Dejtingtråden 34

[Sel]

Vad olika det kan vara! Jag tycker det är alldeles för långt avstånd. Man skulle ju bara ha tid att ses på helgerna typ

Det är väl alldeles lagom? Helst varannan eller någon gång i månaden.

 

[startpompe]

Men 4,5 mil är ju typ ingenting? Hade vart jätteglad om jag träffade någon så nära

Håller med, det är ju nästgårds men förstår att det är olika beroende på var man bor

 

[Sel]

På trädgårdsutbildningen jag nyligen gick var det två män, resten var kvinnor. Med det som underlag drar jag slutsatsen att det är betydligt vanligare bland kvinnor att vara intresserad av trädgård, än det är bland män.

Det beror kanske på vilken inriktning utbildningen hade? Eller också är det en generationsfråga, jag vet inte - här är i alla fall största delen löntagande trädgårdsarbetare män, men hur det ser ut i hemmen har jag givetvis ingen aning om.

 

[Wille]

Det beror kanske på vilken inriktning utbildningen hade? Eller också är det en generationsfråga, jag vet inte - här är i alla fall största delen löntagande trädgårdsarbetare män, men hur det ser ut i hemmen har jag givetvis ingen aning om.

Utbildningen hette Skötsel och förvaltning av utemiljö. Och jobbet det ledde till var av slitsam karaktär.

 

[SaraXX]

Jag gillar ju bara det där i början. När det är nytt och pirrigt och spännande och man bara känner varandra sådär ytligt. Sen blir jag uttråkad och får panik och vill bara springa därifrån..

Men då är ju problemet löst. Du kör in dem och sen lämnar du över dem till någon annan i tråden, inkl bruksanvisning, efter 6 mån.

 

[_Taggis_]

Jag känner exakt samma. Jag skulle vilja ha ett förhållande med rätt man där det gått ett tag och allt det där jobbiga i början är över. Avskyr att dejta. Avskyr fasen när man är ny på jobbet och inte känner någon också.

Har framför allt jobbat på mansdominerade arbetsplatser även om min nuvarande grupp är till största delen kvinnor. Det har varit flera män som visat intresse, på flera olika arbetsplatser och avdelningar. Minst en var helt normal och en sån person jag skulle önska att jag kunde bli kär i. Men icke. Det händer ingenting för mig. Och då är det ju svårt att träffa någon. (Den sista snubben som dessutom var helt normal träffade jag via jobbet före covid så vi träffades åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan i ett års tid, så det var inte så att vi inte umgicks och pratade heller och att det hade kunnat utvecklas med tiden.)

Jag har tidigare träffat två pojkvänner på jobbet. Men är det nåt jag vill undvika så är det väl det, ffa där jag jobbar nu. Det är en så liten arbetsplats att det inte skulle gå, nån skulle få sluta på sikt. Ett tidigare förhållande drog jag ut på onödigt lång tid just pga att vi jobbade ihop och det hade blivit olidligt att göra slut och fortsätta på jobbet, inget jag är stolt över men jag förstår varför...
Men ja, jag möter en del trevliga entreprenörer och leverantörer. Men som sagt, det är ju väldigt långt till att få nån sorts kontakt av privat karaktär.

 

[karamelldrottningen]

4-5 mil är inga problem. Det är typ ”nära” men när det närmar sig 10 mil känns lite segt

 

[_Taggis_]

4-5 mil är inga problem. Det är typ ”nära” men när det närmar sig 10 mil känns lite segt

Jag tänker att det där är så beroende på hur ens liv ser ut. Jag som tex jobbar skift och har långa lediga perioder bryr mig inte så mkt om 5-10 mil. Jag har inte heller behovet att ses jämt och bo ihop. Jag har inga barn som ska in i tidsekvationen och jag har häst på helinackordering.

Jag tänker dock att det är klart att det är meckigt om man har barn, jobbar kontorstider eller tex egen gård med djur som ska skötas.

 

[Kiwifrukt]

Jag har tidigare träffat två pojkvänner på jobbet. Men är det nåt jag vill undvika så är det väl det, ffa där jag jobbar nu. Det är en så liten arbetsplats att det inte skulle gå, nån skulle få sluta på sikt. Ett tidigare förhållande drog jag ut på onödigt lång tid just pga att vi jobbade ihop och det hade blivit olidligt att göra slut och fortsätta på jobbet, inget jag är stolt över men jag förstår varför...
Men ja, jag möter en del trevliga entreprenörer och leverantörer. Men som sagt, det är ju väldigt långt till att få nån sorts kontakt av privat karaktär.

Jag håller med. Jag undviker egentligen också kollegor. Det blir så himla pinsamt om det inte är ömsesidigt, hände på min förra arbetsplats där jag var den som inte fick några känslor. Det förstörde lite hela stämningen i gruppen som var bra innan han berättade att han var kär i mig.

På mitt jobb i stort, alltså hela arbetsplatsen, är det väldigt många som är tillsammans med någon annan anställd. Men tror inte någon är ihop med någon från samma avdelning, så misstänker att man måste flytta runt på den ena i så fall så de inte jobbar ihop. Men det är helt orelevant för mig, i min grupp jobbar tre män som är minst 15 år äldre än jag och sen bara kvinnor. Å andra sidan är jobbet enda stället jag träffar folk, men letar ju heller inte aktivt efter någon heller.

 

[Sel]

Utbildningen hette Skötsel och förvaltning av utemiljö. Och jobbet det ledde till var av slitsam karaktär.

Jag har som sagt ingen aning egentligen, jag upplever bara att när man ser folk ute i trädgårdsarbete är det oftast män. Det behöver förstås inte innebära att de har odling eller trädgård som allmänt intresse.

 

[Dorinda]

Jag är ju tillsammans med en kollega. Jag ser nästan bara fördelar Vi har anordnat en del konferenser och likande tillsammans, inte alls jobbigt att åka till Italien tillsammans och förbereda

Den enda nackdelen är väl egentligen nu, IOM att vi har barn kan bara en av oss åka på konferensen och den andra får stanna hemma och ta hand om babyn.

För länge länge sedan har jag dejtat en kollega tidigare. Det blev nog aldrig officiellt men det var inte jobbigt när det tog slut heller.

 

[Tonto]

Och jag skulle aldrig någonsin vilja dejta en kollega. Känns som att det är dömt för att fucka med ens liv.

 

[karamelldrottningen]

Jag tänker att det där är så beroende på hur ens liv ser ut. Jag som tex jobbar skift och har långa lediga perioder bryr mig inte så mkt om 5-10 mil. Jag har inte heller behovet att ses jämt och bo ihop. Jag har inga barn som ska in i tidsekvationen och jag har häst på helinackordering.

Jag tänker dock att det är klart att det är meckigt om man har barn, jobbar kontorstider eller tex egen gård med djur som ska skötas.

Jag har egen gård, hästar, katt, jobbar och pluggar heltid så att ehhh

 

[lingonben]

Och jag skulle aldrig någonsin vilja dejta en kollega. Känns som att det är dömt för att fucka med ens liv.

Håller med dig, jag har testat dejta en kollega och det fuckade upp jobbsituationen rejält när det tog slut. Så nej tack till sånt i fortsättningen! Han jag träffar nu är en ex-kollega, det känns säkrare

 

[karamelldrottningen]

Jag har som sagt ingen aning egentligen, jag upplever bara att när man ser folk ute i trädgårdsarbete är det oftast män. Det behöver förstås inte innebära att de har odling eller trädgård som allmänt intresse.

Utan att ha någon statistik bakom mig så verkar det vara väldigt blandat med män vs kvinnor. Skulle tippa på att utbildningarna som sker idag är majoriteten kvinnor. Eller hur ser det ut @Wille ?

 

[Sel]

Utan att ha någon statistik bakom mig så verkar det vara väldigt blandat med män vs kvinnor. Skulle tippa på att utbildningarna som sker idag är majoriteten kvinnor. Eller hur ser det ut @Wille ?

@Wille svarade på det om just utbildningen hon gick i inlägg #68.

Men det här börjar kanske bli lite OT. Jag är i alla fall övertygad om att det finns karlar därute som är intresserade av trädgård och odling!

 

[Fruentimber]

Utan att ha någon statistik bakom mig så verkar det vara väldigt blandat med män vs kvinnor. Skulle tippa på att utbildningarna som sker idag är majoriteten kvinnor. Eller hur ser det ut @Wille ?

Men nej, så behöver det absolut inte se ut. Inom odling är en mycket stor del män.

 

[the_connemara]

Jag är ju tillsammans med en kollega. Jag ser nästan bara fördelar Vi har anordnat en del konferenser och likande tillsammans, inte alls jobbigt att åka till Italien tillsammans och förbereda

Den enda nackdelen är väl egentligen nu, IOM att vi har barn kan bara en av oss åka på konferensen och den andra får stanna hemma och ta hand om babyn.

För länge länge sedan har jag dejtat en kollega tidigare. Det blev nog aldrig officiellt men det var inte jobbigt när det tog slut heller.

Haha samma här. Oklar räkning, bara haft problem med en men han hade nog ställt till med problem oavsett.

Nackdelen jag ser är om båda har sin inkomst från samma företag, det känns lite risky om man skulle ha hus/gård/lån o kanske barn osv. Men det är ju samma i andra aspekter också där man har en eller inkomst från samma ställe typ.

The Guy jobbar ju 4-skif och jag 5-skift och nu har våra skift synkats ihop så vi jobbat mycket samma skift några veckor. Bara trevligt. Förra kollegan jag dejtade träffade jag senast förra veckan, har verkligen varit noll problem.

 

[Kiwifrukt]

Och jag skulle aldrig någonsin vilja dejta en kollega. Känns som att det är dömt för att fucka med ens liv.

Jag har fått känslor för en kollega (som också fick det tillbaka) på en tidigare, mindre arbetsplats. Nu var det saker i främst hans liv som komplicerade till allting, det var inte bara att bli ihop. Tydligen syntes det på oss trots att vi nästan undvek varandra istället när andra var med, det uppskattades inte av vår chef (tillika hans ömma fader) så jag fick sparken. Han nöjde sig inte med det utan passade på att förnedra mig vid uppsägningen också och säga att jag var dum i huvudet, aldrig skulle klara av ett riktigt jobb, att jag inte skulle tro att jag hade en chans med en sån som hans son och så vidare.

Efter det, inte så sugen på att dejta en kollega igen. Även om det på min nuvarande normala arbetsplats förmodligen bara skulle leda till lite tissel och tassel i övriga gruppen precis i början och eventuellt att någon var tvungen att byta avdelning beroende på hur policyn ser ut.

 

[Kiwifrukt]

4-5 mil är inga problem. Det är typ ”nära” men när det närmar sig 10 mil känns lite segt

Jag har nästan tre mil bara in till stan, så visst, det avståndet hade jag ju nästan fått acceptera oavsett, så länge jag inte träffar någon från byn. Och det känns som att det redan borde hänt i så fall.

Men det är väl också min smärtgräns. Eftersom jag har eget stall skulle han ju behöva åka till mig typ varje gång också, jag har fruktansvärt svårt att inte vara hemma på nätterna eftersom det är djur som ska in och ut och ha mat både sen kväll och tidig morgon. Mitt ex bodde åtta mil bort, då hade jag min häst inackorderad så var trots allt lite mindre låst på den tiden, men avståndet var en stor bidragande orsak till att det tog slut.