Jag bara frågade "vill du sitta på pottan?" Och han sa nej. Jag tjatade inte. Välja sina strider och så vidare.
Men vi kommer givetvis fråga igen, och igen, och igen.
Nu var det bara att sitta på pottan som var aktuellt, inte kissa.
Jag hade inte frågat alls. Att sätta sig på pottan eller toaletten är inte heller något man gör för att man vill, utan för att man behöver kissa. Och förr eller senare så hamnar man i en tjatcirkel och barnen tycker att man är jobbig som frågar och säger då nej mest bara därför.
Men det betyder inte att det är lätt. Jag tycker att det var bland det kämpigaste under hela potträningsperioderna, att själv stå emot viljan och reflexen att fråga barnet om det behöver gå och kissa