Dejtingtråden 32

[the_connemara]

Varit på AW med The Guy. Fortfarande lika non-official och precis samma premisser som från början, 3 av fyra kände till att vi träffades. Superenkelt och trevligt! Han var trött (pga går ju upp o gymmar flera timmar innan han försiktigt väcker mig till liv ) och stack hem en timme tidigare eller så. När jag kom hem stod resorb och huvudvärkstablett framme. Jag som tänkte på det innan att jag glömt fråga var han har huvudvärkstabletterna och inte visste om jag skulle besvära honom med att fråga när jag kom hem för då vet jag han hade gått upp och tagit fram dem till mig. Jag mår så bra av denna typen av omtänksamhet ❤

 

[pepp]

@ii-ssa brukar ni prata mycket via det mediet annars? Vissa är ju sådana så i sådana fall hade jag försökt få in det logiska i hjärnan

@pepp låter ju som en väldigt bra start ändå

Ja vi får se.
Skrev idag att jag är vovvefri och gärna hänger imorgon om han vill.
Han skrev att han känner sig slö så har inte så höga förhoppningar direkt.

 

[Tonto]

Ja vi får se.
Skrev idag att jag är vovvefri och gärna hänger imorgon om han vill.
Han skrev att han känner sig slö så har inte så höga förhoppningar direkt.

Han kanske inte vill ses så intensivt i början? Vet att jag ville typ träffa mina dejter max varannan vecka i början.

 

[pepp]

Han kanske inte vill ses så intensivt i början? Vet att jag ville typ träffa mina dejter max varannan vecka i början.

Så kan det ju vara, I dunno

 

[Malibu_Stacy]

Han kanske inte vill ses så intensivt i början? Vet att jag ville typ träffa mina dejter max varannan vecka i början.

Då tycker jag att man kan vara ärlig med det. Istället för att skriva att ”jag är slö” typ skriva att man tycker det är för påfrestande att ses intensivt i början eller något liknande. Hur gjorde du med dina dejter i början?

 

[Tonto]

Då tycker jag att man kan vara ärlig med det. Istället för att skriva att ”jag är slö” typ skriva att man tycker det är för påfrestande att ses intensivt i början eller något liknande. Hur gjorde du med dina dejter i början?

Dom ville inte heller ses mer ofta. Har väl umgåtts med folk som inte vill ses hela tiden och som varit rätt lika mig på det viset. Tycker ”slö” är en ärlig sak att säga om man är slö och inte vill ses så ofta.

 

[Malibu_Stacy]

Dom ville inte heller ses mer ofta. Har väl umgåtts med folk som inte vill ses hela tiden och som varit rätt lika mig på det viset. Tycker ”slö” är en ärlig sak att säga om man är slö och inte vill ses så ofta.

Jag menade inte att han var oärlig när han skrev ”slö” utan mer att det kan vara svårt för mottagaren att tolka eftersom det inte var ett tydligt svar på frågan om att ses igen.
Själv hade jag nog kunnat skriva något som: Känner mig slö idag, så orkar inte planera in något redan imorgon men vi kan ses lite längre fram istället.

 

[pepp]

Jag menade inte att han var oärlig när han skrev ”slö” utan mer att det kan vara svårt för mottagaren att tolka eftersom det inte var ett tydligt svar på frågan om att ses igen.
Själv hade jag nog kunnat skriva något som: Känner mig slö idag, så orkar inte planera in något redan imorgon men vi kan ses lite längre fram istället.

Innan vi sa hejdå senast så sa vi att vi båda ville ses igen. Men jag blir så osäker när det är så sällan.
Tycker det blir svårare att lära känna nån när det går så långt mellan gångerna!

 

[_Taggis_]

Innan vi sa hejdå senast så sa vi att vi båda ville ses igen. Men jag blir så osäker när det är så sällan.
Tycker det blir svårare att lära känna nån när det går så långt mellan gångerna!

Fråga om hans intentioner?

Om man bara vill ha nån att dejta ibland är det kanske inte så viktigt att lära känna hen så väl, och därmed inte så konstigt om man bara vill ses lite ibland. Om man däremot har intentioner att lära känna nån som kanske kan bli en partner på sikt, då är det väl lite mer angeläget att ses iaf nån dag per vecka. Tänker jag utifrån mina egna behov genom åren.

 

[pepp]

Fråga om hans intentioner?

Om man bara vill ha nån att dejta ibland är det kanske inte så viktigt att lära känna hen så väl, och därmed inte så konstigt om man bara vill ses lite ibland. Om man däremot har intentioner att lära känna nån som kanske kan bli en partner på sikt, då är det väl lite mer angeläget att ses iaf nån dag per vecka. Tänker jag utifrån mina egna behov genom åren.

Ja jag tänker lite samma. Får ta och fråga om/när vi ses nästa gång.
Orkar inte slösa bort mer tid...

 

[_Taggis_]

Ja jag tänker lite samma. Får ta och fråga om/när vi ses nästa gång.
Orkar inte slösa bort mer tid...

I hear you sis

Tänkte på det senast idag när jag var på långtur med hunden, hinner tänka väldigt mkt då och speciellt nu när jag är är tillbaka i den här miljön som påminner mkt om den där Dikeskörningen, som fö snart tog sin början för ett år sedan...
Jag är så trött på att vara ensam, och eftersom jag är mer 40 än 30 känner jag också att jag har ingen lust att slösa tid på oseriösa relationer. Saker kan ju skita sig, men jag vill iaf veta att personen har en seriös intention, innan jag väljer att lägga tid och engagemang på det. För om jag slösar bort ett par år till på skit så är jag ju Ännu äldre och Ännu mer ensam och tragisk sen. Typ.
Dock är jag ju inte intresserad av att dejta för jag är så missnöjd med min kropp för tillfället så jag kan inte stå ut ens med tanken på att ha nån i närheten. Jag vill bara inte vara ensam. Tror att jag varit nöjd om jag haft vänner på nära håll som Inte är upptagna med sina Familjen AB-liv. Men det verkar omöjligt. Antingen dejtar man eller så är man ensam, typ.

 

[pepp]

I hear you sis

Tänkte på det senast idag när jag var på långtur med hunden, hinner tänka väldigt mkt då och speciellt nu när jag är är tillbaka i den här miljön som påminner mkt om den där Dikeskörningen, som fö snart tog sin början för ett år sedan...
Jag är så trött på att vara ensam, och eftersom jag är mer 40 än 30 känner jag också att jag har ingen lust att slösa tid på oseriösa relationer. Saker kan ju skita sig, men jag vill iaf veta att personen har en seriös intention, innan jag väljer att lägga tid och engagemang på det. För om jag slösar bort ett par år till på skit så är jag ju Ännu äldre och Ännu mer ensam och tragisk sen. Typ.
Dock är jag ju inte intresserad av att dejta för jag är så missnöjd med min kropp för tillfället så jag kan inte stå ut ens med tanken på att ha nån i närheten. Jag vill bara inte vara ensam. Tror att jag varit nöjd om jag haft vänner på nära håll som Inte är upptagna med sina Familjen AB-liv. Men det verkar omöjligt. Antingen dejtar man eller så är man ensam, typ.

Skriver under på allt.
Eller jag är ju intresserad av att dejta, men tycker det är skitjobbigt. Det är ju som en dålig kombination

 

[_Taggis_]

Eller jag är ju intresserad av att dejta, men tycker det är skitjobbigt. Det är ju som en dålig kombination

Ja det blir ju svårt Jag skulle kunna tänka mig att hoppa in i det där när det gått ett halvår så man slipper det där jobbiga i början. Hatar det. Är nog en mkt stor anledning till att jag är ensam för jag orkar inte med början.

 

[pepp]

Ja det blir ju svårt Jag skulle kunna tänka mig att hoppa in i det där när det gått ett halvår så man slipper det där jobbiga i början. Hatar det. Är nog en mkt stor anledning till att jag är ensam för jag orkar inte med början.

Haha ja! Början är så himla vidrig

 

[Kiwifrukt]

I hear you sis

Tänkte på det senast idag när jag var på långtur med hunden, hinner tänka väldigt mkt då och speciellt nu när jag är är tillbaka i den här miljön som påminner mkt om den där Dikeskörningen, som fö snart tog sin början för ett år sedan...
Jag är så trött på att vara ensam, och eftersom jag är mer 40 än 30 känner jag också att jag har ingen lust att slösa tid på oseriösa relationer. Saker kan ju skita sig, men jag vill iaf veta att personen har en seriös intention, innan jag väljer att lägga tid och engagemang på det. För om jag slösar bort ett par år till på skit så är jag ju Ännu äldre och Ännu mer ensam och tragisk sen. Typ.
Dock är jag ju inte intresserad av att dejta för jag är så missnöjd med min kropp för tillfället så jag kan inte stå ut ens med tanken på att ha nån i närheten. Jag vill bara inte vara ensam. Tror att jag varit nöjd om jag haft vänner på nära håll som Inte är upptagna med sina Familjen AB-liv. Men det verkar omöjligt. Antingen dejtar man eller så är man ensam, typ.

Skriver under på detta. Och om man mestadels har personer runt sig som lever Familjen AB-liv (älskar den beskrivningen för övrigt) så stämplas man som ännu konstigare om man varken har en partner eller ens dejtar någon. Mina kollegor har antingen barn och familj och har varit tillsammans med sina partners i femton år trots att vi i princip är jämngamla, eller så dejtar de nya personer hela tiden. Jag blir mer matt av alternativ två ärligt talat och det är väl i så fall mer alternativ ett jag kan tänka mig (kanske inte nödvändigtvis barn, i alla fall inte nu, men den typen av relation) men jag vill inte behöva ta mig dit via alternativ två.

Inte blir det bättre av att jag har en kollega där grodorna hoppar ur munnen hela tiden. Hon och jag känner inte varandra så väl, hon var föräldraledig när jag började på arbetsplatsen och sen har jag varit över ett år på en annan avdelning, efter att jag kom tillbaka har vi dessutom helt jobbat hemifrån på grund av pandemin. Hon hade fått för sig att jag var typ 23 (ska väl tacka och ta emot egentligen eftersom vi får lägga på nio år) och när hon hörde att jag var över 30 utbrast hon helt förskräckt ”men då måste du ju sätta fart och träffa nån snart, så du inte missar barntåget, åren går vet du”. Jag bara tack för påminnelsen. Och då är jag ändå inte helt säker på att jag verkligen vill ha barn och hela den biten men vill kanske heller inte vara ensam resten av mitt liv.

 

[Kiwifrukt]

Ja det blir ju svårt Jag skulle kunna tänka mig att hoppa in i det där när det gått ett halvår så man slipper det där jobbiga i början. Hatar det. Är nog en mkt stor anledning till att jag är ensam för jag orkar inte med början.

Alltså jag är så med dig på det spåret. Hatar det i början.

 

[strawberrysylt]

”men då måste du ju sätta fart och träffa nån snart, så du inte missar barntåget, åren går vet du”.

Men jösses så klumpigt sagt!
Då vet hon alltså inte ens om du ens vill ha barn?! Örk. Och även om man vill så är man nog medveten om det själv. 32 är inte ens särskilt gammalt.

Vad svarar man på sånt .

 

[_Taggis_]

Skriver under på detta. Och om man mestadels har personer runt sig som lever Familjen AB-liv (älskar den beskrivningen för övrigt) så stämplas man som ännu konstigare om man varken har en partner eller ens dejtar någon. Mina kollegor har antingen barn och familj och har varit tillsammans med sina partners i femton år trots att vi i princip är jämngamla, eller så dejtar de nya personer hela tiden. Jag blir mer matt av alternativ två ärligt talat och det är väl i så fall mer alternativ ett jag kan tänka mig (kanske inte nödvändigtvis barn, i alla fall inte nu, men den typen av relation) men jag vill inte behöva ta mig dit via alternativ två.

Inte blir det bättre av att jag har en kollega där grodorna hoppar ur munnen hela tiden. Hon och jag känner inte varandra så väl, hon var föräldraledig när jag började på arbetsplatsen och sen har jag varit över ett år på en annan avdelning, efter att jag kom tillbaka har vi dessutom helt jobbat hemifrån på grund av pandemin. Hon hade fått för sig att jag var typ 23 (ska väl tacka och ta emot egentligen eftersom vi får lägga på nio år) och när hon hörde att jag var över 30 utbrast hon helt förskräckt ”men då måste du ju sätta fart och träffa nån snart, så du inte missar barntåget, åren går vet du”. Jag bara tack för påminnelsen. Och då är jag ändå inte helt säker på att jag verkligen vill ha barn och hela den biten men vill kanske heller inte vara ensam resten av mitt liv.

Precis. Nu har jag ju inte jättemånga Familjen AB-vänner fö, eftersom jag inte har så många jämnåriga vänner alls. En stor anledning är väl just mitt totalt olika liv jämfört med deras, vi har inget gemensamt längre. Jag umgås främst med de som är 50+ med stora barn, det är ju då folk har tid att umgås med mig... Men dock, de har ju familjer med vuxna barn och i en del fall barnbarn som ska underhållas. De har helt enkelt inte så mkt tid med att göra "singelgrejer" med mig.

Jag ser samma som du. Antingen är det Familjen-AB med hus, familjeaktiviteter, långa förhållanden och de umgås med likasinnade. Eller så är det ett evigt dejtande. Inget av det är ens i närheten av mitt liv. Jag vill ha nån att åka på weekends med, åka till fjällen och vandra, dricka vin och laga mat, se nån film en regnig kväll etc etc. dvs sånt folk gör med sina respektive.

Vilken vidrig kollega. Även om jag inte vill ha barn så tar jag numera lite illa upp av sånt, eftersom det ännu mer stämplar mig som udda. tur jag jobbar med gubbar, de har inte alls samma fixering vid barngrejjen och kommenterar det inte. Däremot brukar de ibland (i all välmening) kläcka ur sig att jag borde skaffa en karl. Det är nog deras sätt att säga att jag jobbar för mkt, snarare än att jag inte klarar mig själv

 

[_Taggis_]

Vad svarar man på sånt .

Jag hade nog sagt "Bara för att du är oförmögen att tänka utanför boxen så betyder ju inte det att jag ser nåt eftersträvansvärt i det där barn-tåget..." Men då är jag ju också aktivt och frivilligt barnlös, ska tilläggas.

 

[Tonto]

Jag menade inte att han var oärlig när han skrev ”slö” utan mer att det kan vara svårt för mottagaren att tolka eftersom det inte var ett tydligt svar på frågan om att ses igen.
Själv hade jag nog kunnat skriva något som: Känner mig slö idag, så orkar inte planera in något redan imorgon men vi kan ses lite längre fram istället.

Jaa jag tar det nog som att han är slö och inte vill ses på den föreslagna tiden. Själv behöver jag liksom ingen mer förklaring eller ”reassurance” när man redan sagt att man ska ses igen framöver och tar orden för vad dom är.