Det blir bara värre

Finns det NÅN här som har varit så jävla långt ner på botten så ni trodde att det inte gick att komma längre ner. Och så kom ni ändå längre ner.
Alltså jag menar inte bara om det finns nån som har viljat dö för det vet jag att det finns. Men att ni har viljat det så jävla mycket men inte kunnat. Och som har hatat hatat HATAT sigsjälv mera än nånting annat. Att ni har blivit så jävla äcklade av ersjälva så ni kan inte kolla i en spegel för då känns det som ni kommer spy. Och allt bra försvinner. Som både djur och vänner och bra personal eller alltså bara bra personer och sånt. Som att det finns nån lag att man inte FÅR ha nånting bra.
Finns det NÅN som har haft det så? Att både kroppen och hjärnan är FEL och inte funkar som dom borde. Har NÅN haft det så och att det ändå blev bättre? Så ni ville och orkade leva?
 

Våra tankar kan vara vår egen värsta fiende. Och det är ingen mer än vi själva som kan påverka de. Sorg är också någon vi hanterar olika. När jag förlorade min ponny som jag haft sen hon var föl dvs i 19år, så föll jag. Det var som att någon hade satt en fallucka under fötterna på mej. Jag stängde helt enkelt av alla känslor, mockade ur boxen, gav min gamla häst den omvårdnad hon behövde osv. Jag kommer inte ihåg så mycket egentligen mer än att jag fick ha hunden med mej på jobb för jag klarade inte vara själv. 2 månader senare fick jag ta bort hunden akut. Jag önskar att jag hade fått en manual med steg att följa för att det skulle bli bättre. Nu, 2år senare kan jag fortfarande inte prata om de utan att börja gråta. Det hände även en massa andra saker det året men detta var de två värsta för mej.

Jag kan bara hoppas att det blir bättre för dig framöver ❤️
För mig är det inte mina tankar som är min värsta fiende men jag fattar hur du menar. Och vad hemskt att du förlorade både din ponny och din hund på så kort tid ❤️❤️
 
Har sett hur misslyckade självmordsförsök kan slå fel, det är tragiskt och jag fick en kall kåre när jag läste om att du kämpade för livet- kände mig uppriktigt orolig och ledsen fast jag inte känner dig, så du har lämnat avtryck här hos mig och jag är garanterat inte ensam om det här ❤. Fy så mycket motgångar du har, kan föreställa mig att det är jättejobbigt att ännu en viktig person försvinner från dig samtidigt som denne måste få gå vidare i sitt liv med nya utmaningar eller vad det nu må vara 💕.
Ja såklart att hon har flera andledningar att byta jobb och så. Och jag vet på ett sätt att det inte är pågrund av mig men det känns ändå som det är det för att jag får ju aldrig ha kvar nåt bra i mitt liv. Så såklart att den bästa slutar då.
 
Jag hoppas verkligen att du hittar någon ny personal att knyta an till, det är så viktigt vilka man har nära sig.

Jag har inte själv så mycket erfarenhet mer än att jag var sommarvikarie på ett privat behandlingshem i början av nittiotalet. Dit kom allehanda patienter men den jag kommer ihåg främst var en tjej i tjugoårsåldern som hade schizofreni. Hon hade levt på en stängd avdelning större delen av sitt liv och nu kom hon till detta behandlingshem som var en öppen avdelning. Det var en stor omställning för henne från att gå från att göra vad hon blev tillsagd till, att få börja träna på att göra egna val och ta hand om sig själv. Min mamma arbetade också på den avdelningen och efter flera år berättade hon att den här tjejen mådde så bra att hon kunde bo i egen lägenhet och klara sig själv -med stöd av personalen på hemmet. Då var det väldigt ovanligt med terapihundar (om det ens fanns) men de hade en katt på hemmet som var väldigt älskad av alla.
Vad bra för henne att hon mådde så bra sen och klarade att bo själv ❤️
Och alltså domflesta av personalen är ju jätte snälla och bra och så men bara att hon är den som jag litar mest på och kan prata om mest med och så.
 
Ja såklart att hon har flera andledningar att byta jobb och så. Och jag vet på ett sätt att det inte är pågrund av mig men det känns ändå som det är det för att jag får ju aldrig ha kvar nåt bra i mitt liv. Så såklart att den bästa slutar då.
Inte konstigt alls att du tänker så när du upplever det som ständiga förluster 💔. Hoppas du hittar en ny personal du kan få så mycket förtroende för! 🤗
 
Tack för ditt svar ❤️ Dethär kanske låter dumt men det är ju som dom flesta säger att man bara be höver följa med liksom och ge det tid och att det går lite upp och ner helatiden men att det kommer bli bättre på lång tid. Och det verkar stämma för alla andra men det verkar ändå inte stämma för mig. Och jag vet inte varför men det är bara som att jag inte får må bättre ändå.

Vi som berättat nu om hur det varit för oss är bara några exempel på hur det kan se ut. För någon annan kan det vara på något annat sätt. För ytterligare någon annan på ännu ett annat sätt. Det är olika bara. Det finns inget som måste vara på något speciellt sätt.

Ibland kan man bara vara och känna olika saker och det är okej. Men jag tror att alla får må bra. Jag tror att du får må bra. Du gör det inte nu men jag tror inte att det finns något som säger att du inte får.

Du har det jättekämpigt nu. Men jag tror att du har personer runt dig som kan se vad du behöver och som kan hjälpa dig med vad du behöver. Det kan vara olika saker. Det kan också kännas på olika sätt men de finns där för att hjälpa dig. Jag tror det är något bra. Det finns alltid en början någonstans men jag tror att det kan vara början på något bra.

Det är vad jag tror.
:heart
 
Vi som berättat nu om hur det varit för oss är bara några exempel på hur det kan se ut. För någon annan kan det vara på något annat sätt. För ytterligare någon annan på ännu ett annat sätt. Det är olika bara. Det finns inget som måste vara på något speciellt sätt.

Ibland kan man bara vara och känna olika saker och det är okej. Men jag tror att alla får må bra. Jag tror att du får må bra. Du gör det inte nu men jag tror inte att det finns något som säger att du inte får.

Du har det jättekämpigt nu. Men jag tror att du har personer runt dig som kan se vad du behöver och som kan hjälpa dig med vad du behöver. Det kan vara olika saker. Det kan också kännas på olika sätt men de finns där för att hjälpa dig. Jag tror det är något bra. Det finns alltid en början någonstans men jag tror att det kan vara början på något bra.

Det är vad jag tror.
:heart
Jag tror att jag fattar hur du menar ❤️ Och nu menar INTE jag dethär som att jäm föra med nån annan att nåt är bättre eller sämre eller nåt sånt så ingen tror det ❤️
Men domflesta som jag har hört eller läst från som kanske mådde jätte dåligt runt min ålder och sen blev det bättre. Så är det nästan ingen som har varit inlagd på bup jätte länge och bott på hvb hem och så. Utan domflesta har ändå fått bo hemma och sånt.
Och jag fattar att det kanske inte ÄR så men det känns bara då som att dom som har varit som mig blev aldrig bättre. Alltså inte att inte ni som har svarat här och andra har mått kanske som mig eller ännu sämre utan såklart så kan ni gjort det ❤️ Men även fast jag har fått mera hjälp motför många andra och som du skrev också att jag har personer runt mig som vet vad jag be höver och kan hjälpa med det och ÄNDÅ så blir det inte bättre. Det är därför som det känns som att jag inte får må bättre och som att jag är ett hopp löst fall.
 
Tack för svaret och förklaringen ❤️ Gick du i skolan helatiden? Bra för dig isåfall ❤️
Och jag orkar inte läsa böcker och sånt att läsa om alltmöjligt men jag fattar att det kanske är jätte bra om man kan det. Men för mig bara så känns det som ifall jag läser om nåt alltså som nån fakta text och så kanske inte allt är så för mig så känns det som att jag gör fel liksom eller har fel reaktion eller så. Men jag vet att man kanske inte kan känna fel egentligen men det är så det känns iallafall.
Men iallafall så var det ju väldigt bra att det blev bättre för dig även fast det tog lång tid ❤️

Jag vet inte ifall det kan bli bättre men justnu så kan jag inte stå själv ens och kan inte gå. Så nästan allt som jag tycker om att göra kan jag inte längre för jag har mest tyckt om aktiva saker liksom. Och jag kan inte äta normal mat utan bara som soppa och mos och sånt. Och jag har jätte dåligt minne med vissa saker och tillexempel förut så var jag ganska bra på att lägga pussel. Men nu så är det svårt att göra kanske 50-100 bitars pussel för min hjärna inte funkar som förut.
Så det bara är svårt att tänka att jag kommer kunna ha ett okej liv i fram tiden.

Det låter verkligen tufft! Jag önskar att man kunde skicka styrka på burk, så skulle jag genast posta en burk till dig ❤

Det är bra att du känner vad som funkar för dig och vad som inte gör det. Vi är ju olika som personer och det är inte mer rätt att göra som jag gör eller som någon annan gör. Det finns också en massa saker som jag fått tips om som inte funkat för mig, så då har jag fått lämna det bara. Men det har ju funkat för dem som tipsat mig, så metoderna är inte dåliga, och jag är inte dålig som inte följer dem, vi är bara olika. Yoga och avslappningspoddar är två exempel som jag inte tycker har någon effekt alls på mig, men som funkar bra för många andra.

Jag skulle ju vara i skolan, eftersom jag inte hade någon behandlingsplan eller så. Jag betraktades som "frisk" och fick höra att jag var trotsig och lat när jag skolkade och inte gjorde läxorna, och att jag skulle skärpa mig. Men det kunde jag ju inte, när jag mådde så dåligt och bars ville dö, så det gjorde ont att få höra. Men när jag mådde bättre sedan, så gick det ju bättre även med att orka med skolan, och senare kunde jag ta igen det jag missat tidigare. Det visste jag inte då, så det var skönt att det ändå kunde bli bra sen, fast jag missade så mycket i skolan.

Prognosen för hur dina kroppsliga funktioner kan komma tillbaka och i vilken takt, svarar dina läkare bättre på, så jag skriver inget om det. Men min grundinställning är att så länge det finns liv så finns det hopp. Det är omöjligt att veta hur framtiden kommer att se ut, men det kan vara bättre nästa vecka än denna vecka. Och nästnästa vecka kan vara bättre än nästa.

Allt det jag skriver nu om hur det såg ut när jag mådde bättre kan jag se först nu efterhand. När jag var mitt i det var det jättesvårt att se om det blev bättre eller sämre, och vad som gjorde skillnad på längre sikt.

Men jag hoppas verkligen det blir bättre för dig också! ❤
 
Jag tror att jag fattar hur du menar ❤️ Och nu menar INTE jag dethär som att jäm föra med nån annan att nåt är bättre eller sämre eller nåt sånt så ingen tror det ❤️
Men domflesta som jag har hört eller läst från som kanske mådde jätte dåligt runt min ålder och sen blev det bättre. Så är det nästan ingen som har varit inlagd på bup jätte länge och bott på hvb hem och så. Utan domflesta har ändå fått bo hemma och sånt.
Och jag fattar att det kanske inte ÄR så men det känns bara då som att dom som har varit som mig blev aldrig bättre. Alltså inte att inte ni som har svarat här och andra har mått kanske som mig eller ännu sämre utan såklart så kan ni gjort det ❤️ Men även fast jag har fått mera hjälp motför många andra och som du skrev också att jag har personer runt mig som vet vad jag be höver och kan hjälpa med det och ÄNDÅ så blir det inte bättre. Det är därför som det känns som att jag inte får må bättre och som att jag är ett hopp löst fall.

Jag tror att jag kanske kan förstå lite hur du känner. Jag kände också så. Jag behövde och fick också jättemycket hjälp. Medan andra har det annorlunda och inte behöver lika mycket hjälp eller lika länge. Som jag tror finns det inga hopplösa fall, det är bara olika vad man behöver för att det ska bli bättre. Jag vet att det kan kännas som att man är det, men man är inte ensam. Allt är bara inte precis samma för någon.
 
Ibland tänker jag att livet är som att segla i en båt på ett stort hav. Vi seglar alla på havet men vi åker olika vägar. Ibland är det motvind och då behöver vi ro, andra gånger blåser det en fin vind som tar oss framåt Då räcker det att ställa seglena Det händer att vinden och vattnet är för vild för oss och allt vi då kan göra är att hålla i oss tills nästa lugnvatten.
Våra båtar kan vara av olika sort genom livet och ibland behöver vi hjälp att ro eller segla vår båt eller hjälp att hålla i oss när det stormar.
Vad som är vilt för dej är inte samma som är vilt för mig och vi har olika behov och olika kunskaper, men alla är vi värdefulla :heart
 
@EmmaFilippa
Säger inte att det är såhär för dig men jag tror det är så att när man är barn/tonåring så lever man mer i nuet, så när man mår dåligt kan det kännas som om det är allt som finns och man har svårt att föreställa sig att det ofta blir bättre längre fram.
Sen när man har levt längre och blivit äldre så får man mer livserfarenhet och märker att livet förändras så det blir lättare att se motgångar som nåt tillfälligt.

Så tänker jag iallafall.
 
Det låter verkligen tufft! Jag önskar att man kunde skicka styrka på burk, så skulle jag genast posta en burk till dig ❤

Det är bra att du känner vad som funkar för dig och vad som inte gör det. Vi är ju olika som personer och det är inte mer rätt att göra som jag gör eller som någon annan gör. Det finns också en massa saker som jag fått tips om som inte funkat för mig, så då har jag fått lämna det bara. Men det har ju funkat för dem som tipsat mig, så metoderna är inte dåliga, och jag är inte dålig som inte följer dem, vi är bara olika. Yoga och avslappningspoddar är två exempel som jag inte tycker har någon effekt alls på mig, men som funkar bra för många andra.

Jag skulle ju vara i skolan, eftersom jag inte hade någon behandlingsplan eller så. Jag betraktades som "frisk" och fick höra att jag var trotsig och lat när jag skolkade och inte gjorde läxorna, och att jag skulle skärpa mig. Men det kunde jag ju inte, när jag mådde så dåligt och bars ville dö, så det gjorde ont att få höra. Men när jag mådde bättre sedan, så gick det ju bättre även med att orka med skolan, och senare kunde jag ta igen det jag missat tidigare. Det visste jag inte då, så det var skönt att det ändå kunde bli bra sen, fast jag missade så mycket i skolan.

Prognosen för hur dina kroppsliga funktioner kan komma tillbaka och i vilken takt, svarar dina läkare bättre på, så jag skriver inget om det. Men min grundinställning är att så länge det finns liv så finns det hopp. Det är omöjligt att veta hur framtiden kommer att se ut, men det kan vara bättre nästa vecka än denna vecka. Och nästnästa vecka kan vara bättre än nästa.

Allt det jag skriver nu om hur det såg ut när jag mådde bättre kan jag se först nu efterhand. När jag var mitt i det var det jättesvårt att se om det blev bättre eller sämre, och vad som gjorde skillnad på längre sikt.

Men jag hoppas verkligen det blir bättre för dig också! ❤
Det låter jätte jobbigt som det var för dig med skolan ❤️ Men bra att du kunde ta igen det sen iallafall ❤️
Och jag fattar att det kan vara annor lunda efteråt ifall man har kommit genom det så man mår bättre och man tänker tillbaka på hur man mådde och så. Men iallafall tills nu så har det inte blivit bättre för mig. Eller vissa saker kanske har det men andra saker har blivit sämre också.
 
Jag tror att jag kanske kan förstå lite hur du känner. Jag kände också så. Jag behövde och fick också jättemycket hjälp. Medan andra har det annorlunda och inte behöver lika mycket hjälp eller lika länge. Som jag tror finns det inga hopplösa fall, det är bara olika vad man behöver för att det ska bli bättre. Jag vet att det kan kännas som att man är det, men man är inte ensam. Allt är bara inte precis samma för någon.
Tack för svaret ❤️ Jag orkar inte skriva jätte mycket om dethär nu men det bara känns som att det är nåt fel på mig eller att jag har gjort nåt fel som är andledningen att det är såhär just för mig.
 
Ibland tänker jag att livet är som att segla i en båt på ett stort hav. Vi seglar alla på havet men vi åker olika vägar. Ibland är det motvind och då behöver vi ro, andra gånger blåser det en fin vind som tar oss framåt Då räcker det att ställa seglena Det händer att vinden och vattnet är för vild för oss och allt vi då kan göra är att hålla i oss tills nästa lugnvatten.
Våra båtar kan vara av olika sort genom livet och ibland behöver vi hjälp att ro eller segla vår båt eller hjälp att hålla i oss när det stormar.
Vad som är vilt för dej är inte samma som är vilt för mig och vi har olika behov och olika kunskaper, men alla är vi värdefulla :heart
Jag fattar att det är som en tanke bild liksom och det är säkert jätte bra och så för många ❤️
Men detenda jag kan tänka är att min båt har blivit helt förstörd så den är precis på gränsen att sjunka helatiden. Så jag kan inte ro den eller segla eller nåt sånt utan jag och alla som försöker hjälpa bara försöker göra så inte båten sjunker. Men den är o möjlig att laga så alla andra åker iväg utom jag.
 
@EmmaFilippa
Säger inte att det är såhär för dig men jag tror det är så att när man är barn/tonåring så lever man mer i nuet, så när man mår dåligt kan det kännas som om det är allt som finns och man har svårt att föreställa sig att det ofta blir bättre längre fram.
Sen när man har levt längre och blivit äldre så får man mer livserfarenhet och märker att livet förändras så det blir lättare att se motgångar som nåt tillfälligt.

Så tänker jag iallafall.
Det är svårt att tänka att det kan bli bättre för min erfaren het tills nu är ju iallafall att det inte blir bättre. Men jag tror jag ändå fattar hur du menar ❤️
 
Jag har in sett att måndagar är dom värsta dagarna. Både att dom är jobbigast och mest ensamma och att det är mest tydligt då med allt som jag HATAR med migsjälv och mitt liv. Och förlåt om dethär är triggande för nån men jag tror att det var på natten till en tisdag som jag nästan dog. Så det var ju iallafall nästan måndag eller det var ju på verkat av måndagen iallafall.
Så ifall jag kunde ta nån jätte stark medicin och bara sova från söndag kväll tills tisdag och bara slippa måndagar så skulle jag göra det varje vecka. För jag HATAR måndagar och varje måndag är det så jag inte fattar hur jag ska stå ut hela dagen. Och jag vet inget som kan ändra det heller så ingen be höver skriva att det bara är att tänka rätt för det funkar inte så.
 
Jag mådde dåligt som ung tonåring och tonåring, men jag var betydligt äldre än dig när jag verkligen började krascha. Jag behandlade mig själv och min kropp otroligt illa på så många sätt, och både utnyttjade och blev utnyttjad av människor runtomkring mig under flera år. Jag sökte aldrig hjälp utan flydde istället från plats till plats.
Flera perioder är suddiga i minnet, men jag vet att jag efter en överdos av olagliga bantningsmedel bodde hemma, på golvet på en madrass intill badrummet under nästan en vecka. Kära mamma tog tjänstledigt för att bara kunna vara hemma... vi pratade inte egentligen, men hon var där och bakade och stökade och gjorde "hemmaljud." Min hund bredvid mig på madrassen.
Jag insåg inte ens då hur dåligt jag mådde tror jag, men när jag tänker tillbaka blir jag ledsen.
Tack och lov Kan jag tänka tillbaka dock, för idag mår jag bättre. Inte alltid super, men bättre. OK. Jag älskar mina djur och är glad när det snöar. :)
Du är en sådan kämpe och har så många livliga tankar och funderingar, så mycket liv i dig. :heart Det är inte rättvist att du haft det så svårt, men det kan blir bättre för dig också!
 
Jag mådde dåligt som ung tonåring och tonåring, men jag var betydligt äldre än dig när jag verkligen började krascha. Jag behandlade mig själv och min kropp otroligt illa på så många sätt, och både utnyttjade och blev utnyttjad av människor runtomkring mig under flera år. Jag sökte aldrig hjälp utan flydde istället från plats till plats.
Flera perioder är suddiga i minnet, men jag vet att jag efter en överdos av olagliga bantningsmedel bodde hemma, på golvet på en madrass intill badrummet under nästan en vecka. Kära mamma tog tjänstledigt för att bara kunna vara hemma... vi pratade inte egentligen, men hon var där och bakade och stökade och gjorde "hemmaljud." Min hund bredvid mig på madrassen.
Jag insåg inte ens då hur dåligt jag mådde tror jag, men när jag tänker tillbaka blir jag ledsen.
Tack och lov Kan jag tänka tillbaka dock, för idag mår jag bättre. Inte alltid super, men bättre. OK. Jag älskar mina djur och är glad när det snöar. :)
Du är en sådan kämpe och har så många livliga tankar och funderingar, så mycket liv i dig. :heart Det är inte rättvist att du haft det så svårt, men det kan blir bättre för dig också!
Jag har inte ens varit hemma på mer än ett år tror jag. Och det känns som det bara är dumt av mig att älska djur för dom bara dör. Eller så förstör jag så dom inte kan vara med mig iallafall och då bara gör det ont.
Och ja detdär att det kan bli bättre så jag kan ju inte säga mot det för jag VET inte. För ingen kan ju ändå veta säkert om det kommer bli bättre eller om det kommer vara såhär eller ännu mera jobbigt.
Eller ja förutom dom här som tydligen VET att det är hopp löst för mig då. Men annars så är det ju bara vad man kanske tror och hoppas och så men ingen VET. Och en sak som jag har lärt mig iallafall är att man aldrig ska tro på om nån säger en tid. För det stämmer ändå inte.
Som förra sommaren så skulle jag bara vara på sjukhuset i några dagar kanske och det blev bup i flera månader. Och sen med hvb så sa dom att dom trodde det kanske skulle vara ungefär ett år och nu så är det jätte jätte långt kvar tills att jag kanske kan få bo hemma om jag nånsin kan det. Och det är ett år om två veckor bara. Så detenda jag vet är att inte ska lita på om nån säger en tid iallafall så jag vet att det inte går att säga det ändå.
 
Jag har inte ens varit hemma på mer än ett år tror jag. Och det känns som det bara är dumt av mig att älska djur för dom bara dör. Eller så förstör jag så dom inte kan vara med mig iallafall och då bara gör det ont.
Och ja detdär att det kan bli bättre så jag kan ju inte säga mot det för jag VET inte. För ingen kan ju ändå veta säkert om det kommer bli bättre eller om det kommer vara såhär eller ännu mera jobbigt.
Eller ja förutom dom här som tydligen VET att det är hopp löst för mig då. Men annars så är det ju bara vad man kanske tror och hoppas och så men ingen VET. Och en sak som jag har lärt mig iallafall är att man aldrig ska tro på om nån säger en tid. För det stämmer ändå inte.
Som förra sommaren så skulle jag bara vara på sjukhuset i några dagar kanske och det blev bup i flera månader. Och sen med hvb så sa dom att dom trodde det kanske skulle vara ungefär ett år och nu så är det jätte jätte långt kvar tills att jag kanske kan få bo hemma om jag nånsin kan det. Och det är ett år om två veckor bara. Så detenda jag vet är att inte ska lita på om nån säger en tid iallafall så jag vet att det inte går att säga det ändå.
Det är det jobbiga- vi älskar våra djur och det smärtar så otroligt mycket att mista dem. Så jävla ont rent ut sagt. Men sorgen är kärlekens pris...:heart. Nej säga en tid tror jag med är dumt faktiskt, håller med dig!
 
Det är det jobbiga- vi älskar våra djur och det smärtar så otroligt mycket att mista dem. Så jävla ont rent ut sagt. Men sorgen är kärlekens pris...:heart. Nej säga en tid tror jag med är dumt faktiskt, håller med dig!
Ja och det som blir så jävla jobbigt då är för jag kan inte gå genom det igen. Utan det skulle vara inte gå att jag skulle kunna komma genom att förlora ett till djur. Men jag kan inte vara utan djur heller så det finns som ingen möjlig het som jag klarar och skulle orka.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort min andra dagboks tråd efter som att den bara var full med massa pattetisk skit som bara var pinsamt att läsa. Och jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 478
Senast: Jerseyite
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 482
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag verkligen verkligen HATAR är att jag blir så jävla på verkad av andra helatiden. Eller inte HELATIDEN men iallafall för...
2
Svar
32
· Visningar
1 460
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 593

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Resultat på HD-röntgen
  • Lösa hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp