Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[Nahar]

Nu hänger jag inte med igen. Vad menar du att jag ska göra?

Jag menar att om du inte vet, så kanske själva förmågan att veta är vad du behöver öva på. Det finns ju hjälp för det, genom t.ex. psykolog, kurser, m.m.

 

[sthu]

Jag förstår precis hur du tänker och känner (tror jag).

Hade jag varit i din sits så hade jag bestämt mig för att om 3 månader tar jag ut spiralen och så kör vi.
Känner du någon gång under dessa månader "hell no" så vet du det.

Men det är ju jag.


Jag har nog svårt att tänka mig att jag någonsin kommer fram till ett bättre beslut än att det är en sak i livet jag inte vill missa.
Sen hade jag tagit ett ordentligt snack med partnern om vad jag förväntar mig av honom.
Jag har alldeles för många kompisar i umgängeskretsen där deras partners dåliga sidor amplifies när det kommer ett barn in i bilden.
De återgår till hur deras föräldrar fördelning var när de inser att det är rätt jobbigt att vara förälder ibland.

Tack! Det var precis vad jag behövde höra.

 

[sthu]

Jag menar att om du inte vet, så kanske själva förmågan att veta är vad du behöver öva på. Det finns ju hjälp för det, genom t.ex. psykolog, kurser, m.m.

Fast va? Jag vet med hela mitt hjärta att jag är fullt förmögen att älska ett barn.

Edit: antar jag, med tanke på att jag är fullt förmögen att älska andra

 

[Blyger]

Förkastlig anledning att skaffa barn i min värld, som kan leda till mycket lidande för barnet. Barn ska vara älskade för de de är, inte för att föräldrarna ska få ut A eller B från dem.

Tack för att du delade din synpunkt.

Har jag påstått att jag inte älskar mitt barn?

 

[Pilot]

Det torde vara sällsynt att man inte älskar barnet när det väl finns.

Numera har vi preventivmedel. När de inte fanns blev man med barn utan aktiv vilja.
När barnet fötts var de i allmänhet högt älskade.

Jag har faktiskt träffat mer än en handfull kvinnor som ångrat att de skaffat barn. Inte barnen i sig, men allt som det medfört och sagt att hade de vetat det de vet idag hade de gjort andra val.

 

[Modest]

Det är ju det jag inte vet. Jag vet inte om jag har för mycket vardag eller om det faktiskt är så att jag håller på att ändra mig.

Ja och du skrev väl inlägget för att du vill ha andras syn på saken antar jag? Du fick min tolkning och åsikt utifrån de många inlägg du skrivit om det här ämnet under ganska så lång tid.

Vettigare och vettigare.., men jag håller med dig, @sthu , jag tror inte barn är det ni vill ha , snarare, som du säger, en förändring. Att skaffa barn på grund av att man söker förändring är en dålig idé.

Det finns rätt många vettigare saker att testa för att man känner sig uttråkad än att skaffa barn.

 

[sthu]

Ja och du skrev väl inlägget för att du vill ha andras syn på saken antar jag? Du fick min tolkning och åsikt utifrån de många inlägg du skrivit om det här ämnet under ganska så lång tid.



Det finns rätt många vettigare saker att testa för att man känner sig uttråkad än att skaffa barn.

Som jag skrev ville jag mest få ut tankarna ur huvudet ett tag.
Hade jag vetat vad jag ville eller vad som saknas i livet hade jag inte skrivit något alls.

Jag har ingenstans skrivit att jag skulle skaffa barn för att jag har tråkigt. I så fall är det ett missförstånd.

 

[Nahar]

Fast va? Jag vet med hela mitt hjärta att jag är fullt förmögen att älska ett barn.

Edit: antar jag, med tanke på att jag är fullt förmögen att älska andra

Ja, fast du säger att du inte vet att du vill. Så kanske är det att veta vad du vill som du behöver jobba på, menar jag.

Tack för att du delade din synpunkt.

Har jag påstått att jag inte älskar mitt barn?

Nej, men du delade din anledning till att skaffa dem. Hade mina föräldrar skaffat mig för att ha sällskap på ålderns höst hade jag känt mig starkt manad att inte ge dem sällskap, om vi säger så.

 

[sthu]

Ja, fast du säger att du inte vet att du vill. Så kanske är det att veta vad du vill som du behöver jobba på, menar jag.

Som jag skrivit tidigare i tråden har jag tagit upp det med vården och får en lång harang om hur fint och bra det är med barn. Är det rätt väg att gå tycker du?
Hur ska vården kunna veta vad jag vill?

 

[Thaliaste]

Tja, för mig var det rätt livsomvälvande att skaffa häst. Men visst, den går att sälja.
Jag kan inte komma på några argument, och jag sett ingen anledning till det heller.

Precis, hästen går att lämna bort till någon annan och den kommer troligtvis inte reflektera över att du lämnat bort den.

Men jag håller med om att det är skillnad på att vilja och längta. Jag ser det som att längtan kommer när jag vill ha något jag inte har. Jag antog dock att du menade att du inte vet om du vill ha barn? Om du vill ha barn men inte känner just "längtan" så förstår jag nog inte problemet...? I min värld räcker det med att man VILL ha barn, VILL bli förälder. Eventuell längtan kommer med tiden om det tar tid.

 

[sthu]

Precis, hästen går att lämna bort till någon annan och den kommer troligtvis inte reflektera över att du lämnat bort den.

Men jag håller med om att det är skillnad på att vilja och längta. Jag ser det som att längtan kommer när jag vill ha något jag inte har. Jag antog dock att du menade att du inte vet om du vill ha barn? Om du vill ha barn men inte känner just "längtan" så förstår jag nog inte problemet...? I min värld räcker det med att man VILL ha barn, VILL bli förälder. Eventuell längtan kommer med tiden om det tar tid.

Jag vet inte om jag vill, eller om det är fear of missing out.

 

[Nahar]

Som jag skrivit tidigare i tråden har jag tagit upp det med vården och får en lång harang om hur fint och bra det är med barn. Är det rätt väg att gå tycker du?
Hur ska vården kunna veta vad jag vill?

Vården vet inte vad du vill, men det finns hjälp att få med att lära känna sina egna viljor. Du behöver inte ens säga att det handlar om barnfrågan. Finns allt från gratis kurser till att gå till psykolog.

 

[sthu]

Vården vet inte vad du vill, men det finns hjälp att få med att lära känna sina egna viljor. Du behöver inte ens säga att det handlar om barnfrågan. Finns allt från gratis kurser till att gå till psykolog.

Jag har gått hos samtalsterapeut och det var den mest värdelösa smörja jag varit med om.

 

[Thaliaste]

Jag vet inte om jag vill, eller om det är fear of missing out.

Ok, ja då spelar det ju i den betydelsen ingen skillnad på vilja och längta.

Jag vet precis hur stark FOMO-effekten är när det gäller barn, särskilt när alla vänner skaffar.

 

[Voeux]

Det är pissjobbigt att ha barn, jag har knappt näsan ovanför ytan och varenda kroppsdel är trasig. Hade inte barn varit min högsta önskan i livet så hade jag aldrig gjort den här uppoffringen. För mig har starten på det här året varit ett trauma av rang. Men jag är också lyckligare än någonsin.

Jag tycker inte man måste ha en längtan utan det kan bli, och det kan bli hur bra som helst. Men jag tycker också det är viktigt att lyfta att det inte alltid blir hur bra som helst. Det finns de som älskar sina barn men avskyr sitt liv i 18 år. Det finns de som får förlossningsdepression, jag läste bara här om dagen om en som inte överlevde den. Hur man känt innan behöver dock inte säga något om hur det sen blir.

Allt vi vet om att få barn är att vi vet egentligen ingenting i förväg. Att det är en enorm uppoffring. Att vi kommer älska våra barn. Resten är nog svårt att föreställa sig oavsett om man är en person som längtar eller inte.

 

[Scata]

Fast måste man verkligen aktivt längta? Kan det inte bli bra ändå?

Mina egna föräldrar längtade inte efter barn, det bara blev. Tre gånger. Vi är en väldigt normal och lycklig familj för det.

Jag räcker upp handen på det

Det tog ändå 20 år av sex utan skydd innan det blev ett barn.
Ett barn - som jag idag inte fattat hur jag inte kunde längta efter

Att bli med barn och att få barn GÖR att man vill ha dom, gravidhormonerna ser till det, men med det sagt så räckte det med EN för oss

 

[sthu]

Ok, ja då spelar det ju i den betydelsen ingen skillnad på vilja och längta.

Jag vet precis hur stark FOMO-effekten är när det gäller barn, särskilt när alla vänner skaffar.

Jaa, de flesta är inte på sitt andra eller tredje nu. Inte konstigt jag känner mig utanför.. Men nej, det är inte heller en anledning att skaffa. Det inte det jag säger. Jag känner bara att jag missat något viktigt i livet.

 

[Sonic76]

Jag planerade definitivt inte mitt barn. Hade inte en tanke på barn alls.
men så blev jag gravid direkt efter jag träffade sonens pappa.
Jag älskar den ungen över allt annat.
Sen blev det jävligt tufft pga separation och tvist.
Men jag ångrar inte ett dugg.

 

[Gnist]

Allt vi vet om att få barn är att vi vet egentligen ingenting i förväg. Att det är en enorm uppoffring. Att vi kommer älska våra barn. Resten är nog svårt att föreställa sig oavsett om man är en person som längtar eller inte.

Uppoffring?

Jag offrade inget när mina barn föddes eller under deras uppväxt, tyckte inte heller att något, någonsin var "pissjobbigt".

Alla varianter mellan "allt flyter på finfint, livet är underbart" till "misär, depression och allt är piss" förekommer och de allra flesta hamnar inte i ytterligheterna, utan nånstans mitt emellan.

@sthu med bihang verkar i dagsläget vare sig längta eller känna motvilja till barn och det där "blir det så blir det" är de inte ensamma om. Tvärtom är det nog så för väldigt många.

 

[sthu]

Jag planerade definitivt inte mitt barn. Hade inte en tanke på barn alls.
men så blev jag gravid direkt efter jag träffade sonens pappa.
Jag älskar den ungen över allt annat.
Sen blev det jävligt tufft pga separation och tvist.
Men jag ångrar inte ett dugg.

Måste då ställa en väldigt privat fråga, du behöver inte svara.
Hur kan det "bara bli"? Preventivmedel som inte fungerade?
För helt utan skydd vet väl de flesta vuxna vad som kan hända.