Jag var under några år tillsammans med en person som kunde få ett sammanbrott om jag inte svarade inom 10 minuter i en pågående SMS-konversation (eller föralldel använde "fel" emoji). Nu var det mitt i en mycket turbulent period för hen så jag kan ha viss förståelse för överreaktionen, men det blev alldeles för påfrestande till slut. Jag måste få plats att andas, liksom!
Ja, det är ju en sak att man kan bli triggad eller stressa över saker när allt är nytt och man kanske inte känner varandra så väl, det händer för många. Men när man som vuxen människa börjar lägga det på den andra att anpassa sig till istället för att ta ett steg tillbaka och konstatera "oj, nu hände det här i mig, hur dealar jag med det på ett bra sätt?", då är det nog inte en person jag vill ha ett förhållande med.
Ring en vän, ventilera på annat sätt, men börja i buke namn inte begära att den nya personen i ens liv ska vara den som tar hand om den rädslan.