Dejtingtråden 32

[pepp]

Skrev och frågade igår ändå... så magen hade rätt

"Jaha oj. Alltså jag är inte redo för någonting seriöst om det är det du menar. Vill hålla saker casual..."

Dags för tinder igen till veckan (haft det pausat) men ska träffa Uppsalakillen nån dag har jag tänkt iaf.

 

[Fibusen]

Ja jag håller helt med dig! Menade absolut inte att det var ett okej sätt att hantera det från hans sida och jag hade gjort precis som du. Menade mer att man kan inte bete sig som han gör nu med någon som är som dig, det blir liksom bara taskigt. Det var ju en av de största anledningarna till varför jag inte velat dejta de gånger jag haft paus, jag vill liksom inte utsätta någon annan för sådant här. Tycker verkligen synd om dig, du resonerar alltid så klokt ❤

Tack! Blev inte många timmars sömn i natt. Känner mig såååå jävla nere… Ska trotsa regnet och ge mig ut på lite huvudrensning senare i dag. Jag vill inget annat än att bara höra av mig till han, men vad gör det för skillnad?

Fyfan, det här trodde jag inte! Jag trodde verkligen han var den som jag skulle vara med, meningen liksom. Har aldrig varit så enkelt och så ”självklart” med någon annan så direkt tidigare.

Bara inse att jag får älta på, bryta ihop, må dåligt som fan, sen komma igen lite längre fram. Just nu orkar jag inte ens försöka. 16 Augusti börjar skolan så det får bli mitt mål att ta mig dit. V 32 när jag har semester vet jag inte alls vad jag ska göra. Alla planer vi hade är bortblåsta. Jag kommer sitta här och ruttna bort, och jag vill inget annat än att bara fly så långt bort jag kan. Känner mig helt tom, samtidigt som jag är full av en stor svart klump i brösten. Ältar allt, vrider och vänder. Kan och vill inte förstå att i onsdags morse var sista morgonen jag pussade han hejdå. Det skulle ju bara vara en av måååååånga! Fan alltså. Fan…

 

[_Taggis_]

Jag vill absolut inte dissa det sättet att träffa en partner, för jag tror absolut att det kan funka för många. Men jag vill/kan/orkar inte investera så mycket tid på att skriva med och träffa personer som det inte kommer leda något till med, då är jag hellre ensam. Nätdejting är inte för alla. På precis samma sätt som alla inte träffade någon på krogen back in the days, liksom. Jag vill bestämma själv hur jag vill göra, inte att någon man känner ska komma och lägga sig i, hur väl de än menar egentligen.

Kommentaren från din vän om ditt ex är för övrigt helt sjuk? Man kan väl vara vän med ett ex, även om det inte är så vanligt kanske? Bara för att ni har kontakt behöver ni ju inte försöka bli ihop igen. Och även om ni skulle bli det har väl inte hen med det att göra?

Saken är den att jag inte rackat ner på de som tinderdejtar, typ de flesta i det här gänget har gjort eller gör det regelbundet. Jag har bara sagt att det är inte min grej alls. Och det verkar störa den här personen nåt oerhört.
Men nu när det gått några veckor och jag fått perspektiv så är jag inte förvånad över kommentaren. Hon har i många år stört sig på mig när det kommer till detta, och jag vet inte varför men det är ju hos henne det sitter. Dels har hon flera ggr genom åren på ett klumpigt vis försökt fösa ihop mig med killar/karlar/män/whatever (vi har känt varann 20 år). Tom har hon varit så gåpåig att nån jag snackat med dragit sig undan för att det blivit så pinsam situation med hennes överdrivna ihopfösande.
Jag har ofta fått pikar om att jag aldrig delar med mig eller talar om ifall jag träffat nån. Det har nog skavt hos henne i minst 10 år. För min del finns det en anledning och det är att jag får aldrig vara ifred utan säger jag nåt så ska det snokas och rotas och ja, jag känner mig helt utblottad om nån ska snoka reda på info om nån jag gillar eller träffar...

Så nej, jag tar inte åt mig personligen för detta problem äger hon själv. Men det stör mig hur man kan bete sig sådär. Tyvärr fick jag inte möjligheten att fråga henne rakt ut vart skon klämmer, för vi hann inte ses igen som planerat. Jag skulle på riktigt vilja veta hur hon tänker och om hon ens är medveten om hur det uppfattas.

 

[athena_arabians]

Saken är den att jag inte rackat ner på de som tinderdejtar, typ de flesta i det här gänget har gjort eller gör det regelbundet. Jag har bara sagt att det är inte min grej alls. Och det verkar störa den här personen nåt oerhört.
Men nu när det gått några veckor och jag fått perspektiv så är jag inte förvånad över kommentaren. Hon har i många år stört sig på mig när det kommer till detta, och jag vet inte varför men det är ju hos henne det sitter. Dels har hon flera ggr genom åren på ett klumpigt vis försökt fösa ihop mig med killar/karlar/män/whatever (vi har känt varann 20 år). Tom har hon varit så gåpåig att nån jag snackat med dragit sig undan för att det blivit så pinsam situation med hennes överdrivna ihopfösande.
Jag har ofta fått pikar om att jag aldrig delar med mig eller talar om ifall jag träffat nån. Det har nog skavt hos henne i minst 10 år. För min del finns det en anledning och det är att jag får aldrig vara ifred utan säger jag nåt så ska det snokas och rotas och ja, jag känner mig helt utblottad om nån ska snoka reda på info om nån jag gillar eller träffar...

Så nej, jag tar inte åt mig personligen för detta problem äger hon själv. Men det stör mig hur man kan bete sig sådär. Tyvärr fick jag inte möjligheten att fråga henne rakt ut vart skon klämmer, för vi hann inte ses igen som planerat. Jag skulle på riktigt vilja veta hur hon tänker och om hon ens är medveten om hur det uppfattas.

Det verkar inte helt friskt att bete sig så...

 

[_Taggis_]

Det verkar inte helt friskt att bete sig så...

Skulle väl inte säga det riktigt, men konstaterar att det är ett märkligt beteende. Vi har varit väldigt nära vänner under gymnasiet och fram till 25-30. Men såklart glidit isär pga diverse flyttande, Familjen-AB osv. Men vi ses när jag är i krokarna kanske 1 gng per år.
Detta var dock lite droppen för mig. Det tydliggjorde väldigt mkt om hur hon inte kan respektera mig. Tidigare har det mest varit småpikar men då vi umgåtts mer dåförtiden så har det ju i helheten varit väldigt lite jämfört med annat. Men om man nu inte setts på ett år och knappt hörts på tfn, så fattar jag inte hur man kan gå an på det viset. Är det verkligen det viktigaste man har att dra fram till en vän man inte träffat på så lång tid? Det var nte det enda, men det som rör den här tråden. I övrigt var det pikar och kommentarer om min sjukdom, huruvisa det var "nåt jag hittat på själv" eller en faktiskt diagnos. Jag blev så arg så jag såg fram emot att ses igen på tuman (och inte sabba stämningen i gruppen som fö var mkt god) och ställa henne mot väggen, men det blev ju inte och vi lär ju inte ses på ett år nu heller så den chansen gick om intet.

 

[athena_arabians]

Skulle väl inte säga det riktigt, men konstaterar att det är ett märkligt beteende. Vi har varit väldigt nära vänner under gymnasiet och fram till 25-30. Men såklart glidit isär pga diverse flyttande, Familjen-AB osv. Men vi ses när jag är i krokarna kanske 1 gng per år.
Detta var dock lite droppen för mig. Det tydliggjorde väldigt mkt om hur hon inte kan respektera mig. Tidigare har det mest varit småpikar men då vi umgåtts mer dåförtiden så har det ju i helheten varit väldigt lite jämfört med annat. Men om man nu inte setts på ett år och knappt hörts på tfn, så fattar jag inte hur man kan gå an på det viset. Är det verkligen det viktigaste man har att dra fram till en vän man inte träffat på så lång tid? Det var nte det enda, men det som rör den här tråden. I övrigt var det pikar och kommentarer om min sjukdom, huruvisa det var "nåt jag hittat på själv" eller en faktiskt diagnos. Jag blev så arg så jag såg fram emot att ses igen på tuman (och inte sabba stämningen i gruppen som fö var mkt god) och ställa henne mot väggen, men det blev ju inte och vi lär ju inte ses på ett år nu heller så den chansen gick om intet.

Skulle väl säga att med en sådan vän behöver en inga fiender. Så himla tråkigt (och jag fattar för mitt liv inte vad en får ut av att bete sig så).

 

[Kiwifrukt]

Saken är den att jag inte rackat ner på de som tinderdejtar, typ de flesta i det här gänget har gjort eller gör det regelbundet. Jag har bara sagt att det är inte min grej alls. Och det verkar störa den här personen nåt oerhört.
Men nu när det gått några veckor och jag fått perspektiv så är jag inte förvånad över kommentaren. Hon har i många år stört sig på mig när det kommer till detta, och jag vet inte varför men det är ju hos henne det sitter. Dels har hon flera ggr genom åren på ett klumpigt vis försökt fösa ihop mig med killar/karlar/män/whatever (vi har känt varann 20 år). Tom har hon varit så gåpåig att nån jag snackat med dragit sig undan för att det blivit så pinsam situation med hennes överdrivna ihopfösande

Jag har upplevt lite samma med min kollega som dejtar väldigt aktivt. Till exempel var det en kille/man som jobbade på den avdelningen både hon och jag flyttade till, hon är kvar där men jag har bytt tillbaka till min första och snubben bytte jobb helt och hållet. Vi umgicks allihop i samma grupp på jobbet, han är väl en sex-sju år äldre än mig och hon är ytterligare fyra år yngre än mig sen. Han var också singel.

Det kröp fram att hon tyckte att han var snygg, men att hon tyckte att åldersskillnaden, typ tio år, mellan dem var för stor. Så då tyckte hon att jag borde bli ihop med honom istället. Han var supertrevlig och vi hade jättekul ihop på jobbet alla i gruppen då, men han är verkligen inte min typ. Då blev hon nästan arg på mig och tyckte att jag var bortskämd som inte la an på honom, jag som var mer passande i ålder. Lite ”vem tror du att du kan få som är bättre än honom”.

Dels tänker jag att det hade ju inte blivit bra ens om jag hade velat eftersom grundproblemet var att hon själv gillade honom men tyckte han var för gammal. Sen kanske hon till och med har rätt, det var en jättefin människa på alla sätt och jag kanske aldrig kan få någon ”bättre” men jag var ju inte kär? Då kan jag ju inte tvinga mig till det heller? Plus att jag verkligen inte förstår hur det kan vara så provocerande att en annan person väljer att vara singel utan att dejta?

 

[pepp]

Imorgon kommer Uppsalakillen hit

 

[_Taggis_]

Plus att jag verkligen inte förstår hur det kan vara så provocerande att en annan person väljer att vara singel utan att dejta?

Tror det är här skon klämmer. Det är väl som med allt annat som folk gör och vill rättfärdiga. Folk med barn vill att man skaffar barn tex. Folk som har svårt att vara ensamma vill att andra ska dejta runt, så deras eget beteende blir rätt. Min enkla amatörmässiga psykologi, folk vill simma i samma fålla som andra. Utbrytare gör dem nervösa.

 

[_Taggis_]

Skulle väl säga att med en sådan vän behöver en inga fiender. Så himla tråkigt (och jag fattar för mitt liv inte vad en får ut av att bete sig så).

Om det varit en tydlig bekant hade jag tänkt samma. Men detta är alltså en person som jag haft i min närmaste vänkrets i många år. Fattar inte alls vad med mig som stör henne så mkt, vill gärna fråga vid tillfälle nu då det bev så himla tydligt. Dessutom en som har ett jättefint förhållande och fått barn nyligen, hus och hela kittet. I övrigt en välbalansead person och en av få av mina vänner som aldrig haft några direkta djupgående problem, jo vi känner varann så bra så jag vet det.

 

[Ramona]

Ni vet segproppen jag chattat med sen 3 mars? Killen som skickar typ ett meddelande om dagen och är hur seg som helst. Vi träffades ju en gång i april och fikade så vi har ju setts. Vi har ju hållit kontakten hela tiden och jag har hela tiden känt att denna killen är mannen i mitt liv typ. Så i tisdags bestämde vi att vi skulle ses på torsdag i ett samhälle mitt emellan oss. Han utvidgade det till en hotellnatt så vi kunde dricka ett par öl utan att tänka på bilkörning mm. Sagt och gjort. Vi träffades på hotellet, käkade middag ute, gick en promenad, drack GT och snackade om allting. Vi har en så himla bra kommunikation på ett sätt. Då vårt rum hade ett stort badkar med tassar badade vi i en timme innan vi gick och la oss. Han höll om mig hela natten, är sjukt öm och gullig med mig, pussar och pillar. (Givetvis hade vi sex också ett par gånger och han är ju lätt den sexigaste personen jag någonsin träffat). Vi käkade frukost på morgonen och när vi skulle säga hejdå kramades vi och jag pussade honom på kinden, varpå han drar tag i mig och kysser mig mitt ute på öppen gata.

På fredagen var det radiotystnad, men han hade lite grejer att göra så jag köper det. Och vi skildes ju åt fredag morgon. På lördagen kom det lite praktiska grejer på Messenger men inget om hur han kände eller tyckte. Idag har det än så länge varit radiotystnad. Jag typ dör av ångestpåslag. Hatar detta!

Vi hade så himla fin kväll och natt och så länge han inte är världens bästa skådespelare så tyckte han också det. Han skrattar åt saker jag säger och han verkar gilla mig. Men ändå ingenting. Bah!!

 

[Tonto]

Jag önskar jag kunde vara lika chill som dig. Men det är jag tyvärr inte
Har ju inte direkt haft så bra erfarenhet av snubbar på sistone...

Fattar verkligen! Jag är väl lite tvärtom och känner att män gärna vill mer än mig och att jag kvävs/får commitment issues om någon vill bli seriös snabbt.

 

[Malibu_Stacy]

Ni vet segproppen jag chattat med sen 3 mars? Killen som skickar typ ett meddelande om dagen och är hur seg som helst. Vi träffades ju en gång i april och fikade så vi har ju setts. Vi har ju hållit kontakten hela tiden och jag har hela tiden känt att denna killen är mannen i mitt liv typ. Så i tisdags bestämde vi att vi skulle ses på torsdag i ett samhälle mitt emellan oss. Han utvidgade det till en hotellnatt så vi kunde dricka ett par öl utan att tänka på bilkörning mm. Sagt och gjort. Vi träffades på hotellet, käkade middag ute, gick en promenad, drack GT och snackade om allting. Vi har en så himla bra kommunikation på ett sätt. Då vårt rum hade ett stort badkar med tassar badade vi i en timme innan vi gick och la oss. Han höll om mig hela natten, är sjukt öm och gullig med mig, pussar och pillar. (Givetvis hade vi sex också ett par gånger och han är ju lätt den sexigaste personen jag någonsin träffat). Vi käkade frukost på morgonen och när vi skulle säga hejdå kramades vi och jag pussade honom på kinden, varpå han drar tag i mig och kysser mig mitt ute på öppen gata.

På fredagen var det radiotystnad, men han hade lite grejer att göra så jag köper det. Och vi skildes ju åt fredag morgon. På lördagen kom det lite praktiska grejer på Messenger men inget om hur han kände eller tyckte. Idag har det än så länge varit radiotystnad. Jag typ dör av ångestpåslag. Hatar detta!

Vi hade så himla fin kväll och natt och så länge han inte är världens bästa skådespelare så tyckte han också det. Han skrattar åt saker jag säger och han verkar gilla mig. Men ändå ingenting. Bah!

Men oj vad jobbigt. Jag hade nog hört av mig själv och frågat lite. Det verkar ju som att du ändå är beredd att satsa på detta så då känns det ju angeläget om det överhuvudtaget är något han också söker eller om han bara vill ha något mer casual.

 

[parellikusken]

Fattar verkligen! Jag är väl lite tvärtom och känner att män gärna vill mer än mig och att jag kvävs/får commitment issues om någon vill bli seriös snabbt.

Känner igen mig i det. Känner jag att den andra personen vill gå för snabbt fram, då flyr jag. Behöver att det känns väldigt kravlöst länge för att det ska fungera.

 

[pepp]

Träffade en kille igår som jag visst träffat ute för 2-3 år sen. Jag minns honom inte övh från början, men sen föll polletten ner
Det var trevligt, vi sov i hans segelbåt!

 

[Ramona]

Men oj vad jobbigt. Jag hade nog hört av mig själv och frågat lite. Det verkar ju som att du ändå är beredd att satsa på detta så då känns det ju angeläget om det överhuvudtaget är något han också söker eller om han bara vill ha något mer casual.

Jag vet varför han är seg, men jag kan tycka att han i alla fall kan säga någonting. Har man ingen typ av uppföljning efter en sådan dejt? Typ jag gillar dig etc. Något casual är han inte ute efter. Men sen om jag är den där tjejen han vill ha är ju helt omöjligt att veta då han inget säger.

 

[pepp]

Jag vet varför han är seg, men jag kan tycka att han i alla fall kan säga någonting. Har man ingen typ av uppföljning efter en sådan dejt? Typ jag gillar dig etc. Något casual är han inte ute efter. Men sen om jag är den där tjejen han vill ha är ju helt omöjligt att veta då han inget säger.

Tycker absolut han kan komma med nånting, jag hade blivit tokig.
Ni har ju ändå pratat så pass länge och dejten verkade ju ömsesidigt bra?
Förstår mig inte på killar alls.

 

[Ramona]

Förstår mig inte på killar alls.

Nä, inte jag heller. Varför ens dejta om man inte är redo för det?

 

[kolblakkur]

Nä, inte jag heller. Varför ens dejta om man inte är redo för det?

Bekräftelse?

 

[pepp]

Nä, inte jag heller. Varför ens dejta om man inte är redo för det?

Nä det förstår inte jag heller.
Jag ser ju min och jägarens dejter som nåt "seriöst", inget man gör med random person (åtminstone inte jag)
Hade jag bara velat legat, ja då hade vi gjort bara det.

Men finns ju många sidor av dejtandet.