bockgalning, pigg som jag vet inte vad och hög manke.

På vardera sida av långsidan var två sockerbitshinder uppställt med ca 21 meter mellan. Då var det min tur. Gilbert som han hette trampade på stället hela tiden och sen så blev det galopp. Hopp, hopp så var hinderna hoppade. Sen skulle jag vända också. Då sättar han fart och bockar! Jag voltar över halsen och landar på nacken/ryggen.

2 sekunder senare står jag på benen igen och springer i mål. Vårat lag vann! :banan:

Var inte direkt ensam om att ramla av... 5 av 8 st ramlade av MINST en gång. Bara tre som satt säkert

Så synd att han inte längre finns vid liv... 1,5 år efter den händelsen drabbades han av en allvarlig senskada som inte läkte ut. Efter ett halvår försöt med att återgärda det bestämmer de för att han ska få somna in... :'(

 

[Deimion]

Sv: Berättelser om ridolyckor

Jag kommer bara ihåg sekunder i taget av vad som hände, som ponnyns galopperande hovar, Ebbas rop, min tränares telefonsamtal till min mamma (jag låg på en bänk och lyssnade medan de sjukvårdskunniga granskade mitt huvud), när Mia sa att det skulle vara tvunget att sys (jag blev livrädd) och sånt.
Glömde säga att jag fick hjärnskakning också, men det framgick kanske ändå?

OMG vad hemsk händelse!! :O Stackare