Den ljugande patienten

[pulkaskurk]

Sv: Den ljugande patienten

Jag får inte ens någonting utskrivet så jag blir ju heller ingen tablettmissbrukare. Tar knappt en alvedon när jag har riktigt ont någonstans, men just sömntabletter behöver jag för att klara av att jobba heltid.

Läkaren som skickade mig till KBT för mina sömnproblem ställde typ hundra frågor som jag svarade hur ärligt som helst på. Sen fick jag svaret att jag var en lyckad människa och lyckade människor behöver inte medicineras, utan de behöver lära sig hantera sin vardag bättre och därför skulle jag få gå i terapi.

Fattar inte hur folk gör för att få sina mediciner.

Ne det är väl tur att du inte blir någon tablettmissbrukare iaf

Men gå till en annan doktor? Se till att du får en sömnutredning?

Jag sa bara till min doktor att jag kan inte sova eller så vaknar jag typ 300ggr/natt
Å då fick jag sömnisar utskrivet.
Men jag har en annan sjukdom som blir mkt värre om jag inte sover ordentligt så det kanske påverkade till att jag får dem?

 

[Ramona]

Sv: Den ljugande patienten

Men jag tror det kan vara ev idé,kbt osv. Prova det! Jag ska flytta till Gbg så då,kan jag höra med dignhur det går!

Det var nog två år sedan jag gick i KBT för mina sömnproblem.

Visst har jag kanske fått ett och annat verktyg, men jag sover ju inte speciellt mycket bättre för det. Jag är om någonting ännu mer stressad över min sömn nu efter att jag börjat jobba tidigt på morgonen istället för på kvällarna. Kvällarna passar mig så mycket bättre. Men nu har jag 2,5 vecka kvar sen är jag klar med dessa tidiga mornar. Sen får vi se hur det blir.

Men för någon som är 35 år gammal och som haft sömnproblem sedan tonåren så är det ju fjantigt att ingen läkare kan skriva ut en sömntablett till mig.

Men, men....livet går vidare.

 

[Ramona]

Sv: Den ljugande patienten

Men gå till en annan doktor? Se till att du får en sömnutredning?

Jag har gått till flera redan. Den siste skrev ut Atarax till mig, vilket är typ världens största skämtmedicin. Jag trodde verkligen att den skulle fungera, så bara placeboeffekten torde ju ha funkat. Men icke, testade att ta 7 st som mest, men ingenting hände alls. Blev inte ens lite trött.

Alla läkare skyller på stress och att jag måste ändra mitt liv. Men det blir ju liksom en ond cirkel. Jag går i skolan och jobbar, samt har lite andra aktiviteter. Jag har sömnproblem, vilket gör att skolan blir lidande eftersom jag måste försörja mig så jag prioriterar jobbet. Klarar jag inte skolan måste jag fortsätta plugga och jobba samtidigt, och det är stressande att ha skiten bakom sig. Slutar jag jobba så mycket havererar min ekonomi och jag stressar över det i stället.

Sover jag inte stressar jag över att jag sover så dåligt så att mitt liv blir lidande. Så går jag omkring och känner mig så mentalt trött, fast jag egentligen inte är jättetrött utan bara känner att jag borde vara det eftersom jag inte sovit mer än 3-4 timmar/natten i flera veckor.

Jag vet inte vad det är med mig som gör att de blir så tveksamma till att skriva ut sömntabletter. Tack och lov har jag en "langare" som ger mig hennes medicin, eftersom hon, likt många andra i tråden, verkar få precis vad som helst utskrivet i vilka mängder som helst.

 

[vallhund]

Sv: Den ljugande patienten

Jag vare sig står ut med eller accepterar att bli hotad eller misshandlad av patienter, nu arbetar jag inte på en mottagning utan på en avdelning. Hur "de patienterna fungerar" är dina fördomar, inget annat. Återkom när du vet vad du pratar om.

Förväntar man sig att patienter i en akut fas av psykisk sjukdom skall vara tacksamma så behöver man med största sannolikhet gå i terapi.
Vill man ha tacksamhet så får man väl ägna sig åt välgörenhet o låta sig intervjuas i nått färgglatt veckomagasin..
Behöver man bli föremål för tacksamhet kanske hund/katt rescues vore att föredra.

Oavsett om patienterna kan identifieras eller ej så finns det med största sannolikhet de som vet vem bloggaren är, o var denne arbetar. Risken är att en patient som läser bloggen känner igen sig själv i "fallbeskrivningen"
Extremt oprofessionellt m.a.o.

kl
Att gömma sig bakom att patienten har godkänt publiceringen är att göra det lätt för sig, slippa ta ansvar. Man skall inte utnyttja sköra människor.

 

[vallhund]

Sv: Den ljugande patienten

Man kan blanda Propavan o/e Circadin + Atarax / Lergigan / Theralen i olika konstellationer, o variera dessa.
Får man biverkningar av Propavan, annat än myrkrypningar så kan man vänja kroppen gradvis, man tar typ 1/4 del eller mindre o ökar sakta successivt.
Preparaten är inte beroendeframkallande, men det gör dom inte ofarliga. Man får lägga upp något slags schema med sin doktor.

 

[Niyama]

Sv: Den ljugande patienten

Oj vilken skillnad det är då..

Jag har inga problem alls att få mina mediciner utskrivna och jag får ändå imurel, oxynorm, oxycontin och zopiklon så det är ju inga alvedon direkt...
Mig brukar läkarna fråga om de ska skriva ut mera, om jag verkligen klarar mig med det jag redan har...

Men det är klart, de har nog märkt att jag inte är någon tablettmissbrukare direkt utan tar det jag behöver och inget mera så då är det heller inga problem att få mer när jag väl ber om det.

Det är väldigt stor skillnad beroende på vilken mottagning man besöker/läkare man träffar. Ena gången har jag fått tjata om väldigt "snäll" medicin och andra gången har jag fått benzo vräkt över mig i mängder, och jag har varit den som protesterat och sagt att jag inte vill stoppa i mig vad som helst/hur mycket som helst. Och då har jag ändå sökt för precis samma sak, jag är samma person och har aldrig haft missbruksproblem.

 

[Sonic76]

Sv: Den ljugande patienten

Aha r det från Propavanen jag får myrkrypningarna?
Har missat det i listan

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Finns det säkerhetsrutiner för sådant här? Jag kom på att det nyligen var en notis i tidningen om en man som härjat runt med kniv inne på en psykmottagning och krävde recept. På det psyk jag går har personalen en larmknapp nära tillhands, men det har jag aldrig sett på andra vårdinstanser. Förutom akuten då.

I det här fallet, som hände för ca 15 år sedan, var jag distriktsläkarjour. Utformningen av lokalerna är ett trångt undersökningsrum med mycket möbler och en dörr som öppnas inåt... inte så bra men någon ombyggnation blev det inte trots påpekande om riskerna.
Numera ligger personlarm som läkaren ska ta på sig när den påbörjar arbetspasset. Ett sådant där som väsnas ordentligt när man utlöser det.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Överdriver de för sjuksköterskan för att få en tid, eller överdriver de inne hos läkaren?
Efter ett tag lär man ju få lite rutin och "magkänsla" på överdrivna historier av patienter. Hur kan det låta för att ni ska börja fundera?

Ett problem jag själv har hört är stort är från akutmottagningarnas sida, där folk åker in till akuten för förkylningar och vill ha antibiotika (som inte hjälper mot förkylning) eller liknande, alltså använder akuten som vårdcentral och sen klagar på att de får vänta länge ..

De överdriver för sjuksköterskan. Säger att de haft hög feber i en vecka. När de kommer till läkaren kan historien vara "feberkänsla men inte kollat temp, i två dagar".
Eller som härom dagen "massor av blödande blåsor och beläggningar i munnen" sagt till sköterskan och "vid två tillfällen med några dagars mellanrum fått sammanlagt två blåsor i gommen". Ger liksom lite olika signaler om hur allvarligt det hela är.

Samma här, akuten fylls av människor som inte har ett brådskande eller allvarligt behov av sjukvård och som är arga över att få vänta.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Den ljugande patienten

cyniskt sett skulle man registrera varje akutbesök. de som missbrukar systemet skulle få förtur till en viss dörr efter ett visst antal icke befogade besök eller ett antal besök i påverkat tillstånd.

dörren då?
naturligtvis en bakdörr ut till gatan igen.

nu är det ju inte etiskt genomförbart. men den som besöker en akutmottagning en långhelg förstår nog vad jag menar...

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Jag får inte ens någonting utskrivet så jag blir ju heller ingen tablettmissbrukare. Tar knappt en alvedon när jag har riktigt ont någonstans, men just sömntabletter behöver jag för att klara av att jobba heltid.

Läkaren som skickade mig till KBT för mina sömnproblem ställde typ hundra frågor som jag svarade hur ärligt som helst på. Sen fick jag svaret att jag var en lyckad människa och lyckade människor behöver inte medicineras, utan de behöver lära sig hantera sin vardag bättre och därför skulle jag få gå i terapi.

Fattar inte hur folk gör för att få sina mediciner.

Faktum är att den forskning som finns, internationellt, gällande kronisk smärta av annan orsak än cancer, inte skall behandlas med läkemedel. Sådan smärta ska behandlas med sjukgymnastik och KBT.
Sedan är förstås reumatiska sjukdomar också ett undantag där man ska behandla den underliggande sjukdomen för att komma åt symtomet smärta.

Men det ovan är ju bara sant om man tror att det är klokt att följa forskningens råd.
Och om man inser att "läkemedelsutlöst smärta" är ett stort och reellt problem som drabbar de flesta som tar smärtstillande regelbundet en lång tid.

Annars är det en självklarhet att man önskar få Tramadol, Citodon, Oxycodon, Morfin eller liknande medel för långtidsbruk.

OK, jag raljerar lite.
Men det jag menar är egentligen att sjukvården många gånger har gjort ett ganska dåligt jobb och orsakat ännu större problem än de som patienten redan hade från början, och lagt till ett läkemedelsberoende och en läkemedelsutlöst smärta på toppen.
Detta med läkemedelsutlöst smärta och behov av att få bort alla smärtstillande under en tillräckligt lång period från de personer som länge stått på olika smärtstillande, för att först därefter kunna bedöma den verkliga patientegna smärtan, är en välkänd sanning för dem som jobbar med kronisk smärta (jag är inte en sådan expert men vi har en mycket duktig sådan på sjukhuset).

Det är ganska många människor med kronisk smärta som själva säger att tabletterna knappt hjälper, men ändå vågar man inte låta bli för det skulle ju kunna bli ännu värre om man inte tog tabletterna.

Ett mångfacetterat problem, med andra ord, som orsakat att många människor faktiskt blivit beroende av läkemedel. Det är mycket svårt att se vilken smärtkomponent som är patientens och vilken som orsakats av läkemedlet.
Det är mycket svårt att se vilken del av läkemedelsförbrukningen som faktiskt beror på ett visst kemiskt beroende hos de personer som under lång tid tagit opioider eller sömnmedel.
Tyvärr.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Jag har gått till flera redan. Den siste skrev ut Atarax till mig, vilket är typ världens största skämtmedicin. Jag trodde verkligen att den skulle fungera, så bara placeboeffekten torde ju ha funkat. Men icke, testade att ta 7 st som mest, men ingenting hände alls. Blev inte ens lite trött.

Alla läkare skyller på stress och att jag måste ändra mitt liv. Men det blir ju liksom en ond cirkel. Jag går i skolan och jobbar, samt har lite andra aktiviteter. Jag har sömnproblem, vilket gör att skolan blir lidande eftersom jag måste försörja mig så jag prioriterar jobbet. Klarar jag inte skolan måste jag fortsätta plugga och jobba samtidigt, och det är stressande att ha skiten bakom sig. Slutar jag jobba så mycket havererar min ekonomi och jag stressar över det i stället.

Sover jag inte stressar jag över att jag sover så dåligt så att mitt liv blir lidande. Så går jag omkring och känner mig så mentalt trött, fast jag egentligen inte är jättetrött utan bara känner att jag borde vara det eftersom jag inte sovit mer än 3-4 timmar/natten i flera veckor.

Jag vet inte vad det är med mig som gör att de blir så tveksamma till att skriva ut sömntabletter. Tack och lov har jag en "langare" som ger mig hennes medicin, eftersom hon, likt många andra i tråden, verkar få precis vad som helst utskrivet i vilka mängder som helst.

och lösningen på din situation är inte sömnmediciner.

 

[Inte_Ung]

Sv: Den ljugande patienten

Jag vet inte vad det är med mig som gör att de blir så tveksamma till att skriva ut sömntabletter.

De misstänker nog att det är något annat bakomliggande problem.
Och man botar inte benbrott med plåster.

 

[Inte_Ung]

Sv: Den ljugande patienten

Det är så väldigt olika hur man reagerar på t.ex. Citodon.
Min mamma fick det utskrivet vid ett armbrott och hade svårt att acceptera att armbrottet sedan var läkt så att hon inte behövde mera.
Hon t.o.m. tiggde av mig för att komma åt mitt lager som jag har för min migrän.

Jag låste in lagret i ett kassaskåp och gömde nyckeln noga.
Efter några veckor så hade hon kommit över det.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Det är så väldigt olika hur man reagerar på t.ex. Citodon.
Min mamma fick det utskrivet vid ett armbrott och hade svårt att acceptera att armbrottet sedan var läkt så att hon inte behövde mera.
Hon t.o.m. tiggde av mig för att komma åt mitt lager som jag har för min migrän.

Jag låste in lagret i ett kassaskåp och gömde nyckeln noga.
Efter några veckor så hade hon kommit över det.

Ett skäl till att man reagerar väldigt olika på Citodon är att en andel av befolkningen inte bygger om Kodeinet, som är tämligen verkningslöst, till Morfin. De som inte bygger om, får varken effekt eller något annat av preparatet.
Man kan tänka sig att de som är kemiskt effektiva på att bygga om, kanske får mer kick och mer effekt och mer beroendeutvecklingsrisk??

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Ett skäl till att man reagerar väldigt olika på Citodon är att en andel av befolkningen inte bygger om Kodeinet, som är tämligen verkningslöst, till Morfin. De som inte bygger om, får varken effekt eller något annat av preparatet.
Man kan tänka sig att de som är kemiskt effektiva på att bygga om, kanske får mer kick och mer effekt och mer beroendeutvecklingsrisk??

Det kan säkert vara så! Bensomissbrukare pratar om en varm, euforisk känsla som ger omedelbar belöning, men jag har aldrig känt den. Bara ångestfrihet, och om jag inte har tillräckligt med ångest för att benso ska vara indicerat så däckar jag bara Samma med morfin. När smärtan har varit så pass hög att man behöver morfin så har jag inte blivit påverkad, annat än illamående. Efter en operation fick jag dock lite för mycket tror jag, och då såg jag skuggfigurer på väggarna och yrade om hur alla var så snälla mot mig

Det känns som att om man tar ett för starkt läkemedel i proportion till symptomet så blir det mer biverkningar - och i det här fallet att man blir hög.

Men det är säkert väldigt olika för alla.

 

[Mabuse]

Sv: Den ljugande patienten

Kan det inte vara att dina sömnproblem är så tydligt livsstilsrelaterade i läkarnas ögon, att de tycker du ska lägga om livsstil, snarare än att hålla den under armarna med sömntabletter? Det är ju ett val du gör, det är värt sömnproblemen att ha häst och lägenhet samtidigt som du pluggar?

Jag har normalt inte sömnproblem, men sover sen en tid ungefär som du beskriver, typ 4-5 timmar per natt. Det funkar, och man vänjer sig och känner till slut inte att man är trött, precis som du beskriver. Det funkar att hålla igång vardagen och jobba med saker som inte är så fysiskt krävande. Den stora skillnaden är att man blir dum i huvudet, man fattar inte vad man läser, man lär sig långsamt och tänker ännu långsammare, där märker jag verkligen skillnad, eftersom jag vet hur jag funkar när jag får sova tillräckligt. Så för studieresultaten och studietakten tror jag det är vansinne att prioritera bort sömnen.

 

[kryddelydd]

Sv: Den ljugande patienten

Det känns som att om man tar ett för starkt läkemedel i proportion till symptomet så blir det mer biverkningar - och i det här fallet att man blir hög.

Men det är säkert väldigt olika för alla.

Din iakttagelse stämmer väl med det vi i vården ser.
Sedan finns det personer som är väldigt känsliga och får hallucinationer och andra biverkningar även vid låga doser av opioider.

Morfin är lite speciellt såtillvida att det under nedbrytningen bildas ett par nya, aktiva metaboliter (förenklat, nedbrytningsämnen) där en av dem i sig kan ge upphov till en speciell sorts smärta i huden. Detta märks framförallt hos personer med nedsatt njurfunktion eftersom personerna då blir sämre på att utsöndra de aktiva metaboliterna i urinen, och mängden verksamma ämnen i blodet ökar (både originalmorfinet och de aktiva metaboliterna utsöndras långsammare).

 

[Mabuse]

Sv: Den ljugande patienten

Det kan säkert vara så! Bensomissbrukare pratar om en varm, euforisk känsla som ger omedelbar belöning, men jag har aldrig känt den. Bara ångestfrihet, och om jag inte har tillräckligt med ångest för att benso ska vara indicerat så däckar jag bara Samma med morfin. När smärtan har varit så pass hög att man behöver morfin så har jag inte blivit påverkad, annat än illamående. Efter en operation fick jag dock lite för mycket tror jag, och då såg jag skuggfigurer på väggarna och yrade om hur alla var så snälla mot mig

Det känns som att om man tar ett för starkt läkemedel i proportion till symptomet så blir det mer biverkningar - och i det här fallet att man blir hög.

Men det är säkert väldigt olika för alla.

Den effekten har jag också haft med morfin, det är som att smärtan "äter upp" morfinet, så när jag har haft tillräckligt ont, så blir jag bara smärtfri, ingen annan effekt. Men om dosen är aningen för hög, så blir jag euforisk. Det är en fantastisk känsla, en ren och skär lyckokick, så jag kan förstå hur man kan vilja återuppleva den och bli beroende. Särskilt om ens situation egentligen är rätt problematisk och ledsam, så måste det ju vara fantastiskt att kunna byta den mot otrolig lycka så "enkelt".

Jag har funderat lite på varför man inte använder morfin för tillfällig ångestdämpning? Lugnande blir man ju bara dimmig i huvudet och allmänt trögtänkt av, det känns som det skulle vara mer effektivt att göra patienten lycklig? Jag menar då i akuta fall, inte för att lösa mer långvarig ångestproblematik.

 

[hier]

Sv: Den ljugande patienten

Den lyckokicken och lättnaden kände jag precis innan operationen, då fick jag Fentanyl intravenöst, vilket jag har förstått det som i princip är likvärdigt med heroin. Framförallt bestod den sköna känslan i fullständig smärtfrihet, ja knappt någon känsel alls i kroppen, bara en stor, varm boll. Men bara någon minut senare blev jag nedsövd, så då hinner man kanske inte fundera så mycket över ruset, uppleva det och hur underbart allting plötsligt blev. Men jag håller med - jag har full förståelse för att vissa trillar dit, speciellt om man är lagd åt det hållet.