Dejtingtråden 32

[Kiwifrukt]

Men jösses så klumpigt sagt!
Då vet hon alltså inte ens om du ens vill ha barn?! Örk. Och även om man vill så är man nog medveten om det själv. 32 är inte ens särskilt gammalt.

Vad svarar man på sånt .

Hon är ganska klumpig för övrigt också, och kan säga en del olämpliga saker till de flesta. Just för att det var hon kan jag ändå skaka av mig det hyfsat, hon menar inget illa men precis som @_Taggis_ sa så kan hon inte tänka utanför boxen. Hon har ett litet barn just nu, därför är det det enda rätta att ha, typ.

Tyvärr är det så att det jobbade en man på vår avdelning när jag började där, som mina kollegor tror var intresserad av mig men jag vet hur elak och vidrig han är (ni vet det är han som blev så arg på en annan kollega för att hon inte svarade på hans vänförfrågan att han blockerade henne?) men den här snubben umgås med den klumpiga kollegans sambo och hon tycker att han är så gullig. Hon har antytt att jag borde satsa på honom, ”han var ju intresserad av dig” samtidigt som jag vet allt elakt han vräkt ur sig om kvinnor i allmänhet och mig i synnerhet så det lockar inte alls. Hade jag varit henne och fått veta det hade jag inte velat låta honom komma innanför lägenhetens dörrar, hans kvinnosyn och hela människosyn hör hemma i Tyskland på 30-talet.

 

[Kiwifrukt]

Precis. Nu har jag ju inte jättemånga Familjen AB-vänner fö, eftersom jag inte har så många jämnåriga vänner alls. En stor anledning är väl just mitt totalt olika liv jämfört med deras, vi har inget gemensamt längre. Jag umgås främst med de som är 50+ med stora barn, det är ju då folk har tid att umgås med mig... Men dock, de har ju familjer med vuxna barn och i en del fall barnbarn som ska underhållas. De har helt enkelt inte så mkt tid med att göra "singelgrejer" med mig.

Jag ser samma som du. Antingen är det Familjen-AB med hus, familjeaktiviteter, långa förhållanden och de umgås med likasinnade. Eller så är det ett evigt dejtande. Inget av det är ens i närheten av mitt liv. Jag vill ha nån att åka på weekends med, åka till fjällen och vandra, dricka vin och laga mat, se nån film en regnig kväll etc etc. dvs sånt folk gör med sina respektive.

Vilken vidrig kollega. Även om jag inte vill ha barn så tar jag numera lite illa upp av sånt, eftersom det ännu mer stämplar mig som udda. tur jag jobbar med gubbar, de har inte alls samma fixering vid barngrejjen och kommenterar det inte. Däremot brukar de ibland (i all välmening) kläcka ur sig att jag borde skaffa en karl. Det är nog deras sätt att säga att jag jobbar för mkt, snarare än att jag inte klarar mig själv

Förutom den klumpiga kollegan tycker jag nästan Familjen AB är lättare att hantera än mina få singelvänner som dejtar fyra olika personer på en vecka. Familjen AB kan tvärtom nästan vara ”lyckliga du som är ensam och kan göra vad du vill” plus att vi inte känner varandra så väl så de vill väl inte klampa på och fråga om jag dejtar. De kanske förutsätter att jag gör det, men så länge de inte frågar om det så gör det ju inte mig något om de tror det.

Däremot har jag framför allt en kollega som jag står lite närmare och hon är väldigt aktiv på tinder. Hon kan nästan bli arg på mig för att jag inte testar tinder. Hon älskar att träffa nya människor, jag avskyr det där i början och vill helst inte dejta alls. Jag vill liksom snabbspola fram till att man sitter och tittar på en serie tillsammans i soffan. Just eftersom vi är så olika går det inte riktigt att förklara för henne att nätdejta verkligen, verkligen inte är för mig.

 

[Fibusen]

Fortfarande skumt med D. Vi hade ju ett snack men jag känner att det fortsatt skava trots det. Skittråkigt! Jag tror faktist jag skiter i det för min egna skull, känner själv att jag mår inte bra i detta. Sen om det handlar om att han är låg pga det som han sagt eller om det har något med mig/oss att göra kvittar liksom. Det har ju blivit skit hur som!

Känner väll att jag lägger bollen hos honom nu, sen får det bli vad det blir. Har varken ork eller tid till något komplicerat skit som gör att man ligger och vrider och vänder på sig hela nätterna för att det bara snurrar i huvudet. Vill inte ha något sånt! Har även sett ett beteende jag inte riktigt gillar så ja, jag vet inte… Vi kanske inte alls var så lika som jag trodde i början.

Har semester denna vecka och nästa, sen börjar ett ”nytt” kapitel med plugg (+jobb) för mig så känner att jag måste lägga min fokus där. Hade ett helvete i skolan så jag tycker att det känns riktigt jobbigt att börja plugga igen och jag behöver som sagt hålla i hop huvudet till det.

 

[strawberrysylt]

Jag hade nog sagt "Bara för att du är oförmögen att tänka utanför boxen så betyder ju inte det att jag ser nåt eftersträvansvärt i det där barn-tåget..." Men då är jag ju också aktivt och frivilligt barnlös, ska tilläggas.

Ja, det borde ju få tyst på personen iaf. Själv hade jag nog inte kunnat med att säga just det, utan sagt nåt lite mjukare.
Ibland är det ju verkligen en groda också, att man pratat utan att tänka.
Fast visst i stundens hetta hade väl jag också kunnat svara nåt hårt... istället för att typ ta en diskussion om vad som kanske inte är lämpligt att säga... biter ju inte på alla det heller.

Hon är ganska klumpig för övrigt också, och kan säga en del olämpliga saker till de flesta. Just för att det var hon kan jag ändå skaka av mig det hyfsat, hon menar inget illa men precis som @_Taggis_ sa så kan hon inte tänka utanför boxen. Hon har ett litet barn just nu, därför är det det enda rätta att ha, typ.

Tyvärr är det så att det jobbade en man på vår avdelning när jag började där, som mina kollegor tror var intresserad av mig men jag vet hur elak och vidrig han är (ni vet det är han som blev så arg på en annan kollega för att hon inte svarade på hans vänförfrågan att han blockerade henne?) men den här snubben umgås med den klumpiga kollegans sambo och hon tycker att han är så gullig. Hon har antytt att jag borde satsa på honom, ”han var ju intresserad av dig” samtidigt som jag vet allt elakt han vräkt ur sig om kvinnor i allmänhet och mig i synnerhet så det lockar inte alls. Hade jag varit henne och fått veta det hade jag inte velat låta honom komma innanför lägenhetens dörrar, hans kvinnosyn och hela människosyn hör hemma i Tyskland på 30-talet.

Förstår det. Att det är lättare att skaka av sig då. Skönt det iaf. Hon är kanske en sån kommentarer/diskussioner inte bitit på heller.

Fast när jag tänkte lite så kan ju jag också säga klumpiga saker (dock inte just sådär klumpigt hoppas jag) och då hade ett samtal om vad man kanske inte bör säga varit lämpligt kanske... ibland är man ju fast i gamla tankemönster... fast många har kanske provat med henne utan resultat! Och förstår ju att det kan va svårt också med nån man inte känner väl!
Nu svamlar jag haha, men började tänka kring det här igår gällande andra kommentarer...

Och ang kollegan så örk, ja håll dig borta!

 

[Malibu_Stacy]

Fortfarande skumt med D. Vi hade ju ett snack men jag känner att det fortsatt skava trots det. Skittråkigt! Jag tror faktist jag skiter i det för min egna skull, känner själv att jag mår inte bra i detta. Sen om det handlar om att han är låg pga det som han sagt eller om det har något med mig/oss att göra kvittar liksom. Det har ju blivit skit hur som!

Känner väll att jag lägger bollen hos honom nu, sen får det bli vad det blir. Har varken ork eller tid till något komplicerat skit som gör att man ligger och vrider och vänder på sig hela nätterna för att det bara snurrar i huvudet. Vill inte ha något sånt! Har även sett ett beteende jag inte riktigt gillar så ja, jag vet inte… Vi kanske inte alls var så lika som jag trodde i början.

Har semester denna vecka och nästa, sen börjar ett ”nytt” kapitel med plugg (+jobb) för mig så känner att jag måste lägga min fokus där. Hade ett helvete i skolan så jag tycker att det känns riktigt jobbigt att börja plugga igen och jag behöver som sagt hålla i hop huvudet till det.

Fasen så trist alltså, kan du ta upp det med honom igen? Typ att du börjar fundera på att lägga ned det hela eftersom det fortfarande skaver?
Vad är det för annat beteende han visat som du inte gillar?
Låter absolut som att du behöver lite lugn i livet ett tag åtminstone tills du hittat en bra rytm med plugg och jobb under hösten.

 

[Wille]

Förutom den klumpiga kollegan tycker jag nästan Familjen AB är lättare att hantera än mina få singelvänner som dejtar fyra olika personer på en vecka. Familjen AB kan tvärtom nästan vara ”lyckliga du som är ensam och kan göra vad du vill” plus att vi inte känner varandra så väl så de vill väl inte klampa på och fråga om jag dejtar. De kanske förutsätter att jag gör det, men så länge de inte frågar om det så gör det ju inte mig något om de tror det.

Däremot har jag framför allt en kollega som jag står lite närmare och hon är väldigt aktiv på tinder. Hon kan nästan bli arg på mig för att jag inte testar tinder. Hon älskar att träffa nya människor, jag avskyr det där i början och vill helst inte dejta alls. Jag vill liksom snabbspola fram till att man sitter och tittar på en serie tillsammans i soffan. Just eftersom vi är så olika går det inte riktigt att förklara för henne att nätdejta verkligen, verkligen inte är för mig.

I hear you.

Jag skulle också bara vilja snabbspola fram ett halvår-år.

Jag tycker också det är svårt att hitta någon att dejta. Match ger inte så många alternativ. Jag är heller inte villig att betala för tjänsten.

 

[Fibusen]

Fasen så trist alltså, kan du ta upp det med honom igen? Typ att du börjar fundera på att lägga ned det hela eftersom det fortfarande skaver?
Vad är det för annat beteende han visat som du inte gillar?
Låter absolut som att du behöver lite lugn i livet ett tag åtminstone tills du hittat en bra rytm med plugg och jobb under hösten.

Nu kanske jag outar lite för mycket, men..
Tog upp det med han förra veckan, sen hade vi ju en skitbra fredag efter det och jag var fan stolt över att jag hade tagit tag i det och inte bara låtit det mala i huvudet (som jag brukar göra..) just för att jag kände mig så sjukt trygg med han, att jag VÅGADE prata.

Sen efter det så var helgen okej, sen efter det så har det varit samma skit igen, och igår lessnade jag ur lite och skrev typ att jag känner att det är något som skaver fortfarande och även om han sagt att det inte har något med mig att göra så påverkar det ju mig, eftersom det är jag som blir ”undanskuffad”. Och att jag tycker det känns riktigt jobbigt. Skrev även att har han mindre tid, eller inte tid alls, eller om jag ville mer än han eller något så är det ju så, men att han kunde väll iallafall säga det bara istället för att fejda iväg.

Han läste men jag fick inget svar. Fortfarande inget svar, trots att jag skickade det igår eftermiddag. Så det är väll just det beteendet jag inte gillar, att man bara ignorerar någon man säger sig tycka om när den faktist säger att man mår dåligt över en sak. Och jag orkar inte sitta och be om en förklaring, utan jag har sagt vad jag tycker och hans icke svar är svar nog för mig.

Känner mig mest bitter över att när man äntligen vågar öppna munnen och säga vad man tycker så blir det som en käftsmäll direkt. Är besviken på dels han men också på mig själv som trodde att vi kunde prata om saker. Även om det skulle styra upp sig så har jag absolut blivit lite kantstött så jag vet inte ens om det skulle kunna gå tillbaka till tryggheten jag kände från början.

Som du säger så måste jag hitta en bra balans med skolan och jobb så har inte tid med jidder.

Kanske är jag för ”trasig” för att kunna ha en relation, för känslig, eller tänker för mycket. Jag kanske helt enkelt bara ska leva helt ensam. Det är ju faktist inget som skrämmer mig heller så ja, det är okej det med.

 

[Tonto]

Nu kanske jag outar lite för mycket, men..
Tog upp det med han förra veckan, sen hade vi ju en skitbra fredag efter det och jag var fan stolt över att jag hade tagit tag i det och inte bara låtit det mala i huvudet (som jag brukar göra..) just för att jag kände mig så sjukt trygg med han, att jag VÅGADE prata.

Sen efter det så var helgen okej, sen efter det så har det varit samma skit igen, och igår lessnade jag ur lite och skrev typ att jag känner att det är något som skaver fortfarande och även om han sagt att det inte har något med mig att göra så påverkar det ju mig, eftersom det är jag som blir ”undanskuffad”. Och att jag tycker det känns riktigt jobbigt. Skrev även att har han mindre tid, eller inte tid alls, eller om jag ville mer än han eller något så är det ju så, men att han kunde väll iallafall säga det bara istället för att fejda iväg.

Han läste men jag fick inget svar. Fortfarande inget svar, trots att jag skickade det igår eftermiddag. Så det är väll just det beteendet jag inte gillar, att man bara ignorerar någon man säger sig tycka om när den faktist säger att man mår dåligt över en sak. Och jag orkar inte sitta och be om en förklaring, utan jag har sagt vad jag tycker och hans icke svar är svar nog för mig.

Känner mig mest bitter över att när man äntligen vågar öppna munnen och säga vad man tycker så blir det som en käftsmäll direkt. Är besviken på dels han men också på mig själv som trodde att vi kunde prata om saker. Även om det skulle styra upp sig så har jag absolut blivit lite kantstött så jag vet inte ens om det skulle kunna gå tillbaka till tryggheten jag kände från början.

Som du säger så måste jag hitta en bra balans med skolan och jobb så har inte tid med jidder.

Kanske är jag för ”trasig” för att kunna ha en relation, för känslig, eller tänker för mycket. Jag kanske helt enkelt bara ska leva helt ensam. Det är ju faktist inget som skrämmer mig heller så ja, det är okej det med.

Nej, du är inte trasig eller för känslig. Att han ignorerar dig när du tar upp saker som är viktiga är en otroligt stor röd flagga. Ganska oacceptabelt i mina ögon. Fattar helt klart din reaktion.

 

[Fibusen]

Nej, du är inte trasig eller för känslig. Att han ignorerar dig när du tar upp saker som är viktiga är en otroligt stor röd flagga. Ganska oacceptabelt i mina ögon. Fattar helt klart din reaktion.

Ja, jag känner så jag också. Jag skulle ALDRIG ignorera någon jag tycker om! Om jag skulle vara upptagen så tar det 5 sekunder att skriva: Jag har fullt upp nu, svarar så fort jag har tid!

Att bara ignorera är lågt. Som fan. Jag fattar ju att det inte är bra nyheter som kommer för hade han brytt sig så hade han ju svarat, så han vill väll inget mer, men då kan man ju bara säga det tycker jag. Speciellt när jag tar upp det och ger han världens chans till att bara: ”Nej, du har rätt, jag känner inte riktigt att det klickar längre”

 

[Sagohöst]

Ja, jag känner så jag också. Jag skulle ALDRIG ignorera någon jag tycker om! Om jag skulle vara upptagen så tar det 5 sekunder att skriva: Jag har fullt upp nu, svarar så fort jag har tid!

Att bara ignorera är lågt. Som fan. Jag fattar ju att det inte är bra nyheter som kommer för hade han brytt sig så hade han ju svarat, så han vill väll inget mer, men då kan man ju bara säga det tycker jag. Speciellt när jag tar upp det och ger han världens chans till att bara: ”Nej, du har rätt, jag känner inte riktigt att det klickar längre”

Det finns massor med olika sätt att hantera saker som händer i livet. Vissa gör det genom att bli tysta och dra sig undan. Andra genom att prata och kommunicera. Det behöver inte betyda att en bryr sig mer eller mindre eller att det ena sättet är rätt eller fel. Med det sagt så rimmar uppenbarligen era sätt dåligt så om inte nån av er har för avsikt att ändra er/hitta en acceptans så tror jag att det blir svårt att få det att fungera.

 

[Malibu_Stacy]

Ja, jag känner så jag också. Jag skulle ALDRIG ignorera någon jag tycker om! Om jag skulle vara upptagen så tar det 5 sekunder att skriva: Jag har fullt upp nu, svarar så fort jag har tid!

Att bara ignorera är lågt. Som fan. Jag fattar ju att det inte är bra nyheter som kommer för hade han brytt sig så hade han ju svarat, så han vill väll inget mer, men då kan man ju bara säga det tycker jag. Speciellt när jag tar upp det och ger han världens chans till att bara: ”Nej, du har rätt, jag känner inte riktigt att det klickar längre”

Jag tycker absolut att han borde svarat något efter ett dygn. Speciellt eftersom du ju tidigare förklarat hur viktigt det är för dig att bli inkluderad och att han inte utesluter dig. Förstår om han inte vill ta det via text men något kan han ju svara. Typ att ni behöver prata om det igen eller liknande.
Vissa personer är ju dock så, att de har svårt att släppa in någon helt och bearbetar saker i sin tystnad istället. Och det fungerar ju då inte med en partner som behöver prata och känna sig inkluderad.

Vet inte om du såg årets säsong av gift vid första ögonkastet men där var det också ett par som verkade ha samma problem (läkaren och sjuksköterskan).

 

[Fibusen]

Jag tycker absolut att han borde svarat något efter ett dygn. Speciellt eftersom du ju tidigare förklarat hur viktigt det är för dig att bli inkluderad och att han inte utesluter dig. Förstår om han inte vill ta det via text men något kan han ju svara. Typ att ni behöver prata om det igen eller liknande.
Vissa personer är ju dock så, att de har svårt att släppa in någon helt och bearbetar saker i sin tystnad istället. Och det fungerar ju då inte med en partner som behöver prata och känna sig inkluderad.

Vet inte om du såg årets säsong av gift vid första ögonkastet men där var det också ett par som verkade ha samma problem (läkaren och sjuksköterskan).

Fick faktist svar nyss. Att han inte får ihop det. Att han hade haft fullt upp i går och i dag. Att han tycker jag är helt fantastiskt men han är inte ”där” han vill vara, och att han försöker men det blir bara kaos.

Så ja, det är väll över då.

Fattar verkligen ingenting, även om jag har haft det på känn. Förra fredagen hade vi det så jävla bra och roligt! I tisdags när han sov här så låg han och höll om mig. I torsdags så skrev han att han saknade mig. Sen till det här.

Att jag tagit upp det med han innan och det var absolut inget problem mellan oss. För att 1,5 vecka senare tar det slut.
Fattar noll, samtidigt som jag fattar varför jag känt som jag gjort sista tiden. Fan alltså….

 

[pepp]

Jaa jag tar det nog som att han är slö och inte vill ses på den föreslagna tiden. Själv behöver jag liksom ingen mer förklaring eller ”reassurance” när man redan sagt att man ska ses igen framöver och tar orden för vad dom är.

Jag önskar jag kunde vara lika chill som dig. Men det är jag tyvärr inte
Har ju inte direkt haft så bra erfarenhet av snubbar på sistone...

 

[_Taggis_]

Däremot har jag framför allt en kollega som jag står lite närmare och hon är väldigt aktiv på tinder. Hon kan nästan bli arg på mig för att jag inte testar tinder. Hon älskar att träffa nya människor, jag avskyr det där i början och vill helst inte dejta alls. Jag vill liksom snabbspola fram till att man sitter och tittar på en serie tillsammans i soffan. Just eftersom vi är så olika går det inte riktigt att förklara för henne att nätdejta verkligen, verkligen inte är för mig.

Påminner mig om en lite otrevlig situaton som hände nu på min semester. Var med några gamla vänner och vi pratade allmänt om vad vi gjort i sommar och jag sa att jag bla vart och kört jänkebil med mitt ex på 4th of july (ja vi är vänner alltså). Varpå en av mina gamla vänner som jag träffar sällan numera, direkt började fjanta sig kring hur vi umgicks jag och exet. Undrade om vi hade nåt ihop det eller hur det var, men avbröt sig sedan med en pik om att "det skulle du ju ändå aldrig säga" när jag redan poängterat att det finns en anledning till att det är ett ex, och vi är mkt bättre vänner nu när vi inte har nåt ihop...
Samtalet fortsatte och vi kom in på detta med Tinder och att de ville skapa en profil åt mig, varpå jag sa att det är verkligen inget för mig. På någon vis. Alls. Och jag vill verkligen inte att nån annan skapar en profil åt mig där. Då fräser ovanstående ur sig att "ja för det är ju bättre att dejta sitt ex". Jag blev helt paff. What?! Så det finns alltså inget mellanting mellan att hänga på Tinder och att dejta sina gamla pojkvänner? Jag fattar verkligen inte alls vad hon ville med den kommentaren. Blev tom så paff så jag glömde bort att kommentera det öht. Varför är det så viktigt för andra att man som singel hänger på dejtingsidor?

 

[_Taggis_]

Ja, det borde ju få tyst på personen iaf. Själv hade jag nog inte kunnat med att säga just det, utan sagt nåt lite mjukare.
Ibland är det ju verkligen en groda också, att man pratat utan att tänka.
Fast visst i stundens hetta hade väl jag också kunnat svara nåt hårt... istället för att typ ta en diskussion om vad som kanske inte är lämpligt att säga... biter ju inte på alla det heller.

Fast alltså jag ser inte varför man ska svara på ett mjukt vis åt en person som gång efter annan klampar in på ens privatliv utan den minsta respekt och eftertanke? Jag tror mjukhet är absolut det sista som behövs, snarare en rejäl markering. Problemet är snarare att en i stunden blir så paff att en inte har svar på tal, men med såna personer med dessa tendenser brukar jag se till att ha uttänkta fraser på allehanda dumheter de kan komma farandes med (bortsett från det i mitt förra inlägg då, som jag inte alls var beredd på ).

 

[pepp]

Såg precis denna på instagram

 

[Kiwifrukt]

Påminner mig om en lite otrevlig situaton som hände nu på min semester. Var med några gamla vänner och vi pratade allmänt om vad vi gjort i sommar och jag sa att jag bla vart och kört jänkebil med mitt ex på 4th of july (ja vi är vänner alltså). Varpå en av mina gamla vänner som jag träffar sällan numera, direkt började fjanta sig kring hur vi umgicks jag och exet. Undrade om vi hade nåt ihop det eller hur det var, men avbröt sig sedan med en pik om att "det skulle du ju ändå aldrig säga" när jag redan poängterat att det finns en anledning till att det är ett ex, och vi är mkt bättre vänner nu när vi inte har nåt ihop...
Samtalet fortsatte och vi kom in på detta med Tinder och att de ville skapa en profil åt mig, varpå jag sa att det är verkligen inget för mig. På någon vis. Alls. Och jag vill verkligen inte att nån annan skapar en profil åt mig där. Då fräser ovanstående ur sig att "ja för det är ju bättre att dejta sitt ex". Jag blev helt paff. What?! Så det finns alltså inget mellanting mellan att hänga på Tinder och att dejta sina gamla pojkvänner? Jag fattar verkligen inte alls vad hon ville med den kommentaren. Blev tom så paff så jag glömde bort att kommentera det öht. Varför är det så viktigt för andra att man som singel hänger på dejtingsidor?

Så där kan min syrra bli också, hon är åtta år yngre än jag så hon kan vara lite ”ung och impulsiv” ibland plus att hon och jag inte alls är lika för fem öre. Hon är extremt social och älskar att träffa nya människor/mingla runt, jag är motsatsen. Jag vet inte hur många gånger hon hotat med att skapa en profil på Tinder till mig. Det spelar liksom ingen roll att jag säger tusen gånger att jag inte vill, hon kan mycket väl göra det ändå. Till slut fick pappa säga till henne att ge fan i att skapa en profil, väldigt moget sätt av mig att lösa problemet men då slutade hon i alla fall tillfälligt att tjata om det.

Jag vill absolut inte dissa det sättet att träffa en partner, för jag tror absolut att det kan funka för många. Men jag vill/kan/orkar inte investera så mycket tid på att skriva med och träffa personer som det inte kommer leda något till med, då är jag hellre ensam. Nätdejting är inte för alla. På precis samma sätt som alla inte träffade någon på krogen back in the days, liksom. Jag vill bestämma själv hur jag vill göra, inte att någon man känner ska komma och lägga sig i, hur väl de än menar egentligen.

Kommentaren från din vän om ditt ex är för övrigt helt sjuk? Man kan väl vara vän med ett ex, även om det inte är så vanligt kanske? Bara för att ni har kontakt behöver ni ju inte försöka bli ihop igen. Och även om ni skulle bli det har väl inte hen med det att göra?

 

[the_connemara]

Jag kan lite känna igen mig i D @Fibusen, jag har otroligt lätt för att känna mig distanserad så fort jag blir stressad eller intresserad av något annat och har svårt att prata om det. Jag hade själv inte alls öht stått ut med att dejta mig själv. Jag behöver någon som är trygg nog i att hantera det och kunna ge mig tid att hantera det. Både med mig själv och i kommunikationen till den andre. Men det är ju fortfarande ett problem jag får äga och ta ansvar för.

 

[Fibusen]

Jag kan lite känna igen mig i D @Fibusen, jag har otroligt lätt för att känna mig distanserad så fort jag blir stressad eller intresserad av något annat och har svårt att prata om det. Jag hade själv inte alls öht stått ut med att dejta mig själv. Jag behöver någon som är trygg nog i att hantera det och kunna ge mig tid att hantera det. Både med mig själv och i kommunikationen till den andre. Men det är ju fortfarande ett problem jag får äga och ta ansvar för.

Ja absolut, så kan det säkert vara, men jag tycker väll ändå att man kan säga att ”just nu har jag lite mycket” istället för att bara vara tyst. Jag känner ju allt ”skav” på direkten, något JAG måste jobba med såklart vilket jag gör, men går det från 100 till kanske 20 så måste jag ju ta upp frågan om något är fel. Jag hade stannat oavsett vad det är han skulle grubbla på så länge jag visste att det inte var oss. Jag har noll behov av att ses/höras ofta, den biten har han stått för.

Men hela den här veckan har varit så sjukt konstig så jag vet inte.
Jag försöker att inte grubbla på det för det blir inte bättre, men från att spontant skriva att han saknar mig, plötsligt kalla mig för älskling, och skicka en massa hjärtan i varenda meddelande till att tvärvända och inte tycka det är någon idé. Att jag förtjänar bättre än honom. Men hur kan han säga att jag förtjänar bättre när han är exakt allt jag vill ha?

Jag bara svarade att jag hoppas att allt ordnar sig för honom. Har verkligen inget mer att säga. Är fortfarande i chock tror jag, men oavsett vad så hoppas jag verkligen att det ordnar sig, han förtjänar all lycka och är det mest fantastiska och underbaraste människa jag mött.

Vi har pratat dagligen sen dagen vi började skriva på Tinder. Kommer göra förbannat ont i morgon när det kommer vara helt tyst. Första dagen av många.

Jag får försöka sysselsätta mig så gott det går, men alltihopa känns så sjukt! Han hade bjudit in mig till hans jaktstuga under v 32 då vi äntligen skulle lyckas vara långlediga båda två. Vi skulle ut på en kantarellvända igen. Vi hade så många planer om bara en vecka, och nu ”är det ingen idé” att vi är tillsammans mer.. Det är åt helvete och gör verkligen förbannat jäkla skitont, men vad kan jag göra? Ingenting mer än att bara önska att allt ordnar sig för honom…

 

[the_connemara]

Ja absolut, så kan det säkert vara, men jag tycker väll ändå att man kan säga att ”just nu har jag lite mycket” istället för att bara vara tyst. Jag känner ju allt ”skav” på direkten, något JAG måste jobba med såklart vilket jag gör, men går det från 100 till kanske 20 så måste jag ju ta upp frågan om något är fel. Jag hade stannat oavsett vad det är han skulle grubbla på så länge jag visste att det inte var oss. Jag har noll behov av att ses/höras ofta, den biten har han stått för.

Men hela den här veckan har varit så sjukt konstig så jag vet inte.
Jag försöker att inte grubbla på det för det blir inte bättre, men från att spontant skriva att han saknar mig, plötsligt kalla mig för älskling, och skicka en massa hjärtan i varenda meddelande till att tvärvända och inte tycka det är någon idé. Att jag förtjänar bättre än honom. Men hur kan han säga att jag förtjänar bättre när han är exakt allt jag vill ha?

Jag bara svarade att jag hoppas att allt ordnar sig för honom. Har verkligen inget mer att säga. Är fortfarande i chock tror jag, men oavsett vad så hoppas jag verkligen att det ordnar sig, han förtjänar all lycka och är det mest fantastiska och underbaraste människa jag mött.

Vi har pratat dagligen sen dagen vi började skriva på Tinder. Kommer göra förbannat ont i morgon när det kommer vara helt tyst. Första dagen av många.

Jag får försöka sysselsätta mig så gott det går, men alltihopa känns så sjukt! Han hade bjudit in mig till hans jaktstuga under v 32 då vi äntligen skulle lyckas vara långlediga båda två. Vi skulle ut på en kantarellvända igen. Vi hade så många planer om bara en vecka, och nu ”är det ingen idé” att vi är tillsammans mer.. Det är åt helvete och gör verkligen förbannat jäkla skitont, men vad kan jag göra? Ingenting mer än att bara önska att allt ordnar sig för honom…

Ja jag håller helt med dig! Menade absolut inte att det var ett okej sätt att hantera det från hans sida och jag hade gjort precis som du. Menade mer att man kan inte bete sig som han gör nu med någon som är som dig, det blir liksom bara taskigt. Det var ju en av de största anledningarna till varför jag inte velat dejta de gånger jag haft paus, jag vill liksom inte utsätta någon annan för sådant här. Tycker verkligen synd om dig, du resonerar alltid så klokt ❤