Bukefalos 28 år!

Det här med att skaffa/inte skaffa barn

Istället för att starta en ny tråd ventilerar jag lite här.

Jag är i kris igen. Den här gången för att jag tror att jag kanske vill ha barn ändå. Men jag vet inte om det är för att jag verkligen vill eller om jag bara vill ha förändring igen. Jag blir liksom rastlös med jämna mellanrum och gör stora förändringar i livet; flyttar, byter partner, skaffar en häst eller katt till...

Jag har alla förutsättningar att ge ett barn ett bra liv, eller hur jag ska uttrycka mig. Det finns plats i huset, ekonomin är stabil, relationen stabil (om det inte vore för att jag får spunk på att han spelar WoW typ hela tiden). Jag känner att jag kanske borde vilja ha barn nu? Eller jag vet inte, det är inte riktigt rätt det heller.

Min man har inte sagt något om det igen. Han märkte att jag blev "upprörd" och har inte pratat mer om det. Han har nämnt att han inte skulle bli ledsen om det blev barn, men att han inte heller skulle sörja om det inte blir. Så han verkar ju ha landat ungefär där jag med är.

Samtidigt har jag ju tagit ett beslut att inga barn blir till genom att använda preventivmedel. Jag skulle kunna ta ut spiralen, men då tar jag det beslut att det kan bli ungar.

Jag vet inte. Det snurrar många tankar nu.
Det låter mer som du tror att du "ska" vilja ha barn för att livet är stabilt, lite småtrist och att alla andra skaffar barn i den situationen typ.
Skaffa en hobby, en hund eller något istället.
 
Om vi vänder på det såhär: Vad vill du ge ditt barn? Hur ska du älska det? Hur älskar en ett barn? Vad tillför barn till ditt liv? Varför vill du ha barn?

En förälder som inte aktivt älskar och längtar efter sitt barn kan skada sitt barn just genom bristen på aktiv kärlek, menar jag.

Ytterst handlar det inte om dig. Det handlar om barnet. En helt främmande individ som kanske växer upp till något du inte förstår dig på, som kanske hatar dig eller du hatar - vill du ändå ha barn? Kan du ändå älska det?
Det torde vara sällsynt att man inte älskar barnet när det väl finns.

Numera har vi preventivmedel. När de inte fanns blev man med barn utan aktiv vilja.
När barnet fötts var de i allmänhet högt älskade.
 
Det låter mer som du tror att du "ska" vilja ha barn för att livet är stabilt, lite småtrist och att alla andra skaffar barn i den situationen typ.
Skaffa en hobby, en hund eller något istället.
Jag har gott om hobbys, häst och katter. Hund är jag hundra procent säker på att jag aldrig vill ha. Skönt att vara säker på en sak i varje fall.

Jaa, kanske är det en släng av FOMO. Det vet jag inte.
 
Jag hänger inte med i resonemanget.
Jag har nästan aldrig känt en längtan efter att göra ditten eller datten, jag har gjort det ändå och det har blivit bra i de allra flesta fall. Varför skulle just den här frågan vara ett undantag? Varför måste jag känna längtan inför barn, men inte tex katt?
Varför skaffa katt om man inte vill ha katt? Sen går det generellt att ångra sig när det gäller katter, eller jobb, eller flytt. Ett barn är för alltid.
 
Kan du komma på något annat som påverkar både dig och en (eg två) annan människa extremt mycket, som inte går att återställa och som du tänkt göra med motiveringen "jag kanske gillar det"?
Tja, för mig var det rätt livsomvälvande att skaffa häst. Men visst, den går att sälja.
Jag kan inte komma på några argument, och jag sett ingen anledning till det heller.
 
Varför skaffa katt om man inte vill ha katt? Sen går det generellt att ångra sig när det gäller katter, eller jobb, eller flytt. Ett barn är för alltid.
Fast jag är en skillnad i att vilja och att längta. För mig är längta enormt mycket starkare än att bara vilja ha något i sitt liv.
 
Fast som sagt, jag kommer från föräldrar utan längtan efter barn och både jag och mina syskon är älskade.

Självklart hade jag älskat ett barn. Jag känner bara ingen längtan efter det.
Men att älska är inte bara en känsla, det är en aktiv handling, som ibland kräver väldigt mycket av en. Så jag menar inte viljan/förmågan att känna kärlek till barnet, utan viljan/förmågan att aktivt ge kärlek till barnet, i allt, livet ut.
 
Men att älska är inte bara en känsla, det är en aktiv handling, som ibland kräver väldigt mycket av en. Så jag menar inte viljan/förmågan att känna kärlek till barnet, utan viljan/förmågan att aktivt ge kärlek till barnet, i allt, livet ut.
Och hur ska man veta att man har förmågan till det, om man inte redan har barn?

Jag älskar mina djur och min man, i stort som smått.
 
Fast jag är en skillnad i att vilja och att längta. För mig är längta enormt mycket starkare än att bara vilja ha något i sitt liv.
Det kan jag hålla med om. Du vet inte ens om du vill ha barn, så diskussionen om du längtar efter barn tillräckligt mycket blir ju lite meningslös.
 
Det kan jag hålla med om. Du vet inte ens om du vill ha barn, så diskussionen om du längtar efter barn blir ju lite meningslöst.
Exakt. Hade jag längtat hade det varit en icke-fråga.
Jag ifrågasätter starkt att man måste längta för att bli en bra förälder. Och vem vet, om jag blir gravid kommer jag förmodligen längta efter barnet.
 
Fast måste man verkligen aktivt längta? Kan det inte bli bra ändå?

Mina egna föräldrar längtade inte efter barn, det bara blev. Tre gånger. Vi är en väldigt normal och lycklig familj för det.

Man måste inte aktivt längta, det kan bli bra ändå.

Jag såg mig själv inte ha barn. Jag jobbade rätt mkt, utöver det hästar och mycket och roligt häng med vänner. Jag och min fästman hade varit tillsammans i 15 år och han har varit rätt redo länge, men så kom covid och så ja så tänkte jag väl att ja, är det någon gång så är det väl nu - vi testar och ser om det blir barn snabbt, annars får det vänta några år till. Det blev barn snabbt, världens finaste lilla person som vi båda älskar över allt annat. Det är så mycket roligare än jag någonsin kunnat förställa mig.

Att inte aktivt längta betyder inte att man inte vill, enligt min egna erfarenhet.
 
Exakt. Hade jag längtat hade det varit en icke-fråga.
Jag ifrågasätter starkt att man måste längta för att bli en bra förälder. Och vem vet, om jag blir gravid kommer jag förmodligen längta efter barnet.
Jag tror inte man måste längta för att vara en bra förälder, tror till och med att man kan vara en bra förälder utan att vilja ha barn. Men varför skulle man utsätta sig själv för det? Helst när man riskerar att dra in en helt oskyldig människa.
 
Jag har gott om hobbys, häst och katter. Hund är jag hundra procent säker på att jag aldrig vill ha. Skönt att vara säker på en sak i varje fall.

Jaa, kanske är det en släng av FOMO. Det vet jag inte.
Jag förstår precis hur du tänker och känner (tror jag).

Hade jag varit i din sits så hade jag bestämt mig för att om 3 månader tar jag ut spiralen och så kör vi.
Känner du någon gång under dessa månader "hell no" så vet du det.

Men det är ju jag.


Jag har nog svårt att tänka mig att jag någonsin kommer fram till ett bättre beslut än att det är en sak i livet jag inte vill missa.
Sen hade jag tagit ett ordentligt snack med partnern om vad jag förväntar mig av honom.
Jag har alldeles för många kompisar i umgängeskretsen där deras partners dåliga sidor amplifies när det kommer ett barn in i bilden.
De återgår till hur deras föräldrar fördelning var när de inser att det är rätt jobbigt att vara förälder ibland.
 
Genom självrannsakan och självkännedom. Kanske är det där du behöver hjälp egentligen? Att bli bättre på att känna av och förstå dig själv, vad du vill och vad som är viktigt för dig?
Nu hänger jag inte med igen. Vad menar du att jag ska göra?
 
Och vem vet, om jag blir gravid kommer jag förmodligen längta efter barnet.

Troligtvis! Det händer mycket under de 9 månader man är gravid! Det var surrealistiskt i början men ju längre graviditeten gick desto starkare blev längtan, och med typ två månader kvar så kände jag mig så redo att bli förälder och längtade verkligen efter vårt barn.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
21 320
Senast: Gunnar
·
Relationer Jag är en arbetande småbarnsförälder till två barn som är mycket energiska, aktiva och säger vad de tänker all vaken tid. Även min man...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 589
Senast: Fruentimber
·
Kropp & Själ Jag borde ligga och sova nu men jag bröt ihop istället... Jag har fått världens bästa nyheter för ett tag sen. Jag ska bli moster :love...
Svar
8
· Visningar
2 138
Relationer Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
6 834
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp